Predikan Kristi förklaringsdag

Jesus förhärligad

Kommer ni ihåg sången Fäst dina ögon på Jesus?

Vi sjunger:

Fäst dina ögon på Jesus

Se in i verkligheten själv

Alla ting runt omkring

Smälter bort som snö

I ljuset av hans ära och makt

Fäst dina ögon på Jesus

Se in i verkligheten själv

Se upp till hans kors

och du ser hans triumf

I den död som blev livet för dig

Min predikan bygger på fyra ord på H: Höjden, Hvilan, Härligheten, och Hemligheten.

När Jesus vill förklara för sina lärjungar vem han är tar han med tre av dem upp på en höjd, ett berg. Man kan säga att de åker på retreat. Retreat är besläktat med reträtt och betyder att dra sig undan. I Rättvik finns en retreatgård som heter Berget. En plats som är avskild för bön, meditation, läsning, samtal, fördjupning, en plats där många mött Jesus och fått Jesus förklarad för sig. Vi kan möta Jesus i naturen, i kyrkan, i en medmänniska men det finns något viktigt med att då och då dra sig tillbaka, stänga av, skala av för att helhjärtat kunna be, lyssna och växa i vår relation till Jesus.

Höjden eller berget är i Bibeln en viktig plats för Gudsmöten. Det är som om utsikt föder insikt, vi får perspektiv på tillvaron, vi blir påminda om vår litenhet och Guds storhet. Där på förklaringsberget är det som om tid och rum inte finns och därför är det inte konstigt att Mose och Elia dyker upp. Mose hade mött Gud ansikte mot ansikte på Sinai. Elia hade på samma berg mött Gud i ljudet av en stilla sus – eller som det står i grundtexten – ljudet av en kompakt tystnad. När Jesus behöver vila, drar han sig ofta undan till ett berg. Behövde Jesus det, kanske vi kan behöva det.

Vi sjunger: Fäst dina ögon

Hvilan: Lärjungarna somnar. Om det är för att klättringen tagit på krafterna eller för att luften är tunn eller för att de helt enkelt var slutkörda framgår inte. Men det noteras att de sov djupt och det är det många som gör när de är på retreat. Det är som om tröttheten hinner ifatt. Och jag tänker att Jesus unnar oss det. Han vet att vi vandrar i en jämmerdal. Det skulle inte förvåna mig om att bredde en ullpläd över sina vänner innan han började be. Och sömnen är också en plats för Gudsmöten. Det finns människor som mött Jesus i drömmen eller i tillståndet mellan sömn och vakenhet och det har varit starka, livsförvandlande, dyrbara upplevelser. Glöm inte att Hvila.

Vi sjunger: Fäst dina ögon

Härligheten: Varför vill Petrus stanna på förklaringsberget? Jo, han har fått se Guds härlighet, i Jesu ansikte, i Mose och Elia. Det lyser om dem, ett ljus som är himmelskt, obeskrivligt. Ett ljus som liksom kommer inifrån. Ett ljus som återspeglar Guds väsen. Det var så vackert, så outsägligt så blicken var liksom fastnaglad vid härligheten.

Och så är det. Allt som är himmelskt härligt påminner oss om paradiset, om den härlighet vi alla hade från början. I Rom 3:23 står det: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. I Joh 1 står det: Och Ordet blev människa och bodde bland oss och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader. Vidare i Joh 17:22. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem. Jesus kom, inte bara för att visa oss Guds härlighet utan för att ge oss den i fullt mått. Det är det Mose, Elia och Jesus talar om. Hur Jesus genom sin död och uppståndelse återger oss syndare den härlighet som vi förlorat. Det är som om Jesus vill säga till Petrus: Petrus, du behöver inte nöja dig med att titta på. Allt det härliga du nu ser kommer bli ditt, Härligheten kommer räckas som gåva till alla människor.

Vi sjunger: Fäst dina ögon

Hemligheten: Lärjungarna teg, de berättade ingenting för någon. De största andliga upplevelserna är svåra att tala om. Det är som om de skulle gå sönder om vi försöker klä dem i ord. Eller så är vi rädda för att ingen ska tro, för att bli utskrattade. Men det kan också vara så att vi behöver tid för att smälta det vi varit med om. Ta in, försöka förstå. Lärjungarna hade varit på retreat, hvilat och fått se Guds härlighet. De hade hört en röst förklara vem Jesus är. Frågan är: innebar detta att de knäckt koden och till fullo förstått allt om Jesus? Nej, det dröjde inte länge förrän Jesus igen förebrår dem deras klena tro. Det tar ett helt liv, ja en hel evighet att utforska Guds väsen. Men Förklaringsdagen är ett stort steg på vägen.

Vi sjunger: Fäst dina ögon på Jesus

Predikan 6:e sönd e Trefaldighet

Efterföljelse

Förra söndagen var det apostladagen. Den liturgiska färgen var röd, blodets färg. Vi talade om de fyra K-na. Kommer ni ihåg vilka de var? Kolossal nöd. Kreti och pleti. Kostnaden. Kungsorden.

Denna söndag hänger nära samman med förra. Altaret pryds av röda rosor, kärlekens och blodets färg. Temat är efterföljelse. Om vi förra söndagen befann oss i början av Jesu verksamhet närmar vi oss nu slutet. Tiden är inne, Jesus styr sina steg mot Jerusalem där han ska utelämnas, dödas för att sedan uppstå. Det är som om bilden skärps, färgerna klarnar. Nu finns inte tid för onödigt prat och inte för snällhet. Nu är det blodigt allvar. När Jesus vill stanna över natt i en samarisk by blir han portad. Här finns inga massor som trängs för att få röra vid honom och få hjälp. Han blir alltmer ensam. Kostnaden är i fokus.

Också nu kallar Jesus människor att följa honom. Och han är mycket tydlig. Det kostar, efterföljelsen har ett pris. Men är inte Jesus onödigt uppriktig? Är han inte alldeles för kärv? Rävarna har lyor och fåglarna sina har bon men Jesus har ingenstans att vila sitt huvud. Låt de döda begrava sina döda. Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen passar inte för Guds rike. Vad skulle hända om vi upplyste människor som ville bli medlemmar i kyrkan att det kan kosta dem deras bekvämlighet, deras familjerelationer, deras liv att vara kristen? Vän av ordning invänder nu att det kostar ju inget. Att vara kristen och svensk är ju inte alls farligt. Det kostar ju ingenting, bortsett från lite kollektpengar. Just nu är det så. Men det har inte alltid varit så och vi ser nu tecken på att läget förvärras, också i vårt land. Och för de flyktingar som konverterat till kristen tro handlar det om liv och död. Man riskerar att frysas ut av sina landsmän här. Och skulle man utvisas kan det kosta livet.

Men det är ju inte bara kristna som riskerar förföljelse för sin övertygelse. Idag är det fritt fram att anonymt häckla och hata vem man vill. I veckan fick vi ju läsa om politiker som får hotmail för sina politiska övertygelse. Och flera sa att de väljer att inte driva frågor som rör flyktingar och andra känsliga frågor, helt enkelt för att slippa obehaget.

I min hand har jag en fantastisk bok. I have a dream. 112 personer från hela världen berättar om sin kamp för mänskliga rättigheter, för jämlikhet, frihet, allas lika värde. Människor som vägrar tiga, vägrar sluta kämpa, vägrar vika ner sig i kampen för en bättre värld.

Och min fråga är: Måste man vara kristen för att följa Jesus?

I Matt 7:21 står det: Inte alla som säger Herre, Herre, till mig skall komma in i himmelriket utan bara de som gör min himmelske faders vilja. Och i Luk 6:44 säger Jesus: Varje träd känns igen på sin frukt.

Varje människa är skapad till Guds avbild. Det ligger i vårt väsens djup en kallelse att söka ljuset, att brinna, att vara salt, att älska där människor hatar, att dela med oss, att sjunga ut det som är sant, att mäkla fred. Det Jesus gör när han kallar oss att följa honom är att påminna oss om vår djupaste bestämmelse. Vi ska inte göra det goda för att bli älskade. Vi är älskade och därför kan vi inte låta bli att göra gott. Vi ska inte älska vår nästa för att komma till himlen, vi ska älska vår nästa för att vi är människor. Om vi sen kommer till himlen eller inte är egentligen sekundärt.

Därför måste man inte vara kristen för att följa Jesus. Det finns otaliga exempel på människor av annan tro som följer Jesus. Det finns otaliga exempel på kristna som inte följer Jesus, som blivit likgiltiga, som liksom kapat Jesus, anser sig förmer, finare, som tror sig äga Jesus men som varje söndag går förbi den slagne vid vägkanten för att hinna till kyrkan och sjunga lovsånger.

Nej, man måste inte vara kristen för att följa Jesus men det underlättar. Jag förstår inte hur de som kämpar för en bättre värld och inte är kristna orkar. Jag hade inte orkat utan bönen, ordet, gemenskapen, sången, nattvarden. Tydligen hjälper Guds ande människor på andra sätt också än genom nådemedlen.

Följ mig, säger Jesus. Vad svarar du?

Predikan Apostladagen

Sänd mig

Dagens predikan kommer handla om

Kolossal nöd

Kreti och pleti

Kostnaden

Kungsorden

…...fyra ord på k för minnets skull.

Mellan varje punkt ska vi sjunga psalm 584: Herre, sänd mig. Vi slår upp den nu och sjunger den en gång.

Den Kolossala nöden

Nöden var stor då. Nöden är kolossal idag. I nöden är oftast ryktet i svang, ryktet om vilka hjälpare som är dåliga och vilka som är bra. ”Det kom människor i massor till honom när de hörde talas om allt han gjorde.”

Sverige har länge haft rykte om sig att vara ett kristet land, ett land med respekt för varje människa, ett land med rättvisa, frihet och medmänsklighet, ett land som inte bygger murar, ett land fyllt av människor som öppnar sina hjärtan för nödlidande och erbjuder dem skydd. Ett land genomsyrat av Kristi sinnelag. Så är det inte längre. I veckan tog en polischef i Skåne, Lena Matthijs, bladet från munnen och skrev: Jag känner stor skam över att vårt land för att vi utvisar unga människor till länder som inte anses tillräckligt farliga att leva i.

Nöden är kolossal. Den är inte mindre för att vi blundar. Godhet har blivit ett skällsord. Nu är det politiskt korrekt att ha hårda nypor och stängda gränser. Inte ens Kristdemokraterna protesterar.

Gud är barmhärtig och Gud behöver barmhärtiga medarbetare att sända när nöden är stor.

Vi sjunger: Herre sänd mig

Kreti och pleti

Jesus kallade tolv personer att bli apostlar. En apostel är en person som fått fullmakt att företräda den som gett fullmakten. Tolv personer nämns vid namn. De får fullmakt att företräda Jesus, tala i hans namn och i hands namn driva ut demoner.

Vilken spretig skara. Jakob och Johannes kallas åskans söner, de hade ett sjusärdeles hett temperament. Petrus var mångordig och tuff men när det brände till var han en feg stackare som förnekade sin Herre. Andreas var lågmäld och lyhörd, Tomas är känd som den som tvivlade, Judas – stal ur handkassan och förrådde Jesus, Matteus var skrivare, Natanael filosof, Simon var upprorsmakare från politiska vänstern. Och så fanns det några som inte gjorde något väsen av sig, de anonyma.

Kreti och pleti. När jag var kyrkoherde i Lappland och vi på försök skulle fira ekumenisk nattvard sa pingstpastorn att det var svårt för dem att delta. Berätta varför, sa jag! Ni låter kreti och pleti ta nattvarden, svarade han. Ja, svarade jag, vad jag förstår är nattvarden och nåden endast till för syndare.

Och samtidigt kan jag förstå reaktionen, önskan att det heliga ska vara för de heliga. Men det finns ingen ren församling, inga heliga, värdiga. Inte i oss själva. Vi är samtidigt syndare och rättfärdiga – simul iustus et peccator.

Visst kan man förstå den hemmavarande sonens irritation när lillebror, som förslösat sitt arv i ett liv i utsvävningar kommer hem – och så ställer pappa till med fest! Det är anstötligt! Och det är oerhört vackert. Och det är nåd!

Det är ju inte på våra meriter det hänger när vi blir kallade. Det är nåd och åter nåd. Det enda Jesus frågade efter när han rekryterade sina apostlar var ett ja, ett villigt hjärta. Till eftertanke. Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap. Kyrkan är en gemenskap av syndare som lever av Guds nåd och som genom dopet har fått ett gemensamt uppdrag!

Vi sjunger: Herre sänd mig

Kostnaden

Att följa Jesus kostar. Att bry sig, älska sina medmänniskor, engagera sig för de utsatta, att sjunga ut om orättvisor och vidriga beslut kostar.

Det kan förklara varför Jesus valde tolv män som apostlar. Torsten Åhman skriver i Dagen i fredags: Att vara apostel var förenat med livsfara. Tio av de tolv fick lida martyrdöden. Martyriet var förenat med ära. Hade Jesus valt kvinnor till apostlar hade de med största sannolikhet utnyttjats och vanärats. Kan det vara så att Jesus utsåg tolv män för att skydda kvinnorna? Kanske? Jag vet inte. Men jag vet att Gud idag kallar alla, kvinnor och män att följa honom, att lida med dem som lider, skratta med dem som är glada och gråta med dem som gråter.

Det kostar att följa Jesus. Därför måste vi tänka oss för innan vi sjunger Herre sänd mig.

Kungsorden

Vad ska vi predika när vi sänds ut? En amerikansk tdskrift bad sina läsare skicka in den mening de tyckte var den mest tröstande, den de helst ville och behövde höra. Det kom in tusentals svar. De tre som hamnade högst upp på listan var: JAG ÄLSKAR DIG. JAG FÖRLÅTER DIG. MATEN ÄR KLAR.

Vet ni, jag tror att det var just dom orden Jesus viskade till människorna som kom till honom. Det är vårt uppdrag att säga just dom orden som en hälsning från Gud: Gud älskar dig. Gud förlåter dig. Maten är klar. Och vi ska inte bara säga orden, vi ska leva orden.

För nöden är stor och Gud behöver varenda människa i kampen mot det onda och för det goda!

Vi sjunger: Herre sänd mig

Predikan 3 e söndagen efter Trefaldighet

Förlorad och återfunnen

Sök och du skall finna. På bästa sändningstid, i fredags mellan 20 och 21 sändes ett program i TV. Journalisten Eric Schult och idéhistorikern Per Johansson samtalade. De satt mitt emot varandra. De talade sakta, eftertänksamt, trevande om bråddjupa ting. De talade om de två världar som vi ständigt rör oss i och rör oss emellan. Den yttre världen och den inre. Den mätbara, yttre världen – bänkar och bord, maskiner och människor, planeter och potatis. Och den inre världen, den dolda, fantasins, drömmarnas, mystikens, de stora berättelsernas värld, den värld där tron och bönen och miraklerna och intuitionen hör hemma. Den yttre beskrivs som Verkligheten. Den inre som något luddigt, personligt, subjektivt och suspekt.

Så säger Eric: Jag kan inte komma ifrån känslan att det är något i samhället, i vår värld, i mänskligheten som är fel.

Vad händer om människan – berusad av sin makt, sin förmåga att skapa, att producera och konsumera glömmer källan, glömmer sitt ursprung, glömmer att vi är skapade till Guds avbild? Vad händer om vi dyrkar gåvorna och glömmer givaren? Vad händer om vi förlorar förmågan att förundras och tacka? Om vi kräver och tar för givet och roffar åt oss – och reduceras till producenter och konsumenter?

Vad händer om vi begär att få ut vårt arv och far långt bort och där lever ett liv i utsvävningar och bär oss åt som svin mot varandra, mot barnen, mot kvinnorna, mot flyktingarna, mot naturen?

Dagens text har alltid tolkats på ett personligt sätt. Du och jag faller för frestelser, syndar och kommer bort från Gud. Men när det är som värst kommer vi till insikt och vänder om, vänder hem och möts av Guds öppna famn och stora kärlek.

När jag lyssnade till samtalet mellan Eric och Per slog det mig att det är vår civilisation texten handlar om, en girig mänsklighet som tar ut allt, inte bara sin del utan också kommande generationers andel av jordens resurser och trots att klimatförändringar talar sitt tydliga språk, trots att vi någonstans djupt inom oss inser att något är väldigt fel så fortsätter vi.

Vi måste besinna oss! I grundtexten står det att sonen kom hem till sig själv. Plötsligt mindes han sin far, sitt hem, kärleken, överflödet, nåden.

Och därigenom fick han insikt om sin synd. ”Jag har syndat.” Där vänder det. När han benämner sitt beteende vid dess rätta namn. Och så börjar han gå hemåt.

Världens ledare måste besinna sig. Vi måste vända om, vända hemåt till Gud. För Gud gråter, Gud grips av medlidande med sin skapelse, Gud väntar och längtar efter oss, som en ömsint mor som vill bära oss i famnen, gunga oss på knäet, trösta oss och ge oss nytt liv. Gud väntar och längtar som en far som älskar sitt barn och känner igen det trots att det magrat och förvandlats till en trashank och springer sitt barn till mötes och omfamnar och kysser det.

Tillståndet i vår vackra värld är allvarligt. Mycket allvarligt. Men det finns hopp för den förlorade sonen, för vår förlorade, sekulariserade mänsklighet. Även när sonen var förlorad, utsvulten, smutsig, tom och trött var han sin faders älskade son. Likheten fanns där, dragen, avbilden och på djupet en insikt om vems son han var.

Därför är jag hoppfull. En dag kommer människor vända tillbaka till Gud, förundras, tacka, tillbe och då kommer våra kyrkor fyllas på nytt av bön och tillbedjan, glädje och fest.