Efterföljelse Matt 16:24-27
Efterföljelse är inget man talar om nuförtiden. Idag talar
vi om följare, det gäller att ha så många följare som möjligt på Instagram och
andra sociala medier. Lyckas man bra kan man försörja sig på att lägga ut sina
texter och bilder på nätet, ja man kan bli förmögen. Och går det trögt kan man
köpa följare och gillare så att siffrorna ser bättre ut. Och det finns många röster
därute som ropar: Följ mig. Och vi gillar och vi följer för andra följer och ju
fler vi är desto mer rätt måste det vara. Eller är det tvärtom?
Idag handlar det om efterföljelse, om att följa Jesus. Och
jag tänker att det finns en skillnad, en stor skillnad mellan att följa Jesus
och följa någon på nätet. Följer vi en människa så formas vi till kopior. Följer
vi Jesus formas vi till de original som vi är.
Det Jesus säger är radikalt. Det finns bara ett sätt att
leva, det är att förneka sig själv, ta sitt kors på sig och följa honom. Vad
menar han?
Det handlar inte om jantelagen som säger: du ska inte tro
att du är något. Tvärtom, varenda ord är genomsyrat av respekt, av kärlek, av
en vilja att rädda oss. Och det finns inget tvång, inget hot, inga lockpriser,
inget krångligt kontrakt med en massa finstilta undantag.
Jesus ställer oss inför ett val: valet mellan död och liv,
mellan att vilja göra succé eller att vilja bli till välsignelse. Valet mellan
att vinna hela världen och förlora sig själv eller följa honom och finna livet.
Valet mellan egoism och altruism, att leva för sig själv eller leva för andra.
Om Jesus står det i Filipperbrevet: Han ägde Guds gestalt
men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en
tjänares gestalt då han blev som en av oss.
Ylva Eggehorn skriver i boken Natt och dag: Du lär mig att
skratta… Men utan ensamrätt på mitt liv går jag vidare med dig.
Utan ensamrätt på mitt liv… Orden träffade mig rakt i
hjärtat en morgon. Jag har inte ensamrätt på mitt liv. Vad betyder det?
I min hand har jag ett bröd, en stor oblat. Den är bakad av
vetekorn som tröskats, malts och bakats ihop till ett bröd som strax ska brytas
och delas och för att ge liv.
Vi har inte ensamrätt på våra liv. Vi är som vetekornet,
meningen med våra liv är att vi ska tröskas, malas och bakas till bröd som
bryts och delas och ger liv. Ett enda bröd och en enda mänsklighet. Att leva så
är att följa Jesus.
Kan man följa Jesus utan att vara kristen? Jag menar att man
kan det. För en dag ska människosonen komma och då ska han löna var och en
efter hans gärningar, säger Jesus. Det är alltså inte orden som räknas,
församlingstillhörigheten och bibelkunskapen. Det som räknas när våra liv ska
summeras är om vi älskade våra medmänniskor och visade det i handling. Det
finns väldigt många människor av olika tro som går i Jesu fotspår, som lever
för att göra skillnad i världen, som ger sin tid, sin kraft, sin kärlek för
sina medmänniskor utan att känna namnet på honom som de följer. Men en dag ska
de se honom ansikte mot ansikte och då kommer allt falla på plats. Kan man följa
Jesus utan att vara kristen? Ja, men jag förstår inte hur de som inte känner
Jesus orkar följa honom. För mig är bönen och förbönen, Bibeln, måltiden och
den kristna gemenskapen livsviktiga delar i efterföljelsen.
