Medmänniskan
I måndags var jag på studiebesök i den nya fotbollshallen i Aneby.
Kenneth Boman berättade om hur idéer hade vuxit fram, hur pengar samlats in, hur noga de varit med miljöaspekten. Så berättade han om förstörelsen, om hur några ungdomar hade slitit loss stuprören på byggnaden så att både rören och en del av fasaden behövt bytas. Men han var inte arg. Han sa inget om slynglar och odågor som borde ha stryk och lära sig veta hut. Han säger: Men det är ju våra ungdomar. Det är vi tillsammans som missat att fånga upp dem och leda in dem på en bättre väg.
Jag blev berörd.
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni göra för dem. Detta är den gyllene regeln. Den är gyllene, dyrbar, för i dessa ord finns nyckeln till fred, till försoning, till hopp och framtidstro för mänskligheten. Alla ord är viktiga, men två sticker ut som särskilt viktiga. Vilka är det?
NI och VILL. Om vi börjar med det senare så vill Jesus att vi tar ansvar, att vi agerar, inte bara reagerar. Att vi lyssnar till vårt innersta, till vårt hjärta och vårt samvete och därifrån hämtar svaret på hur vi ska tänka och handla. Börja med dig själv. Vad vill du? Sluta gnälla, sluta klaga på alla andra. Vad vill du och vad kan du göra? Nej, Jesus lägger inte ansvaret för hur det ser ut i Frinnaryd eller Aneby på individen. Ensam är inte stark. Allt vad NI vill. Pluralis. Det betyder ju att vi måste tala med varandra. Att vi måste låta olika åsikter brytas mot varandra. Att vi kan vara kloka tillsammans.
Ett tredje ord som är oerhört viktigt det är MÄNNISKORNA. När vi blir riktigt arga och upprörda eller rädda, då är risken överhängande att vi avhumaniserar våra medmänniskor. Ebba Busch, partiledare för det parti som vill bygga sin politik på kristna värderingar besökte häromdagen en plats där ett fruktansvärt brott hade skett. Vet ni vad hon kallade förövarna? Monster. Vad kallade nazisterna judarna? Ohyra. Än så länge har vi ett rättssystem som betraktar varje brottsling, hur djävulskt brottet än är, som människa, som ansvarig, som har rätt att få sin sak prövad. Än så länge skjuter vi inte ihjäl människor med annan etnisk bakgrund på öppen gata, vi förgiftar inte politiska motståndare. Vi gör som Paulus säger: Är din fiende hungrig, ge honom att äta, är han törstig, ge honom att dricka. Bemöt alla lika. Ta inte rätten i egna händer. Än så länge….
Det finns människor, medmänniskor som kastats i brunnen, ner i ett svart hål av sorg, av ensamhet, av sjukdom. Det kan vara mobbing, arbetslöshet, upprepade avslag från migrationsverket. Kanske sitter någon här idag som är i brunnen med Jeremia. Vem ser? Vem reagerar? Vem för deras talan, vem höjer sin röst, vem påtalar orättvisor som begås? Vem är dagens nubier? Det finns många som i det tysta gör fantastiska insatser för sina medmänniskor. Vad kan du göra? Vad kan vi göra tillsammans?
Jag är ordförande för Alla får plats. Den sjunde upplagan skulle gått av stapeln denna vecka. Idag skulle vi ha firat ekumenisk fredsmässa på Fredstorget. Men Corona satte stopp. Det blev inget. För några veckor sedan träffades gruppen och jag var helt inne på att pausa allt och ta nya tag nästa år. Då ber Tommy Gustafsson om ordet, förrförra räddningschefen. Vi måste göra något för de gamla, för alla dem som sitter i karantän, som inte fått besök. Många är djupt förtvivlade, säger han.
Hans ord grep oss och tillsammans började vi planera för Alla får plats-dagar första helgen i oktober. Han var nubiern som såg alla dem som kastats i brunnen.
Jag skulle kunna rada upp fler exempel men jag stannar här.
Det är Jesus som ger oss den gyllene regeln. Han var själv flykting, han blev tidigt faderlös, hans mor var änka och han blev avrättad, 33 år gammal för att han ville skapa fred och lära oss älska varandra. Men inget kunde tysta honom. Han uppstod och satte världen i rörelse, en rörelse för medmänniskan, för livets skull.
