Predikan 5e sönd i påsktiden

Att växa i tro

Att växa i tro är dagens tema. Inget är viktigare just nu. För tro handlar om tillit och nu prövas tilliten i Sverige och i Europa. Vår tro på Gud och vår tillit till varandra sätts på stora prov i dessa dagar. Vår tro att Gud leder, välsignar och förser oss med det vi behöver för att kunna ta emot hundratusentals människor från andra länder har förbytts i tvivel. Det enda vi tycks tro på och vill kämpa för att bevarad välfärd. Tilliten sätts på prov, misstro och misstänksamhet växer sig starkare.

En bekant som vill tro och vill välja tilliten umgås med ett par där mannen är fastighetsskötare för fastigheter där invandrare flyttat in. Och det stora samtalsämnet är ”hur di vänder teat”. I soprum, tvättstugor, cykelförråd, i kök och badrum så ”vänder di teat”. Och jag säger att människan alltid söker efter någon att klaga på och tala illa om för att få framstå i lite bättre dager själv. Vi projicerar våra egna brister på di där för att få vara lite präktiga själva. Så blir vi vita och dom blir svarta och ingen växer i tro. Det enda som gror är misstron. Det enda som växer är självgodheten och föraktet för alla som inte är som jag.

Det är rakt in i denna utbredda misstro som Jesus talar om kärlek, om att älska varandra och målet med Jesu undervisning, vet ni vad den är? Jo att vi ska återfinna glädjen, den djupa, befriande fullkomliga glädjen.

För att vi ska hitta den måste vi tränga in i texten och Johannes är ju, som bekant inte alldeles lätt. Men vi gör ett försök.

Jesus börjar med ett ord som vi har svårt med. Ordet bud. Ordet för tankarna till regler och förbud, till pekpinnar och till allt det som kväver glädjen i livet. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek. Vad menar Jesus.

Vem kan hålla alla bud? Det är omöjligt. Gud är helig och Gud vill att vi ska vara fullkomliga. Och vad värre är, den som syndat i ett har syndat i allt. Så vad menar Jesus? Jo, förklaringen finns Matt 22:37-40. Där säger Jesus att det finns två bud: Älska Gud över allting och din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen. Vi tänker oss en dörr. Dörren är fulltecknad med regler och bud, borden och måsten – allt som Gud kräver och allt som vi själva och vår omgivning kräver av oss för att vi ska duga, räcka till och bli godkända. Du måste, du borde... Varför? Jo, vi tror att det är först när vi uppfyllt alla krav och förväntningar som vi får kärlek. Om jag är god nog, vacker nog, smart nog, om jag lyckas med det och detta då tycker Gud och människor om mig. Dörren är tung och stor och stänger oss ute från den djupa, befriande glädjen.

Nu säger Jesus att dörren hänger på två gångjärn: Älska Gud och älska din nästa som dig själv. Och i dagens text tycks Jesus reducera de två buden till ett enda: Älska varandra.

Kan man lova att älska? Är inte kärlek en känsla? Nej, kärlek är ingen känsla. Kärlek är ett förhållningssätt, ett sätt att vara och handla som ger upphov till känslor. Kärlek är att ge den andre vad hen behöver även om hem inte har förtjänat det.

Ibland är det svårt, ja till och med omöjligt att älska varandra. Vi är olika och vi missförstår, sårar, trampar varandra på tårna, gör varandra illa. När kärleken fungerar är det underbart, ja himmelskt. När den inte fungerar, när vänner vänder en ryggen, tala illa om en, sviker – då gör det så fruktansvärt ont. Är det då omöjligt att växa i tro? Jesus vet hurdana vi är. Därför lägger han in ett så som. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Mitt bud är detta: Att ni ska älska varandra så som jag har älskat er.

Ingen gren kan bära frukt på egen hand. Den måste sitta ihop med stammen och rötterna och fyllas på av liv inifrån. Växa, bära frukt och vila. Växa, bära frukt och vila. Ingen gren i världen bär frukt hela tiden, ständigt och jämnt. Vi behöver vila. Jag behöver vila.

Nu är det viktigare än på länge att vi söker oss in mot trons fördolda liv, söker Kristus, umgås med honom, tar emot kärlek och glädje ur hans hand för att våga hämta hem projektionerna och befria ”di där som vänder teat” från vår självgodhet. Så, och bara så kan vi växa i tro. Så, bara så kan vi bära frisk och livgivande frukt och få del av den fullkomliga glädjen.

In i trons fördolda liv och ut i din kärleks tjänst

Predikan 3:e söndagen i Påsktiden

Den gode herden

Joh 10:11-16

Får jag presentera två herdar: Lasse och Inger Källner. De har sju tackor och de första lammen föddes på påskdagens morgon. I natt föddes två till och nu finns det sammanlagt nio lamm. Här är ett av dem.

Och dagens predikan riktar jag särskilt till dig som är det svarta fåret i familjen eller i klassen eller på jobbet.

Idag handlar det om den gode herden. För att vi ska förstå innebörden kan vi kanske byta ut ordet herde mot ledare. Vem är ledare? Chefer, lärare, föräldrar, körledare, lagledare inom idrotten, präster, arbetsledare, politiker: alla som har ett ansvar som påverkar andra människor är ledare.

Vad kännetecknar en god herde / en god ledare?

Den gode herden ger sitt liv för fåren. Jesus säger dessa ord två gånger. Finns det någon herde som skulle ge sitt liv för sina får? Knappast! Likadant med liknelsen om det förlorade fåret. Där står det att om herden har 100 får och tappar bort ett lämnar han de 99 i öknen för att söka efter det förlorade. Ingen normalt funtad herde skulle göra så. De flesta skulle säga: Lite svinn får man räkna med. Men inte Jesus: Han söker tills han finner. Han ger sitt liv för fåren. Alltså har vi med en mycket ovanlig herde att göra. Vem har vi att göra med? Vems röst är det som hörs i dessa ord? Nyckeln finns i orden ”Jag är”. Ego eimi. När Jesus använder den förstärkta formen av verbet är och säger: Jag är JAG ÄR, då förstår alla att det är Gud själv som talar.

O vilken kärlek, underbar sann.

Aldrig har någon älskat som han.

Frälst genom honom, lycklig och fri

Vill jag hans egen evigt nu bli.

Vad kännetecknar den gode herden? Han kommer inte från ett bemanningsföretag! Han är inte inhyrd. Han är kanske duktig men han är där för att tjäna pengar och skulle det krisa så sticker han. Sådan är inte den gode herden.

Hur är en god herde / ledare?

Jag känner mina får och de känner mig. I ordet ”känner” finns en djup omsorg, en stolthet, en samhörighet – ja inget mindre än kärlek. Det handlar om en passion, en hängivenhet. Man ställer upp, man bryr sig. När Jesus ska likna den starka relationen mellan herden och fåren vid något hittar ingen annan jämförelse än den mellan Fadern och sonen. Vad vet vi om den relationen? Jo att Fadern älskar sonen och sonen älskar Fadern. De är ett.

Så djupt älskar Gud dig. Så djup är Jesu kärlek. Är du normal, skötsam och hederlig! Jesus älskar dig! Känner du dig misslyckad? Ful? Konstig? Dum? Utanför? Jesus älskar dig! Har du gjort något riktigt dumt? Jesus älskar dig! Guds kärlek är större än alla våra knepigheter och dumheter. Ja, känner jag den gode herden rätt så vet jag att ju tokigare det har blivit, desto mer älskar han.

För han ger sitt liv för fåren. Också idag: För dig utgiven. För dig utgjutet. Det är på riktigt. Det är blodigt allvar. Sådan är vår herde.