Predikan 10 e söndagen efter Trefaldighet

Nådens gåvor

När jag dör vill jag ha en inskription på min gravsten där det står: Omia Gratia Allt av nåd.

För ju längre jag lever desto mer inser jag att allt är nåd, allt är gåva, allt är nådens gåvor till oss. Omnia gratia.

Snart kommer Aneby församling få ett eget bisamhälle. Vi ska ställa det bakom nya kapellet, Capella Omnia. Där ska bina bo och bygga, flyga upp i lindarna, ner i blåbärsriset, in på kyrkogården och kyssa alla blommor och hämta pollen och nektar och framställa honung som sedan ska säljas till förmån för Kyrkans internationella arbete.

I en kupa finns det ca 50 000 bin. Alla behövs, ingen kan undvaras. Alla, precis alla bin har sin speciella uppgift. Drottningen håller samman hela samhället – inte med piska, inte med morot, inte med hot eller muta utan med sin doft. Här har jag en plansch som visar biets livscykel från ambi till dragbi.

Så är det också med oss. Vi hör samman, vi behöver varandra, vi är givna åt varandra som gåvor. Ingen kan undvaras, alla behövs. Det är så förunderligt hur Gud har gjort oss olika. Inte för att vi ska bli lika utan för att vi med våra olikheter ska komplettera varandra, vara nådens gåvor till varandra.

Den som hittar sin plats tar ingen annans. Så heter en bok av Tomas Sjödin. Den som hittar sin plats, tar ingen annans – och när vi hittat vår plats och samspelar med andra som hittat sin och var och en får blomma och bidra med sina gåvor, då doftar det av honung. Varje människa har gåvor att ge, varje människa är i sig en gåva.

Här är det frestande att börja beundra de begåvade människorna. De smarta, snabbtänkta, starka, effektiva, outtröttliga.

Men låt mig läsa ur en liten bok sav Jean Vanier som heter Från brustenhet till gemenskap. (sid 31-33)

Dagens text handlar om förlåtelse. Vad har det med nådens gåvor att göra?

Att få förlåtelse och ge förlåtelse är avgörande för om gemenskapen ska fungera. Tänk om vaktbina skulle bita ihjäl alla ungbin som gör fel. Dels blir det inte en gemenskap som präglas av frihet och glädje och sammanhållning, utan en gemenskap som präglas av rädsla för straff.

Dels skulle det nog inte bli så många bin kvar – ett sådant samhälle dör ut förr eller senare.

Det enda som håller ett samhälle vid liv i längden är doften, drottningens doft. Den doften finns här, Kristusdoften, doften av kärlek, förlåtelse, frihet. Alla behövs, ingen kan undvaras, och frågan är om inte ”Armando” är viktigast, de minsta, de fattigaste, för vad händer om vi börjar sortera, värdera, döma, mäta, jämföra. Det blir svårt att andas, vi spänner oss i stället för att slappna av.

Därför ska det stå Omnia gratia på min gravsten för vi får aldrig glömma att allt är nåd, gåvor av nåd.

Predikan 8 e sönd e Tref

Andlig klarsyn

Idag handlar det om våra ögon. Om att se klart. Vi vet hur viktig synen är. Och tänk att vi får leva i en tid med så duktiga optiker, så bra glasögon och om vi får större problem med ögonen så finns det skickliga ögonläkare i vårt land. Är det någon här som har opererat sina ögon? Hur var det?

Så viktigt det är med god syn. Men det tycks vara ännu viktigare med andlig klarsyn. Det handlar om vi ser på oss själva, hur vi ser på varandra, hur ser på vad som är riktigt viktigt i livet. Vi är inga marionetter, det är inte så att Gud sitter i sin himmel och styr varje steg vi tar med ödets trådar. Nej, Gud har skapat oss med fri vilja, med ansvar för våra liv, våra ord, våra handlingar.

Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset….

Den dagen ska avslöja det, ty den kommer med eld….

Eld och stormar, känner ni igen det? Denna veckan kom FN’s klimatkommission med ännu en rapport och på TV har det ena programmet efter det andra visat klimatförändringarnas härjningar: ösregn, vindar som störtar sig mot hus, havsnivåer som stiger och dränker allt som byggts på lösan sand. Vi har sett eldar som slukar allt i sin väg, skogar, hus, gårdar, byar.

Det är som om den prövning Paulus och Jesus talar om nu drabbar mänskligheten och särskilt den västerländska kulturen med full kraft. En sak är säker: Girigheten och högmodet har lockat människan att bygga med trä, gräs och halm, bygga på lös sand, utan en stadig grund i Kristus och hans ord.

Allvarstyngda vetenskapsmän och kvinnor tittar rakt in i kameran och säger: Läget är allvarligt nu, oerhört allvarligt. Det som sker nu att glaciärer smälter, havet stiger, skogar brinner, arter utrotas talade vi om för 20 år sedan men ingen lyssnade. Högmodet och girigheten har förblindat oss och nu slår naturen tillbaka. Det finns hopp men tiden är knapp.

På den dagen ska många säga: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk? Då skall jag säga dem som det är: Jag känner er inte.

Vad var det som gick så fel? Paulus svarar: Om jag har profeteisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men saknar kärlek är jag ingenting.

Kärleken är nyckeln i andlig klarsyn. Kärleken till Gud, till mig själv, till min medmänniska, till naturen. Andlig klarsyn är en bristvara, den klarsyn som är vishet, barmhärtighet, mod att säga sanningen och leva som man lär. Vi såg den hos Gandhi, Martin Luther King, Nelson Mandela, Moder Teresa. Vi möter den idag hos Greta Thunberg men var annars?

De senaste tio åren har jag varit biodlare. Mår bina bra så mår naturen bra. Dör bina så beror det på att något inte stämmer i naturen, den ekologiska balansen har rubbats. Bina har lärt mig att vara varsam, tänka mig för, leva så hållbart jag kan. Den som inte umgås med bin har lättare för att fatta beslut som är förödande för moder jord.

I Bibeln står det: Jorden är Herrens med allt den rymmer,

världen och alla som bor i den.

Människan är satt att förvalta skapelsen, inte bedriva rovdrift på den. Mänskligheten, särskilt den rika delen behöver snarast en remiss till den store ögonläkaren. Vi behöver be om andlig klarsyn, vishet så att våra barn och barnbarn får en framtid.

Vi behöver göra Lina Sandells ord till våra. Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv.  

Predikan Kristi förklaringsdag

Jesus förhärligad

Härlighet. Vilket härligt ord. Tänk efter: Har du upplevt något riktigt härligt i sommar.

Delande….

Tre ord på H

Härlighet

Vi skapades alla till härlighet, till att leva av och leva i den härlighet som kännetecknar Guds väsen. Gud är obeskrivlig, det finns inga ord som räcker för att beskriva Guds väsen, Guds kärlek. Men vi gör ibland tappra försök och då är ordet HÄRLIGHET ett ord som kommer till oss. Denna härlighet som Gud skapade oss att leva i och leva av och utstråla förlorade vi i syndafallet. Paulus skriver i Romarbrevet 3:23: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Ljuset i våra ansikten slocknade när vi satte oss upp mot Gud. Vad gör det med oss att förlora härligheten, ljuset, den djupa gemenskapen med Gud? Vi söker, längtar, griper efter allt som är härligt. Och ibland händer det att vi får se en skymt av paradiset, att vi får smaka det himmelska här på jorden. Ett musikstycke, en naturupplevelse, ett möte med en vän, en fantastisk måltid, en berörande gudstjänst. Men det finns mer, vi är inte framme än, inte hemma. Johan Olof Wallin skrev för 200 år sedan i psalm 305:

Var är den vän som överallt jag söker? När dagen gryr min längtan blott sig öker, när dagen flyr jag än ej honom finner, fast hjärtat brinner.

Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer, en blomma doftar och ett ax sig böjer. Uti den suck jag drar, den luft jag andas, hans kärlek blandas.

Hela vägen

I den ortodoxa kyrkan firas Kristi förklaringsdag på tisdag den 6/8. För 74 år sedan, den 6/8 1945 fälldes den första atombomben över Hiroshima. Himmel och helvete på samma dag.

Den vän som Wallin söker är Jesus. Vad kännetecknar en riktig vän? Att den personen går vid vår sida hela vägen. En sann vän är någon som jag kan dela det himmelska med, som förstår fast orden inte räcker. En sann vän är någon som följer mig ned från det höga och himmelska ner i vardagen. En sann vän följer mig också ner i det svarta och svåra, överger mig aldrig.

Jag vet inte om sådan vänskap finns bland oss människor, men jag vet att Jesus är den vännen. Han är inte bara med i allt, han har dött i mitt ställe, försonat jorden med himlen och öppnat porten till paradiset för alla människor. Jesus har genom sin död på korset liksom tänt ljuset i våra hjärtan och våra ögon, det ljus som man kan se i deras ansikten som känner sig älskade.

Här och nu

Här och nu och varje gång vi firar mässa kan vi få vara med om det Petrus, Jakob och Johannes fick uppleva. Vi är här för att Jesus lett oss hit. Här kan våra ögon sakta vänja sig vid det himmelska ljuset, här får vi ta emot förlåtelsen, läsa texterna och liksom höra hur de olika bibliska personerna talar till oss och med varandra. Här får vi lyssna till Jesus och tala med honom i bönen. Här får vi se hur slöjan lyfts av och hur Kristus blir synlig i brödet och vinet. Men vi har inte kommit hit för att stanna här, hur härligt det än kan vara ibland. När stunden på berget är över får vi följa Jesus ut i veckan som kommer och kanske kommer någon se att det strålar om oss fast vi inte märker det själva.