Predikan 11e söndagen efter trefaldighet

 

Tro och liv

 

Vi är inne i trefaldighetstiden, den tid på kyrkoåret som varar från början av juni till mitten av november. Den liturgiska färgen är grön, växandets färg.

Fokus är på oss, på hur vi ska växa till vår inre människa. Vad ska vi göra för att bli mer sanna, mer kärleksfulla, mer ödmjuka, mer trovärdiga, ja vad ska vi göra för att bli mer kristuslika?

Denna söndag handlar om tro och liv, om ord och handling, om vår trovärdighet.

Lever vi som vi lär, speglas vår tro i våra liv? Ja, det tror jag. I mångt och mycket lever vi ut vår tro, vår människosyn, våra värderingar i handling. Men vi får aldrig slå oss för bröstet och tro att vi är bättre än andra. Att vi är förmer. För i samma ögonblick som vi gör det blir vi hycklare. Vet ni vad hyckleriet gör? Det skymmer Kristus för våra  medmänniskor. Hur är det det står i psalm 89: Ty om ditt ord med mitt liv jag döljer, jag döljer livet som du oss ger. Och i psalm 399 står det: Vi ber för dem vi saknar då vi församlas här…… för dem som vi har sårat med vad vi gjort och sagt, för dem som vi har hindrat att se din kärleks makt.

Lever vi som vi lär, speglas vår tro i våra liv? Nej. Det finns ett gap, en oförmåga hos oss att leva helt och sant. Paulus säger: Vil­jan finns hos mig, men in­te förmågan att göra det som är gott. Det go­da som jag vill, det gör jag in­te, men det on­da som jag in­te vill, det gör jag. Jag ar­ma människa, vem skall be­fria mig från den­na dödens kropp? Men jag tac­kar Gud, ge­nom Je­sus Kristus, vår her­re! 

När jag var ung och trosviss, var jag övertygad om att jag var en bättre människa än de som inte var kristna. Det fanns ett vi och ett dom. Ända tills Gud visade mig min skugga, min oförmåga att leva som jag lär, min djupa brustenhet. Och det gjorde ont, mycket ont. Och det gjorde gott, för idag är fullständigt beroende av Guds nåd och barmhärtighet.

 

Det finns bara en som är fylld av nåd och sanning: Jesus Kristus.

 

Det första som sker när vi blir genomskådade och avslöjade är att vi skäms, vi vill bara försvinna. Vi tror på något sätt att det vi gjort, synden, gör oss värdelösa i Guds och människors ögon. Möjligen i människors, men inte I Guds. Jesus kom inte hit för att sätta dit oss, han kom för att älska oss tillbaka till Gud, han kom för att förlåta och upprätta syndare. Petrus lovade dyrt och heligt att aldrig svika Jesus. Sedan förnekar han, tre gånger, tuppen gal, Jesus vänder sig om och ser på Petrus och Petrus går ut och gråter bittert.

Några dagar senare möts de igen. Men Jesus förebrår inte sin vän. Han frågar bara: Älskar du mig?

Det finns bara ett botemedel mot skam: Välsignelsen. Ansiktet som vänds, inte bort i förakt, utan till mig och som lyser av kärlek. Och vågar vi se in i det ansiktet så kan skammen förvandlas till skuld och skulden kan förlåtas och kastas i glömskans hav.

Den som gjort den resan har svårt för att slå sig för bröstet….

När vi kom hit idag kom vi som syndare. När vi går härifrån går vi som förlåtna syndare med trasigt och helt, sjukt och friskt, genomskådade och genomälskade, inte för att mästra andra och vara förmer utan för att älska och tjäna. I ödmjukhet.

 

Gud, hjälp oss att göra det goda vi vill så att vår tro och din nåd speglas i våra liv.

Predikan 9 e söndagen efter Trefaldighet

 Goda förvaltare

 

Livets Gud, som gett oss uppdrag att förvalta din skapelse, hjälp oss att vårda och värna den med ansvar och vishet, för allt levandes skull. I Jesu namn. Amen

 

Häromdagen var jag ute och plockade blåbär. På en liten stund hade jag plockat tre liter. Men det fanns många kvar, så många så det går inte att räkna. Jag undrar hur många blåbär som aldrig blir plockade?

Jorden är Herrens och allt som är på den. Ni får ursäkta mig, ni som äger gården och marken här men den är egentligen inte er. Vi sitter just nu på ett stycke mark som tillhör Gud. Men ni får låna den, sköta om den, förvalta den, liksom era förfäder och era efterkommande. Gottfridsborg, där jag bor är inte mitt, det är inte heller bankens, det är Guds hus.

Och det är så jag ser på mitt uppdrag som kyrkoherde. Det är inte mitt pastorat, eller mina kyrkor, det är Guds. I tusen år har man i denna byggd byggt bönehus och kyrkor och predikat evangelium. Människor har tagit emot Guds gåvor, förvaltat dem och räckt dem vidare, efter bästa förmåga. Och nu är det min tid, vår tid att förvalta Guds gåvor för att snart räcka dem vidare till nästa generation.

Hur sköter vi oss? Är du en god förvaltare? Är jag en god förvaltare?

Hur använder vi vår tid, vår kraft, våra pengar? Är vi giriga eller generösa, samlar vi i egna lador eller ger vi till dem som behöver?

Sticker vi huvudet i sanden eller står vi upp för människor som behandlas illa?

Och hur är det med Guds skapelse? Frågar vi moder jord hur vi vårdat och värnat henne så svarar hon med tårar. Det har hänt något under vår livstid. Uppvärmningen har ökat dramatiskt, en miljon djurarter är starkt hotade. Bara under de senaste femtio åren har populationerna av vilda ryggradsdjur minskat med 60%. Gör vi inget radikalt kommer dessa arter inte finnas kvar om 40 år.

Vad är det som gått så fel? Människan har blivit högmodig, girig, självisk. Människan har avsatt Gud och satt sig själv i Guds ställe. Det kallas hybris. Och följden blir att livet går sönder.

Gud har fyllt denna jord med oändliga mycket gott, det finns så det räcker för allas behov men inte för allas begär. När Jimmie åkesson tidigt i våras åkte till Turkiet och delade ut flygblad med en hälsning från svenska folket att det är fullt i Sverige blev jag och många med mig oerhört upprörda. Om vi delade med oss av vårt överflöd skulle vi kunna vara dubbelt så många i Sverige utan att vara trångbodda. Hur gjorde amerikanerna när svenskar, mest smålänningar emigrerade? En tredjedel av den svenska befolkningen utvandrade. Alla var inte Guds bästa barn, men de var välkomna.

Paulus talar om att vara förvaltare av Guds hemligheter. Det handlar om att lära känna Kristus och följa honom och i hans efterföljd leva enkelt och generöst, ta ställning för de svaga, ge röst åt dem som ingen röst har och värna Guds skapelse.

 

En god förvaltare är inget man blir på egen hand och efter eget huvud. Vi behöver goda förebilder och vi behöver hjälpa varandra att göra så gott vi kan. Sedan får vi överlämna åt Gud att avgöra hur det gick.

 

Jag öppnar mig och ber om mod att kämpa för vår vackra jord.

Gud hjälp oss göra allt vi kan för klotet, barnens framtidsland.

 

Jag öppnar mig och ber om hopp, jag ber för kyrkan Kristi kropp.

Gud möt oss, sänd oss sedan ut att dela bröd och tända ljus.

 

Predikan 8:e söndagen efter Trefaldighet

Andlig klarsyn

 

 

Vilken välsignelse det är. Med glasögon. Jag har burit glasögon i snart 25 år. Jag tror de flesta i kyrkan idag har glasögon. Vilken välsignelse att få hjälp att se klart.

Andlig klarsyn är dagens tema. Vi behöver se klart i våra liv för att kunna göra goda val. Vi behöver klarsyn och urskiljningsförmåga i pastoratet, i stiftet. Svenska kyrkan står inför stora utmaningar som kräver andlig klarsyn så att vi väljer rätt väg.

Mänskligheten behöver modiga ledare med andlig mognad och klarsyn för att ta de rätta besluten för jorden och mänsklighetens framtid.

Den breda vägen är lätt att hitta och lätt att gå på, det är bara att följa med strömmen, göra som alla andra, vara bekväm, strunta i följderna, rycka på axlarna. Sköt dig själv och skit i andra. Vända kappan efter vinden. Bli en kopia, härma den mest populära influencern. Vara okritisk.

Den vägen leder till döden, döden för dig, döden för din själ och ditt andliga liv. Du kommer trampa på dig själv och har du vant dig vid det är det inte svårt att trampa på andra. De val vi gör får konsekvenser för kommande generationer i tredje och fjärde led.

Jeremia ropar: Ändra era liv och era gärningar. Jesus uppmanar: Välj den trånga porten och den smala vägen. 

Här kommer några råd om hur vi ska bli klarsynta och kloka. Fem ord på L.

1/ Lita inte på dig själv alltför mycket. Visst vill vi väl, visst tror vi ibland att vi är kloka och ser klart. Men hur är det Paulus skriver: Den som tror sig stå stadigt må se till att han inte faller. Människan är en bräcklig varelse, seende och blind, modig och rädd. Vi bär alla på ljus och skugga, friskt och sjukt. Så tro inte att du ensam ser klart och vet allt. 

2/ Långsamheten är en förutsättning för andlig klarsyn. Den som färdas fort får tunnelseende. Den som färdas långsamt hinner uppfatta nyanser, rikedom, komplexitet och olika perspektiv. Många hade förväntningar på Jesus men rätt ofta fick de vänta för tiden var inte inne. 

3/ Lyssna. Endast den kan bli mer klarsynt som först lyssnar. Lyssna till profeten Jeremia, lyssna till Jesus, lyssna till Paulus, lyssna till de kloka, de som inte söker sin egen ära, de som vågar liv och bekvämlighet för att säga det som är sant. Lyssna till stigfinnare och vägledare, människor som brottats med Gud och livet och sig själva. Också i kulturen finns mycket att hämta för vår klarsynthet. Skönlitteratur, biografier, lyrik, musik, konst, teater, film - allt som är skapat av människan berättar något viktigt om livet.

4/ Lär känna Kristus. Det finns många metoder och idéer på marknaden, trender och skolor. Gör si, gör så, så blir du lycklig. Andlig klarsyn och klokhet handlar inte om att bli lycklig utan att bli sann, bli den som Gud har menat att just jag, just du, just vi ska bli. Jesus säger: Jag är porten. Jag är vägen, sanningen och livet. Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.

Att följa Jesus kostar. Och det handlar ofta om konkreta, vardagliga val. Döm inte. Förlåt din ovän. Älska din nästa. Stå upp för invandraren, den faderlöse och änkan. Ge röst åt dem som ingen röst har. Försvara dem som förtrycks. Värna Guds skapelse. Lev enkelt och generöst. Tygla dina begär. Avstå från egen vinning. Lär känna den kärlek som inte söker sitt.

5/ Leta tillsammans. Lägg märke till att det i dagens tre texter finns ett vi, ett kollektiv, en gemenskap. Det är svårt att bli klarsynt och klok på egen hand. Ordet samvete betyder: det vi vet tillsammans, den kunskap och klokskap om livets grundvillkor som samlats ihop under flera tusen år. Familjen, församlingen, vänkretsen, kommunen, samhället - Gud har gett oss åt varandra för att vi tillsammans ska söka Guds vilja och med olika gåvor bidra till ett gott samhälle. För mig är församlingen det sammanhang där jag får vila och växa, lyssna och lära, slipas och utmanas. När vi valt fel, handlat fel, misslyckats får vi be Gud om förlåtelse och med stöd av varandra ta nya tag. 

 Vilken välsignelse det är med glasögon. I Guds ord och i gemenskapen finns de andliga glasögon vi behöver för att kunna välja den smala vägen och uthålligt gå på den tillsammans.