Predikan Skärtorsdagen

Det nya förbundet

Mark 14:12-26

Jag bodde i Umeå. Arbetade som sjukhuspräst. En eftermiddag blev jag kallad till akuten. En 13-årig pojke hade blivit påkörd av en bilist och omkommit. Jag fick ta hand om hans föräldrar och tre syskon. Allt var nattsvart sorg.

Efter några dagar ber föräldrarna mig ta reda på vem som kört bilen. Det var en kvinna, mitt i livet. De bad mig framföra ett meddelande till henne. Säg: Vi vill att du ska veta att vi förlåter dig. Vi avskyr det som hände. Men vi kan inte hata för det ger oss inte Patrik tillbaka och det hjälper varken dig eller oss. Jag ringde och framförde hälsningen och kvinnan grät och hälsade tillbaka. Kärlek och förlåtelse ger liv. Hat och bitterhet dödar.

I fredags körde en man på oskyldiga människor i Stockholm. Vi blev chockade, rädda och många kände nattsvart sorg och vrede. Mitt i kaos och förtvivlan räcker människor varandra händerna, öppnar sina hjärtan och sina hem och möts på Sergels torg för att sjunga, kramas och låta det goda övervinna det onda. Och många har bett för offren, för deras anhöriga, för poliser och räddningspersonal. Men har någon bett för Akilov? Den godhet och kärlek som manifesterades efter dådet, räcker den för gärningsmannen också eller finns det gränser? Nu försöker maktens män och kvinnor överträffa varandra i förslag om hur vi ska rensa ut de onda och de farliga människorna ur vårt samhälle. Men den som är utan synd kaste första stenen. Den som känner sig själv det minsta vet att varje människa bär på mörker och ljus, förmåga att göra oändligt ont, förmåga att göra oändligt gott. Jo, jag tycker att Akilov ska dömas och få sitt straff. Men jag kan inte komma ifrån tanken att han kanske är den i vårt land som behöver få höra: Vi förlåter dig och vi ber för dig. ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Den bönen som Jesus bad för sina bödlar på korset, den kan vi vi också be när det onda drabbar.

Jesus äter en måltid med sina lärjungar. Det är deras sista kväll tillsammans. Borden är troligen formade som en hästsko, Jesus sitter i mitten och lärjungarna på ömse sidor om honom. Alla kan se varandra. På bordet står utställt många skålar med röror som man doppar brödet i och äter. Till höger om Jesus sitter Johannes. Vem sitter på hans vänstra sida? Judas Iskariot. Hur kan man veta det? Jo, Jesus säger: Han som doppar i skålen tillsammans med mig. Den som orsakar Jesus den största glädjen och den som orsakar honom den djupaste sorgen hade han närmast sig. När de ätit tog Jesus brödet, bröt det och sa: Ta detta, det är min kropp. Och han tog bägaren, tackade Gud och gav åt dem och de drack alla ur den. Han sa: Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.

Alla åt, alla drack, alla fick vara med, ingen utvisades. Judas som skulle förråda var med. Petrus som skulle förneka var med. Tomas som tvivlade, Jakob och Johannes som somnade, alla andra som flydde ut i mörkret – alla fick vara med. Varför? Därför att Gud är Kärlek. Gud har upprättat ett förbund, förbundit sig, lovat att älska in i döden. Gud har förbundit sig att aldrig utvisa någon. Gud hatar synden och Gud älskar syndaren. Därför får jag vara med. Därför får du vara med. Och du som har det särskilt svårt, du som kämpar med dig själv, med Gud, med dina besvikelser – du är särskilt välkommen.

Ja, men orden som Jesus säger... ve den människan...det hade varit bäst om hon aldrig hade blivit född. Sanning och kärlek tar inte ut varandra.Tvärtom, de hör intimt samman. Så svart är det i Judas hjärta. Så svårt. Och Jesus känner det, och Jesus lider med honom och lider för honom.

I kväll är det vi som tar plats vid bordet. Jesus är här och han ger allt för att godhet ska segra över ondska, kärlek ska segra över hat och liv ska segra över död.