Sexagesima 23/2 2014

Idag är det det ordets söndag, det levande ordets söndag. Det är skillnad på ord och ord, liksom det är skillnad på halm och säd. Hurdana är våra ord. Är de halm eller säd?

Bilden är enkel och genialisk. För vad är skillnaden mellan halm och säd. Båda kommer från samma planta! Strör vi ut halm förmultnar den. Strör vi ut säd ger det liv, inte bara i sig själv utan för dem som samlar ihop kornen, maler dem till mjöl, bakar bröd som delas och mättar.

Så är det med Guds ord, det levande ordet. Det ger liv.

Gud sade: Ljus, bli till. Och ljuset blev till.

Ja, Guds ord är så mäktigt så Jeremia och Hebreerbrevets författare söker bilder, inte bara en, det behövs flera för att omgivningen ska kunna ana kraften i Guds ord. Som en eld, som en slägga som krossar klippan.

Vad ska vi säga om det ord som är skarpare än något tveeggat svärd, som skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar? Vet ni, jag tycker det är befriande, det är skönt att någon känner mig på djupet och ser det jag inte ser och förstår det jag inte förstår. Och det är oändligt befriande att Gud ser och vet vad som finns i dig och i dig och i varje människa. Vi är således genomskådade, men inte med en blick som är kall och dömande utan med den mest kärleksfulla blick som våra ögon någonsin blickat in i.

Vi slår upp psalm 227 och läser tillsammans.

Vad är det Jesus har sagt som får människorna att reagera så starkt och många att lämna honom?

Det som hänt strax innan är att Jesus välsignat fem kornbröd och två fiskar och delat det så det räckt till alla och blivit över. Sedan utbryter en diskussion och där säger Jesus: Jag är livets bröd och sedan säger han: Brödet jag ska ge är mitt kött. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom ...och har evigt liv. Den som äter mig ska leva genom mig.

Visst är det magstarkt, nästan outhärdligt. Men vari ligger anstöten?

I Johannes första kapitel läser vi: I begynnelsen fanns Ordet och Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud. Allt blev till genom det. I ordet var liv och livet var människornas ljus. Och Ordet blev människa och bodde bland oss.

Med dom orden berättar Johannes vem Jesus är. Ordet. Logos, Guds livgivande ord. Meningen. Det som ger oss ljus och liv. Och ordet blev människa, kött. Anstötligt. Kött är ett ord som beskriver människans mörker, svaghet, trasighet, brist – allt det vi föraktar hos oss själva och andra. Köttet är motsatsen till anden. Gud kan inte bli kött. Omöjligt.

Men Gud har blivit kött, människa och så har han helgat människolivet i alla dess delar. Han har blivit människa för att göra oss mänskliga. Han följer oss dit ingen annan går.

OS är snart slut. Många har gett allt. Blod, svett och tårar. Har de gett allt. Nej, de har gett sig hän, de har satsat oerhört mycket på det som de är bra på men ingen har gett allt. För det finns bara ett sätt att ge allt och det är att ge sitt liv, gå i döden. Det är stort att gå i döden för sina vänner. Det är ofattbart när någon ger sitt liv för dem som hotar och hatar och vänder ryggen till.

Han ger allt, sitt kött och blod, sitt liv för oss och denna gåva av liv räcks oss i enkelt bröd och vin, hans kropp och blod och han ger sig själv åt oss på ett sådant sätt så att alla kan ta emot – alla. Och det kostar ingenting men betyder allt. Häri ligger anstöten, det är för enkelt, för kroppsligt, för tillgängligt.

När jag var kyrkoherde i Luleå stift fanns det en önskan att ta steg mot att kunna fira ekumenisk nattvard. Ett samtal anordnades där det gavs tillfälle att dela längtan, oro, frågor, invändningar. Från en av de frikyrkliga församlingarna där man tillämpade ett slutet nattvardsbord, dvs där nattvarden endast gavs till medlemmarna sa man: det som blir svårt för oss är att ni i Svenska kyrkan delar ut nattvarden till kreti och pleti. Ja, det gör vi, sa jag och det är jag stolt över för vem dog Jesus för? För kreti och pleti! Tack och lov för det för då finns det hopp även för mig!

När vi idag kommer fram och tar emot gåvorna idag tar vi inte emot halm, vi tar emot säd. Vi tar emot liv – på riktigt!

Femte söndgen efter 13 dagen 9/2 2014 Tema: Sådd och skörd

Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas.

Jesus, varför säger du så? Jag vill inte predika idag om det är sant att vi måste kämpa oss in i Guds rike, för jag tror inte på en Gud som premierar vassa armbågar, som drar till sig strebers, som fostrar andliga atleter. Är det så, då vill jag inte vara med.

Det finns en psalm i psalmboken, nr 265 som tar fasta på Jesu ord. Inger hinner fram till den eviga ron, som sig ej eldigt framtränger.

Den är skriven av Lars Linderot, präst i Göteborg och Tölö i slutet av 1700-talet, väckelsepredikant.

Vet ni, jag älskar väldigt många psalmer men den här – förlåt mig att jag säger det – men den är avskyvärd.

Har Lars Linderot förstått Jesu ord rätt så vill jag inte vara med längre.

När jag var ung sjöng jag psalmen med glädje. Jag utmanades av Jesu ord om att kämpa och jag kämpade, jag gick i kyrkan, sjöng i kör, var ledare i scouterna, deltog i läger, läste bibeln varje morgon – och jag ansåg mig vara en bättre människa än mina jämnåriga. Jag var kristen, frälst, jag drack inte, jag svor inte, jag hade inte sex med någon flicka för man skulle vänta tills man gift sig. Jag var i många stycken exemplarisk, inte bara nära porten, jag ansåg att jag kommit in och där satt jag och lät mina fördomar om mina icke-kristna kamrater frodas.

Vet ni vad som är skillnaden mellan en ängel och en människa? Skuggan. Gud visade mig, bit för bit, steg för steg min skugga, min brustenhet, mitt högmod, min oförmåga att älska mina medmänniskor. Han visade mig att jag inte var ett dugg bättre än någon annan. Våra försök att på egen hand uppfylla lagen driver oss till bristningsgränsen och när allt går sönder, när det som är fördolt i människan blir uppenbart, när vi hör tuppen gala och går ut och gråter bittert, då finns det bara ett alternativ kvar: Älskar du mig Peter. Ja, Herre, du vet allt, du vet att jag har dig kär. Eller med psalmens ord: Om jag strävar aldrig så, räcker ej min kraft ändå till att lyda helt din lag, om jag gråter natt och dag, står dock syndens fläckar kvar. Blott i dig jag frälsning har. 230

Under över alla under, allt förlät han mig en gång. Om hans underbara godhet, glad jag sjunger nu min sång. Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in, genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin. 235

De sista ska bli de första och de första ska bli de sista. Vilka är de sista idag, de minsta? Vilka kommer från öst och väst, norr och söder? Är det inte EU-migranterna, de romska tiggarna? Är det inte flyktingarna från Syrien, Afganistan, Somalia? Är det inte de utförsäkrade, förtvivlade, ensamma, dem som ingen frågar efter eller vill vara med?

Dom som i världens ögon ingenting är, dom utväljer Gud – alltid! För när vi ser dom i ögonen ser vi Kristus.

Att äta och dricka med Jesus och lyssna till hans undervisning – dvs gå i kyrkan, lyssna till predikan, ta emot nattvarden duger inte. Allt prövas emot hur vi är mot de sista, de minsta, de hungriga, de nakna, de sjuka – djupast sett – hur väl vi känner oss själva för vi hör,om sanningen ska fram till de sista, de minsta, de av Guds nåd helt beroende.

Kämpa, låt lagen och kraven driva dig tills du inte orkar längre, tills fasaden brister, skuggan blir synlig, tills du naken ber om nåd. Vänd dig om, tagga ner, öppna dina ögon och du kommer att upptäcka att du är i gott sällskap av många som liksom du är nakna och tomhänta och beroende av nåden. Slå följe med dem, de sista, de minsta och du kommer upptäcka att den trånga porten kommer vara vidöppen och bordet dukat.

Predikan Kyndelsmässodagen 2/2 2014

Idag är det 31 år sedan jag prästvigdes. Jag minns än idag vad min biskop, Martin Lönnebo sa i sin predikan. Han berättade om en missionär som besökt en guldsmed. Guldsmeden hettade upp malmen över en eld, tog kärlet åt sidan och och rensade guldet från slagget med en liten sked. Så hettade han upp malmen igen, tog kärlet åt sidan och skrapade bort slagget. Så fortsatte han, gång på gång på gång. Till sist frågade missionären hur länge han skulle hålla på. Tills dess att jag kan se min spegelbild i ytan, svarade guldsmeden.

Vi är guldet, elden är den helige andes eld, guldsmeden är Jesus som tålmodigt arbetar med oss tills dess att han kan se sin spegelbild i oss. Jesus kallas för uppenbarelsens ljus. Han är Guds ansikte som vänds till oss och lyser emot oss. Jesus är människan med stort M, Guds avbild, vår förebild. Meningen med våra liv är att bli lika Kristus och det märkliga är att vi blir inga Jesus-kopior, nej ju mer vi formas till hans likhet desto mer sanna och äkta blir vi i oss själva. Han förädlar oss till att bli dom original vi är.

Apropå original....

I fredags kväll var jag i Bälaryds bygdegård och såg Hästmannens - sista striden. Mitt under filmen dyker han själv upp, Stig-Anders och efteråt fick jag hälsa på honom och byta några ord.

Det som grep flera av oss mest var att han genom hela processen valde att löna ont med gott. Jo, han har varit arg, djupt upprörd, och många med honom. Han har och är fortfarande mycket ledsen. Vreden och sorgen kunde ha fått honom att göra ont värre, men han har valt att vara rättskaffens rakt igenom, löna ont med gott och därigenom samla glödande kol på sina ovänners huvud. Någon har läst Bibeln för Stig-Anders, någon har berättat för honom om Jesus Kristus och därför väljer han att löna ont med gott. I hans ansikte kan vi ana Kristi ansikte.

Skeden som guldsmeden plockar upp slagget med är bibeln, Guds ord, mina fötters lykta och ett ljus på min stig. I Bibeln får vi öära oss att vända andra kinden till, att älska våra fiender och be för dom som förföljer oss. Kan det vara en av anledningarna till att vi i år firar 200 av fred i vårt land?

Jag vet inte men en sak vet jag, tron på Jesus Kristus och lydnaden för hans ord har besparat oss oändligt mycket elände.

Som familjen jag fick hjälpa och stötta när deras son hade blivit påkörd och dödad av en bilist som inte varit tillräckligt uppmärksam.

I stället för att polisanmäla henne och kräva straff och skadestånd bad de mig söka upp henne och framföra en hälsning från familjen: Hälsa henne att vi förstår att hon har det mycket svårt. Vi förlåter henne och ber för henne. Vi får aldrig tillbaka vår son så det hjälper oss inte att hata henne. I deras ansikten kunde jag ana Kristi ansikte.

Vad står det i dagens GT-text: Jag har fallit, men reser mig igen, jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus.

Skeden är Bibeln. Men det räcker inte att höra ordet. Vi måste också göra det, leva ut det. Den inbördes hjälpen, att se behoven och försöka fylla dom är en utmaning till oss. Och det är inte lätt att ta sig an en medmänniska, men det renar oss, det förädlar oss, det lyfter oss upp ur vår självupptagenhet. Det tredje B:et som skeden är gjord av är brödsbrytelsen, Nattvarden, mässan men också kyrkfikat.

”Baka bröd, bryt bröd, dela bröd, var bröd.”

Till sist bönerna. Varje morgon ber jag för er, be för mig. Låt oss hitta vägar att be för varandra, lappen i lådan, den personliga förbönen.

När vi gör detta föds glädjen, den uppriktiga jublande glädjen.

Vi är guldet som renas. Jesus Kristus är den store guldsmeden som tålmodigt rensar oss från slagg tills dess att han kan se sin spegelbild i oss. Målet med våra liv är att bli lika Kristus, bli dom original vi är. Skeden som Kristus använder är Bibeln, behovsuppfyllelsen, brödsbrytelsen och bönerna.