Predikan Apostladagen 180701
Sänd mig
Idag är det apostladagen. Ordet apostel betyder sändebud och syftar oftast på de tolv lärjungarna som Jesus gav uppdraget att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar. Apostlarna lydde och med den helige Andes kraft vittnade de om Jesus Kristus så att människor kom till tro och lät döpa sig. Det är därför vi sitter här.
Förra söndagen talade vi om profeterna och särskilt om Johannes döparen. Vi sa att en profet är en människa som blir kallad av Gud att förkunna Guds vilja. Vi sa också att det fanns flera exempel på profeter som bad att få slippa för det hade ofta ett högt pris att säga sanningen och vädja till människor att vända om till Gud.
Man kan inte säga att apostlarna bad att få slippa men missions-uppdraget hade ofta ett högt pris. Av tolv apostlar led elva martyrdöden. Den ende som dog en naturlig död var Johannes.
Det är därför den liturgiska färgen är röd idag. Det är blodets färg. Martyriets färg. Mina föräldrar var missionärer och de var inte alltid välkomna. Pappa utsattes för mordförsök vid ett tillfälle.
Uppdraget pågår fortfarande och idag fängslas och dödas fler pga sin kristna tro än på länge. Det är som om den andliga kampen hårdnar.
Nu till texten.
Det första är hungern. Folk trängde på för att höra Guds ord. Jag är övertygad om att det finns en inneboende kraft i Guds ord som berör och befriar människor. Vi behöver inte locka människor till kyrkan med jippon av olika slag. Vi får inte svika vårt uppdrag genom att försöka bli populistiska och inställsamma. Det samlar kanske människor enstaka gånger men berör det, befriar det, bygger det församling?
Nöden söker nåden. Det är alltid så. Predikar vi nåd i nöd kommer människor att vända tillbaka till Gud.
Det andra är båten. När jag köpte Gottfridsborg sa jag att huset inte är mitt. Det är inte heller bankens. Det är Guds. Allt vi är och har tillhör Gud. Därför kan Jesus stiga i Simons båt och använda den som predikstol. Därför kan han be om en åsna för Herren behöver den. Tänk på det som är dig kärast. Vågar du säga till Jesus: Varsågod, använd detta, det är ditt men låt mig få förvalta det efter bästa förmåga så länge. Säg bara till så släpper jag taget om det! Prylar är väl lättare att släppa taget om än sin tid eller någon man älskar.
För det tredje: Ro ut på djupt vatten. Vi gör nog ofta som Simon, han trodde han visste, han trodde han hade utforskat allt som livet har att ge. Han slet och fångsten blev mager. Han gick på tomgång. Ro ut å djupt vatten. Gud har fantastiskt mycket i beredskap åt oss. Han vill visa oss sin härlighet, djupet och höjden och bredden och vidden av sin kärlek. Vågar vi ro ut på djupt vatten kommer vi få mer än vi orkar bärga.
För det fjärde: Lämna mig Herre, jag är en syndare. Ju mer vi får se av Guds härlighet desto tydligare syns fläckarna i våra hjärtan, ljumheten, likgiltigheten, bitterheten, girigheten. Det är som när vårens första strålar lyser upp rummet och man får syn på alla dammråttor.
Guds ljus genomskådar och avslöjar, inte för att genera oss, inte för att göra bort oss utan för att nöden ska få syn på nåden.
När Simon är som mest förkrossad hör han himlens hälsning till jorden, orden som ängeln sa till Sakarias. Orden som änglarna sa till herdarna på julnatten, till kvinnorna vid graven. Var inte rädd.
För det femte: Vilka meriter krävs för att få vara ett Guds sändebud? Att vi är heligare, starkare, modigare, frommare, renare, visare? Nej, nej och åter nej. Det enda Jesus söker hos sändebudet är att vi erkänner vår nöd och hungrar efter nåden och är beredda att lämna allt och följa Jesus.
