Predikan Palmsöndagen Aneby kyrka

Vägen till korset

Psalmer

443

38b

738

44

Häromkvällen var gemenskapsgruppen samlad hemma hos mig. Vi kom att tala om Tomas Sjödin. Om vad det är i hans författarskap och berättelser som slår an, tröstar, hjälper, upprättar så många. Vi kom överens om att det är att han säger som det är, han dömer inte. Hans texter gör det lättare att andas, att vara människa. Han är en barmhärtighetens apostel.

Innan vi skiljdes åt sjöng vi en ny sång.

Vänd dig till mig, var barmhärtig.

Vänd dig till mig, hör min bön 2 ggr

Var barmhärtig, var barmhärtig,

Vänd dig till mig, hör min min bön. 2 ggr.

Är det inte detta vi längtar efter: Att någon ska se mig och älska mig på ett sådant sätt så jag i min tur kan se och älska? Att någon ska möta mig med barmhärtighet, ge mig mod att vara människa, en barmhärtig människa?

Det som händer i dagens text är just detta!

Här tycks allt mänskligt få plats. Syskonens gästfrihet, Martas omsorg, miraklet med Lasaros, Marias intima beröring av Jesus, doften som fyller hela huset, slöseriet, Judas reaktion och falskhet: han var en tjuv, försvaret av den som är ifrågasatt, judarnas nakna nyfikenhet. De kom dit för att glo. Översteprästernas svartsjuka mordiska planer. Den spontana manifestationen och hyllningen av Jesus. Åsnan. Lärjungarnas dåliga fattningsförmåga.

Allt får plats och Alla får plats! Det är mustigt, oredigerat och sant. Det är som det är och tycks vara helt OK! Min vision för kyrkan är att det ska vara ett rum för hela livet. Jesus gör det jag inte klarar av. Runt honom finns det rum för alla, utan kommentarer, fördömanden, tillrättavisning. Där finns en barmhärtighet som berör. Ett svar på vår bön: Vänd dig till mig!

Där barmhärtighet och kärlek är

där är också Gud. Där är också Gud.

Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag: Maria, Martas och Lasaros syster var annorlunda, kanske handikappad, kanske hade hon Downs syndrom. De handikappade gömde man undan, Marta hade förmodligen valt att inte bilda familj för att kunna ta hand om sina syskon. Lasaros verkar ha haft en bräcklig hälsa och Maria var annorlunda, hängiven i allt hon gör, som ett barn!

Maria gör det ingen annan skulle göra. Tar en hel flaska, trehundra gram nardusbalsam och häller ut alltsammans över Jesu fötter. Dyrbar var den, värd 300 denarer, trehundra dagslöner, nästan en årslön. Hon smörjer hans fötter och torkar dem med sitt hår. Vackert? Stötande vackert! Och doften fyller hela huset och Jesus måste ha doftat nardusbalsam hela vägen in till Jerusalem. Får man göra så? Får man älska någon så djupt, så innerligt? Samtidigt, väcker handlingen en längtan djupt inom mig. Så vill jag bli älskad.

Alla bär vi på denna längtan, vi som visar omsorg och ständigt passar upp, vi som är klena i hälsan och inte orkar mycket, vi som stjäl, som glor, vi som blir svartsjuka, vi som sjunger.

När Maria smörjer Jesu fötter och torkar dem med sitt hår är det som om hon med den handlingen, utan ord, vill berätta för alla människor i alla tider att här, här finns den person som till sitt väsen är kärlek, som aldrig sätter sig på höga hästar för att se ned på andra utan nöjer sig med en åsna för att komma i ögonhöjd med sin omgivning – och som älskar oss in i döden. Hon hade förstått det som står i psalmen: Det intet finns som icke vinns av kärlekens som lider. Därför fick Judas fortsätta att ha hand om kassan.

Jesus är på väg till korset. Hela hans liv har handlat om ett enda: att i ord och handling berätta om Guds barmhärtighet.

I nattvarden får vi ta emot Guds slösande kärlek.För dig utgiven, för dig utgjutet. Slösande villkorslös kärlek. Vi får ta emot och räcka vidare, öva oss i barmhärtighetens svåra konst. Vi älskar därför att Gud först har älskat oss.

Predikan Jungfru Marie Bebådelsedag

Guds mäktiga verk

Psalmer

480

164

481

726

744

Jag vill säga något om trofastheten, något om varsamheten, något om tystnaden och till sist vill jag ställa en fråga.

Först något om Guds trofasthet.

När Adam och Eva hade ätit av den förbjudna frukten gömde de sig för Gud, de skämdes. Då ropade Gud: Adam, var är du? Adam betyder Människa. Människa, var är du? Sedan dess har Gud fortsatt ropa, ropa oss tillbaka till vår sanna mänsklighet, ropa oss tillbaka till gemen-skapen med Gud.

Först gav han oss lagen, reglerna, bruksanvisningen för livet. Sedan sände han profeter som ömsom skällde ut oss, ömsom vädjade. Ingenting hjälpte. Till sist inser Gud att han måste möta oss i ögonhöjd, komma riktigt nära, bli människa för att älska oss tillbaka till Gud.

Ibland tror vi att världens frälsning hänger på oss. Det är inte vi som ska rädda världen, det är Gud. Det heter på latin: Missio Dei, Guds mission.

Det är Gud som sänder Gabriel till Maria. Det är Gabriel som knackar på och undrar om han får stiga in. Initiativet är Guds. OCH....

Gud behöver oss som sina medarbetare i sitt mäktiga verk!

Mina vänner: Gud är trofast. Gud håller hela världen i sin hand. Ibland hjälper vi Gud, ibland stjälper vi. Men det är Gud som är arbetsledaren.

Så något om varsamheten.

Det berättas att Gud först sökte upp Maria vid brunnen. Hon blev så rädd så hon rusade hem. Då tänkte Gud att han måste närma sig henne mer försiktigt så han sände Gabriel. Och Gabriel vet att föra sig. Varsamt stiger han in, han möter Maria där hon är, i ögonhöjd, med en hälsning som skulle passa en drottning. Var hälsad du högt benådade. Herren är med dig. Maria blir rädd och Gabriel ser det. Han hejdar sig och säger liksom viskande: Var inte rädd, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Gabriel är personlig, han nämner Maria vid namn och säger det vi allra mest behöver höra när vi är rädda: Du har funnit nåd. Med andra ord: Gud älskar dig.

Så får Maria veta vad Gud tänkt för henne och Maria frågar: Hur ska detta ske? Här finns rum för frågor, tvivel, rädsla, undran, osäkerhet. Och återigen möter Gabriel Maria där hon är, berättar hur det ska gå till och ger henne mod genom att berätta om Elisabets graviditet. Du är inte ensam. Det finns en till. Ingenting är omöjligt för Gud.

Nu håller hela världen andan! Gabriel har talat och väntar på Marias svar. Gud gör inte som Boko Haram. kidnappar unga kvinnor för tvångsäktenskap. Gud frågar och vi kan säga ja eller nej.

Maria säger ja, hon är tillräckligt övertygad, tillräckligt modig för att säga ja – ett ja som kommer ge henne allt och kosta henne allt.

För många är denna berättelse en stötesten, något som är fullständigt omöjligt att tro på för en modern, upplyst människa. Och jag säger till dig som inte kan tro: Det går inte att förstå med hjärnan men det går att öppna sig för det med hjärtat, förundras inför miraklet. Förundran kan väcka tillit.

Så något om tystnaden.

Jag sa det ifjol i min predikan denna söndag. Och jag säger det igen. Om det oerhörda, om ögonblicket när himmel och jord förenas, när Gud och människa blir ett i Marias livmoder säger Lukas ingenting. Det är outsägligt. Det finns inga ord för det. Det sker i tomrummet och tystnaden mellan vers 38 och 39.

Till sist frågan:

Det som hände Maria var alldeles unikt. Och samtidigt blir Maria en förebild för oss alla. Vad vi än står i, vad vi än kämpar med: Gud möter oss där vi är, viskar: Var inte rädd! Du har funnit nåd, du är älskad. Jag är med dig.

Vad tror du Gabriel skulle fråga dig om du fick besök av honom? Kan det vara att ställa upp som middagsvärd eller vänfamilj till flyktingarna som kommer till oss? Eller något annat? Ibland måste vi säga nej till något för att kunna säga ett helhjärtat ja.

Med Maria får vi öva oss i att säga ja: Må det ske med mig som du har sagt!

Predikan Tredje söndagen i fastan 150308

Psalmer

738

358

769

8

Kampen mot ondskan

Vad är det som händer, Gud, på vår jord?

Människor flyr undan krig, hot och mord.

Hatet bre´r ut sig, vi stänger vår dörr.

De rädda säger: Det var bättre förr.

Vad är det som händer, Gud i år värld?

Frågar sig alla, dåre som lärd.

Klimatet förändras, jorden är sjuk.

Den smarte tar för sig. Vem vågar va´mjuk?

Vad är det som händer, Gud, i ditt hus?

Nöden söker nåden. Finns värme, finns ljus?

Finns trösten, hörs sången, syns tecken på liv?

Eller blundar kyrkan upptagen av kiv?

Förbarma dig Gud, förbarma dig nu!

Möt oss där vi är, ja älska oss nu!

Ett brustet halleluja, ett brutet bröd

blir tecken som ger mod, ny glädje, ny glöd.

Vi lyfter blicken, ser att du med oss går.

Du tecknat oss med korset. Nytt mod vi får

att vara kärlekstecken som skillnad gör.

Här får alla plats, både stark och skör.

Denna psalm är just nu mitt bidrag i kampen mot ondskan.

För vad är det som händer med oss när vi blir rädda? Vi tystnar. Sången tystnar, bönen tystnar, ropet tystnar, journalisterna tystnar, kyrkans röst tystnar. Vi blir stumma.

Och våldets makt vet det. Därför dödas de som avslöjar sanningen, de som talar högt om orättvisor, övergrepp, korruption. Nemtsov är det senaste exemplet men inte det sista.

Det är så många människor som dagligen får utstå spott och spe, hot och trakasserier. Några försöker stå upp, säga emot, anmäla men till sist tystnar de.

En gång drev Jesus ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala.

Jesus befriar oss från det som skrämmer oss, tystar oss så att vi får rösten och talet tillbaka. Och när det sker då bävar ondskans makter.

• Det onda finns och har alltid funnits, överallt.
• Det goda är starkare än det onda. Det goda är det normala!
• Alla ideologier som byggt sin makt på våld har gått under.
• Det kan vara en hjälp att skilja mellan det onda och det hårda i tillvaron.

Det hårda – dit hör naturkatastrofer, sjukdomar, olyckor, död – det är liksom en del av människans existentiella villkor.

Det onda – det är det vi tillfogar varandra av girighet eller elakhet. Hit hör krig, miljöförstöring, hot, hat, diskriminering i alla dess former.

Människan är skapad med en förmåga att vara gudomligt god och djävulskt elak.

• Kampen mot ondskan måste börja här inne. I ditt och mitt hjärta.

I dopet säger prästen: Gud, du som ensam räddar från allt ont, befria NN från mörkrets makt, skriv hans namn i livets bok och bevara honom i ditt ljus, nu och alltid. Tag emot korsets tecken på din panna, på din mun och på ditt hjärta. Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne kallar dig att vara hans lärjunge. Tanke, ord och handling -

i kampen för det goda och mot det onda.

När vi går fel får vi börja om. Det är därför vi i början av mässan ber om förlåtelse, ropar: Herre förbarma dig.

Ingen orkar kämpa ensam. Vi behöver varandra. Därför finns församlingen. Vi behöver förbön, samtal, uppmuntran. Och när vi går samman, delar bröd och liv då besegras djävulen. För djävul, diabolos betyder splittraren, den som kastar isär, förstör. 

• Kampen måste utkämpas globalt – klimat och rättvisa. Fasteinsamlingen.
• Kampen måste utkämpas i vårt land och i vårt samhälle. På skolor och arbetsplatser, på sociala medier och i sammanträdesrummen. Bonhoeffer: Motstånd och underkastelse.
• Kampen måste utkämpas i våra relationer. Hur talar vi om varandra? Vad tänker vi? Välsignar vi eller förbannar vi?

David är liten. Goliat är jättestor. Men David ställde sig till förfogande i tillit till Gud och segrade över jätten.

Är det inte så, också med Jesu död på korset, att det såg ut att vara ett fiasko, en misslyckad snickares nesliga död. Ondskan tycktes ha segrat. Men uppståndelsen visade att det goda alltid är starkare än det onda.  

Predikan Andra söndagen i fastan Aneby kyrka

Den kämpande tron

Psalmer: 205, 217, 46, 10

Han gav henne inget svar! Vi har varit där, inte sant? Vi har ropat, bett Gud gripa in, hjälpa våra barn, oss själva, någon vi älskar och Gud svarade inte. Gud var tyst. Kanske är någon av oss där just nu. Erfarenheten av Guds tystnad är svår och viktig. Den är svår därför att vi vet att den kostat människor deras tro. Den är viktig, därför att den fört andra närmare Gud. Denna erfarenhet delar vi med alla som ber.

Han gav henne inget svar. Varför? I just detta specifika fall berodde det på två saker. Trötthet och teologi. Jesus är helt slut. Utmattad! Han har gett och gett och nu är han tom. Han har tagit en time out och rest utomlands, till kusten i nuvarande Libanon. I Markus evangelium står det: Han begav sig till trakten av Tyros.... och tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men lyckades inte hålla sig undan. Jesus drar sig undan flera gånger men då står det uttryckligen att han drar sig undan för att be. Nu tycks han inte orka det ens.

Lärjungarna är också trötta. De blir bara irriterade – ett tydligt tecken på otillräcklighet.

Är det ok? Ja, ibland behöver vi säga nej, koppla av, ladda batterierna. Var finns dom miljöer där det finns rum för tomheten och tröttheten, där vi får stöd i att säga nej? Är vår församling en sådan plats?

Det andra skälet till att Jesus inte svarar kvinnan är att hon hör till fel folkslag. Enligt Matteus är Jesus sänd enbart till de förlorade fåren av Israels hus, dvs till judarna. Det ingår inte i hans uppdrag att hjälpa utlänningar.

Kvinnan ger sig inte. Vad driver henne? Självklart önskan om att dottern ska bli frisk. Men varför vänder hon sig till Jesus? Jag tror hon ser hans värme, bakom tröttheten och den teologiska tvekan känner hon Guds hjärtslag. Gud kan inte annat än älska. Förbehållslöst. Och kanske är det kvinnan som med sin tro, sitt envisa bultande på detta hjärta, kanske är det kvinnan som får Jesus att ändra sig, öppna sig, besvara hennes bön. Och det påstås att detta är den enda gången någon fått Jesus att ändra sig. Kan det vara så, att Gud inte kan värja sig mot enträgna böner? Jag vet inte. Jag tror inte det finns någon automatik i detta. Bara du tjatar tillräckligt länge så får som du vill.

Nej, snarare är det så att det händer något i samtalet mellan kvinnan och Jesus. De möts.

Hur är det det står i psalmen (213):

Att bedja är ej endast att begära.

Att själviskt ropa giv mig Herre giv.

Att bedja är att komma Gud så nära

Att han blir livet i vårt eget liv.

Kvinnan hjälpte Jesus förstå att budskapet om Guds kärlek gäller alla folk. Därför säger Jesus i slutet av Matteus: Gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar.

Vem är Svenska kyrkan till för? I går hade vi ett möte med Kyrkofullmäktige. Vad ska vi satsa på? Seniorboende, förskola, fritidsgård eller flykting- och integrationsarbete? Sverigedemokraterna försöker göra Svenska kyrkan till symbol för det äktsvenska. Det får inte ske. Evangeliet gäller alla människor. Som kyrka ska vi möta varje människa som skapad och älskad av Gud, som en medmänniska.

Visst har jag och många med mig blivit frustrerade över tiggarna och flyktingarna. Visst gör de hjälpsökande oss trötta. Lösningen ligger inte i att vända dem ryggen utan i att möta dem, se dem i ögonen, tänka, det kunde ha varit jag, ta emot dem som Guds gåvor till oss.

Han gav henne inget svar...

Den kämpande tron. Vad kan kampen mynna ut i? Tre svar:

Jakobs brottning med Gud mynnar ut i att han blir välsignad. Paulus brottning med Gud mynnar ut i att han kan säga: Jag har ingenting men äger allt. Kvinnans brottning mynnar ut i att hon blir bönhörd.