Husandakt Den gode herden

I veckans husandakt berättar jag om mina grannar, Lasse och Inger som har fem tackor av rasen Gotlandsfår och nu har de tio nyfödda lamm som härom dagen släpptes ut för för första gången.
När Lasse ropar på dem kommer de för de känner igen hans röst, han känner sina får och gör allt för att de ska må bra.
I hagen finns en stol där Lasse, som är 85 år och har svårt att gå, ibland sitter och umgås med sina får.
Det som kännetecknar en god herde och en god ledare är att han eller hon känner sina får och älskar dem och gör alt för att de ska leva och må bra.
Sådan är den store Herden Jesus, min stora förebild i min uppgift som kyrkoherde.



https://youtu.be/pSFwBcyQkK8

Husandakt Påskens vittnen

Jag är tacksam till Gud för berättelsen om Tomas som tvivlade, som inte kunde tro om han inte fick möta Jesus och ta på honom och bli övertygad. 
Det måste finnas rum för tvivel och för tvivlare. Jag tror att den som tvivlar lättare kan förstå den som har svårt för att tro. Kanske är den som inte är så tvärsäker ett bättre påskens vittne!
Tomas blev mött i sina tvivel av Jesus. Sedan blev han missionär, sägs det, i Indien där han grundade en kyrka av Tomaskristna. Jag undrar om inte det var en gemenskap där tvivlet rymdes.
Vad behöver du för att tro? Säg som det är och var öppen för svaret...



https://youtu.be/AoOs75ERvb0

Predikan andra söndagen i Påsktiden

Påskens vittnen   Joh. 20:24-31

Min dotter Katarina ringer. Oftare än hon brukar. Hon frågar hur jag mår. Jag hör på henne att hon är orolig. Min syster ringer. Vänner jag inte hört av på flera år ringer. Var rädd om dig, säger de. Och jag säger samma sak. Var rädd om dig. För ingen vet vart detta tar vägen. Oron griper tag. Huden är tunn. Inget är som det brukar. Vi lever under ett dödshot. Vem kommer klara sig? Vem kommer att dö?

Kanske upplevde lärjungarna något liknande. De levde alla under ett dödshot. De var rädda, misstänksamma, höll sig undan. Deras ledare Jesus hade dött. Vem stod näst på tur? När de samlades var de väldigt försiktiga. Och noga med att låsa dörren. Och när de skildes åt visste de inte om de skulle mötas igen.

Sist de samlades saknades Tomas. De har berättat för honom att de sett Herren. Han som var död och begravd lever.

Tomas tvivlar. Han är skeptisk. Han vill ha bevis. Han vill se Jesus, ta på honom, sticka fingret i spikhålen och handen i sidan för att förvissa sig om att det inte är ett spöke, en vålnad, ett dåligt skämt.

Nu är de samlade igen. Alla är lite spända och trötta som man blir av att leva under ett hot, som man blir när inget är som det brukar.

Så kommer Jesus, trots att dörrarna är reglade, och säger: Frid åt er alla. Smaka på dom orden. FRID ÅT ER ALLA. Precis vad de behöver.

Precis vad vi behöver. Och det är de ord som finns står nedtecknade på ikonen i kyrkan. Frid åt er alla. Känn ingen oro.

Vi sjunger: Känn ingen oro….

Så vänder sig Jesus till Tomas. Han känner hans tvivel, han möter honom där han är och ger honom det han behöver. Sådan är Jesus. Sådan är Gud. Hur var det Tage Danielsson sa: Utan tvivel är man inte klok. Vi behöver inte låtsas, inte förställa oss, inte spela med i ett spel. Vad Gud söker är äkthet, uppriktighet och öppenhet. Tomas hade kunnat avfärda vännernas ord som struntprat och låtit bli att komma. Han hade kunnat bli hård och hatisk. I stället var han ärlig om sina tvivel och sa vad han behövde för att kunna tro.

Min Herre och min Gud, utropar han. Tvivel vänds i tro. Tomas blir ett påskens vittne.

Kanske är tvivlaren ett mer trovärdigt vittne än den som är säker? Vad hände med Tomas sedan? Det sägs att han blev en missionär och tog sig ända bort till södra Indien där han grundade en kyrka av Tomaskristna, en kyrka som finns än idag.

Finns det några påskvittnen idag? Ja, det gör det. Alla som ber, alla som söker och tvivlar och tror är påskens vittnen. Alla som följer Jesus och älskar honom är påskens vittnen. Och jag skulle vilja påstå att alla som tror att livet är starkare än döden, alla som tror att godheten övervinner ondskan, alla som tror att kärleken kommer att segra är påskens vittnen i vidare mening, fast de inte har förstått att det är Jesus de tror på.

Vi känner oro, rädsla, kanske ångest. Inget är som det brukar. Det är påfrestande. Vi stänger in oss. Så kommer Jesus och säger: Frid åt er alla. Det räcker för mig. Att han är här och följer oss dit ingen annan går, som Ylva Eggehorn skriver. Räcker det för dig? Vad behöver du just nu? Säg det till honom!

Det finns en underbar psalm som jag föreslår att vi står upp och sjunger som dagens Credo, psalm 359.

Jesus, jag dig älskar, du som älskar mig. Du på korset lider, jag tillbeder dig.

Jesus, du har uppstått, nu är graven tom. Jag står där förundrad, o mysterium.

Du har gått till Fadern, står inför hans tron, ser ditt folk i kärlek, beder för dem nu.

Jesus, du är med oss, genom liv och död, nu mitt hjärta brinner av din kärleks glöd.

Höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd: Jesus är min Herre, han gör allting nytt.

Pris ske dig, o Fader, pris ske dig, Guds Son, Pris ske dig, du Ande, i all evighet.

Husandakt från Gottfridsborg Bliv kvar hos mig

Denna husandakt borde ha gjorts i måndags på Annandagen för den handlar om lärjungarnas möte med den uppståndne medvandraren under vandringen till Emmaus. När de kommer fram ber de sin medvandrare: "Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut."
Orden ligger till grund för den vackra kvällspsalmen 189: Bliv kvar hos mig, se dagens slut är när. Bliv kvar o Herre, snart är natten här. 

Orsaken till att jag inte kunde skjuta upp inspelningen längre var ett sms från en god vän som har cancer och nu ligger hennes man i respirator och kämpar för sitt liv. Själv är hon också smittad. Det kom så nära. Livet är så skört. Det kunde ha varit jag som blivit sjuk. När livets dag närmar sig sitt slut och natten är nära får vi be:
Bliv kvar hos mig, se dagens slut är när. Bliv kvar o Herre, snart är natten här. 

Just den psalmen har jag använt när som präst blivit kallad till någons dödsbädd. Särskilt sjätte och sjunde versen.

Ej fruktar jag, då du är när i nåd. 
Då viker smärtan, aldrig fattas råd,
av gravens fasa, ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dig jag har. 

Ditt kors skall skina för min blick när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar. 
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

Den psalmen vill jag att någon ska sjunga på min dödsbädd. Här är länken:

https://youtu.be/YWuHZ4TfXIU

Husandakt från Gottfridsborg Påskdagen

Här är länken till dagens husandakt:

https://youtu.be/QeFOBvYr7YU

Husandakt på Gottfridsborg Långfredag

Husandakt från Gottfridsborg Långfredag

https://youtu.be/q0GiSmtGkL4

Husandakt å Gottfridsborg Skärtorsdagen

Lite sent pga tekniska problem men bättre sent än aldrig. Håll till godo.

https://youtu.be/hdsqKt7BXTU

 

Husandakt från Gottfridsborg

Här är länken till husandakten på Youtube:


https://youtu.be/1QLmUw3_lMM

Predikan Palmsöndagen

Vägen till korset

För de flesta är Coronakrisen påfrestande på många olika sätt. Men mitt i allt det som inger oro, väcker frågor, prövar tålamodet så innebär krisen också att vi måste tänka om, lägga om vårt liv, leva långsammare, skala av, minska ner, stanna upp. Jag är en av många svenskar som arbetar för mycket, för långa dagar, tänjer, trycker in ett möte till, är tillgänglig jämt och ständigt men nu måste jag ställa om, ställa in, stanna hemma och det som först bara är frustrerande och besvärligt blir en gåva, en inbjudan att bli stilla. I år sammanfaller denna påtvingade begränsning med Stilla veckan. Kan vi se det som en gåva? Jag vill försöka.

Vi går nu in i Stilla veckan, den viktigaste veckan på året, den absoluta höjdpunkten på kyrkoåret. Allt det som hittills hänt i Jesu liv, födelsen i Betlehem, flykten till Egypten, uppväxten i Nasaret, besöket i templet när Jesus var 12 år, dopet i Jordan, undren, undervisningen, allt detta hade fallit i glömska om inte det hade skett som nu ska ske i Stilla veckan. Det som sker nu förändrar allt. Stilla veckans händelser kastar ett ljus över, ja uppenbarar vem Jesus är, vem Gud är, vad en människa är. Efter uppståndelsen förstod lärjungarna vad Jesus hade sagt. De ”kom ihåg”! Allt föll på plats, bilden klarnade, gåtan fick sin lösning, det som hade varit obegripligt för dem blev med ens begripligt. Stilla veckans stora drama utgör den nyckel till förståelsen av skrifterna, av Jesus, av sig själva, av Gud, av meningen med livet som vi saknat.

Därför, mina vänner, är det avgörande för vårt andliga väl att Stilla veckan verkligen får bli en STILLA vecka.

Dagens text är hämtad från Matteus 21:1-11

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar 2och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. 3Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” 4Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 5Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. 6Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. 7De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 8Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. 9Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” 10När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: ”Vem är han?” 11Och folket svarade: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”

Låt oss gå igenom texten steg för steg.

Det första som händer är att Jesus ber om hjälp, han ger två av sina vänner ett uppdrag. Ensam är inte stark. Överallt där Coronakrisen grasserar ropas det efter flera händer och mer personal. Senast igår anmälde sig en procent av alla invånare i New York, 85000, att hjälpa till. Bilden ser likadan ut på de flesta håll. Studerande, permitterade och pensionerade ställer upp när behovet är stort. När äldreboendet i Aneby saknar personal så kliver medarbetare i andra delar av kommunen in och hjälper till.

Jag har en Jesusfigur i min ägo. Jag hittade den i ett gatustånd i utkanten av Dar Es Salaam för många år sedan. Jesus var utan armar. Jag köpte den armlösa Jesus och varje gång jag ser honom hör jag honom viska: Jag behöver dina armar, din famn, dina händer. Idag är det många som räcker ut en hjälpande hand, exemplen är många, kreativiteten likaså. När vi gör det så är vi Kristus för den andre och i den vi hjälper möter vi Kristus som sa: Jag var hungrig och ni gav mig att äta….. Eller för att citera en sång: Ubi caritas et amor, Deus ibi est. Där barmhärtighet och kärlek är, där är också Gud.

Allting hänger samman. Forskare lyfter nu sambandet mellan Coronakrisen och Klimatkrisen. Mänskligheten lever över jordens tillgångar, marknadskrafterna och girigheten driver oss att ta ut mer än vad som är oss givet. Vi lånar av kommande generationer. Denna hejdlösa, gränslösa livsstil är också en orsak till den snabba smittspridningen över hela världen. Ropen på krafttag för att rädda moder jord, inte minst från unga människor över hela klotet, har världens ledare inte brytt sig om. Men när smittan sprids då vidtar världens ledare åtgärder av sällan skådat slag. Om en bråkdel av de åtgärder som vidtagits för att stoppa smittan hade satts in för att stoppa klimatkrisen så hade framtiden sett ljusare ut både för människa och miljö. För allt hänger samman. Det vi vägrade göra förut, leva i harmoni med skapelsen, tvingas vi till nu och plötsligt blir luften friskare, vattnet klarare och hoppet starkare.

Vad gör Jesus? Han köper inte en egen åsna. Han lånar en och lämnar sedan tillbaka den. Allt är ett lån. Livet, tiden, huset jag bor i, kläderna jag på kroppen, pengarna jag på banken. Det finns en djup respekt för allt skapat i denna enkla handling av Jesus. Tänk om vi kunde handla likadant!

Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig ödmjuk…

”Dotter Sion” står för alla de i Israel som länge väntat på befrielsen. Landet var ockuperat av supermakten i Rom, det fanns soldater överallt. Människor var ständigt rädda. Man gjorde då det så många gör idag, vi väntar på och längtar efter befrielsen från Coronakrisen och klimatkrisen, vi söker efter minsta ljus i mörkret, efter tecken på att det vänder, att kulmen ska vara nådd, kurvorna över smittade och döda vända neråt, tempreturökningen ska stanna av.

Vi längtar efter att kunna gå ut, ta i hand, kramas, dansa, sjunga, bjuda till fest, leva som vanligt.

När ångesten griper tag frågar vi: Finns Gud? Varför griper han inte in?

Igår kväll sändes i tvåan Förklädd Gud av Lars-Erik Larsson. Recitatör var Stina Ekblad.

Än vandrar gudar över denna jord. En av dem sitter kanske vid ditt bord. Tro ej att någonsin en gud kan dö. Han går förbi dig, men din blick är slö. Han bär ej lyra eller purpurskrud. Blott av hans verkan känner man en gud. Den regeln har ej blivit överträdd: är Gud på jorden, vandrar han förklädd. Tror du att fåren skulle beta i morgonglans på gräsklädd jordisk kulle, om inte gudar fanns? Tror du, att våren skulle binda sin blomsterkrans på alla dödas kulle, om inte gudar fanns?

Bjuder ett mänskoöga till stilla kärleksfest oss, kyliga och tröga, som folk är mest, lägger som himmelsk läkning för djupa själasår, en vän, fri från beräkning, sin hand i vår. Synes en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd - då sitter vid vår sida en gud förklädd.

När Stina Ekblad läste dessa ord slog det mig att de som hyllade Jesus och viftade med palmblad den där dagen i Jerusalem förstod inte…

Han går förbi dig men din blick är slö. Han bär ej lyra eller purpurskrud. Blott av hans verkan känner man en Gud.  De insåg inte att det var Gud själv de såg, Gud förklädd, där på åsnan, i ögonhöjd. Lägger som himmelsk läkning för djupa själasår, en vän, fri från beräkning, sin hand i vår.

Ser vi honom komma idag i grannen, i den som ringer och frågar hur jag har det, i den som outtröttligt kämpar i vården, i den som sprider ljusglans kring vår plågobädd? ”Öppnade ögon, Herre mig giv…”

Så kommer Jesus ridande och folket lägger ut sina mantlar, skär kvistar och sjunger. Alla dras med, stämningen är på topp, men är glädjeyran äkta? Av palmsöndagen lär vi oss att inte snegla på andra människors bifall eller motstånd. Jesus visste att folket jublade över sina egna förväntningar och drömmar, inte över Guds plan. Jublet byttes mycket snart i hat. Vi behöver be Gud om hjälp att bli grundade, stå fasta, följa hjärtats innersta kompass vad än andra tycker.

Jesus låter sig hyllas som konung, men han är annorlunda än alla andra statschefer mänskligheten skådat. Han använder sin makt till att avstå från makt, han väljer korsets väg, kärlekens väg för att älska oss tillbaka till Gud och till oss själva.

Så till sist:

Ordet Hosianna har en tvådelad innebörd, å ena sidan en bön om räddning och hjälp, å andra sidan en lovsång till den som hört bönen. Vad kan vara mer passande i dessa dagar än att sjunga Hosianna.

Vi ber:

Jesus, hjälp oss, rädda din mänsklighet. Tack för att du hör vår bön, och svarar oss i din kärlek.