söndag 22 september 2019

Predikan 14 e Trefaldighet



Enheten i Kristus


Min pappa tyckte om att skoja. Han hade några skämt som han upprepade. Eftersom han var präst och missionär så handlade skämten ofta om det som hade med tro och det kristna livet att göra.
En mening som återkom var: ”Störst är den som tjänar…mest.”
Och vi skrattade och pappa skrattade men bakom orden fanns ett allvar. Tänk så lätt det är att ta udden av Jesu ord genom att lägga till ordet ”mest”.
Det säger ju något om oss människor, om hur vi ständigt jämför oss med varandra, hur vi armbågar oss fram och strävar efter position, pengar och prestige. Titlar blir viktiga, markörer såsom kläder, bilar, boende, umgänge blir viktigt. Att sträva uppåt, ha ambitioner, armbåga sig fram belönas, men vem applåderar den som avstår från makt? Pressen att bli någon, att lyckas stressar många unga idag.
Till alla som jagar efter framgång skulle jag vilja säga: det viktigaste i livet är inte att göra succé, utan att bli till välsignelse.

För tre veckor sedan blev jag utnämnd till kontraktsprost. Jag tillhör en liten krets av sju präster som biskopen valt ut att hjälpa honom i tillsynen av stiftets församlingar. Är jag störst, har jag nått toppen?
Jag ser det inte så. Jo, jag känner mig hedrad, men också ödmjuk, för jag vet att det är ett svårt uppdrag. Det handlar inte om att sitta på höga hästar och se ner på andra utan om att tjäna, lyssna, be för och stödja. För detta behöver jag era förböner. Be för mig såsom jag ber för er.
Pressen att prestera är så stark idag att många blir sjuka. Därför är det så viktigt att hitta motbilder, förebilder, människor som sätter andra framför sig själv, människor som väljer att tjäna, göra skillnad för andra, tända ljus i någons mörker.
Vilka förebilder har vi? Vem följer du? Vem ser du upp till?

Jesus avstod från sin likhet med Gud och blev människa, inte för att bli mäktig och stor utan för att älska och tjäna och ge sitt liv för oss.

Därför är inte den störst som tjänar mest utan störst är den som tjänar.