Tema: Medmänniskan.
Nu ska vi leka. Vill ni vara med? Vi ska leka att vi är där, i berättelsen.
Vem vill du vara?
- den laglärde som vill ifrågasätta?
- Jesus som först lyssnar och sedan berättar?
- Mannen som misshandlas?
- Rövarna som misshandlar?
- Prästen/leviten som viker åt sidan och går förbi?
- Samariern som fylls av medlidande?
- Värden i värdshuset som sköter om den slagne?
Tänk efter och berätta sedan för den du sitter bredvid vilken roll du har valt.
Förmodligen känner vi igen oss i fler roller, eller i olika gestalter i olika tider i livet.
Vi sjunger: Där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud, där är också Gud.
Några kommentarer:
1 Ibland måste vi få ifrågasätta, tvivla, sätta Jesus på prov och Jesus tål det. Han möter den laglärde där han är och genom samtalet får Jesus honom att se på sig själv med nya ögon.
2 Vi behöver göra som Jesus, berätta Bibelns berättelser, berättelser som vi kan bo i, utforska, leka med och spegla våra liv i.
3 Det finns många som är slagna till marken av sorg, sjukdom, ensamhet och utanförskap; misshandlade av livet, berövade sin framtidstro. Kom ihåg att vara varsam i umgänget med andra för det är inte alla sår som syns på utsidan.
4 Detta är ingen rolig roll, men vi är här för att tala sant om livet, och sanningen är ju den att vi är också rövare. Ett exempel: Jag förbrukar mycket mer än min del av jordens tillgångar. Jordens resurser räcker för allas behov men inte för allas begär. Vi tar från de fattiga och från kommande generationer.
5 Så har vi prästen som viker åt sidan. Jo, jag har också gått förbi, när jag varit trött eller haft bråttom till kyrkan eller varit upptagen av sådant som jag trodde var viktigare.
6 Samariern är främlingen, den man undviker, invandraren som visar barmhärtighet. Och jag undrar vad som format honom? Vem har lärt honom att se sin medmänniska och våga gripa in där andra fegar ur?
7 Värden kan konsten att ta hand om sina gäster. Han eller hon bara finns där och gör rätt sak i rätt tid.
Vi sjunger: Där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud, där är också Gud.
Om vi nu byter perspektiv och ställer frågan: Finns kyrkan i texten? Hur vill vi vara kyrka när pandemin släpper taget om oss? Vi vill inte vara en maktkyrka som hotar med helvetet eller driver häxprocesser. Vi vill inte vara en kyrka som ängsligt viker ner sig och går förbi. Vi vill ju vara en kyrka mitt i byn, mitt i livet där vi får vila och växa, där Kristus är i centrum och där vi övar oss i att leva hållbart. Finns denna kyrka i texten?
Det sägs om Aneby pastorat att vi vill ligga i framkant, att det råder god ordning här. Varför är det viktigt? För att biskopen ska bli nöjd? Eller för att vi ska imponera på domprosten? Nej! Det är viktigt av ett enda skäl: kärleken till Gud och medmänniskan. Om det råder god ordning i pastorat och församlingar, om kyrkor och kyrkogårdar är välskötta och tillgängliga, om instrumenten är stämda och sångerna inövade, om rätt person finns på rätt plats, om vi söker oss bort från skrivborden till köksborden, då kommer det finnas rum för det riktigt viktiga, för medmänniskan, för barmhärtigheten.
Då hör vi ropet, vi stannar hos den som är slagen, akutväskan är påfylld, åsnan är fordrad och sadlad för att kunna bära, värdshuset är varmt och rymligt, sängen är bäddad, maten är lagad och värden är nykter och alert. Och det kommer finnas pengar till omkostnaderna.
Tänk vad en berättelse kan göra med oss! Vad var det Jesus sa? Saliga de ögon som ser vad ni ser.
Gud, lär oss att glädjas med dem som gläder sig, gråta med dem som gråter och att älska utan förbehåll så som du älskar.
