Predikan andra söndagen efter Trefaldighet

Psalmer

409

81

Vänd dig till mig

Jesus, vi behöver dig

12

Evangeliet: Lik 14:15-24

15En av gästerna, som var med vid måltiden, sade till honom: ”Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.” 16Jesus svarade: ”En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. 17När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ 18Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, förlåt att jag inte kan komma.’ 19En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.’ 20En tredje sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’21När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps hans herre av vrede och sade: ’Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.’ 22Och tjänaren sade: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men ännu finns det plats.’ 23Då sade mannen till sin tjänare: ’Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt.24Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.’”

Vilka ord dröjer sig kvar efter läsningen? Är det orden om festen, att allt är färdigt? Är det den upprepade inbjudan, orden om att huset måste bli fullt? Eller är det ordet vrede och den sista meningen: Ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest?

Jag hakar upp mig på det negativa, arga, bittra. Det liksom skymmer budskapet. Men varför blir värden så arg? Vi måste titta på sammanhanget för att förstå. Jesus är hembjuden till en farisé. Så står det: Man iakttog honom noga. Jesus är avlyssnad. Han finns på listan över farliga personer. Att han blivit bjuden på fest är inte för att värden gillar honom utan för att man ska ha honom under uppsikt.

Strax innan han sätter sig till bords har han fått veta att Herodes vill döda honom och det är då han börjar gråta: Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni vill inte.

Kycklingar som inte kryper in under hönans vingar är det något fel på. Det är bara mycket sjuka kycklingar som inte svarar på hönans lockrop.

Jesus är förtvivlad. Gud är djupt bedrövad. Redan i paradiset hördes ropet: Adam var är du? När människan vände Gud ryggen gick något sönder. Vi har blivit blinda, hårdhjärtade, förvirrade. När Gud kallar, så gör han det av kärlek. Gud kallar oss hem till oss själva, till det original som han gjorde oss till. Han kallar oss tillbaka till den djupa, innerliga gemenskap vi en gång hade med Gud, med oss själva, med varandra, med skapelsen. En fullödig gemenskap som beskrivs med ordet shalom - frid, fred. Gud bjuder oss till fest, inte för att imponera på oss utan för att han längtar efter att umgås med oss, njuta, skratta, ha det gott. Välkomna, allt är färdigt!

Vad svarar du? Vad svarar jag?

I Johannesevangeliet står det: Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn.

Vad gör vi när vi är törstiga? Vi dricker. Törsten påminner oss om att det finns vatten. Det finns en djupare törst, en törst efter Gud som bara Gud kan släcka. Oxar, ett stycke land, en ny partner. Idag är A6 det nya templet. Marknaden är den gud som vi tillber. Vi stannar i relationer så länge de ger oss något. Men inga prylar, inga människor kan släcka den djupaste törsten. Det kan bara Gud. Det är som om vi förväxlat givaren och gåvorna.

Gud unnar oss en god livskamrat, en ny bil, ett stycke mark men det blir fel när vi tillber det skapade framför skaparen. Det är något som är fel när kycklingarna inte söker skydd under hönans vingar.
Gud är kärlek och kärleken tvingar ingen. Därför finns den sista meningen med om att de som först blev bjudna inte ska få vara med. Vreden är en djup kärleks vrede, en oändlig sorg över att de bjudna inte har tid att komma. Men en dag kommer också de upptagna, de med ursäkter mista sin hälsa, sin styrka. En dag kommer också vi som slår dövörat till när Gud kallar oss att drabbas av ångest, fråga oss vad meningen med allt är, inse att vi behöver nåden. Och då kommer vi att vara välkomna! 

Gud ställer inte in festen. Han bjuder andra och han bjuder gång på gång och de som kommer är en salig blandning av människor.

Idag är vi bjudna på fest. Snart kommer vi höra orden: Välkomna, allt är färdigt. Och alla är välkomna, hög och låg, rik och fattig, troende och tvivlare, trasig och hel. Alla får plats. För dig utgiven, för dig utgjutet.

En enkel måltid, en himlafest.  

Predikan 1:a söndagen efter Trefaldighet

Vårt dop

Psalmer: 

236

386

248

713

709

6

Igår såg jag två saker som har med dopet att göra.

Det första var flaggan, vår vackra svenska flagga. Den är korsmärkt. Varje gång ett barn döps så tecknas det med korset i pannan, på munnen och på hjärtat. Korsets tecken säger oss att vi tillhör Kristus. Korsets tecken säger oss att ljuset är starkare än mörkret, att det goda är starkare än det onda och att kärleken är starkare än hatet. När barnet tecknas med korset kallas det att i tanke, ord och handling gå från mörker till ljus, bekämpa ondska och hat och låta godhet och kärlek segra.

Svenska flaggan är korsmärkt, en påminnelse till oss alla att leva i vårt dop, leva nära Jesus Kristus och tillsammans med honom och alla goda krafter, i tanke ord och handling välja det goda.

Det andra jag såg i går som har med dopet att göra var ett TV-program som heter När Beethoven kom till Hammarkullen.

Jag blev väldigt berörd. Programmet handlar om en pedagogik som heter El Sistema där barn i olika åldrar och med olika bakgrund får lära sig att spela ett instrument och enklare klassiska stycken på ett lekfullt sätt och alltihop avslutas med att barnen får spela ett stycke av Beethoven med en symfoniorkester. Och barnen växer, får nya vänner, föräldrarna lyser av stolthet och det bästa av allt, broar byggs med musikens hjälp över klassklyftor och språkbarriärer och människor får hopp.

Vad har nu detta med dopet att göra? Jo, någon har tänkt, talat och handlat och startat El Sistema och när människor upprättas, hoppet tänds, glädjen sprids och broar byggs då sjunger änglarna av glädje i himlen! När Beethoven kom till Hammarkullen är ett utmärkt exempel på att leva i sitt dop, handla som Kristus skulle ha handlat. Och jag är säker på att de flesta av ledarna inte tänker: nu lever jag i mitt dop!

Nikodemus kan inte sova. Han har drabbats av törsten, den andliga längtan som ingen kan släcka utom Gud. En törst efter villkorslös kärlek, nåd, frid och djupaste samhörighet. Han öppnar samtalet lite filosofiskt, med ett konstaterande, liksom för att inte tappa ansiktet. Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit. Jesus hoppar över artighetsfraserna och går direkt på pudelns kärna. Nikodemus, du behöver bli född på nytt.

Ni som var här förra söndagen fick höra texten om när Jesus prisar sin fader för att han har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn.

Här har vi ett utmärkt exempel på den förra söndagens text. Nikodemus hörde till de lärda och kloka. Han försöker förstå Gud men Gud kan vi inte förstå. Det finns bara en väg till Guds hjärta och det är dopets väg – att ta emot Guds förbehållslösa kärlek och älska tillbaka.

Jag är så tacksam över att pappa döpte mig när jag var tre månader gammal. Om jag hade blivit erbjuden att döpas idag hade jag funderat, vridit och vänt på tro, tvivel, kyrka och bekännelse och framförallt frågat: duger jag, har jag förtjänat detta?

Samtalet mellan Nikodemus och Jesus mynnar ut i följande ord: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Så innan de skiljs åt viskar Jesus: Nikodemus, här är jag, Guds gåva till dig. Tro på mig, lita på mig, Gud älskar dig. Krångla inte till det. 

Vem vet, kanske var Nikodemus en av de tretusen som döptes på den första pingstdagen i Jerusalem!