Vårtal Askeryd 180430

Äntligen är dagen inne då vi får sjunga in våren. Äntligen är den långa vintern över, den längsta på 100 år.

Jag vill i mitt vårtal säga något om vårtecknen, något om varsamhet, något om att det är valår och till sist något om vi-känslan.

Vilka vårtecken har du hittat? Vilka brukar du spana efter? 

I min trädgård på Gottfridsborg vid Stalpet har jag höns, tre tuppar och sex hönor. På hösten ruggar hönorna och sen vilar de och på våren börjar de värpa. Denna månad har jag fått 100 ägg, Vilken gåva och vilket vårtecken. Och Rut som är sex år och äldst av hönorna värper de största äggen.

Ett annat vårtecken är när bina den första varma dagen rensningsflyger. De är så väluppfostrade så de bajsar inte inne i kupan. De håller sig hela vintern men när våren kommer och det är mer ä sju grader varmt ute så flyger alla ut och tömmer magen. Vilken lättnad det måste vara. Vilken befrielse.

I dammen finns karpar, Koi och guldfiskar. De slutar äta när vattnet blir kallt på hösten. De går ner i den djupaste delen av dammen och går liksom i ide. Pulsen går ner, matsmältningen stannar av och där står de och väntar på våren. Denna vinter har de väntat i sex månader. Och som jag har spanat. Ett tag trodde jag att de dött. För vem kan överleva på botten av tillvaron utan mat och lek i ett halvt år. Men så fick jag syn på dem förra veckan och alla lever och nu vet vi att våren är här.

Det andra jag vill säga något om är varsamhet. Du har säkert hört talas om bi-döden. En av orsakerna till att bin och humlor, våra viktigaste pollinatörer dör är ett bekämpningsmedel som heter Neonikotinider. Det används inom jordbruket, främst vid rapsodling och får till följd att bina inte kan fortplanta sig och att deras nervsystem skadas så att de förlorar orienteringsförmågan när de är ute och flyger. I veckan som gick beslutade EU att förbjuda dessa bekämpningsmedel. Biodlare i hela Europa jublar medan en och annan bonde blir arg. Frågan är inte lätt men om vi slår ut alla pollinatörer så kollapsar till sist hela det ekologiska samspelet som behövs för att vi ska få mat på bordet. 70-80 % av det vi handlar i affären är producerat med hjälp av bin och humlor.

Går bina under går mänskligheten under. Därför behöver vi göra allt vi kan för att skona bin och humlor och vår jord.

I år ska vi rösta, det är valår. Vår demokrati är inte hundra år gammal. Man räknar demokratins födelse från den dag då Sverige fick allmän rösträtt, dvs då även kvinnor fick rösta. Idag finns det starka krafter som försöker undergräva demokratin i Europa och i Sverige. Och allt fler unga anser att demokratin inte är så viktig. Mina vänner, vi måste utnyttja våra medborgerliga rättigheter och göra allt vi kan för att lägga vår röst på det parti som vill bygga ett samhälle för alla, ett samhälle där våra grundläggande värderingar värnas, ett samhälle där alla får plats.

Till sist något om vi-känsla.I Askeryd är ni goda föredömen i att hålla samman, gå samman och göra skillnad, skapa en vi-känsla och en vi-anda som man talar om långt utanför socknens gränser. Ni som bor här tycker kanske att det är självklart, men det är inte det. Och denna sammanhållning är viktigare än någonsin. Även om vi med telefon och på sociala medier kan ha hundratals vänner så mår allt fler allt sämre. Den psykiska ohälsan ökar, inte minst bland barn och ungdomar. Ett botemedel är att ses öga mot öga, tala gott om varandra, räkna med varandra och göra saker tillsammans. Det gör ni i Askeryd. Fortsätt med det för då blir det vår också i frusna själar och hjärtan. 

Ett fyrfaldigt leve för våren: den leve HURRA, HURRA, HURRA, HURRA.

Predikan 4:e söndagen i påsktiden

Vägen till livet

Joh 16:16-22

Vägen till livet går genom

Den trånga porten. Den kallas Förlossningskanalen när vi föds. Den kallas att följa sitt samvete och säga nej till det som för oss bort från livet även om alla andra säger ja. Det verkar som om den trånga porten liksom är utplacerad på många platser utmed vägen till livet, på de platser där vi måste göra viktiga val. Den trånga porten kan också bestå i en uppmaning att erkänna ett fel, säga förlåt, försonas. Klimatförändringarna kallar oss att lägga om vår livsstil, att avstå för jordens skull, för livets skull.

Dopet. Idag är det min dopdag. Jag är glad att jag är döpt, att Gud i dopet viskade: du är min. I dopet finns ljuset som lyser och leder. I dopet finns vattnet som släcker törsten. I dopet finns korstecknet som påminner oss om vem vi tillhör. I dopet finns löftet: Jag är med er alla dagar intill tidens slut. I dopet finns uppdraget: gå ut, gör skillnad, använd dina gåvor, din tid och kraft till att återspegla Guds kärlek i världen. 

Vägen till livet går genom

Döden - Det som är rätt är inte alltid lätt. Igår firade vi min mor som fyllt 90 år. Hon berättade att hon tidigt drabbades av en kallelse att bli missionär. Hon påbörjade sin lärarutbildning, träffade en trevlig kille, allt verkade bra. Det var bara ett problem. Den tilltänkte fästmannen ville inte bli missionär. Han skulle ta över föräldragården och uppmanade mamma att avbryta sin utbildning för att de skulle kunna gifta sig och driva gården tillsammans. Mamma sa nej, hon bröt upp från förhållandet under tårar. Hennes väg var en annan. Vad hade hänt om hon inte lyssnat till Guds röst, till sin innersta längtan? 

Ni kommer gråta och klaga. Nu har ni det svårt. Att välja vägen till livet, till det som är rätt, till det som är sant – att följa Jesus kan kosta på. Jesus skönmålar inte. 

I min hand har jag boken I have a dream. Den innehåller över hundra berättelser av människor som vågar välja vägen till livet fast det kostar obeskrivligt mycket.

Ni kommer gråta. Inte bara över ondskan i världen. Jesus pekar på den sorg som kommer av att han lämnar dem, av Guds tystnad, upplevelsen av Guds frånvaro. Ökenpärlan påminner om denna tunga erfarenhet av törst. Vägen till livet går ibland genom öknen. Där får vi öva oss i tillit, i tålamod, i lydnad. Där driver törsten oss att söka efter källan med friskt vatten och välja bort brunnarna med uselt vatten.

Du är med mig. Varje tisdag samlas en liten grupp i Lommaryds kyrka för 45 minuters tyst meditation. Denna vecka bär vi med oss fyra ord från 23:e psalmen i Psaltaren. DU ÄR MED MIG. 

Vi går inte ensamma på vägen till livet. Vi är pilgrimer på väg hem till oss själva, på väg hem till Gud. Vid vår sida går en osynlig medvandrare, Jesus själv. Då och då bjuder han oss att stanna, vila, andas ut och ta emot enkelt bröd och vin, en helig måltid som ger oss kraft att fortsätta. Du är med mig.

Den enkla bönen. Ibland undrar vi kanske hur vi ska orka. För några år sedan fick jag av en god vän rådet att börja varje dag med att be:

Låt mig var morgon få möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag ska gå. Jag sätter mitt hopp till dig. 

Till sist: Målet för vår vandring är att få se Jesus ansikte mot ansikte. Han hälsar till oss vill välja vägen till livet och säger.

Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen och då skall ni glädjas och ingen skall ta er glädje ifrån er.