Jesus är vårt hopp
Tror du verkligen att Jesus kunde gå
på vatten? Har du fått frågan någon gång? Det har jag. Och i
frågan finns ofta underförstått en tanke: Hur kan du vara så dum?
Tror du på tomten också?
Vet ni vad jag brukar svara? Ja, jag
tror att Jesus kunde gå på vatten men oftast tog han båten.
Det är lite synd att man stirrar sig
blind på frågan om Jesus kunde gå på vatten, för då upptäcker
man inte vad texten egentligen vill säga. Den har mycket att ge, så
mycket så att den som är utan hopp kan få nytt hopp.
Slå upp texten! Jag vill ta med er
steg för steg igenom den. För att kunna förstå en text måste man
sätta in den i ett sammanhang. Vad hade hänt innan?
Fruktansvärda saker. Johannes döparen
hade kritiserat kung Herodes för att han levde ihop med sin brors
fru Herodias. Han kastades i fängelse och blev avrättad,
halshuggen. När Jesus fick veta det blev han så ledsen så att han
drog sig undan, tog båten över sjön till en öde trakt för att
vara ensam och sörja. Ryktet spreds om vart han tagit vägen så när
Jesus steg i land möttes han av en nöd så stor så han kunde inte
strunta i människorna. Han som hade sorg blev tvungen att pausa
sorgen för att hjälpa de sjuka. Dagen gick och alla var hungriga
och det är nu Jesus välsignar fem bröd och två fiskar och delar
maten så det räcker och blir över.
Efter måltiden sänder han iväg
lärjungarna först och sedan allt folket.
”Gå i frid och tjäna Herren med
glädje!”
Känner ni igen mönstret? Vi samlas,
vi ber om förlåtelse, om förbarmande, om hjälp. Vi lyssnar till
Jesus, delar brödet, tackar och sedan sänds vi hem, ut i den
kommande veckan, välsignade med nytt hopp.
Då, när alla gått, då får Jesus
tid att sörja och be och hämta andan.
Hur har lärjungarna det? Svårt! Det
är natt, det blåser motvind, vågorna går höga, de är rädda.
Hur har du det, hur har vi det? Hur ser
det ut i vår värld? Det blåser motvind i världen. Vågorna går
höga. Båten kränger. Fyra ord på P nämns: Polarisering.
Populism. Protektionism. Post truth. Ett förakt för godhet.
Demokrati, mänskliga rättigheter, mångfald ifrågasätts. Det
stormar också i Svenska kyrkan. Allt fler lämnar den. Röster höjs
som kräver ärkebiskopens avgång. Hur är det i Aneby? Många är
glada, mår bra, men alldeles för många kämpar i motvind, omges av
höga vågor, kämpar ensamma eller tillsammans i natten. Och kanske
är det värst strax före gryningen, i vargtimmen, i fjärde
nattväkten - mellan 3 och 6. Ibland, när jag är pressad, vaknar
jag just då och det är märkligt hur stora problemen blir, hur
liten man känner sig. Skuggorna är som längst just då och vad
händer. Jesus kommer. Han har från stranden sett att hans lärjungar
är i kris. Det finns ingen båt och simma kan han inte men en sak
kan han – gå på vattnet. Vattnet är en symbol för kaosmakterna.
Först känner de inte igen honom . Men när han talar och säger:
Lugn det är jag, då vänds förtvivlan i hopp. Varför just då?
Ego eimi. Det är jag. Jag är JAG ÄR.
Det är Gud som talar i Jesus Kristus. Samma röst som i begynnelsen
talade till kaosmakterna och skapade ljus och liv och mening och
sammanhang talar nu. Det är jag. Och till Petrus säger han: Kom.
Petrus är den som testar gränser, som ska se med egna ögon, som
springer till graven för att se om den är tom. Som efter
uppståndelsen hoppar i vattnet för att se om det verkligen är
Jesus som står på stranden. Jesus möter oss där vi är. Låter
oss vara dom vi är. Vill vi sitta kvar i båten får vi, vill vi
pröva att gå på vattnet får vi.
Och Petrus sjunker. Kanske är Jesus
onödigt hård mot Petrus när han fiskar upp honom ur vågorna. ”Du
trossvage. Varför tvivlade du?” Ryms inte tvivel i vår tro? Jo,
vi måste få ifrågasätta, pröva, vrida och vända på saker och
ting annars är vi inte ärliga. Det Jesus säger är: Varför är du
så splittrad, så tudelad i dina tankar, i din uppmärksamhet?
Jesus vill hjälpa oss till närvaro
och tillit. När det stormar är det särskilt viktigt att vi fäster
våra ögon på Jesus och bara på honom.
Stormarna slipper vi inte, nattens
skuggor, motvinden, de höga vågorna. Det är inte konstigt om vi
blir rädda. Det är inte konstigt om vi förlorar hoppet när vi ser
oss omkring. Men vi får aldrig glömma att Jesus är nära, han ser
oss, han ber för oss och han griper in. Han tar oftast båten, men
kniper det kan han gå på vattnet för att hjälpa oss.
Låt oss fästa våra ögon på Jesus
som är vårt enda hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar