Livets källa
Härlighet. Smaka på det ordet. Hur
smakar det? Gott! Vad finns det för synonymer? Och nu vill jag be
dig blunda och frammana ett minne av som är fyllt av härlighet,
lycka, salighet... Någon som vill dela?
Låt mig få se din härlighet, bad
Mose. Och han fick det. Han fick se Guds härlighet gå förbi,
liksom se Gud på ryggen. Och jag tänker att Mose blev salig,
alldeles genomlycklig. Som om hinnan, den rispapperstunna hinnan som
skiljer det jordiska från det himmelska för ett ögonblick veks åt
sidan.
Låt mig få se din härlighet. Bönen
är uttryck för en djup existentiell törst som vi bär på. En
törst efter det himmelska, efter källan själv. Då och då får vi
bönesvar, då och då öppnas våra ögon, och vi ser, vi hör, vi
känner och smakar och anar Gud – i skapelsen, i konsten, i poesin,
i musiken – i allt det sköna.
Ikonen är en bild, ett konstverk men
den är samtidigt något mer, den är ett fönster mot himlen, ett
fönster som kan hjälpa oss att få syn på Guds härlighet. Brödet
är ett bröd och samtidigt Kristi kropp som ger oss förlåtelse,
evigt liv och salighet.
I paradiset badade vi i Guds härlighet.
Vad hände sedan? Paulus svarar: Alla har syndat och gått miste om
härligheten från Gud. Synden gör oss blinda, döva, okänsliga,
smaken avtrubbas och luktsinnet förstörs – för det är genom
våra sinnen som vi kan uppfatta Guds härlighet och Guds vilja. Det
grekiska ordet för omvändelse är metanoeo. Sinnenas förnyelse.
Det är som när man haft en vaxpropp i båda öronen och plötsligt
trillar propparna ut och man hör, man hör den ljuvaste musiken, man
hör barnens skratt, man hör fåglarna sjunga.
Nu är vi inne i den del av kyrkoåret
som heter epifanian, tre söndagar – Trettondagen, förra söndagen
och denna söndag då Gud på ett särskilt sätt uppenbarar sin
härlighet för oss i Jesus Kristus. För stjärntydarna, för dem
som var med när Jesus döptes och hörde rösten som sa: Denne är
min älskade son, min utvalde; och för dem som var med på bröllopet
i Kana.
På vilket sätt visar Gud sin
härlighet på bröllopet? Genom att bejaka kärleken, glädjen,
festen och förse gästerna med ett överflöd av vin – 600 liter
av det bästa vin som någonsin smakats. Ett tecken, skriver
Johannes. På vad? Varje under Jesus gjorde var ett tecken som pekade
fram mot tecknet med stort T – korset, tecknet på Guds gränslösa
kärlek och överflödande nåd.
Det är som om det fanns en
grundglädje, en källa på djupet, ett flöde av nåd som vi kan få
del av.
Jesus säger: Be och ni skall få,
så att er glädje blir fullkomlig
Mose bad och fick se Guds härlighet.
Maria bad och Jesus fyllde hela huset med överflödande nåd. Och vi
får med Maria sätta ord på bristen och med Mose sätta ord på vår
törst, vår djupaste längtan. Om vi omvänder oss, lever som barn
med öppna sinnen kommer Gud, när tiden är inne låta oss få se
hans härlighet....
Jag vill avsluta med ett stycke ur
boken Grundglädjen av Martin Lönnebo, en bok som tillägnas alla
som gör Tåredalen rik på källor.
Mitt första minne av
pappa: Jag är två och ett halvt år gammal. Pappa kommer hem från
ett sjå med lastning av sågat virke till en båt i Kåge hamn.
Trött efter mödan och cykelturen kommer han med tom unikabox. Han
öppnar dörren in till det stora köket där jag står på golvet,
han springer emot mig, ger mig smeknamn, lyfter och kastar mig upp
mot det vita brädtaket, det speglade. Jag seglar som en ballong, jag
faller hisnande, men utan rädsla – jag vet att jag landar i starka
händer.
Mitt sista minne av
pappa: Pappa är på långvården i Skellefteå. Jag har gett honom
nattvarden och välsignat hans sista färd hem till mamma i den
helgedom som har högre valv än de i Kusmark. Den gamle följer mig
ut på asfaltsgården, det är mörkt och blött. Han räcker mig sin
magra hand i ett fast grepp och säger: ”Kom ihåg, pajk, allt är
nåd.” Detta är hans testamente, arvet till mig, värdig en ren
källa.
Pappa vänder och går
in till sin avdelning. Han går in med grundglädjen, jag ser på
hans läppar och hans ögon reflexer från den källa
som har glädje tillfyllest. Jag gick åt mitt håll, i frid, med
mitt dyrbara arv, den gränslösa nåden. När jag
tänker på den hör jag källbäcken porla.
