Predikan 9e söndagen efter Trefaldighet

 

Goda förvaltare

Psalmer 183, 686, 291, 591, 8

 

Denna söndag vill påminna oss om några saker. 

 

1/ Jorden är Herrens och allt som är på den. Allt! Mitt hus, min bil, mina pengar, mina barn och barnbarn, min tid, min kraft, min tankeförmåga, marken, blommorna, bina. Allt! 

Pär Lagerkvist skriver: Allt är givet människan som lån. Allt är mitt och allt skall tagas från mig.

 

2/ Gud är generös. Gud är alla goda gåvors givare. Det finns så mycket gott, så mycket vackert, ett överflöd att njuta av och förundras över. Jordens resurser räcker för allas behov men inte för allas begär. 

 

3/ Vi är förvaltare! Förvaltare av Guds skapelse. Vi är satta att vårda och värna den med ansvar och vishet. Inte gripa och girigt äga utan låna, värna och sedan släppa. 

Jag älskar huset jag bor i, Gottfridsborg. Men det är inte mitt hus. Inte är inte heller bankens. Det tillhör Gud. Jag lånar det men en dag ska jag lämna det och låta någon annan ta över. 

 

4/ Var generös såsom Gud är generös. Kanske är det det viktigaste budskapet i dagens text: Skriv ner skulderna för de fattigaste. För det kunde ha varit du som är fattig. 

 

5/ En dag ska vi avlägga räkenskap. Hur sköter vi oss? Jag tror att vi alla gör så gott vi kan. Men det finns en poäng med att vi inleder gudstjänsten med bönen om förlåtelse. Vi liksom övar oss i rannsakan. Vi påminns om varför vi är här. Jag har brustit i kärlek till dig, till skapelsen, till mina medmänniskor och mig själv. Förlåt mig. 

 

Hur är det med Guds skapelse? Frågar vi moder jord hur vi vårdat och värnat henne så svarar hon med tårar. Det har hänt något under vår livstid. Uppvärmningen ökar dramatiskt. En miljon djurarter är starkt hotade. Och de fattigaste drabbas mest. Vad är det som gått så fel? Människan har blivit högmodig, girig, självisk. Människan har avsatt Gud och satt sig själv i Guds ställe. Det kallas hybris. Och följden blir att livet går sönder. Följden blir att vi bygger murar, gör skillnad på människor och förlorar vår förmåga till solidaritet och medkänsla. 

Jesus sa inte: Du ska älska din nästa om han ser ut som du och klär sig som du och ber som du. Jesus sa: Du ska älska din nästa. Det var det enda bud vi fick. 

 

Häromdagen fick jag besök. Och det jag berättar nu har avidentifierats. 

Det var Anna som jag hade som konfirmand på 80-talet som kom på besök. Vi har inte setts sedan dess. Det speciella med Anna var att hon inte ville konfirmeras. Hon ville delta i undervisningen men inte konfirmeras för hon kunde inte tro. Jag respekterade det och det blev viktigt för henne. 

 

Jag minns henne men jag mindes inte att hon sedan var med som ledare året efter. Hon berättade att vi var på läger i fjällen och jag hade uppmanat de unga ledarna att be för konfirmanderna. Det fanns en kille i gruppen som Anna var lite rädd för. Han var stor och stöddig. Så berättar Anna att något hände när hon bad för honom. Hon såg en mur mellan sig och killen och plötsligt började muren rasa. Hon hör bokstavligen hur sten på sten ramlar ner på marken och rädslan rinner av henne. 

Detta förändrade hennes liv. Sedan dess ser jag alla människor som mina systrar och bröder.

Det besöket dröjer sig kvar i mitt inre. 

Det finns många murar som behöver rivas. Murar bygger vi för för att skydda oss, känna oss lite mer trygga, för att vi är rädda. Att riva en mur kräver mycket kärlek, mycket tillit. 

 

Mina vänner: Det finns bara ett enda bröd och en enda mänsklighet. Vi hör samman med allt och alla. 

Här finns nyckeln till gott förvaltarskap.