Predikan Fastlagssöndagen

Kärlekens väg

Det är säkert 25 år sedan. Jag hade inbjudit fyra personer mitt i livet till en sorgegrupp. De hade alla mist sin livskamrat alldeles för tidigt. De berättade hur människor de kände undvek dem. Man var rädd. Man visste inte vad man skulle säga.

Så vanligt! Jag tror vi känner igen oss!

Så säger en av männen i gruppen: Det jag har gått igenom har gjort mig tryggare inför det svåra. Så nu vågar jag gå fram till dem som jag vet har sorg och vi kan prata. När jag vågar möta det mörka i mig så vågar jag möta det mörka i andra. Människor märker det. Man vill tala med den som kan förstå, som själv varit där.

Vi går nu upp till Jerusalem, säger Jesus. Och sedan berättar han om det fruktansvärda som väntar honom. Han berättar om sin Via Dolorosa. Om Smärtornas väg. Om den väg han måste gå för att han älskar.

Vad händer? Jakob och Johannes byter samtalsämne. De är rädda. Så de vill diskutera bordsplaceringen i himlen. Kan inte vi få sitta bredvid dig vid honnörsbordet?

Så pinsamt. Och så förståeligt! De är rädda och rädslan gör något med en människa. Jag vet det. Jag var 30 år när jag började som sjukhuspräst på ett av Sveriges största sjukhus. I början var jag rädd. Jag hade svårt att lyssna, möta patienten. Jag var upptagen av mig själv, vad jag skulle säga och göra. Men jag fick öva, jag fick följa människor ned i mörkret, i dödsskuggans dal, gå på Via Dolorosa.

Ge oss kraft att gå lidandets och kärlekens väg, bad vi. Förr eller senare inbjuds vi alla att gå på Via Dolorosa. Gråta med den som gråter, vaka med den som har ångest, bära den andres kors.

Jesus gick inte smärtornas väg för sin skull utan för min skull, för vår och världens skull för att försona oss med Gud. O, vilken kärlek, underbar, sann. Aldrig har någon älskat som han. Han gick den för oss och han gick den före oss.

Det finns en föreställning bland kristna att eftersom Jesus lidit och dött för vår skull och försonat oss med Gud så ska vi vara glada och lyckliga och aldrig behöva ha det svårt. Och har vi det svårt är det något fel på vår tro.

Men det är en villfarelse. Det finns inga löften i Bibeln om att vi ska slippa det svarta och svåra i livet. Däremot lovar Jesus vara med oss alla dagar, också de dagar som är tunga. Hur står det i herdepsalmen: Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig.

Det måste finnas rum för mörkret också i det kristna livet, för sorgen och döden och tvivlet. Det är där som kärleken sätts på prov.

En konsekvens av vår tro är att vi samlar in pengar till dem som har det svårt. Fastekampanjen: ”Stå på modets sida” som börjar idag, utmanar oss att älska i handling, att solidariskt ställa oss på de utsattas sida. Så köp bröd, köp ljus, be för alla dem som står på modets sida i kampen mot våld och förtryck.

Förra söndagen sa jag att Jesus ord och handling var ett. Han talade om kärleken och han älskade in i döden. Nu kallar han oss att följa honom på kärlekens väg så vi kan säga som mannen i sorgegruppen: När jag vågar möta det mörka i mig så vågar jag möta det mörka i andra. Man vill tala med den som kan förstå, som själv varit där.

Lärjungarna var rädda och vi är rädda. Kärlekens väg är ingen lätt väg att gå. Men lägg märke till orden i texten: och Jesus gick först.

Predikan Sexagesima

Det levande ordet

Ord kan såra. Ord kan hela. Ord kan binda. Ord kan befria. Ord kan dölja sanningen. Ord kan avslöja sanningen. Ord kan få oss att vissna. Ord kan få oss att växa.

Det har aldrig varit så många besökare på Stadsmuseet i Norrköping som de var igår. Där pågår utställningen Medlöperi och motstånd – nazismen i Norrköping då och nu. I ett tidningsurklipp på utställningen finns en bild på Sverigedemokraternas styrelse. SD är ett parti med rötter i nazismen. Utställningen polisanmäldes av SD´s ordförande som menade att partiet blivit smutskastat. Vad hände? Personalen plockade ner artikeln. Anmälan lades ner. Personalen funderade och hängde sedan upp artikeln igen. Den tillförordnande chefen står sedan i TV och berättar hur de resonerat. Vet ni vad hon heter? Maria Modig.

Orden var outhärdliga för vissa. Först böjde sig museet. Sedan rätade de på ryggen och stod fast.

Häromveckan var det förintelsens minnesdag. En talare sa: Det började inte med mord. Det började med ord.

Jesus är hemma i Kafarnaum. Hans lärjungar är upprörda. Det han säger är outhärdligt. Många lämnar honom. Men Jesus står fast. Han ber inte om ursäkt. Han vänder inte kappan efter vinden som så många av våra politiker har gjort de senaste fyra åren av rädsla för att… vad? För att många ska lämna, för att de ska tappa medlemmar.

Vad är det som är så upprörande? Jo, Jesus har sagt att han är livets bröd. Att brödet är hans kropp. Att vi måste äta hans kropp och dricka hans blod för att få liv.

Det är inte tomt prat. Det är blodigt allvar för Jesus. Och varenda förälder vet vad detta innebär. Det går inte att sitta med armarna i kors och titta på sitt barn när det gråter och säga: Snyt dig lilla vän. Nej, man tar upp barnet i famnen och håller om det tills gråten gått över. Om ens barn är i fara är man beredd att ge sitt liv för att rädda det. Man ger allt för den man älskar, sin tid, sin kraft, sina tårar, sina böner. Man är beredd att göra vad som helst.

När jag bodde i Arvidsjaur mötte jag en kvinna som förlorat sin man. De hade varit på utlandsresa. Pojken hade badat, kommit för långt ut och blivit neddragen av underströmmar. Pappan hade kastat sig ut, fått tag i pojken och räddat honom men orkade sedan inte simma in utan drunknade.

Jesus kom för att säga att så älskar Gud dig och dig och varenda människa. Som pappan som inte satt kvar på stranden och sa: Jag älskar dig, det vet du väl utan som kastade sig ut för att rädda sitt barn. Ord blev handling. Handling som blev vår räddning. För dig utgiven. För dig utgjutet.

Jesus är Ordet med stort O, det som samtidigt är handling. Hans ord leder inte till mord. Hans ord leder till liv.

Hade Jesus nöjt sig med att prata och predika och tala vackert om himlen och kärleken då hade vi inte suttit här idag. Ordet blev kött, kropp, handling. Inkarnation. Han levde som han lärde. Han gav sitt liv. Därför tror jag på honom. Därför förtröstar jag på honom. Därför har jag lagt mitt liv i hans händer.

Vi har författat en Församlingsinstruktion, ett dokument som anger riktningen för Aneby pastorat de kommande fyra åren. Den innehåller många vackra ord. Och nu måste vi göra orden till handling, leva dem. Ibland kommer vi misslyckas, ibland kommer vi också vika ner oss när vi blir rädda men sedan kommer vi göra som Maria Modig, räta på ryggen och följa vår övertygelse. Så får människor hopp. Så kommer till tro på Kristus.

Tack Jesus för att du är Ordet som samtidigt är handling. Du är Ordet som ger oss liv.

Predikan Septuagesima

För många år sedan träffade jag en kvinna som var så ensam. Ensamheten var inte självvald, den var ofrivillig, den gjorde ont. Jag skulle så gärna vilja finnas till i någons tanke, sa hon. Veta att någon tänker på mig, längtar efter mig, vill mig. Någon som jag får tänka på med värme och längta efter.

Finnas till i någons tanke, sa hon. Vackra ord. Och steget från att finnas till i någons tanke till att bli till är inte långt. För det är ju just det som händer när vi möts och älskar varandra: Vi blir till. Vi blir mer levande. Varje dag. Livet får mening, hjärtat blir varmt, livsmodet återvänder.

Dagens text från Salomos Vishet är en hälsning till oss som är ensamma. En hälsning från Gud: Du älskar allt som finns till. Allt som lever har du kallat till liv. Du älskar allt levande.

Mina vänner och särskilt du som känner dig ensam: Du finns till för att Gud har kallat dig till liv, Gud älskar dig. Du finns till i Guds tanke och i Guds hjärta. Varje hjärtslag, varje andetag är en gåva från Gud, ett kärleksbevis.

Ibland är det svårt att tro att det är sant. Hur kan vi leva så mot varandra att detta blir sant varje dag? Jag tänker på ordet respekt. Det betyder att besvara någons blick, att se varandra i ögonen, mötas på riktigt. Inte titta, inte blänga utan se på varandra med Jesus blick, kärleksfullt, varmt, upprättande.

Gud älskar dig och mig och allt levande. Men Moder jord är sjuk, hon har feber vilket leder till att många djurarter minskar i antal och riskerar att utrotas. Senast häromdagen kom en larmrapport om att antalet humlor minskat med en tredjedel. Orsak: Vår livsstil.

Hur kan vi ställa om våra liv, omvända oss så att vi värnar och skyddar allt som Gud kallat till liv?

Kvinnan längtade efter att finnas till i någons tanke.

Gud, tack för att vi finns till i din tanke, i ditt hjärta. Lär oss älska som du älskar. Lär oss älska allt levande.