Predikan 160626 Johannes döparens dag

Den högstes profet

”Jag önskar att jag kunde klättra upp på taket till bensinstationen och skrika att ALLA ÄR VÄLKOMNA TILL SVERIGE, kom så åker vi. Jag vill ruska om maktens män och kvinnor och få dem att förstå det orimliga i att låta dessa människor tyna bort i ovisshet och psykisk stress medan vi lever i en värld av överflöd. Men jag är lika maktlös som människorna som omger mig här i lägret. Fast jag inte kan rå för de politiska beslut som tagits så skäms jag över att vandra runt i misären.”

Hon heter Maria Sjöström. Hon är 29 år, sjuksköterska med ett engagemang för utsatta människor. Hon har besökt ett flyktingläger i Idomeni i norra Grekland och blivit djupt skakad av det hon sett. Och hon kan inte tiga. Därför skriver hon en insändare i DN. Och hon talar med samma glöd som Jeremia i dagens GT-text. Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda de utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan.

Är Maria en modern profet, en efterföljare till Jeremia? Eller är hon en av alla engagerade, drabbade, arga, maktlösa människor som uttrycker sin åsikt? Ordet profet betyder förkunnare, talare, en som frambär ett viktigt budskap och så fall är Maria en slags profet.
Profeter finns i de flesta religioner och i olika varianter som siare, spåmän, orakel – människor som – inte sällan i extas – talar om för folket vad gudomen anser om den enskildes liv, folkets väg, politiska beslut. Att profetera har kommit att betyda att kunna se in i framtiden och förutspå vad som ska hända. Det är en skev förståelse av profetens uppdrag. I Bibeln finns 33 profeter nämnda vid namn, personer som blivit utvalda av Gud, sända till folket för att i ett viktigt skede vara Guds mun, förkunna Guds ord och vilja till rannsakan och omvändelse.

Det finns ett inslag av förutsägelser i de bibliska profeternas budskap men mer av karaktären konsekvens. Om ni gör som Gud vill blir det si, om ni framhärdar i olydnad blir det så.

Några profeter är verksamma länge, andra under mycket kort tid. Några brottas med sin kallelse, vill slippa uppdraget, andra brinner och tycks vara ett med sitt uppdrag.

Det finns falska profeter och äkta profeter. De falska säger: allt står väl till. De säger det folk vill höra, de stryker medhårs och vänder kappan efter vinden, de bryr sig inte om de fattiga, de tar gärna betalt medan en Guds profet säger det Gud vill med risk för sitt eget liv, utan egen vinning. Kosta vad det kosta vill. Sanningen måste fram. En Guds profet, en sann profet bryr sig om de fattigaste, för det gör Gud. En falsk profet vill bli stor i sig själv, söker applåder och berömmelse medan en Guds profet säger som Johannes: Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.

Huggormsyngel, ropar Johannes. Omvänd er. I Johannes röst, i orden som svider hör människorna Guds hjärta bulta. Det är kärleken röst som ljuder, den stränga och sanna och milda, den som vill mig väl och jag tror att varje människa på jorden känner igen den rösten. Det är rösten av den gode Herden.

Omvänd er! Gör bättring!

• Varför har alla svenskar accepterat beslutet att införa Europas hårdaste immigrationsvillkor? Finns det ingen profet som kan höja rösten och med helig vrede säga ifrån?
• Så tänker jag på Ekots och Aftonbladets granskning av Svenska kyrkans resekultur och blir bedrövad. Finns det ingen profet som kan höja rösten och med helig vrede säga ifrån?
• Så tänker jag på klimatförändringarna. Läget är mycket allvarligt nu. Finns det ingen profet som kan höja rösten och med helig vrede säga ifrån?

Det finns profeter också idag, röster som med glöd från Guds hjärta talar varningens ord till mänskligheten. Måtte vi lyssna, måtte vi omvända oss, för livets skull, för barnens skull, för Guds skull!

”Jag önskar att jag kunde klättra upp på taket till bensinstationen och skrika att ALLA ÄR VÄLKOMNA TILL SVERIGE, kom så åker vi.

Predikan 2:a söndagen efter Trefaldighet

Kallelsen till Guds rike

Psalmer: 39, 229, 715/650, 228, 200:7-8

I fredags svärmade mina bin. Himlen fylldes av tiotusentals surrande bin. Den gamla drottningen hade tagit med sig halva samhället – ca trettiotusen bin för att starta på ny kula.

Efter en stund minskade surrandet i luften och då såg jag att bina satt sig åtta meter upp i närmaste björk. En enda stor klump av bin. Så är vi, fastän många, en enda kropp...

Jag åkte och hämtade min läromästare i biodling. Vi reste en stege mot björken och Lasse klättrade upp, sågade ner grenen de satt på, bina dråsade ner på marken och vi la oss på alla fyra och letade. Efter vad? Jo, efter drottningen. Där drottningen är, där samlas bina. Men hon var inte på marken. Hon satt kvar uppe i trädet och dit flög bina tillbaka. Så, upp igen, såga en gång till och denna gång fäste vi grenen i ett långt rep som vi sakta sänkte mot marken och svärmlådan.

Vad har detta med kallelsen till Guds rike att göra?

Svaret är: doften, doften, doften! Bina är fria varelser, de kan flyga vart som helst men de gör inte det. Djupt inom sig vet de att de går under utan drottningen. Drottningen utsöndrar en doft, feromoner, som gör att bina håller sig till henne för hon är deras mor, deras livlina, den sammanhållande kraften i samhället, deras allt.

Johannes kände doften av Guds lamm, av Gud själv när han mötte Jesus. Lärjungarna anade den och följde med på avstånd. Jesus vände sig om och frågade vad de ville. De svarade: rabbi, var bor du? Och Jesus svarade: följ med och se. Underbart! Befriande! Detta enkla: följ med och se. Jesus litar på att doften från Gud, kärleksdoften, doften av nåd och sanning ska väcka människornas längtan. Inget tvång, inget köpslående, inga annonser eller affischer eller fagra löften. Ingen dyr reklam. Bara detta enkla: ”följ med och se”. Och de stannade hos honom den dagen. De såg, och blev sedda, berördes av den doft som fanns i paradiset, den doft som alla människor längtar efter, doften av liv, av nybakat bröd, av en skimrande klar morgon. Doften av förlåtelse och en ny början, doften av en famn som inte utestänger någon.

Också vi är fria varelser. Men det är för oss som för bina: utan Gud är vi förlorade.

Paulus talar om Kristusdoften, den doft som han har blivit kallad att sprida överallt. Den har spridits ända hit genom århundraden och nu får vi sprida den vidare.

Var det inte det som skedde i vintras på Gransnäs?

I min hand har jag manuset till boken vi ska trycka om flyktingmottagandet i Aneby. Berättelser om hur nöden får människor att räcka ut en hand, ge av sin tid, skratta med dem som skrattar och gråta med dem som gråter. Berättelser om att vi fick mer än vi gav, att vi fått nya vänner, att vi lärt oss oändligt mycket. Berättelser som handlar om hur människor känt sig kallade att ställa upp, man har svarat ja om än med rädsla och i mötet med barn och vuxna har doften av Kristus, Gudsdoften kunnat anas och förvandlat hjärtan.

Vet ni vad det är som bär ett doftämne från en person till en annan? Luften. Vinden. Det är Gudsvinden, den heliga Anden som kallar oss till tro på Kristus.

Luther visste det. Han skriver i Lilla katekesen om den helige Ande: Jag tror, att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre eller komma till honom. Det är den helige Ande som har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro.

Det finns dofter som är plagiat, billiga kopior av Kristusdoften. Det är lätt att ta miste.

Därför ska vi göra som lärjungarna. Dagligen fråga Jesus: Var bor du? Följa med, se med egna ögon, bilda oss en egen uppfattning, andas in och andas ut och fråga vårt hjärta om denna doft är den äkta, dyrbara paradisdoften.

Finns den doften här i Aneby församling? Hemma? På arbetet? Gör som lärjungarna: stanna ”hela dagen” och fråga dig sedan: Är det lätt att andas här, finns det en frihet, ett allvar, en kärlek här? Är det tillåtet att misslyckas och börja om? Finns det rum för de starka? De svaga? Finns det plats för mig? Får jag hjälpa till med det jag kan? Får man växa här? Är luften unken eller frisk? Syrefattig eller syrerik? Och när vi funnit ska vi säga som Filippos: följ med och se!

I fredags svärmade bina. Men de skingrades inte. Drottningens doft var det enda som behövdes för att samla ihop bina och behålla dem vid liv.

Mitt i vardagen kan vi ana en doft, en doft som kallar oss, väcker oss, leder oss till Kristus. Håller vi oss till Kristus kommer vi att behållas vid liv.