Predikan Annandag jul

  

Annandag jul är kanske den mest utmanande dagen att predika på. 

Jublet över att Gud har blivit människa i ett litet barn i Betlehem förbyts i djupaste allvar. Glädjens vita färg byts till blodets röda färg. 

Jag kan inte tänka mig ett liv utan Jesus, utan min Frälsare och försonare, utan samtalen med honom i bön, utan de utmaningar han ger mig, utan den tröst och det hopp jag får. Jag har snart varit präst i 40 år och ägnat hela mitt yrkesliv åt att vittna om Jesus i ord och handling. Vilken rikedom det varit. Vilken glädje. Men jag har aldrig behövt lida för min tro. 

Det grekiska ordet för vittnesbörd, martyrein – har blivit synonymt  med att lida och dö för sin tros skull. Tänk så många som har vittnat, som genom årtusenden har berättat vad de sett och hört. Vittnesbörd som smittat av sig, som gjort intryck och fått fler att vilja följa Jesus. När man är uppfylld av glädje, av hopp av tro och frimodighet är det inte svårt att vittna. Men när man blir ifrågasatt, utskrattad, utstött, betraktad som en udda figur då blir det svårare. Och lever man i en tid eller i en kultur där det är förbjudet att tro, att bekänna sig som kristen, då kan det kosta livet. 

Vem berättade för dig om Jesus? Kostade det något för dem? 

Tänk om alla dessa vittnen tystnat, vänt kappan efter vinden, slutat tro för att det var farligt, då hade vi inte suttit här idag. Då hade inte den kristna tron varit världens största religion med 2,4 miljarder följare i hela världen. 

Dagens text är riktigt utmanande. Kanske har vi det för bra för att förstå den. Kanske är det bara den som lever i en förföljelse-situation som förstår att det kan kosta allt att vara kristen. Mina föräldrar var missionärer i Etiopien i 20 år. Vi lämnade landet 1970 och tre år senare genomfördes en statskupp, kejsaren störtades och avrättades, ett kommunistiskt system infördes, Jesus byttes ut mot Marx, Lenin och Engels. Kyrkor stängdes, det blev förbjudet att fira gudstjänst, kyrkans högste ledare , pastor Gudina Tumsa arresterades och avrättades, många kristna fängslades. Agnarna sållades från vetet, son ställdes mot far, mor mot dotter, husbonde mot husfolk. Många lämnade sin tro och blev angivare men många fördjupades också i sin tro när de tog korset på sig följde Jesus. Och många är vittnesbörden om under som skedde, om hur Jesus var med dem i det svåraste, precis som dagens episteltext berättar. 

Den evangelisk-lutherska kyrkan Mekane Yesus, som före revolutionen kanske hade 300 000 medlemmmar, hade flera miljoner medllemmar några år in på 90-talet då kommunistregimen var störtad och det åter var tillåtet att vara kristen. 

Hur är det idag?

Var tionde kristen uppges vara förföljd eller hotad på grund av sin kristna tro och siffran har tydligen ökat på senare år. Men det är inte här. Eller sker det i Ydre också? Hur är det att vara kristen på skolan, hur ser det ut på våra arbetsplatser? Detta är något vi aldrig talar med varandra om. 

 

En sak till:

Martyrernas skara är större än de som lider för sin kristna tros skull. Jesus kom inte för att grunda en religion. Han kom för att befria oss människor från själviskhet till nästankärlek. Han kom för att öppna våra ögon så vi ser vad som är sant och gott, vad som är rättvist, ärligt och uppbyggligt. Det finns många som lever så som Jesus vill att vi ska leva, utan att känna Jesus. Det finns människor som står upp för demokrati, för yttrandefrihet, för allas lika värde. Det finns människor som trotsar hot och hat för att avslöja korruption, maktmissbruk, lögner och girighet, som vittnar om sanningen även om den kostar dem vänner, popularitet, karriärmöjligheter. De är också vittnen, de är också martyrer, deras kamp väcker hopp och den djupaste respekten. 

Så låt oss för ett ögonblick vila i en stunds tystnad i vördnad för alla martyrer, alla som vittnade och berättade även när det blev farligt. 

 

 

 

 Nu på söndag firar vi tredje söndagen i advent. Johannes döparen banar väg för Herren. Han är orädd, rättfram och vet att det finns något större än gods och guld och att passa in och nå framgång och det är att peka på Messias, på den som är fylld av nåd och sanning och återspeglar Guds härlighet. Det blir också Johannes som får döpa Jesus - för att uppfylla all rättfärdighet, som det står. Jag har de senaste månaderna skrivit en ny psalm en doppsalm för odöpta konfirmander och andra vuxna, för alltfler väntar med dopet och då behövs det texter som på något sätt hjälper dem att ta till sig dopets ofattbart stora gåva.
Då kan en identifikation med Jesus vara en bra början.

Jesus, tack för dopets gåva

Du var vuxen när du döptes, Jesus du går före mig. 
Rädd och modig vill jag följa dina fotspår, likna dig.
Du har lova vara med mig varje dag till tidens slut,
varje dag till till tidens slut.

Dopets vatten flödar ständigt, släcker törst och ger mig liv.
Ditt namn, mitt namn sammanflätat, nu är jag för evigt din.
När jag tvivlar, tappar bort mig, vill jag att du söker mig,
vill jag att du söker mig. 

Jesus, världens ljus och glädje, möt min oro med din frid.
Lått en hoppets låga lysa, skapa fred där det är strid.
Tänd mitt dopljus, låt det brinna, värma den som frusen är,
värma den som frusen är.

Vi är många som är döpta, syskon i en stor familj. 
Världsvid har din kyrka blivit, en gemenskap djup och rik. 
Jesus tack för dopets gåva, tack för kärlek, hopp och tro,
tack för kärlek, hopp och tro,

tack för kärlek, hopp och tro.

Texten tonsattes denna vecka av Kristine Bratlie, kompositör och kantor. Sök på hennes namn på nätet så hittar ni fram till noter och ljudfiler.

Predikan andra söndagen i advent

 

Guds rike är nära

 

För sju år sedan flyttade en präst in i Aneby. En präst från Etiopien. Från den lutherska kyrkan där. Han sa: Peter, varför är era kyrkor inte fullsatta på söndagarna? Det är de nämligen i Etiopien. Varje söndag. 

Jag försökte säga något om att vi lever i en efterkristen tid, att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Kyrkan är inte så viktig längre. Men två av tre är ändå medlemmar. 

Så gick det en tid och vi träffades igen och då utbrast han: Nu vet jag varför folk inte går i kyrkan. Jaså, sa jag, varför då? För Gud bor i ert samhälle. 

För Gud bor i ert samhälle! Han hade upptäckt att alla människor behandlades lika. Att alla är lika inför lagen. Att man inte behövde muta sig fram till en läkartid på Vc. Att alla som vill komma in på en utbildning söker på samma villkor. Att sjuka, gamla och fattiga människor tas om hand på ett värdigt sätt. 

Gud bor i ert samhälle! Det blev en ögonöppnare för mig. Guds rike är här, nära. Vi betalar skatt för att få ett mänskligt, värdigt samhälle. Så är det inte i Etiopien. Jag tror vi är hemmablinda. Vi vet inte hur bra vi har det. Och samtidigt är välfärd och rättvisa en färskvara. Det tar lång tid att bygga upp och går fort att rasera. 

 

Vad menar Jesus med Guds rike? Jo, det är ett rike som präglas av Guds närvaro, av nåd och sanning, av medkänsla och barmhärtighet. 

I Judiths bok – en av de apokryfiska böckerna i gamla testamentet står det: Ty din makt beror inte på stora arméer, ditt välde inte på starka kämpar. Nej, du är de förtrycktas Gud, de svagas hjälpare, de kraftlösas försvarare, de uppgivnas beskyddare, en räddare för dem som är utan hopp. 

Det är ett rike där först blir sist och minst är störst. 

När vi öppnar våra hjärtan, visar medkänsla, ger en främling en hjälpande hand, som den barmhärtige samariern, då är Guds rike nära. När vi älskar vår nästa som oss själva, fast vi inte får något tillbaka, då är Guds rike nära. När vi ger kollekt till nödlidande långt borta, då är Guds rike nära. När vi gråter med den som gråter och gläds med den som är glad, utan baktankar, då är Guds rike nära. 

 

Och samtidigt måste vi fråga oss när vi ser hur det ser ut i vår värld, är Guds rike på tillbakagång?

Det finns en låt som spelas varje dag i radion som heter Hälsa Gud. 

Igår när jag var ute på krogen så träffa' jag Jesus
Han satt där och tog en öl helt själv
Jag samla' mod och jag drog ett djupt andetag och gick fram och sa "Jag behöver hjälp"

Jag sa "Herre kan du hälsa Gud att jag har en fråga som är rätt akut
Jag har försökt ringa men får inget svar vet inte om han hör" så

kan du hälsa Gud att jag behöver lite framtidstro
Någonting som ger mitt arma hjärta lite lugn och ro
Sorry om jag stör men världen är ju helt jäkla körd
Jag bjussar på en öl om
Du kan hälsa Gud att vi behöver bara lite hopp, lite mindre krig och svält och fattigdom och hat och sånt.
Varför är man här om livet är en enda misär, ja kan du hälsa Gud det här

Kan du hälsa att han måste göra någonting innan det är för sent
Ja kan du hälsa honom det

Och kan du hälsa att han borde visa lite mer
om han faktiskt finns För jag kan tvivla på det som du vet
Världen är så galen nu så ge mig gärna någonting konkret
Ja kan du hälsa honom det
Kan du hälsa att han måste göra någonting innan det är för sent
Ja kan du hälsa honom det

 

Denna sång hade lika gärna kunnat sjungas när Jesus uttalade orden om Guds rike första gången. Palestina var ockuperat, makten var korrupt, Johannes hade kastats i fängelse för att kritiserade kungahuset för deras groteska leverne, människor var desperata, de behövde hjälp, de längtade efter någon som kunde gripa in och ställa allt till rätta. 

Gud bor i ert samhälle, sa prästen. Men att denna låt spelas många gånger varje dag i vårt avlånga land, en rop till Gud, en bön ur ångesten, är inte det ett tecken på att något håller på att gå sönder i vårt samhälle? 

 

Omvänd er, säger Jesus. Guds rike är beroende av varje enskild människas livsval. Ska jag hata eller älska, tala illa om eller tala gott om, ge igen eller förlåta, kämpa för det goda eller vända ryggen till? Omvänd er, för Guds rike är nära.