Vaksamhet och väntan
En bekant till mig tyckte dagens texter är deprimerande.
Är de deprimerande eller djupt allvarliga? Det finns i frälsarkransen en nattens pärla, en svart pärla som tar det onda och mörka på allvar, som tar sorgen på allvar.
Vi måste tala sant om livet. Och till sanningen om livet hör också att vi människor är skapade till Guds avbild. Gud skapade oss för paradiset, för ett tillstånd av balans och harmoni – shalom – frid och fred.
Därför säger Jesus: Guds rike är inom er.
Nelson Mandela sa: Ingen föds till att hata en annan människa på grund av hans hudfärg, bakgrund eller religion. Människor måste lära sig hata, och om de kan lära sig att hata kan de lära sig att älska, för kärleken kommer naturligare till det mänskliga hjärtat än dess motsats.
Guds rike är inom er. Påståendet är oerhört. Guds rike, freden och friden, skönheten och glädjen, omsorgen och förlåtelsen finns här, en medfödd skatt. Barnen vet det, men hur är med oss vuxna? Reklammakarna vet det, marknaden vet det och lockropen ljuder överallt: här är Guds rike, nej där är det. Köp det så blir du lycklig, härma dina idoler, lyssna på experterna så blir du smart och rik och lycklig. Trampa på de svaga, ta för dig, för här gäller det att satsa på sig själv. Utbudet stressar oss och vi sover sämre och dövar vårt samvete och springer än hit, än dit för att vara inne och följa de senaste trenderna. Vi blir utifrånstyrda och lättlurade. Vi tappar bort oss själva och vår inre kompass och då kan det gå riktigt illa med oss och med mänskligheten. Som på Noas tid och på Lots tid. Är det inte just det vi ser nu? De människor som ännu har kvar sin förmåga att skilja mellan rätt och fel och gott och ont gråter.
Vi måste tala sant om livet och det gör profeten Amos. Han reagerar på människors ondska, hur man fuskar och fifflar och utnyttjar de fattiga och han är rasande heligt vred å Guds vägnar. Han utlyser en tid för sorg då solen går ner vid middagstid och jorden läggs mörk på ljusa dagen, då alla kläs i säckväv och huvuden rakas och sorgen drabbar som sorg efter ende sonen. Först när distraktionerna tystnar och människor stannar upp märker de att de bär på en hunger, inte en hunger efter bröd utan en hunger efter att höra Guds ord.
Är vi inte där nu? Borde inte Svenska kyrkan eller Sveriges kristna råd utlysa en tid för sorg över tillståndet i världen, flagga på halv stång och bjuda in till sorgegrupper där vi får upptäcka vår hunger efter Guds ord. Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, säger Paulus. Vi behöver inte irra omkring, famla, gå vilse, springa än hit och än dit i sökandet efter lyckan. Guds rike är inom er.
Kanske behöver vi hjälpa varandra att bli stilla, lyssna inåt, bli samlade och centrerade, närvarande och känna ett lugn mitt i stormen. Hjälpa varandra att leva vaksamt och uppmärksamt och möta rädslan och sorgen med mod: våga älska, våga tillit, våga avstå, våga vaka, våga brinna och våga leva så länge det heter idag.
Kanske behöver vi också hjälpa varandra att leva i väntan, lyfta blicken och söka efter tecken på hopp, på att Gud ska gripa in och rädda den mänsklighet som han älskar.
Är dagens texter deprimerande och vi kan lämna dem därhän eller är det dags att ge rum för nattens pärla, för allt det svarta och svåra, för sorgen och längtan, för stillheten och modet? Är det inte dags att tala sant om livet?
Nyskriven psalm:
Så bli stilla min själ
Sakta dansar löv i vindens fång.
Det är höst och vi påminns om livets gång.
Så bli stilla min själ, tro att Gud vill dig väl.
Våga älska den tid som är kvar.
Sakta vaknar oron i vårt bröst
när vi ser allt som sker; är det världens höst?
Så bli stilla min själ, tro att Gud vill oss väl
Våga tillit den tid som är kvar.
Sakta stegras jordens feberkval
och de fattiga drabbas av våra val.
Så bli stilla min själ, tro att Gud vill oss väl.
Våga avstå den tid som är kvar.
Sakta djupnar sorgen i vår kropp
och vi gråter med dem som är utan hopp.
Så bli stilla min själ, tro att Gud vill oss väl.
Våga vaka den tid som är kvar.
Sakta skymmer dagen i vårt hus.
Kom, vi söker oss samman och tänder ljus.
Så bli stilla min själ, tro att Gud vill oss väl.
Våga brinna den tid som är kvar.
Sakta virvlar löv i vindens fång.
Det är höst och vi påminns om tidens gång.
Låt mig vara beredd, mera redo än rädd,
våga leva den tid jag har kvar.
