Ny psalm i vardande, ännu inte färdig och tonsatt!

Godhet skall segra för graven är tom

Folkhavet böljar och livbåten stjälper.

Lurad och uppgiven sjunker jag ner.

Trängseln är stor, finns det ingen som hjälper?

Ropet ur djupen.Vem hör när jag ber?

Snart skall den blödandes blodflöde stoppas.

Snart skall den sårades sår bindas om.

Snart skall den tystades sång åter höras.

Godhet skall segra, för graven är tom.

Någon har viskat att Jesus är nära.

Kransen som räddar dig kastar han ut.

Sträck dig och grip om den, rör vid hans godhet.

Var inte rädd, nu är läget akut.

Snart skall den blödandes blodflöde stoppas.

Snart skall den sårades sår bindas om.

Snart skall den tystades sång åter höras.

Godhet skall segra, för graven är tom.

Ge inte upp, du som utstått så mycket.

Ge inte upp, du som prövas i allt.

Vänd dig till honom som söker med blicken,

söker just dig, älskar månghundrafalt.

Snart skall den blödandes blodflöde stoppas.

Snart skall den sårades sår bindas om.

Snart skall den tystades sång åter höras.

Godhet skall segra, för graven är tom.

Jesus, du hjälper, du hör när jag beder.

Ansiktet lyser, din blick vid mig rör.

Du mig välsignar, beskyddar och leder.

Friden du ger mig på djupet berör.

Snart skall den blödandes blodflöde stoppas.

Snart skall den sårades sår bindas om.

Snart skall den tystades sång åter höras.

Godhet skall segra, för graven är tom.

Text: Peter Andreasson

Återkoppla gärna!

Psalmen bygger på berättelsen i Mark 5:24-34

Predikan Påsknatten

Genom död till liv

Vilken underbar dag det har varit idag! Jag har krattat löv och planterat påskliljor och njutit av vårvärmen.

Det som nyss var dött under is, mörker och minusgrader börjar spira, ljuset och värmen lockar fram livet ur sina gömställen.

Fiskarna i min damm som stått på botten och bara väntat på våren har kommit upp till ytan. Bina som kurat i kupan surrar för fullt. Hönsen som slutade värpa i höstas sprätter bland fjolårslöven och söker maskar och då och då försvinner en höna in till redet och lägger ägg.

Och krokusar och vårljung blommar. Det som var dött har fått liv. Vem har åstadkommit detta mirakel? Svaret finns i tre ord.

Tre ord som jag vill ge er denna påsknatt. Tre ord som inger hopp. De tre orden är de sista i Psaltarens 22 psalm, en psalm som börjar med orden Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? Ord som Jesus ropade på korset. En psalm som ger ord åt den djupaste förtvivlan en människa kan uppleva. En nattsvart psalm, lika nattsvart som det är på många ställen i vår värld och i mångas liv. Men mot slutet vänder det, hoppet tänds, livet återvänder. Varför? Han grep in. Han grep in! Gud grep in! Orden har etsat sig fast i mitt inre. Han grep in! Vi säger orden tillsammans: Han grep in!

Kvinnorna gråter. De sörjer sin vän Jesus. Kanske är detta deras svartaste och svåraste natt. Fiaskot är totalt. Ondskan har segrat. Man har spottat på honom, torterat honom, korsfäst honom, skrattat åt honom och till sist stuckit ett spjut i sidan på honom att vara säkra på att de lyckats döda Jesus. Kvinnorna har stått och sett på med fasa i blicken och förtvivlan i hjärtat, totalt maktlösa.

Nu ska de bara besöka graven, ta ett sista avsked. Just då händer det. Just då vänder det. Graven öppnas, natten blir vit som dagen och ängeln säger det änglar brukar säga när de talar med oss: var inte rädda! Vad har hänt? Han grep in! Gud har gripit in! Genom död till liv. Det är som en programförklaring för kyrkan på jorden, för oss kristna. Genom död till liv, för han grep in. Det är liksom aldrig riktigt kört, fast det kan se mörkt ut.

Och tänk att Gud lät kvinnorna vara påskens första vittnen. Sträck på er kvinnor. Män har i alla tider försökt tysta kvinnorna, ogiltigförklara er förmåga och förminska er trovärdighet. Men Gud grep in! Den viktigaste händelsen i världshistorien har han låtit enbart kvinnor bli vittnen till och så har det fortsatt. Berättelsen om att Jesus lever har spridits från mödrar till barn. Så var det för mig. Fast min pappa var präst, så var det mamma som läste barnens Bibel och bad aftonbön och sjöng in tron på Jesus i mitt hjärta.

Han grep in! Det är mörkt i vår värld, terror, krig, svält och flyktingströmmar – ja vart är vi på väg? Har Gud övergett oss? Nej, Gud har gripit in och kommer gripa in. När det i november kom 80 flyktingar till Aneby och kommunen efterlyste volontärer ställde mer än trehundra människor upp, dygnet runt i sex olika lag under fyra månader. Hur var det möjligt? Gud grep in. Gud väckte vår medkänsla och vi ställde upp.

Tänk på att det goda är det normala, det onda är undantaget. Varför? För Jesus lever, han bor i våra hjärtan och visar oss rätt väg.

Han grep in. Jag vet inte hur det är i ditt liv och i ditt hjärta nu, men hur det än är, be Jesus om hjälp, sök honom, läs om honom, bed till honom och din natt kommer vändas till dag. Var inte rädd. Jesus lever för Gud grep in.

Predikan Långfredagen

Korset

Det regnar. Det är som om himlen själv gråter denna dag.

Jag vill dela tankar kring fem ord på f utifrån evangeliet.

Föregångaren

Föraktet

Förlåtelsen

Förtvivlansropet

Förkunnelsen

Föregångaren. Jag tänker på Simon från Kyrene som av soldaterna tvingades bära Jesu kors ett stycke. Det finns många Simon genom historien och idag, människor som av nöden och kärleken till medmänniskan tvingats bära Jesu kors. Jag tänker på alla volontärer som ställt upp vid evakueringsboendet under fyra månader, människor som gett av sin tid och sin kraft och öppnat sitt hjärta, sitt liv, ibland sina hem för människor i nöd. Fler än trehundra personer, ca fem % av Aneby kommuns invånare har engagerat sig. Att gå ut ur sig själv, liksom låta sig tvingas av kärleken till de minsta, de utsatta, de som förlorat allt det är att bära Jesu kors ett stycke utmed smärtornas väg i Simons fotspår.

Föraktet. Matteus berättelse är fyllt av människors förakt för Jesus. Soldaterna driver gäck med honom, de som går förbi skakar på huvudet och hånar honom. Översteprästerna och de skriftlärda gör narr av honom. Till och med rövarna hånar. Vi människor är kapabla att bete oss som helgon, sant medmänskliga och varma. Vi är också, i samma person, kapabla att vara elaka, hånfulla, trampa på den oskyldige. Förakta godheten och sanningen. Det skedde då och det sker nu, varje dag och det gör mig oerhört sorgsen därför att jag vet att jag har del i det. Utan att vi är riktigt medvetna om det, kan vi med bara några ord, kanske pga av grupptrycket eller av okunnighet eller rädsla trampa godhet och sanning ner i smutsen.

Förlåtelsen. Jesus är tyst. Han försvarar sig inte. Han låter sig inte provoceras. Han straffar inte. Han dömer inte. Han orkar inte förlåta men han ber Gud förlåta dem för de vet inte vad de gör. Så segrar kärleken över ondskan. Bara så.

Förtvivlansropet.

Matteus låter Jesus säga en mening. En enda. Inte viska. Nej, det står att Jesus ropar med hög röst. Kanske för att alla skulle höra, alla förtvivlade, alla dömda, alla övergivna och uppgivna, alla utan hopp. Med hög röst för att orden skulle etsa sig fast: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Det finns inga ord som gett mig och miljoner med mig mer tröst än dessa. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Det kallas för utblottelse. Kenosis. Gud avstår från sin gudomlighet för att bli ett med mänskligheten, för att i allt dela våra villkor, vår utsatthet, vårt rop i mörkret, i fasan, i ångesten, i döden: Var är du Gud? Varför griper du inte in? Varför har du övergivit oss?

Så stor är Guds kärlek, så djup, så stark, bortom vad ord kan beskriva.

Trösten ligger i att vi inte längre är ensamma. Jesus är Immanuel: Gud med oss. När livet går sönder, när världen väts av miljoner människors tårar, när ondskan tycks segra, då inger de orden hopp. Jesus är med oss i mörkret.

Därför har jag vid flera dödsbäddar sjungit: Ditt kors skall skina, för min blick när sist jag somnar in o Herre Jesus Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar. I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

Och den dag jag dör vill jag att någon sjunger den sången för mig.

Förkunnelsen.

Vad hände när Jesus dog? Petrus berättar i sitt brev att Jesus steg ner i dödsriket - ad infernum för att predika, förkunna för alla som var fångna i död och hopplöshet att himlens port nu var öppen, att förhänget brustit uppifrån och ända ner så att vägen till Gud alltid är öppen genom Kristus. Ingenting kanlängre skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus. Absolut ingenting.

O vilken kärlek underbar sann

aldrig har någon älskat som han.

Frälst genom honom, lycklig och fri

vill jag hans egen evigt nu bli.

Predikan Skärtorsdagen

”Min stund är nära” säger Jesus. Det finns två tidsbegrepp i NT, kronos som är klocktid och kairos som är Guds tid, den rätta tiden. Min stund är nära. Och lite senare, i Getsemane frågar sig Jesus om han ska be att få slippa lida och dö men han svarar själv: nej, det är för denna stund jag har kommit.

Jag vet inte om du känt det någon gång. Det har jag. Det har varit i ett läge där jag fått betyda mycket för någon. Stämningen har varit förtätad , närvaron stark och känslan har funnits där att vi befunnit oss på helig mark. Och efteråt har jag tänkt: det var för denna stund jag kom, det var här jag skulle vara just nu, detta var meningen med mitt liv. Nu kan jag dö i frid.

Den här kvällen är en vanlig kväll, en vanlig stund för lärjungarna och Jesus. De kände igen sig, det var tradition, så här hade de alltid gjort sen de var små. Vi behöver de vanliga, vänliga stunderna i livet, det igenkännbara och trygga, gemenskapen med de närmaste, måltiden, traditionerna, upprepningen. Det var en vanlig stund.

Så säger Jesus at en av dem ska förråda honom. Den vanliga, vänliga igenkännbara stunden förvandlas till en orons och sorgens stund. De blev bedrövade. Så är det i livet. När vi minst anar det kan gemenskapen gå sönder, tryggheten vändas i oro, vänskapsband klipps av, det som inte får hända händer. Som det gjorde för många i Bryssel i tisdags morse, en vanlig morgonstund förvandlades till en stund av djupaste sorg, en dag av oro, kaos och förtvivlan. Som det var för en vän som en dag förra veckan fick beskedet att hon har cancer. Som det var för barnen som i morse miste sin pappa och deras mor som alldeles för tidigt miste sin livskamrat. Ibland kan vi inte värja oss mot det onda, vi drabbas oskyldigt och får härda ut, vänta, hoppas och tro att mörket en dag ska vändas i ljus. Men ibland går livet sönder för att någon eller några slår sönder det, för sig själva och för andra. Som Judas, som Petrus, som Tomas, som de som väljer hot och hat, våld och död. Och jag tänker på Rashkolnikov, mannen i Dostojevskijs Brott och straff som dödat en kvinna med yxa. Rashkolnikov betyder den tudelade. Han möter Sonja som älskar honom och när han till sist berättar för henne vad han gjort omfamnar hon honom och ropar: Vad har du gjort mot dig själv? Den frågan skulle jag vilja ställa till Judas och Petrus och terroristerna; vad har du gjort mot dig själv? Du som är skapad till Guds avbild. Och jag tänker att det i varje människa bor en Judas, en Petrus, en Tomas. Vi är tudelade. Vi vill väl men ibland blir det väldigt, väldigt fel och då går livet sönder.

Det märkliga är att Jesus inte visar ut någon från måltiden. Han låter alla vara med, utan att förebrå någon. För det enda som kan vända mörker i ljus och ont till gott är kärleken: för dig utgiven, för dig utgjutet.

Så förvandlas på ett omärkligt sätt bedrövelsens och sorgens stund till en glädjens stund, nödens stund förvandlas till en nådens stund.
Vet ni att det står om Judas att när han såg vad de gjorde med Jesus då ångrade han sig. Jag tänker att vår bild av Judas är orättvis, färgad av gamla tiders tänkesätt att den som tar livet av sig för alltid fallit utanför nåden. Judas ångrade sig och jag tror att Guds kärlek i Jesus Kristus är långt större än alla våra felsteg och synder. För Gud finns det inga hopplösa fall. Rashkolnikov ångrade sig, tog sitt straff och blev människa igen. Petrus mötte efter förnyelsen Jesu blick och gick ut och grät bittert. Där vände allt och när han några dagar senare fick frågan av Jesus: älskar du mig kunde han svara: jag älskar dig.

Det gamla förbundet kunde inte åstadkomma detta, lagen kunde inte förvandla våra hjärtan. Men i det nya förbundet sker det att nöd blir nåd och död blir liv därför att Guds kärlek har blivit synliggjord i Jesus Kristus.

Därför kan vi sjunga:

Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.

Han avvände vårt elände för båd tid och evighet.

Han förvärvde att vi ärvde nåd och frid och salighet.

Predikan Palmsöndagen

Vägen till korset

Vem är han? frågade man sig. Ja, vem är Jesus? Det finns många svar. Vem är han för dig? Vad skulle du svara om du fick frågan?

Jag har känt Jesus hela mitt liv och ändå känner jag honom inte. Jag tänker att det tar ett helt liv att utforska vem Jesus är.

Vad berättar dagens text om honom? Att han har lärjungar. Att han betyder mycket för många. Att han aldrig sätter sig på höga hästar och ser ner på sin omgivning. Han väljer i stället att rida på en åsna. När en vuxen man sitter på en åsna kommer han i ögonhöjd med dem som står bredvid. Att han vill möta sin omgivning i ögonhöjd säger något viktigt om honom. Han ser sin omgivning. Våra ögon är själens spegel. I en människas ögon kan man läsa om sorgen, om smärtan, om glädjen, om hoppet.

Jesus ser och viskar: Var inte rädd. Hur vet jag det? Det vet jag inte men det skulle inte förvåna mig eftersom Jesu säger dom orden väldigt ofta. Det är himlens hälsning till jorden, änglarnas hälsning till varje människa: Var inte rädd.

För är det något vi människor är så är det rädda. Rädslan är vår följeslagare genom hela livet. Alla är rädda på samma språk. Kropps-språket. Vad behöver en rädd människa? En räddare. Någon som sätter sig på sängkanten när demonerna håller oss vakna, när skuggorna är väldigt långa, när natten verkar vara utan slut. Någon som säger: Var inte rädd. Jag är hos dig.

Utan att veta det ropar vi Hosianna. ”hoshia” Det betyder: Rädda mig! Hjälp mig! Ändelsen ”na” är en förstärkning. Jag behöver verkligen hjälp!! Och det hade människor sagt till Jesus gång på gång. Var han än var så flockades människor i hundratal och tusental för att få hjälp. Precis som människor gör idag. Alla som är i nöd söker hjälp, flyktingen, den bostadslöse, den som är sjuk, den som lider av ångest dag och natt, den som har allt men saknar mening. Vår kroppsliga och andliga nöd är en bön: hoshiana. Hjälp, rädda oss.

Vi ska göra som människorna i texten: Vi ska rikta vår bön till Jesus. För hans namn Jesus -Jeshoa- betyder: den som räddar. Hoshia och Jeshua – orden har samma rot. Rädslan finner sin räddare i den som räddar – Jesus.

Texten berättar också om en väg, vägen till korset, Via Dolorosa, smärtornas väg, som alla människor går, som ingen slipper undan, för det gör ont att vara människa, det kan göra mycket ont. Men vi går inte ensamma. Det finns spår i sanden. Jesus har gått vägen för oss och före oss. Vårt lidande är hans lidande. Hans smärta är vår smärta. Vi hör samman.

När livet gör ont, när vi har tappat fotfästet, när allt är mörkt, när till och med Gud verkar ha övergivit oss, då hör vi någon ropa: Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? Så är han med oss även där – i gudsövergivenheten. Gud med oss. Immanuel.

Det är om honom vi sjunger: Han tårar fälla skall som vi, förstå vår nöd och stå oss bi, med kraften av sin anda.

Och: Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt. Och i en annan psalm: Fattiga ger han sin rikedom, läker de slagnas så. Den som var bunden och trött och tom, frihet och glädje får.

Så, vem är han? Han är vår Räddare, vår Frälsare. När vi upptäcker det omvandlas bönen, ropet Hosianna till en lovsång, ett tack. Hosianna – nu med innebörden: Du är verkligen vår räddare.

Den som erfarit att Jesus hjälper vill gärna bli en åsna som bär Jesus i ögonhöjd till dem som idag och i morgon är rädda och som inte lärt känna räddaren. Man behöver inte säga så mycket, det räcker att be för den som är rädd eller bjuda in den som är ensam eller sjunga för den som tappat hoppet.

Vi står upp och sjunger psalm 105.

Predikan Midfastosöndagen

Livets bröd

Dagens predikan består av tre punkter

Brödet

Delandet

Hungern

Brödet

Ge oss idag det bröd vi behöver. Vad ber vi om? Låt oss slå upp sidan 1725 i Psalmboken, Luthers lilla katekes och läsa hans förklaring till fjärde bönen.

Delandet

I onsdags kväll hade vi en träff för Svenska kyrkans volontärer på Gransnäs. Vi delade tankar och erfarenheter med varandra. En av volontärerna berättade hur arg hon är över att flyktingarnas nöd ställs mot vår välfärd. Vi har stängt våra gränser för att säkra vår välfärd. Hur det går för flyktingarna bryr vi oss inte om.

Hur mår vi då i vår välfärd? Vi har mat och dryck i överflöd. Ja, vi har så mycket mat så vi slänger 56 kg fullt ätlig mat per person och år. Och många av oss har problem med att vi väger för mycket. Är det att färdas väl? Samtidigt råder det just nu hungersnöd i Östra Afrika. 30 miljoner människor saknar mat för dagen. Många svenskar har flera hus, många bor i för stora hus.

Det finns bara ett bröd och en mänsklighet. Vi hör samman med alla, vi är beroende av varandra. Skulle jordens resurser delas rättvist skulle ingen behöva gå hungrig, ingen skulle behöva vara hemlös. Lägg märke till att vi nyss bad:

Ge oss! När vi ber handlar det inte om ge mig utan ge oss. Ge oss alla, ge varje människa, ge hela mänskligheten vad hon behöver. Och Gud svarar: Jag behöver din hjälp. Vad är du beredd att bidra med? Därför har konfirmanderna och syföreningarna bakat bröd som ska säljas efter gudstjänsten. Därför pågår insamlingen Maträtten för att vi ska dela med oss. Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon.

Hungern

När folket upptäckte att Jesus var borta började de leta efter honom. Inte bara för att han bjudit dom på bröd. Det fanns något hos Jesus som väckte deras djupaste hunger.

Varför är du här? Är det för att få umgås en stund och sedan fika eller letar du också efter Jesus? Längtar du, liksom jag efter Livets bröd?

Hungern är ett bevis för att det finns bröd. Det fysiska brödet mättar kroppens hunger men på djupet finns en annan hunger, en hunger som ingen mat i världen kan mätta. En hunger efter mening, efter Gud själv, en djup längtan att få komma hem och inneslutas i en famn av villkorslös kärlek.

Tittar vi noga på förpackningarna i affären kan vi hitta märket Svenskt sigill. Vad handlar det om? Jo, det är en garanti för att maten är svenskproducerad, miljövänlig och av högsta kvalitet.

Jesus säger att Gud satt sitt sigill på honom. Han är Livets bröd, det enda som mättar oss på djupet. Så varför lägger vi pengar på skräpmat, varför äter vi sådant som inte mättar?

Jesus är brödet som bryts, gång på gång på gång, bryts för att delas och ätas och hela vår trasiga mänsklighet. Så är vi kallade att vara bröd för varandra, brytas och delas och ätas för att hela vår mänsklighet. Gör vi det kommer vi alltid vara mätta, mätta på kärlek och mening och gemenskap.

Kristus, du som blev ett svar på vår bön, ett bröd för vår hunger,

hjälp oss nu att vara ditt svar till dem som saknar vad vi äger i överflöd.

Hjälp oss att höra det rop som du har hört,

förstå den nöd som du har förstått,

tjäna den mänsklighet som du har tjänat.

Uppenbara för oss ditt bords hemlighet –

ett enda bröd och en enda mänsklighet.