söndag 17 september 2017

Predikan 14 e Trefaldighet Kyrkovalssöndag


Enheten i Kristus

Kommer ni ihåg söndagskolesången Jesus älskar alla barnen?
Vi sjunger:
Jesus älskar alla barnen. alla barnen på vår jord.
Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt.
Jesus älskar alla barnen på vår jord. 

Idag ska Arvid Eric Rune döpas. Genom dopet föds han in i kyrkans gemenskap och Guds familj. Han blir vårt allra yngsta syskon. I tisdags var jag hemma i Sköldseryd på dopsamtal. Vi talade om dopet, om psalmerna, om hur det var när storasyster Hilma döptes. Men det var en sak vi inte vidrörde: Frågan om Arvid kommer passar in i den kristna gemenskapen. Om han kommer tro tillräckligt starkt, om han kommer ha samma åsikter som vi andra. Om han kommer klä sig, bete sig, prata som vi, om han kommer läsa Bibeln, be och gå i kyrkan. Det talade vi inte om och det var bra att vi inte gjorde det för Jesus älskar alla barnen. Precis som jag hoppas att ni alltid kommer älska era barn, vilken väg de än väljer i livet.
För kristen tro är inte en åsiktsgemenskap. Enheten bygger inte på att vi tycker lika i alla frågor. Enhet och enighet är olika saker. Det märks inte minst i kyrkovalet. Där kan vi välja mellan ett antal olika grupper och tur är väl det. Samtidigt har det höjts starka röster för att Svenska kyrkan ska ta efter frikyrkorna och bara låta dem som är aktiva i gudstjänst och verksamhet styra kyrkan. Jag tror det är en farlig väg att gå. Det kommer leda till att bara den som passar in får vara med. Redan hos Paulus märks den tendensen. Han skriver till de kristna i Korint och uppmanar dem att vara överens, stå eniga i tankar och åsikter.
Sådan var inte Jesus. Han sa bara: Följ mig. Och de som följde honom var en brokig skara, kreti och pleti. Det viktigaste var inte hur mycket de trodde, de viktigaste var att de följde Jesus, vare sig de tvivlade, eller snodde pengar ur dagskassan eller kivades om vem som var störst eller inte fattade någonting.
Vi sjunger: 
Jesus älskar alla barnen. alla barnen på vår jord.
Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt.
Jesus älskar alla barnen på vår jord. 
Enheten förutsätter mångfald, för det är så Gud har skapat oss, korta och långa, smala och tjocka, sura och glada, blyga och självsäkra, fromma och ofromma.
Biskop Martin vill att vi lämnar de gamla begreppen troende / icke troende och i stället talar om sökare och bedjare. För han menar att de gamla begreppen delar upp, gör åtskillnad, stämplar människor som innanför eller utanför, medan sökare och bedjare är ord som inkluderar, som alla kan känna igen sig i.

Strax ska Arvid döpas. Hans namn vittnar om vem han tillhör, han bär sina föräldrars gener i sin kropp, sina föräldrars kärlek i sitt hjärta vilken väg han än kommer välja i livet. Så är det med oss alla: Vi är skapade av Gud, älskade, oändligt dyrbara. I dopet tecknas korset på pannan, munnen, och hjärtat. Vi blir döpta in i Kristus, in i hans kärlek och han lovar att vara med oss alla dagar till tidens slut. Detta är grunden för enheten. Vem du än är, hur du än har det, vad du än tror så är du ett Guds barn, en lem i Kristi kropp.

Det är grunden. Vågar vi vara där och vila där och leva av den kärleken så kommer vi upptäcka att den gör något med oss. Den liksom kallar på oss. Det är som om Gud viskar i djupet av våra hjärtan: Arvid, Peter, Gunnel, jag behöver dig för att berätta om Guds kärlek, inte bara med ord utan ännu viktigare med ditt liv.
Det finns starka krafter som vill göra skillnad på människor, som vill låta rädslan styra, som vill att bara de som passar in ska få vara med.

Sjung säger Gud, sjung varenda dag: 
Jesus älskar alla barnen. alla barnen på vår jord.
Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt.

Jesus älskar alla barnen på vår jord.