Predikan i Torpa kyrka 3 söndagen efter Trettondagen

 

Jesus skapar tro

Joh 4:27-42

Många av er känner varandra sedan gammalt. Och ni litar på varandra. Ni tror på varandra. Åtminstone de flesta och för det mesta. Är det till och med så i dessa bygder att ni aldrig låser ytterdörren när ni ska iväg?

Idag står jag här, okänd för er, ny. Och vet ni vad vi gör när vi möter en främling. På bråkdelen av en sekund avgör vi om vi vågar lita på människan. Vi gör det utan att tänka på det. Så jag har blivit skannad av många blickar idag. Verkar jag trovärdig? Pålitlig?

Rubriken för denna dag är: Jesus skapar tro. Vad betyder det?

Om vi går till Luther och Lilla Katekesen står det i förklaringen till tredje trosartikeln på sidan 1724 i psalmboken: Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom. Det är den helige Ande som kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro.

Nu vill jag säga tre saker om tron:

1 Tron är en gåva. Paulus skriver i Rom 12 om andens gåvor och där står det: En får tron genom anden.

Jag har då och då genom åren undrat varför inte alla tror, varför blir det inte väckelse, varför är kyrkorna inte överfulla? Därför att tron är en gåva. Det var likadant i Sykar. Många kom till tro, men inte alla. Varför? Vi vet inte. 

2 Tron har två systrar: sanningen och kärleken. När Jesus möter en människa och väcker tillit, så vill han att vi ska tala sant om livet. Kom så får ni en man som har sagt mig allt som jag har gjort, säger kvinnan i Sykar. När Jesus genomskådar en människa gör han det med en blick fylld av kärlek, en blick som gör att vill öppna sig, vill tro.

3 Tron och tilliten smittar av sig, som Omikron. För det märks på en människa när hon drabbats av den kärlek som rymmer sanningen, som rymmer hela livet, för det är så oerhört befriande. 

Därför kan kvinnan i Sykar inte låta bli att berätta, det bara bubblar i henne av glädje. 

Det är därför vi. Sitter här idag, för att vi mött dem som tror på Jesus. Vem vill du berätta för? 

Ibland kan vi använda ord, ibland räcker det med ett korssmycke, eller en vänlig handling. 

Gud, tack för trons gåva. Hjälp dom av oss som längtar efter en tro men inte funnit den. Hjälp oss när vi tvivlar och inte kan tro. Tack för att du alltid älskar oss. Amen

Predikan Västra Ryd 2 söndagen efter Trettondagen

 

Livets källa

Joh 4:5-26

Finns det någon här som använt en slagruta någon gång? Jag provade för 25 år sedan och det fungerade. Gösta som var gift med församlingens diakon, Margot, skulle gräva en brunn och sökte efter källådern. Jag har varken gjort det förr eller senare, men där slagrutan pekade ner i marken där grävde han och fann vatten. 

Kanske hade Jakob gjort likadant när han grävde den djupa brunnen utanför Sykar. 

Vi behöver vatten, vi kan inte leva utan det. Men vi nöjer oss ofta med att dricka ur usla källor. På juldagens morgon sjöng vi: 

Guds väsens avbild, och likväl en mänskoson,
på det var själ må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp och hjälpa de elända,
värma, närma till varandra dem som vandra kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa. 

Han kom med frid och hopp till kvinnan vid brunnen. Idag är han här. Vill vi fortsätta dricka ur usla brunnar, som bara gör oss mer och mer törstiga eller vill vi dricka av det vatten som inte bara släcker vår djupaste törst, utan gör oss till källor. För det är så Jesus säger: Det vatten jag ger blir en källa i dig med ett flöde som ger evigt liv. 

Gud tvingar ingen. Men om vi lyssnar uppmärksamt så hör vi ropet från Gud, både i dagens GT-text och i Uppenbarelseboken. Sju gånger upprepas ordet kom! Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten. 

Slår vi dövörat till eller svarar vi som kvinnan gjorde: Herre, ge mig det vattnet!

Var finns det? Hur ska vi hitta det? Det finns så många usla brunnar idag, som lurar oss att tro att här, drick här så blir du lycklig. Alkohol, socker, sex, sociala medier och internet. Det finns så mycket skit. Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd och er lön på sådant som inte mättar, frågar Jesaja! 

Vi behöver en andlig slagruta för att hitta källan, för den är djup och klar, dold, men uppenbar.

Jag fann den igår. I Torpa kyrka. Jag döpte Bobby Karl Lennart och källan flödade. Den porlade i sånger och musik, den porlade när vattnet hälldes upp i dopfunten och den porlade när jag la mina händer på Bobbys huvud och sa: Livets Gud, uppfyll Bobby med din heliga Ande och hjälp honom att dag för dag leva i sitt dop. 

Den porlar när vi kommer samman i Jesu namn för då är Jesus mitt ibland oss. Så källan porlar här idag i psalmerna, i bibelordet, i den heliga måltiden, i bönen. Den porlar varje gång vi upplever kärlek och barmhärtighet. När vi böjer oss och rätar krökta ryggar, när vi höjer rösten mot orättvisor, när vi ber för och med varandra. Källan porlar när vi ser varandra och ger tröst och uppmuntran. Den porlar när vi delar vårt bröd med en som är hungrig, när vi hjälper grannen bära in ved eller vyssar ett barn till ro. Den porlar i kulturen, i det goda samtalet, i den goda tystnaden. 

För där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud. 

Gud, min Gud, dig söker jag,
min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig,
som ett kargt och uttorkat land. 

Herre, ge mig det vattnet!

Predikan Trettondagen

 

Guds härlighet i Kristus

Tänd ett dopljus. 

Jesus sa: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret, utan ha livets ljus.

Detta är ett av de mest citerade bibelorden i Sverige. Vid varje dop tänds dopljuset och överlämnas med orden: Jesus sa: Jag är världens ljus. Idag lyser ljuset för oss, dess låga är Kärleken.

 

Och jag tänker att stjärnan som ledde de vise männen till Betlehem glödde av ljus och kärlek. 

De behövde inte sträcka på sig för att se, de behövde inte klä upp sig eller göra sig till för att möta kungabarnet. Nej, där låg barnet i sin mammas famn, fattigt, sårbart, utan övervakningskameror och vakter, och gästerna blev så tagna att de föll på knä och tillbad. De sa inget, de fann inga ord. Somliga möten är sådana, man är framme, man är liksom på helig mark, man möts i ögonhöjd, fast det är lågt i tak så ryms allt man bär på, inget behöver döljas eller gömmas undan, det är lätt att andas, för Livets Ljus är milt, så milt så att ingen behöver bli rädd. 

Ibland saknar jag en text när jag döper, och det är: Jesus sade: Ni är världens ljus. För Kristusljuset lyser i varje människans hjärta. Som Noah, mitt barnbarn, som är fem månader och som var hemma över jul och nyår, mitt hjärtas stora glädje. Jag fick leka tittut, sjunga, ligga på golvet och beundra mönstret i mattan, busa. Och när han log, log alla, när han skulle sova, tystnade alla, när han grät ville alla trösta. Han lyste upp vår tillvaro utan att veta om det. Genom att bara vara. Den som bär ett barn i sin famn rör vid Gud. 

Gud skapade oss att vara ljusets barn, att återspegla Guds härlighet. Jesus säger inte att vi kan bli världens ljus. Vi är det redan. Vi behöver liksom inte anstränga oss. 

Och jag tänker att vi är här för att vi sett det ljuset i någons ögon, i några människors liv, ett ljus som lyste varsamt och ledde oss till barnet i Betlehem. Vem var det som lyste för dig? 

Dela med varandra där ni sitter i bänkarna. 

Stjärntydarna hette enligt legenden Kaspar, Melchior och Baltazar. En var från Afrika, en från Asien och en från Europa, hela den då kända världen. Mötet med barnet förändrade dem för alltid, jag tror de blev vittnen, missionärer som återvände hem och berättade för alla de mötte om barnet, om Ljuset, om hur de sett Guds härlighet stråla fram. 

Så får vi lysa för dem vi möter. 

Idag tar vi upp kollekt till Julinsamlingen med namnet Bryt en tradition. Varje dag gifts mer än 30 000 flickor bort mot sin vilja. Varje dag könsstympas mer än 10 000 flickor. Var tredje flicka utsätts någon gång för våld i sitt liv. Svenska kyrkan samarbetar med lokala kyrkor och organisationer världen över för att upplysa och utbilda. Att ge en generös gåva i kollekt idag är att lysa varsamt för dessa flickor och tända ett hopp för dem. 

Strax ska vi få möta barnet i brödet och vinet. Det ljus som strålar ut från Guds härlighet är så starkt så vi tål det vanligtvis inte. Det var därför som Maria lindade sitt barn. Liksom gömde Guds härlighet under tyget. 

Så gör vi också, kalkklädet skonar oss från att bli bländade. Men strax ska det lyftas av medan vi sjunger: Ordet blev kött och tog sin boning bland oss, kom till vår jord. Kristus är hans namn. Så Gud sig härlig för all världen visar. O, kom låt oss tillbedja….

Så är vi här, med stjärntydarna, på helig mark och vi får med dem falla ned och tillbe.