Predikan 5 söndagen i påsktiden

Att växa i tro

I min hand har jag ekologiska morotsfrön. I varje litet oansenligt frö finns de gener som bestämmer vad det ska bli av det. Kraften att gro och växa, formen, smaken, utseendet, doften – allt finns nedlagt i fröet. Inuti fröet finns dess djupaste bestämmelse.

Så är det med varje människa. I våra gener har Gud lagt in vår djupaste bestämmelse, kraften att växa, formen, röstens klang, längden och bredden och begåvningen. I vårt inre finns vår bestämmelse, vår längtan efter att växa, blomma och bära frukt. Bli det vi var ämnade till. Men det finns så mycket som kan hindra och kväva växandet. Sårande ord, brist på kärlek, tillit, trygghet, frihet, näring för kropp och själ, jantelagen.

Så, hur ska fröet nå sin bestämmelse? Vi behöver en kruka och jord. Vad behöver vi mer? Lagom med ljus, lagom med värme, lagom med näring, lagom med vatten. Och frihet att växa men också skydd, omvårdnad, gallring, tillsyn. Så, nu lägger jag fröna i jorden. Där bäddas de ner i mörkret, det livgivande mörkret. Vi är ofta rädda för mörkret, tomheten, tystnaden. Men kanske är det där och då något viktigt som händer. Kanske är det i de mörka stunderna i våra liv som vi vuxit mest, som livet börjat gro, avskalat och i det tysta. Vi märker det inte när det sker men efteråt, när vi ser tillbaka på våra liv kan vi tänka att - ja, det gjorde ont, det var svårt men jag hade inte velat vara utan. Det var då jag mognade, växte, det var då som tron rotade sig i Guds kärlek.

Just nu sitter ett antal Anebybor och skriver ner sina drömmar till den bok vi ska trycka i sommar och ge ut på Alla får plats-veckan. Boken ska heta: I have a dream. Vad ska du bli när du blir stor? Vad är din dröm, din djupaste längtan? Vilken är din plats i tillvaron?

Jag tror vi behöver uppmuntra varandra att drömma och att bejaka våra drömmar. Att lyssna till hjärtats röst och våga följa den. För den som hittar sin plats tar ingen annans. Det är när vi försöker efterapa varandra, härma, ängsligt snegla på andra och undra om vi duger som det blir fel. Jämförelsens förbannelse leder bara till bråk och ledsamheter.

Hur ska vi hitta rätt, hur ska vi få kraft att växa och nå vår bestämmelse? Jo, vi ska vända oss till Gud, den store trädgårdsmästaren. Gud har skapat oss, Gud vet vad som var meningen med just dit och just mitt liv. I dagens texter kan man ana trädgårdsmästarens händer och vård.

Gud böjer sig ner och ger de modlösa kraft, de försagda nytt mod. Gud ger oss sin Ande som lär oss att älska vår nästa som oss själva. Och Gud har gett oss en förebild. Jesus Kristus. Paulus skriver: Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. 

Jesus är alltså det stora målet med att växa i tro. Målet är att bli lika Kristus och det märkliga är att när det är först när vi blir lika Kristus som vi när vår djupaste och unika bestämmelse. 

Jesus älskar oss, ber för oss, skyddar och bevarar oss som sköra plantor i hans trädgård. I Jesu omsorg finns allt vi behöver – ljus, värme, näring, tillsyn, beskärning, ibland en omplantering.

Slå upp psalm 273 i psalmboken. Den är en utmärkt psalm att be varje dag. Vi ber tillsammans!

Predikan 3 söndagen i påsktiden

Den gode herden

Mina grannar, Lasse och Inger är herdar. De har sex tackor och har nu fått elva kolsvarta lamm. Detta lamm föddes på påskdagen! Bäää!

Berätta Lasse, hur är det att vara en herde? Kan du se skillnad på fåren och lammen? Vad är viktigt att tänka på? Vad är svårast när man är herde? Känner de igen din röst?

Vi behöver goda ledare i världen, i vårt land, i vår kommun, i våra församlingar, inom idrotten, i föreningslivet, hemma i familjen. De flesta av oss har ett ledaransvar. Politiker och beslutsfattare, styrelseledamöter och tränare, rektorer och lärare, biskopar och präster och ungdomsledare. Och föräldrar. Och mor- och farföräldrar.

Vad kännetecknar en god herde? En god ledare?

Stämmer det, Lasse?

Tack Lasse! Tack lilla lamm för din medverkan! Och kom ihåg, Jesus älskar de svarta fåren särskilt mycket!

----------------------------------------

Judarna omringade Jesus och frågade om han verkligen var Messias? Messias är hebreiska och betyder den smorde – den Gud utvalt att leda sitt folk. Motsvarigheten i grekiskan är Kristus. Israels folk hade väntat på Messias i många hundra år. Det fanns en stark och djup längtan efter en god ledare, en god herde. När folket far illa, särskilt barnen, de fattiga, de svagaste, då blir den längtan ännu starkare. Är det inte samma längtan vi ser i Afghanistan, i Syrien, i Eritrea, i Yemen, i Brasilien? Längtan efter ledare som är rättvisa, trofasta, ödmjuka, pålitliga, som värnar de små och svaga?

Svaret på judarnas fråga är ja! Jesus är Messias, Kristus, den smorde – den gode herden! Men judarna ville inte lyssna, ville inte tro så de väntar fortfarande, 2000 år senare, på Messias.

Jesus lever. Jesus är här, han älskar oss, kallar oss att följa honom. Han tvingar ingen men han längtar efter oss och söker efter oss till dess han finner. Hans främsta kännetecken är att han ger sitt liv för oss.

Avsluta med att tillsammans läsa Psalm 23 i Psaltaren

Predikan Påskdagen

Kristus är uppstånden

De två största ögonblicken i Jesu liv förbigås med tystnad av evangelisterna. När ängeln Gabriel berättat att Maria skulle föda Guds son och hon sagt sitt ja så blir det tyst. Och sedan fortsätter berättelsen med att Maria är gravid och söker upp sin släkting Elisabet.

När Jesus lagts i graven och den förseglats så blir det tyst. Och sedan fortsätter berättelsen med att graven är tom. Inför tillvarons största mysterier finns inga ord.

Och reaktionen blir rädsla och sedan tvivel och kanske tro. Och så får det vara. Tage Danielsson sa: Utan tvivel är man inte klok. Gud möter varje människa där hon är. Därför säger ängeln till kvinnorna: Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått.

Som söker Gud bland de döda!

Alla människor är sökare. Vi söker efter Gud, efter förtröstan, mening, ljus i mörkret, en hand att hålla i. Vi söker efter den villkorslösa kärleken, vi längtar efter att bli förstådda på djupet. Svaret på vår djupaste längtan är Jesus Kristus. Frågan är, söker vi på fel ställe. Söker vi Gud bland de döda?

Vad är tecknet på att vi söker på fel ställe? Tomheten. Den ekande tomheten.

Uppmaningen till oss är: Sök det du söker men inte där du söker det!

Sen sänds kvinnorna att berätta för de andra. Kvinnor var på Jesu tid inte vittnesgilla, de var inte godkända som vittnen. Varför väljer Gud då rädda, sörjande, icke vittnesgilla kvinnor för att berätta om uppståndelsen? För att de har inget att vinna på att ljuga. Och Jesus visar sig igen och igen och igen, genom historien för de enkla, de minsta, de svaga och de tror och de berättar och vi tror och vi berättar och därför är vi här idag.

Någon har sagt: Hoppet övervintrar hos de svaga liksom livet i fröet djupt i jord. Vi skulle kunna säga: Tron på den uppståndne övervintrar hos de svaga.

Och i kväll ska jag döpa en ung vuxen som Jesus visat sig för. Och det händer överallt, ständigt, liksom i det tysta och genom det som jag har fått vara med om de senaste månaderna i form av osannolika bönesvar så är min tro på den uppståndne idag starkare än på mycket länge. Jag har fått en ny kärlek till Kristus.

Vad är tecknet på att vi funnit det vi innerst inne söker? Vad är tecknet på att vi funnit Jesus? En stilla, porlande förundran och glädje som ingen kan ta ifrån oss.

Så vem berättade för dig om Jesus?

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Tankar på Långfredagen

Går relationen mellan människa och Gud sönder om vi syndar? Är det därför det är viktigt att bekänna våra synder, be om förlåtelse och ta emot förlåtelsen. För att relationen ska bli hel igen? Finns det djupt inom oss en rädsla att ansiktet ska vändas bort, att dörren ska stängas, att vi ska kastas ut ur gemenskapen om vi gör fel, är olydiga, gör vår himmelske Fader besviken? 
Jag tror att det är varje barns djupaste skräck och därför varje människas djupaste fasa att hamna utanför den livsviktiga, livgivande gemenskapen. Att få höra orden: du duger inte, du är inte god nog, du passar inte in. Det är detsamma som att få en dödsdom uttalad över sig. 
Så varje gång vi bekänner och får förlåtelse helas relationen? Varje gång vi syndar och bedrövar Gud går relationen sönder? Vore det så hade människan ett övermänskligt tungt ansvar lagt på sina bräckliga axlar. Inte nog med att vi kämpar för att finna rätt väg. Inte nog med att vi tvivlar, strävar, går fel, går rätt, gör fel, gör rätt, famlar och vacklar och försöker hitta hem. Är vi också ansvariga för relationens vara eller inte vara? Var finns då nåden? 

Jag har funnit tröst i några rader i Bönboken tradition och liv. Kanske kan också du finna tröst i dessa ord. Långfredagen är framförallt försoningens dag. Ofta blandar vi ihop förlåtelse och försoning. Förlåtelse är engångsföreteelser, men försoningen är ett tillstånd. Vi människor är försonade med Gud, utan att behöva känna fruktan och skuld i denna livets djupaste relation. Försoningen innebär att relationen till Gud är hel och vi kan känna oss trygga i den. 

Förlåtelsen är en handling. Försoningen är ett faktum. Det betyder att när jag misslyckas, misslyckas jag i Gud. När jag syndar, syndar jag i Gud. När jag gråter, gråter jag i Gud. Lyckas jag, så lyckas jag i Gud. När jag tvivlar, tvivlar jag i Gud. När jag jag förnekar, förnekar jag i Gud. När jag tror och trevar mig fram till en övertygelse, gör jag det i Gud. Vi kan inte göra något för att Gud ska älska oss mer. Vi kan inte göra något för att Gud ska älska oss mindre. "Det är fullbordat"!!!!

Den relation som gick sönder i syndafallet genom människans olydnad, den är nu helad och hel genom Jesu död på korset. En gång för alla!

Paulus skriver i Romarbevet 5:18-19: Alltså, liksom en endas överträdelse ledde till en fällande dom för alla människor, så har en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en endas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga.  

Vilken tröst! Vilket evangelium! Vilken trofasthet! Gud står kvar vad som än händer. Gud blickar ut mot vägen och längtar efter sina vilsna barn. Gud springer oss till mötes när vi stapplar hemåt och omfamnar oss och ställer till fest. För dörren var aldrig stängd. Ansiktet var aldrig bortvänt. Nej, det vänds ständigt till oss och det lyser om det och Gud räcker oss välsignelse och frid. Och herden söker efter det förlorade fåret - tills han blir trött? Nej! Tills det blir mörkt? Nej! Tills det inte lönar sig att lägga mer tid på det? Nej? Hur länge söker den gode herden? Till dess att han finner det förlorade fåret!
Förlåtelsen är en handling. Försoningen ett faktum!

Torgny Lindgren, salig i åminnelse, säger: Nåden är en kraft, den energi som håller oss uppe, som förmår oss att genomföra våra liv, den trotsar tyngdlagen.

Predikan Skärtorsdagen

Det nya förbundet

Mark 14:12-26

Jag bodde i Umeå. Arbetade som sjukhuspräst. En eftermiddag blev jag kallad till akuten. En 13-årig pojke hade blivit påkörd av en bilist och omkommit. Jag fick ta hand om hans föräldrar och tre syskon. Allt var nattsvart sorg.

Efter några dagar ber föräldrarna mig ta reda på vem som kört bilen. Det var en kvinna, mitt i livet. De bad mig framföra ett meddelande till henne. Säg: Vi vill att du ska veta att vi förlåter dig. Vi avskyr det som hände. Men vi kan inte hata för det ger oss inte Patrik tillbaka och det hjälper varken dig eller oss. Jag ringde och framförde hälsningen och kvinnan grät och hälsade tillbaka. Kärlek och förlåtelse ger liv. Hat och bitterhet dödar.

I fredags körde en man på oskyldiga människor i Stockholm. Vi blev chockade, rädda och många kände nattsvart sorg och vrede. Mitt i kaos och förtvivlan räcker människor varandra händerna, öppnar sina hjärtan och sina hem och möts på Sergels torg för att sjunga, kramas och låta det goda övervinna det onda. Och många har bett för offren, för deras anhöriga, för poliser och räddningspersonal. Men har någon bett för Akilov? Den godhet och kärlek som manifesterades efter dådet, räcker den för gärningsmannen också eller finns det gränser? Nu försöker maktens män och kvinnor överträffa varandra i förslag om hur vi ska rensa ut de onda och de farliga människorna ur vårt samhälle. Men den som är utan synd kaste första stenen. Den som känner sig själv det minsta vet att varje människa bär på mörker och ljus, förmåga att göra oändligt ont, förmåga att göra oändligt gott. Jo, jag tycker att Akilov ska dömas och få sitt straff. Men jag kan inte komma ifrån tanken att han kanske är den i vårt land som behöver få höra: Vi förlåter dig och vi ber för dig. ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Den bönen som Jesus bad för sina bödlar på korset, den kan vi vi också be när det onda drabbar.

Jesus äter en måltid med sina lärjungar. Det är deras sista kväll tillsammans. Borden är troligen formade som en hästsko, Jesus sitter i mitten och lärjungarna på ömse sidor om honom. Alla kan se varandra. På bordet står utställt många skålar med röror som man doppar brödet i och äter. Till höger om Jesus sitter Johannes. Vem sitter på hans vänstra sida? Judas Iskariot. Hur kan man veta det? Jo, Jesus säger: Han som doppar i skålen tillsammans med mig. Den som orsakar Jesus den största glädjen och den som orsakar honom den djupaste sorgen hade han närmast sig. När de ätit tog Jesus brödet, bröt det och sa: Ta detta, det är min kropp. Och han tog bägaren, tackade Gud och gav åt dem och de drack alla ur den. Han sa: Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.

Alla åt, alla drack, alla fick vara med, ingen utvisades. Judas som skulle förråda var med. Petrus som skulle förneka var med. Tomas som tvivlade, Jakob och Johannes som somnade, alla andra som flydde ut i mörkret – alla fick vara med. Varför? Därför att Gud är Kärlek. Gud har upprättat ett förbund, förbundit sig, lovat att älska in i döden. Gud har förbundit sig att aldrig utvisa någon. Gud hatar synden och Gud älskar syndaren. Därför får jag vara med. Därför får du vara med. Och du som har det särskilt svårt, du som kämpar med dig själv, med Gud, med dina besvikelser – du är särskilt välkommen.

Ja, men orden som Jesus säger... ve den människan...det hade varit bäst om hon aldrig hade blivit född. Sanning och kärlek tar inte ut varandra.Tvärtom, de hör intimt samman. Så svart är det i Judas hjärta. Så svårt. Och Jesus känner det, och Jesus lider med honom och lider för honom.

I kväll är det vi som tar plats vid bordet. Jesus är här och han ger allt för att godhet ska segra över ondska, kärlek ska segra över hat och liv ska segra över död.  

Predikan 5:e söndagen i fastan

Försonaren

Vi är inne i fastan. Från askonsdagen till denna helg har fokus varit på oss, på våra prioriteringar, på nödvändigheten att vända om från mörkret till ljuset. För två veckor sedan talade vi om kampen mot det onda och de fem vapen vi har: Koralerna, kunskapen, knäppta händer, korset och kärleken.

Nu går vi in i passionstiden. Vad betyder passion? Lidelse = stark kärlek som kostar allt. Nu vänder vi blickarna från vår egen bot och bättring och kamp till Jesus, hans sista två veckor på jorden. Undervisningen, intåget i Jerusalem på Palmsöndagen, sista måltiden, korsfästelsen, hans död och begravning och till sist, hans uppståndelse.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.

Vad kallas denna vers? Lilla bibeln. Bibelns kärna och stjärna. Kan du inget annat bibelord utantill så lär dig åtminstone detta. För det är en sammanfattning av hela bibeln, av vår kristna tro.

Vi sjunger psalm 45.

O vilken kärlek, under bar sann. Aldrig har någon älskat som han.

Nu till kopparormen. Är det någon som sett den? Den finns som symbol på ambulanserna.

Israels folk hade blivit befriade från slaveriet i Egypten. De var på väg genom öknen till Kanaans land, det land som flyter av mjölk och honung. I stället för att vara glada och hjälpa varandra och sjunga börjar de klaga på maten, kritisera och klandra Gud. Man säger: det var bättre förr.

Precis det säger Putin i Ryssland. Precis det säger Trump i USA. Precis det säger engelsmännen som röstat för Brexit, precis det säger Jimmie Åkesson och var femte svensk. Det var bättre förr. Och i stället för att samarbeta så splittrar man, i stället för att nedrusta satsas det på upprustning. I stället för att riva murar, bygger man nya murar. I stället för att ge flyktingar skydd och framtid så betalar man korrupta regimer för att låsa in människor och behandla dem som djur. Det vi inte ser det finns inte.

Vår värld och vårt samhälle börjar krylla av giftiga ormar. Är det Gud som skickar dom? Nej! På GT´s tid fanns det bara en makt i tillvaron och det var Guds makt. Allt, både ont och gott kom från Gud. I Nya Testamentet blir djävulen tydlig, den diaboliska makten, den som inte kan skapa och ge liv, bara förvrida och förvränga och förstöra det goda Gud skapat. Diabolos – kasta isär. Inte bygga ihop.

När vi klagar och kritiserar Gud och varandra förgiftas våra hjärtan, våra liv och vår gemenskap. Människor kan med giftiga kommentarer förstöra och döda.

Är det någon som har telefonen med sig? Vi måste ringa 112. Vi måste skicka oss själva och vår värld och inte minst våra ledare till akuten. För det enda som hjälper när man blivit ormbiten det är ett serum, gift från samma orm som liksom slår ut det första giftet. Det var därför Jesus måste dö. Döden kan bara besegras med döden.

Jesus är kopparormen i öknen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. När jag läser instiftelseorden håller jag upp brödet och sedan vinet för att alla som blivit ormbitna ska se kopparormen, Jesus på korset och genom Jesus få liv.

Försoning heter på engelska atonement. At one ment. Göra till ett, förena, laga, bygga samman.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.

Predikan 3:e sönd i fastan

Kampen mot ondskan

Det finns två kategorier av ondska. Det naturen åstadkommer och det människan åstadkommer. Kan vi hjälpas åt att nämna något ont som naturen orsakar?

Ont som människan orsakar?

I dagens tre texter möter vi tre former av ondska som människan orsakar. I GT är det avgudadyrkan. När vi tillber något eller någon i stället för Gud. Luther säger: Det du förtröstar på och sätter din tillit till är din gud.

I episteltexten möter vi likgiltigheten. Martin Luther King sa att det värsta är inte de ondas brutalitet utan de godas likgiltighet.

I evangeliet möter vi det onda i form av besatthet. När jag var barn och bodde i Etiopien fick jag flera gånger bevittna besatthet och exorcism. Det var alltid i samband med gudstjänsten. Mitt under predikan kunde en människa, och det var alltid en kvinna, börja skaka våldsamt och vråla med en röst som kom från avgrunden. Det behövdes minst fyra starka karlar för att hålla fast henne. Jag minns en gång då detta hände. Det var pappa som predikade och han sa bara stilla och lugnt. Låt oss be. Så bad han enkel bön om befrielse i Jesu namn och kvinnan tystnade och blev alldeles lugn och sen fortsatte gudstjänsten som om inget hänt.

När jag läste till präst skrev jag tillsammans med fyra andra en uppsats om exorcism. Vi ville försöka förstå fenomenet ur olika aspekter. Jag fick i uppgift att göra den exegetiska analysen, dvs titta på vad bibeln säger om detta. Och jag kan säga att jag blev förvånad. Det visade sig att besatthet och andeutdrivning bara beskrivs i Matteus, Markus och Lukas men inte hos Johannes och inte hos Paulus. Varför? Jo, deras läsare hör hemma i den judiska kulturen där det finns en stark tro på andar och andeväsen medan Johannes och Paulus riktar sig till läsare i den grekiska kultursfären och där beskriver man ondskan i termer av begär, mörker, lögn.

Det kan förklara varför besatthet är ytterst sällsynt här i Sverige.

Nu ska vi sjunga en nyskriven psalm: När de minsta

Så, vad har vi för vapen i kampen mot ondskan?

1/ Koralerna. För snart tre år sedan skulle ett nysvenskarnas parti marschera genom Jönköping. De kristna bjöd då in till en motdemonstration. Man satte sig på gatan där nazisterna skulle marschera och sjöng: Jesus älskar alla barnen.

Under slaveriet i Amerika sjöng de svarta sina negro spirituals för att behålla sin värdighet och sitt hopp om att frihetens dag skulle komma.

2/ Kunskapen. Kunskapen om vår delaktighet, om det ondas uppfinningsrikedom, om Guds hjälp i vår svaghet.

3/ Knäppta händer – Den sorten kan bara drivas ut med bön, säger Jesus. Det finns en oerhörd kraft i bönen, i de knäppta händerna. De knäppta händerna är det enda svaret på de knutna händerna. När vi ber för och med varandra sätter vi krafter i rörelse som är starkare än all världens poliser och militärer och myndigheter. Det blir inte alltid som vi vill men i bönen finns en överlåtelse: ske din vilja, inte min.

4/ Korset - Kampen mot ondskan kostade Jesus livet, men då, när allt tycktes förlorat uppstod Jesus. Det tomma korset berättar att kärleken är starkare än hatet, att livet är starkare än döden, att det onda är starkare än det goda.

5/ Kärleken – I en fastepsalm står det: det intet finns som icke vinns av kärleken som lider. I kampen mot onskan och för det goda behövs alla, ingen kan undvaras. Och vårt främsta vapen är kärleken. Älska dina fiender och be för dem som förföljer dig. Kärleken är den enda kraften som kan förändra våra hjärtan och vår värld.

Ny psalmtext NÄR DE MINSTA- översatt från engelskans When the poor ones

När de minsta  

(Cuando El pobre text: J A Olivar, Musik: M Manzano)

Eng övers George Lockwood / Martin Seltz Två versioner.

Svensk översättning: Peter Andreasson 170312

1

När de minsta, utan något, delar med sig,

när en hungrig bryter bröd som ger oss liv, 

när de svaga ger åt andra mod och styrka, 

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg.

2

När vi lider med varandra, delar smärtan,

när trots allt en strimma hopp anas på nytt,

när vi älskar trots att hatet finns omkring oss,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg.

3

När vår glädje flödar över alla bräddar,

när vi måste sjunga ut det som är sant,

när vi böjer oss och rätar andras ryggar, 

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg.

4

När vårt liv blir fyllt av himlens goda gåvor,

när nationer mäklar fred där det är krig,

när vi ser på alla främlingar som vänner,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg.

Predikan Lommaryds kyrka Fastlagssöndagen

Kärlekens väg

Kärlekens väg börjar i Guds hjärta och går till ditt hjärta och mitt hjärta. Gud är kärlekens källa. En källa som pulserar med en evig kärlek.

Leta efter din puls, på handleden, eller på halsen. Långt innan vi föddes, när vi var pyttesmå kickade Gud i gång våra hjärtan. Pulsen säger: Gud älskar mig. Gud älskar mig. Gud älskar mig. Vi säger det tillsammans: GUD ÄLSKAR MIG.

Du är Guds kärleksgåva till världen. Gud blir alldeles lycklig och stolt när Gud ser dig och dig och dig. Men ibland är det svårt att tro. Därför ska vi hjälpa varann. Vänd dig till din bänkgranne, två och två. Ta varann i handen, se in varandras ögon och säg namnet och sedan: GUD ÄLSKAR DIG!

Kärlekens väg går från våra hjärtan till vår nästa.

Våld föder våld, heter det. Och det är nog sant. Men jag vet något som är ännu mer sant och det är att Kärlek föder kärlek.

Jesus säger: Älska din nästa som dig själv. Om jag inte kan älska mig själv, då. Om jag tycker jag är ful och dum och bara vill gå och gömma mig? Börja göra något för någon. Visa medkänsla, hjälp någon över gatan, trösta den som gråter. Alla har något att ge och när vi börjar göra det lilla vi kan fyller Gud genast på med mer.

Men om nästa person som jag möter är en knäppskalle, en människa som jag tycker intensivt illa om? Gör som Jesus gjorde på korset. Han bad för bödlarna: Fader förlåt dem. De vet inte vad de gör. Själv orkade han inte förlåta men han bad Gud förlåta dem. Jag har haft en kille boende hos mig i två år, Jawid från Afghanistan. Han har blivit som en son för mig. Förra onsdagen togs han av polisen och låstes in för att utvisas. Tror ni att jag älskar poliserna? Tror ni att jag älskar Migrationsverket? Nej, men jag har börjat be för dem. Min gamla mamma lärde mig det efter terrordåden i Paris förförra hösten. Vi satt vid hennes köksbord och så sa hon. Vi måste be för terroristerna. Så knäppte hon sina händer och bad.

Kärlekens väg är på liv och död, all in.

I går döpte jag två barn i går. Lilly och Moa. Barn som fullständigt tagit sina föräldrars hjärtan i besittning. Och jag vet som pappa till tre barn att är någon av dem glad så är jag glad. Om någon av dem gråter, då gråter jag. Skulle någon av dem bli så sjuk så att bara ett organ från mig kunde rädda dem så skulle jag ge mitt liv för dem. Så har varje liten människa tagit Guds hjärta i besittning. Gud kan bara älska. In i döden. När vi delar ut nattvarden säger vi: Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet. Guds kärlek är på liv och död. När vi tar emot bröd och vin tar vi emot kärlek från Guds eget hjärta så att vi kan älska vår nästa som oss själva.

Jag tror att vi har ett val. Att följa Jesus på kärlekens väg eller att gå likgiltighetens väg som leder till våld och hat. Vilken väg väljer du? Vill du följa med på kärlekens väg måste du ha ett lösenord.

Lösenordet: Lär dig livets stora gåta: Älska, glömma och förlåta. Tillsammans!

Kärlekens väg börjar i Guds hjärta och går till ditt och mitt hjärta.

Kärlekens väg går från våra hjärtan till vår nästa.

Kärlekens väg är på liv och död, all in.  

Predikan 4:e sönd e Trettondagen

Jesus är vårt hopp

Tror du verkligen att Jesus kunde gå på vatten? Har du fått frågan någon gång? Det har jag. Och i frågan finns ofta underförstått en tanke: Hur kan du vara så dum? Tror du på tomten också?

Vet ni vad jag brukar svara? Ja, jag tror att Jesus kunde gå på vatten men oftast tog han båten.

Det är lite synd att man stirrar sig blind på frågan om Jesus kunde gå på vatten, för då upptäcker man inte vad texten egentligen vill säga. Den har mycket att ge, så mycket så att den som är utan hopp kan få nytt hopp.

Slå upp texten! Jag vill ta med er steg för steg igenom den. För att kunna förstå en text måste man sätta in den i ett sammanhang. Vad hade hänt innan?

Fruktansvärda saker. Johannes döparen hade kritiserat kung Herodes för att han levde ihop med sin brors fru Herodias. Han kastades i fängelse och blev avrättad, halshuggen. När Jesus fick veta det blev han så ledsen så att han drog sig undan, tog båten över sjön till en öde trakt för att vara ensam och sörja. Ryktet spreds om vart han tagit vägen så när Jesus steg i land möttes han av en nöd så stor så han kunde inte strunta i människorna. Han som hade sorg blev tvungen att pausa sorgen för att hjälpa de sjuka. Dagen gick och alla var hungriga och det är nu Jesus välsignar fem bröd och två fiskar och delar maten så det räcker och blir över.

Efter måltiden sänder han iväg lärjungarna först och sedan allt folket.

”Gå i frid och tjäna Herren med glädje!”

Känner ni igen mönstret? Vi samlas, vi ber om förlåtelse, om förbarmande, om hjälp. Vi lyssnar till Jesus, delar brödet, tackar och sedan sänds vi hem, ut i den kommande veckan, välsignade med nytt hopp.

Då, när alla gått, då får Jesus tid att sörja och be och hämta andan.

Hur har lärjungarna det? Svårt! Det är natt, det blåser motvind, vågorna går höga, de är rädda.

Hur har du det, hur har vi det? Hur ser det ut i vår värld? Det blåser motvind i världen. Vågorna går höga. Båten kränger. Fyra ord på P nämns: Polarisering. Populism. Protektionism. Post truth. Ett förakt för godhet. Demokrati, mänskliga rättigheter, mångfald ifrågasätts. Det stormar också i Svenska kyrkan. Allt fler lämnar den. Röster höjs som kräver ärkebiskopens avgång. Hur är det i Aneby? Många är glada, mår bra, men alldeles för många kämpar i motvind, omges av höga vågor, kämpar ensamma eller tillsammans i natten. Och kanske är det värst strax före gryningen, i vargtimmen, i fjärde nattväkten - mellan 3 och 6. Ibland, när jag är pressad, vaknar jag just då och det är märkligt hur stora problemen blir, hur liten man känner sig. Skuggorna är som längst just då och vad händer. Jesus kommer. Han har från stranden sett att hans lärjungar är i kris. Det finns ingen båt och simma kan han inte men en sak kan han – gå på vattnet. Vattnet är en symbol för kaosmakterna. Först känner de inte igen honom . Men när han talar och säger: Lugn det är jag, då vänds förtvivlan i hopp. Varför just då?

Ego eimi. Det är jag. Jag är JAG ÄR. Det är Gud som talar i Jesus Kristus. Samma röst som i begynnelsen talade till kaosmakterna och skapade ljus och liv och mening och sammanhang talar nu. Det är jag. Och till Petrus säger han: Kom. Petrus är den som testar gränser, som ska se med egna ögon, som springer till graven för att se om den är tom. Som efter uppståndelsen hoppar i vattnet för att se om det verkligen är Jesus som står på stranden. Jesus möter oss där vi är. Låter oss vara dom vi är. Vill vi sitta kvar i båten får vi, vill vi pröva att gå på vattnet får vi.

Och Petrus sjunker. Kanske är Jesus onödigt hård mot Petrus när han fiskar upp honom ur vågorna. ”Du trossvage. Varför tvivlade du?” Ryms inte tvivel i vår tro? Jo, vi måste få ifrågasätta, pröva, vrida och vända på saker och ting annars är vi inte ärliga. Det Jesus säger är: Varför är du så splittrad, så tudelad i dina tankar, i din uppmärksamhet?

Jesus vill hjälpa oss till närvaro och tillit. När det stormar är det särskilt viktigt att vi fäster våra ögon på Jesus och bara på honom.

Stormarna slipper vi inte, nattens skuggor, motvinden, de höga vågorna. Det är inte konstigt om vi blir rädda. Det är inte konstigt om vi förlorar hoppet när vi ser oss omkring. Men vi får aldrig glömma att Jesus är nära, han ser oss, han ber för oss och han griper in. Han tar oftast båten, men kniper det kan han gå på vattnet för att hjälpa oss.

Låt oss fästa våra ögon på Jesus som är vårt enda hopp.