söndag 30 oktober 2016

Predikan 23 söndagen e Trefaldighet


Förlåtelse utan gräns

I dokumentären Human möter vi Leonard. Han sitter i fängelse på livstid för mordet på en mamma och hennes dotter. Han har aldrig fått lära sig vad kärlek är, inte förrän Agnes kontaktar honom. Agnes är mor och mormor till Patricia och Chris som Leonard mördat. Leonard förväntar sig att Agnes ska hata honom men hon gör inte det. Hon visar honom i stället vad kärlek är genom att förlåta honom och fortsätta att besöka honom och tillsammans gör de en inre resa i försoning och förlåtelse.

Ibland tänker jag: Utan kärlek kan ingen leva. Jo, vi kan existera, men inte leva. Detsamma gäller förlåtelsen. Utan förlåtelse kan ingen leva, för förlåtelsen är en del av kärleken. Det är också viktigt att säga att förlåtelsen inte tar bort skulden, den tar bort skuldens konsekvenser - att vi stängs ute, att relationen upphör, att det som varit liv vänds i död. Skulden finns kvar, det gjorda går inte att göra ogjort. Förlåtelsen innebär att jag trots det som hänt, trots skulden får vara med i gemenskapen. Kärleken överskyler skulden och skadan .

Vår vilja att förlåta och be om förlåtelse hänger intimt samman med vår människosyn. Och jag har sagt det förut: Varje människa bär inom sig förmågan att vara gudomligt god och varje människa bär inom sig förmågan att vara djävulskt ond. Paulus inleder sitt brev till Efesierna med orden: Från Paulus, genom Guds vilja Jesu Kristi apostel till de heliga som bor i Efesos. Hur beskrivs de heliga i dagens episteltext: Människor som pratar strunt, som är elaka, arga, häftiga i humöret, människor som skymfar och förolämpar varandra och som gör sig skyldiga till all möjlig ondska. Samma människor, samtidigt heliga och trasiga och i behov av att förlåta varandra liksom Gud i Kristus har förlåtit.
Paulus skulle kunna skicka samma brev till oss, till de heliga i Aneby, heliga, inte i oss själva utan i Kristus. Hur skulle han beskriva oss? Vad skulle vi behöva lägga bort? Brevet skulle sluta med orden: Förlåt varandra liksom Gud i Kristus har förlåtit er. 

Så kommer frågan från Petrus: Hur många gånger ska jag förlåta? Räcker sju gånger? Som svar berättar Jesus en liknelse. Där nämns två summor: 10 000 talenter och 100 denarer. Det är egentligen omöjligt att översätta till dagens penningvärde men för att vi ska få en uppfattning har jag räknat lite. En talent motsvarar värdet av 35 kg silver. Idag kostar ett kg silver drygt 5100 kr. 35 x 5100 x 10 000 = 1,8 miljarder.
En denar motsvarar värdet av 5 gram silver. Det blir ungefär 3000 kr.
Kontentan är: Vi står i skuld till Gud, till medmänniskan, till Moder jord, till oss själva och vår skuld är oändlig. Omöjlig att betala tillbaka.
Gud vet detta och väljer att efterskänka oss hela skulden. Du är förlåten. Jag är förlåten. Guds kärlek är alltid större än vår skuld. Därför kan vi gå fria. Därför kan vi leva vidare simul iustus et peccator - samtidigt syndare och rättfärdiggjorda. Därför har vi inget val, vi måste öva oss i att förlåta och så fortplanta en våg av barmhärtighet i en trasig och sårad mänsklighet. Jämfört med min skuld är min medmänniskas ett intet, nästan försumbar, oftast fullt möjlig att förlåta utifrån insikten att det kunde ha varit jag som sårade, kränkte, baktalade.....

Tänk om Petrus hade anat att han snart skulle förneka Jesus tre gånger, att han snart skulle höra tuppen gala, se Jesus vända sig om och se på honom med kärlekens blick, en blick som öppnade en flod av gråt inom honom. Då skulle han inte ha varit så angelägen om att sätta en gräns för förlåtelsen.

Det finns en stort allvar i dagens text. Det verkar vara så att om vi inte förlåter andra så kan Gud inte förlåta oss.
Det är som om vi, när vi stänger hjärtat mot en broder eller syster samtidigt stänger hjärtat för Guds nåd. Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Om vi inte förlåter binder vi både den som gjort oss illa och oss själva vid det som hänt, vi liksom väver en bur av bitterhet.
Och samtidigt vet vi att det kan vara svårt, ja ibland omöjligt att förlåta. 
Går vi då miste om Guds nåd?
Mitt svar är: kan du inte förlåta, kan du kanske göra som Jesus på korset, be Fadern förlåta bödlarna.
Det är viktigt att vi tar detta på allvar för vår andliga hälsa är beroende av om vi förlåter eller fördömer. Gud vill byta ut stenhjärtat och ersätta det med ett hjärta av kött och blod. Gud har visat en väg. Han vill hjälpa oss att välja barmhärtighet framför hämnd och hat. 
Här kan bikten vara en hjälp. Själavården. Samtalet. Förbönen.

I morgon inleds Lutherjubileet och påven Franciskus kommer till Lund för att delta i en ekumenisk gudstjänst. Han räcker ut sin hand för att ta nya steg mot fred och försoning och en fördjupad enhet mellan katoliker och Lutheraner. Må Gud välsigna denna fredsprocess.

Agnes fick styrkan att förlåta Leonard och visa honom vad kärlek är.

Må Gud hjälpa oss att förlåta utan gräns.

lördag 22 oktober 2016

Tankar om frälsningen

Denna helg handlar texterna om frälsningen. Ett gammalt ord, ett slitet ord, ett misstolkat ord. Jag predikar inte denna helg heller men kan inte låta bli att en mulen och kulen kväll som denna dela några tankar om detta viktiga och laddade ämne.
Läs nedanstående text sakta, gärna flera gånger. Det är helgens episteltext.

Om alla dog genom en endas överträdelse, så har nu alla fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus. Och följderna av en enda mans synd kan inte jämföras med denna gåva. Ty domen följde på vad han ensam hade gjort och blev fällande, men nåden följde på mångas överträdelser och innebar ett frikännande. Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus. Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga. Lagen kom in för att överträdelserna skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden än mer, och på samma sätt som synden härskade och förde till döden, skall därför nåden härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre.
(Rom5:21-25)

Jag vet inte om du fått frågan: Är du frälst? Det har jag och när jag var tonåring visste jag inte vad jag skulle svara. Jag var döpt och konfirmerad. Vi gick i kyrkan varje söndag och jag sjöng i kören och var med i scoutarbetet. Vi bad bordsbön hemma, ibland aftonbön och jag trodde på Gud. Men var jag frälst? Det var som om frågan väckte – inte en längtan utan en osäkerhet, en undran om det var något som fattades, något som inte var tillräckligt i mitt liv och min tro. Som om det fanns en klass för eliten som jag inte hade tillträde till. Räckte inte min enkla tro? Eller var det något fel på mitt liv? Måste det till något mer för att jag skulle duga? Fattades det något som skulle kunna göra Gud missnöjd med mig? Borde jag be mer, läsa Bibeln mer, vittna mer, ställa upp mer i församlingen, be om tungotalets gåva? (det där om tungotalet fick jag höra från skolkamrat på gymnasiet, hon hette Rhode – märkligt att jag minns det – hon sa att den som inte ber i tungor är ingen riktig kristen).

Så en dag mötte jag någon som sa: Om du får frågan om du är frälst, svara då: ja! Ja det blev jag för tvåtusen år sedan.
Vilken förlösning! Vilken tröst! Vilken glädje! Frälsningen är inte vår sak, det är Guds. Han har genom Jesu Kristi död och uppståndelse öppnat vägen för alla människor hem till Gud. Alla! Det är just det Paulus säger:
Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga.
Paulus skriver alla och menar alla. Han syftar inte på alla troende, på de mest hängivna, på några få utvalda. Han skriver alla och menar alla!
Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare, skriver Paulus i samma kapitel.
Innan någon av oss ens har börjat fråga efter Gud har Gud gjort allting klart. Detta är Guds förekommande nåd. Den kommer före vårt sökande, före vår omvändelse, före vårt engagemang, före vår duktighet och andlighet. Den bär oss när vi blir till, den tröstar oss när livet går sönder, den väntar på oss när vi tror att vi är så goda så vi klarar oss utan den, den tar emot oss när vi faller i förkrossad gråt, i djupaste mörker, i ändlös natt. Och den sjunger hoppets sång för oss strax innan gryningen.
Vi kan inte göra något för att Gud ska älska oss mer. Vi kan inte göra något för att Gud ska älska oss mindre. Gud älskar dig PUNKT.
Därför är du redan frälst. Du kan inget göra för att bli det mer eller mindre. Du är tillsammans med mig och alla människor på vår jord frälst. Det enda som återstår är att lita på att det är sant och den akten av tillit brukar kallas tro.

Simul iustus et peccator, sa Luther. Vi är samtidigt rättfärdiggjorda och syndare. You can´t polish shit! Synden finns där, bristen och brustenheten, skuggan, svagheten, skörheten – allt det vi döljer och skäms för och försöker få andra att tro att vi är frälsta från. Men det går inte att skönhetsoperera bort vår syndiga natur, skulden finns där. I varje människa finns det mörka och det ljusa, det goda och det onda, det friska och det sjuka. Och det gör ju nåden så mycket större. Att förneka mörkret leder bara till att vi måste projicera vårt onda på någon annan, vi utser en syndabock och kastar all skit på hen och stöter ut hen ur vår gemenskap så att vi kan inbilla oss att vi är hela och rena och gudalika. Det funkar ett tag tills vi upptäcker något nytt hos oss själva som är oacceptabelt och så projicerar vi det på en syndabock som får bära, inte bara sitt onda, utan alla andras och så stöter vi ut den. Detta sker dagligen i skolklasser, arbetslag, familjer, körer, församlingar och kallas rätt och slätt för mobbing.
Det finns bara ett botemedel. Ta tillbaka dina projektioner. Härbärgera ditt eget goda och onda och var den du är så kommer du kunna låta dina medmänniskor vara som dom är.

Jesus och Petrus var nära vänner. Jesus kallade Petrus först salig och sa att han var en klippa som Jesus skulle bygga sin kyrka på. Strax efteråt hutade Jesus åt Petrus och kallade honom för Satan. Efter en stund vandrar dom vidare som om inget hänt. Jesus står ut med både vår styrka och vår svaghet, vår gudomliga sida och vår djävulska. Och Petrus lär sig den svåra vägen att det enda som betyder något är att han är älskad och, trots allt, igenom allt, att han vill älska sin Mästare och vän.
Detta är nåd! Detta är korsets dårskap!

Ordet frälst kommer från frihalsad, befriad från den ring av järn som den som syndat sattes fast med för att ta emot andras spott och spe och förakt och bli till varning för andra. Jesus har befriat oss från domens kvävande järnring runt halsen. Vi kan resa oss, andas, sjunga och tacka, älska och befria.
Så om du får frågan om du är frälst så svara: Ja, det blev jag och alla människor för tvåtusen år sedan!

Och han sade: ”Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.”

Detta blir långt men jag kan inte låta bli att dela några tankar också kring evangelietexten. I Guds rike finns en oerhörd tillit till fröets inneboende förmåga att nå sin bestämmelse. Bara fröet får komma i jorden. Av sig själv bär jorden gröda. Fantastiskt! Varenda människa är skapad till Guds avbild. I varje människas ansikte kan vi ana Gud. Vår bestämmelse är att bli originellt och unikt lika Gud genom att vara oss själva. Vetekornet ger inte upphov till ett äppelträd. Finns det bara näring, värme, ljus och mörker, sol och regn så omvandlas fröet till en mogen gröda.
Vad är det Astrid Lindgren har sagt? Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv.

Har du SVT play så råder jag dig att se ett avsnitt som heter Human i dokumentärserien DOX.

Vad innebär det att vara människa? Human är den legendariske filmaren Yann Arthus-Bertrands hyllning till mänskligheten och vår planet. En serie vittnesmål om kärlek, hat, lycka, rädsla och vardagsliv från hela världen blandas med andlöst vackra bilder och musik. En upplevelse långt utöver det vanliga.

Den visas fram till den 25 november. Jag blev drabbad, Tagen! Stum av hänförelse! Oerhört vackert, sant mänskligt och därför, just därför djupt gudomligt, för i dessa ansikten från jordens alla hörn anar jag Gud.
Tankar om frälsningen

Denna helg handlar texterna om frälsningen. Ett gammalt ord, ett slitet ord, ett misstolkat ord. Jag predikar inte denna helg heller men kan inte låta bli att en mulen och kulen kväll som denna dela några tankar om detta viktiga och laddade ämne.
Läs nedanstående text sakta, gärna flera gånger. Det är helgens episteltext.

Om alla dog genom en endas överträdelse, så har nu alla fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus. Och följderna av en enda mans synd kan inte jämföras med denna gåva. Ty domen följde på vad han ensam hade gjort och blev fällande, men nåden följde på mångas överträdelser och innebar ett frikännande. Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus. Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga. Lagen kom in för att överträdelserna skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden än mer, och på samma sätt som synden härskade och förde till döden, skall därför nåden härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre.
(Rom5:21-25)

Jag vet inte om du fått frågan: Är du frälst? Det har jag och när jag var tonåring visste jag inte vad jag skulle svara. Jag var döpt och konfirmerad. Vi gick i kyrkan varje söndag och jag sjöng i kören och var med i scoutarbetet. Vi bad bordsbön hemma, ibland aftonbön och jag trodde på Gud. Men var jag frälst? Det var som om frågan väckte – inte en längtan utan en osäkerhet, en undran om det var något som fattades, något som inte var tillräckligt i mitt liv och min tro. Som om det fanns en klass för eliten som jag inte hade tillträde till. Räckte inte min enkla tro? Eller var det något fel på mitt liv? Måste det till något mer för att jag skulle duga? Fattades det något som skulle kunna göra Gud missnöjd med mig? Borde jag be mer, läsa Bibeln mer, vittna mer, ställa upp mer i församlingen, be om tungotalets gåva? (det där om tungotalet fick jag höra från skolkamrat på gymnasiet, hon hette Rhode – märkligt att jag minns det – hon sa att den som inte ber i tungor är ingen riktig kristen).

Så en dag mötte jag någon som sa: Om du får frågan om du är frälst, svara då: ja! Ja det blev jag för tvåtusen år sedan.
Vilken förlösning! Vilken tröst! Vilken glädje! Frälsningen är inte vår sak, det är Guds. Han har genom Jesu Kristi död och uppståndelse öppnat vägen för alla människor hem till Gud. Alla! Det är just det Paulus säger:
Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga.
Paulus skriver alla och menar alla. Han syftar inte på alla troende, på de mest hängivna, på några få utvalda. Han skriver alla och menar alla!
Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare, skriver Paulus i samma kapitel.
Innan någon av oss ens har börjat fråga efter Gud har Gud gjort allting klart. Detta är Guds förekommande nåd. Den kommer före vårt sökande, före vår omvändelse, före vårt engagemang, före vår duktighet och andlighet. Den bär oss när vi blir till, den tröstar oss när livet går sönder, den väntar på oss när vi tror att vi är så goda så vi klarar oss utan den, den tar emot oss när vi faller i förkrossad gråt, i djupaste mörker, i ändlös natt. Och den sjunger hoppets sång för oss strax innan gryningen.
Vi kan inte göra något för att Gud ska älska oss mer. Vi kan inte göra något för att Gud ska älska oss mindre. Gud älskar dig PUNKT.
Därför är du redan frälst. Du kan inget göra för att bli det mer eller mindre. Du är tillsammans med mig och alla människor på vår jord frälsta. Det enda som återstår är att lita på att det är sant och den akten av tillit brukar kallas tro.

Simul iustus et peccator, sa Luther. Vi är samtidigt rättfärdiggjorda och syndare. You can´t polish shit! Synden finns där, bristen och brustenheten, skuggan, svagheten, skörheten – allt det vi döljer och skäms för och försöker få andra att tro att vi är frälsta från. Men det går inte att skönhetsoperera bort vår syndiga natur, skulden finns där. I varje människa finns det mörka och det ljusa, det goda och det onda, det friska och det sjuka. Och det gör ju nåden så mycket större. Att förneka mörkret leder bara till att vi måste projicera vårt onda på någon annan, vi utser en syndabock och kastar all skit på hen och stöter ut hen ur vår gemenskap så att vi kan inbilla oss att vi är hela och rena och gudalika. Det funkar ett tag tills vi upptäcker något nytt hos oss själva som är oacceptabelt och så projicerar vi det på en syndabock som får bära, inte bara sitt onda, utan alla andras och så stöter vi ut den. Detta sker dagligen i skolklasser, arbetslag, familjer, körer, församlingar och kallas rätt och slätt för mobbing.
Det finns bara ett botemedel. Ta tillbaka dina projektioner. Härbärgera ditt eget goda och onda och var den du är så kommer du kunna låta dina medmänniskor vara som dom är.

Jesus och Petrus var nära vänner. Jesus kallade Petrus först salig och sa att han var en klippa som Jesus skulle bygga sin kyrka på. Strax efteråt hutade Jesus åt Petrus och kallade honom för Satan. Efter en stund vandrar dom vidare som om inget hänt. Jesus står ut med både vår styrka och vår svaghet, vår gudomliga sida och vår djävulska. Och Petrus lär sig den svåra vägen att det enda som betyder något är att han är älskad och, trots allt, igenom allt, att han vill älska sin Mästare och vän.
Detta är nåd! Detta är korsets dårskap!

Ordet frälst kommer från frihalsad, befriad från den ring av järn som den som syndat sattes fast med för att ta emot andras spott och spe och förakt och bli till varning för andra. Jesus har befriat oss från domens kvävande järnring runt halsen. Vi kan resa oss, andas, sjunga och tacka, älska och befria.
Så om du får frågan om du är frälst så svara: Ja, det blev jag och alla människor för tvåtusen år sedan!

Och han sade: ”Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.”

Detta blir långt men jag kan inte låta bli att dela några tankar också kring evangelietexten. I Guds rike finns en oerhörd tillit till fröets inneboende förmåga att nå sin bestämmelse. Bara fröet får komma i jorden. Av sig själv bär jorden gröda. Fantastiskt! Varenda människa är skapad till Guds avbild. I varje människas ansikte kan vi ana Gud. Vår bestämmelse är att bli originellt och unikt lika Gud genom att vara oss själva. Vetekornet ger inte upphov till ett äppelträd. Finns det bara näring, värme, ljus och mörker, sol och regn så omvandlas fröet till en mogen gröda.
Vad är det Astrid Lindgren har sagt? Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv.

Har du SVT play så råder jag dig att se ett avsnitt som heter Human i dokumentärserien DOX.

Vad innebär det att vara människa? Human är den legendariske filmaren Yann Arthus-Bertrands hyllning till mänskligheten och vår planet. En serie vittnesmål om kärlek, hat, lycka, rädsla och vardagsliv från hela världen blandas med andlöst vackra bilder och musik. En upplevelse långt utöver det vanliga.


Den visas fram till den 25 november. Jag blev drabbad, Tagen! Stum av hänförelse! Oerhört vackert, sant mänskligt och gudomligt, för i dessa ansikten från jordens alla hörn anar jag Gud.
Tankar om frälsningen

Denna helg handlar texterna om frälsningen. Ett gammalt ord, ett slitet ord, ett misstolkat ord. Jag predikar inte denna helg heller men kan inte låta bli att en mulen och kulen kväll som denna dela några tankar om detta viktiga och laddade ämne.
Läs nedanstående text sakta, gärna flera gånger. Det är helgens episteltext.

Om alla dog genom en endas överträdelse, så har nu alla fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus. Och följderna av en enda mans synd kan inte jämföras med denna gåva. Ty domen följde på vad han ensam hade gjort och blev fällande, men nåden följde på mångas överträdelser och innebar ett frikännande. Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus. Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga. Lagen kom in för att överträdelserna skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden än mer, och på samma sätt som synden härskade och förde till döden, skall därför nåden härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre.
(Rom5:21-25)

Jag vet inte om du fått frågan: Är du frälst? Det har jag och när jag var tonåring visste jag inte vad jag skulle svara. Jag var döpt och konfirmerad. Vi gick i kyrkan varje söndag och jag sjöng i kören och var med i scoutarbetet. Vi bad bordsbön hemma, ibland aftonbön och jag trodde på Gud. Men var jag frälst? Det var som om frågan väckte – inte en längtan utan en osäkerhet, en undran om det var något som fattades, något som inte var tillräckligt i mitt liv och min tro. Som om det fanns en klass för eliten som jag inte hade tillträde till. Räckte inte min enkla tro? Eller var det något fel på mitt liv? Måste det till något mer för att jag skulle duga? Fattades det något som skulle kunna göra Gud missnöjd med mig? Borde jag be mer, läsa Bibeln mer, vittna mer, ställa upp mer i församlingen, be om tungotalets gåva? (det där om tungotalet fick jag höra från skolkamrat på gymnasiet, hon hette Rhode – märkligt att jag minns det – hon sa att den som inte ber i tungor är ingen riktig kristen).

Så en dag mötte jag någon som sa: Om du får frågan om du är frälst, svara då: ja! Ja det blev jag för tvåtusen år sedan.
Vilken förlösning! Vilken tröst! Vilken glädje! Frälsningen är inte vår sak, det är Guds. Han har genom Jesu Kristi död och uppståndelse öppnat vägen för alla människor hem till Gud. Alla! Det är just det Paulus säger:
Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga.
Paulus skriver alla och menar alla. Han syftar inte på alla troende, på de mest hängivna, på några få utvalda. Han skriver alla och menar alla!
Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare, skriver Paulus i samma kapitel.
Innan någon av oss ens har börjat fråga efter Gud har Gud gjort allting klart. Detta är Guds förekommande nåd. Den kommer före vårt sökande, före vår omvändelse, före vårt engagemang, före vår duktighet och andlighet. Den bär oss när vi blir till, den tröstar oss när livet går sönder, den väntar på oss när vi tror att vi är så goda så vi klarar oss utan den, den tar emot oss när vi faller i förkrossad gråt, i djupaste mörker, i ändlös natt. Och den sjunger hoppets sång för oss strax innan gryningen.
Vi kan inte göra något för att Gud ska älska oss mer. Vi kan inte göra något för att Gud ska älska oss mindre. Gud älskar dig PUNKT.
Därför är du redan frälst. Du kan inget göra för att bli det mer eller mindre. Du är tillsammans med mig och alla människor på vår jord frälsta. Det enda som återstår är att lita på att det är sant och den akten av tillit brukar kallas tro.

Simul iustus et peccator, sa Luther. Vi är samtidigt rättfärdiggjorda och syndare. You can´t polish shit! Synden finns där, bristen och brustenheten, skuggan, svagheten, skörheten – allt det vi döljer och skäms för och försöker få andra att tro att vi är frälsta från. Men det går inte att skönhetsoperera bort vår syndiga natur, skulden finns där. I varje människa finns det mörka och det ljusa, det goda och det onda, det friska och det sjuka. Och det gör ju nåden så mycket större. Att förneka mörkret leder bara till att vi måste projicera vårt onda på någon annan, vi utser en syndabock och kastar all skit på hen och stöter ut hen ur vår gemenskap så att vi kan inbilla oss att vi är hela och rena och gudalika. Det funkar ett tag tills vi upptäcker något nytt hos oss själva som är oacceptabelt och så projicerar vi det på en syndabock som får bära, inte bara sitt onda, utan alla andras och så stöter vi ut den. Detta sker dagligen i skolklasser, arbetslag, familjer, körer, församlingar och kallas rätt och slätt för mobbing.
Det finns bara ett botemedel. Ta tillbaka dina projektioner. Härbärgera ditt eget goda och onda och var den du är så kommer du kunna låta dina medmänniskor vara som dom är.

Jesus och Petrus var nära vänner. Jesus kallade Petrus först salig och sa att han var en klippa som Jesus skulle bygga sin kyrka på. Strax efteråt hutade Jesus åt Petrus och kallade honom för Satan. Efter en stund vandrar dom vidare som om inget hänt. Jesus står ut med både vår styrka och vår svaghet, vår gudomliga sida och vår djävulska. Och Petrus lär sig den svåra vägen att det enda som betyder något är att han är älskad och, trots allt, igenom allt, att han vill älska sin Mästare och vän.
Detta är nåd! Detta är korsets dårskap!

Ordet frälst kommer från frihalsad, befriad från den ring av järn som den som syndat sattes fast med för att ta emot andras spott och spe och förakt och bli till varning för andra. Jesus har befriat oss från domens kvävande järnring runt halsen. Vi kan resa oss, andas, sjunga och tacka, älska och befria.
Så om du får frågan om du är frälst så svara: Ja, det blev jag och alla människor för tvåtusen år sedan!

Och han sade: ”Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.”

Detta blir långt men jag kan inte låta bli att dela några tankar också kring evangelietexten. I Guds rike finns en oerhörd tillit till fröets inneboende förmåga att nå sin bestämmelse. Bara fröet får komma i jorden. Av sig själv bär jorden gröda. Fantastiskt! Varenda människa är skapad till Guds avbild. I varje människas ansikte kan vi ana Gud. Vår bestämmelse är att bli originellt och unikt lika Gud genom att vara oss själva. Vetekornet ger inte upphov till ett äppelträd. Finns det bara näring, värme, ljus och mörker, sol och regn så omvandlas fröet till en mogen gröda.
Vad är det Astrid Lindgren har sagt? Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv.

Har du SVT play så råder jag dig att se ett avsnitt som heter Human i dokumentärserien DOX.

Vad innebär det att vara människa? Human är den legendariske filmaren Yann Arthus-Bertrands hyllning till mänskligheten och vår planet. En serie vittnesmål om kärlek, hat, lycka, rädsla och vardagsliv från hela världen blandas med andlöst vackra bilder och musik. En upplevelse långt utöver det vanliga.


Den visas fram till den 25 november. Jag blev drabbad, Tagen! Stum av hänförelse! Oerhört vackert, sant mänskligt och gudomligt, för i dessa ansikten från jordens alla hörn anar jag Gud.

söndag 9 oktober 2016

Tankar på Tacksägelsedagen



Lovsång

Matt 15:29-31
Jesus gick därifrån utmed Galileiska sjön och sedan upp på berget. Där satte han sig ner. Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem, och folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg. Och de prisade Israels Gud.


Idag har jag inte predikat. Men jag har tankar utifrån dagens text och veckans händelser som jag vill dela.

Kristus vandrar bland oss än
syndares och sorgsnas vän.
Stannar där en mänskoröst
ber om läkedom och tröst.

Det är min fasta övertygelse att Jesus Kristus lever och vandrar mitt ibland oss. Vad ser han? Vad möter han när han satt sig ner? Inte en skara av lovsjungande, trosvissa människor. Han ser idag det han såg då. Mycket folk som kommer till honom, människor som bryr sig, människor som vårdar, bär, vyssar, tröstar, vakar och lider med dem som lider. Han ser människor som har valt bort cynismen, som genomskådar det politiska spelet. Han ser människor som står upp för de svaga, som ger röst åt de stumma, som är de blindas ögon och de lamas fötter. Han möter många som har bevarat förmågan att skratta med dem som skrattar och gråta med dem som gråter. Han möter dem som övat upp sitt kroppsspråk för att kunna tala med dem som saknar färdigheter i det svenska språket. Han möter värdfamiljer, gode män, personal på hem för ensamkommande, lärare på SFI och SFA och Komvux, förskolepersonal och mängder med varma, vänliga, självuppoffrande medmänniskor som gör skillnad i det tysta, människor som insett att det kunde ha varit jag, det kunde ha varit ombytta roller. 
Och idag, på Tacksägelsedagen, ser han alla dem som vågat lära känna en flykting, som öppnat sitt hjärta och kanske sitt hem för en främling, alla dem som fått vänner för livet och nu är upprörda, förtvivlade, maktlösa inför de nya beslut som fattats. Beslut som får förödande konsekvenser för tiotusentals människor. För tre år sedan var vi stolta över att företrädas av politiker som värnade om solidaritet, öppna gränser och en generös migrationspolitik. Nu skäms vi över den radikala omsvängning vi ser. Solidaritet har förbytts i en främlingsfientlighet som förfärande fort har blivit rumsren. De öppna gränserna har stängts. Europas mest generösa migrationspolitik har förvandlats till Europas mest hårdföra. 
Jo, vi har mycket att vara tacksamma för. Och det är vi för när man lär känna en människa vars liv slagits i spillror kan man inte annat än känna sig tacksam, generat tacksam och plågsamt priviligierad över att just vi får ha det så bra. Men lovsjunga, nej, det är svårt, orden stockar sig i halsen och blandas med gråt. I stället för lovsång hörs klagosång, en berättigad och viktig sorgesång över tidens tecken. 
Jesus Kristus, förbarma dig! Vi slår följe med dem som hjälpte de sargade vid Genesarets strand, vi slår följe med dem som vägrat bli likgiltiga inför världens och medmänniskans nöd. Vi kommer först och främst med de vänner som är förlamade av rädsla. Vi ber för dem som av oro över avslag på asylansökan inte orkat lära sig vårt språk och därför nu är stumma. Vi lägger ner vid dina fötter alla de politiker som förblindats av maktbegär och därför fattat beslut som är ovärdiga en välfärdsnation. Vi ber dig gripa in och hjälpa alla lytta, alla dem vars framtidsdrömmar nu slås i tusen bitar och inte orkar gå. Och när vi lagt dem vid dina fötter lägger vi också vår maktlöshet, vår vrede vid dina fötter. 
Vi ber dig, Jesus, grip in! Vänd natt till dag! Vänd förtvivlan till lovsång!

Jesus ser på oss och frågar: Vad kan du göra? Och jag svarar: Gå samman med alla goda krafter och starta en landsomfattande namninsamling, ett Anebyupprop med krav på en generell amnesti för alla som fått avslag på sin asylansökan. Låt alla som kommit stanna! 
Och medan vi organiserar ett upprop väntar vi med spänning på när och hur Gud kommer gripa in. Liksom koltrasten sjunger innan gryningen ska vi sjunga en trotsig lovsång till Guds ära medan det ännu är mörkt!


söndag 2 oktober 2016

Predikan Den helige Mikaels dag (familjegudstjänst)


Änglarna

”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.” Matt 18:10

Alla som döps i Aneby pastorat får en egen dopängel, ett smycke med namn och dopdatum ingraverat. Det är som om ängeln vill säga:
Du är döpt och tillhör Gud.
Var inte rädd, jag är med dig!
Du har en egen ängel i himlen, som ser Guds ansikte.

Nu vänder vi oss till varandra och säger:
Du är döpt och tillhör Gud.
Var inte rädd, jag är med dig!
Du har en egen ängel i himlen, som ser Guds ansikte.

Du är döpt, säger ängeln och låter vattnet porla. Som en påminnelse om att vi tillhör Gud kan vi doppa ett finger i vattnet och rita ett korstecken i pannan.

Var inte rädd, säger ängeln och tänder dopljuset. Är det någon här som är mörkrädd? Det är vi nog alla. Dopljuset påminner oss om Jesus som sa: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Det är mycket som är mörkt och hemskt. Håller vi oss nära Jesus behöver vi inte vara rädda. Vi sprider ljuset till varandra.

Du har en egen ängel i himlen, som ser Guds ansikte. Tänk så skönt. Vilken trygghet. En egen ängel som berättar för Gud vad som händer i mitt liv. Och jag tänker på barnen i Aleppo, på alla som är rädda, på alla skadade, på dom som dött. Och alla andra barn som far illa.
Nu måste vi hjälpa änglarna att berätta för Gud hur ledsna och arga vi är på dom som krigar.
Vad ska vi säga till Gud?
Gud, grip in!
Sänd dina änglar att skydda alla barn!


Tycker ni inte att vi ska ropa? Då gör vi det! Gud, grip in!