Predikan 2 sönd e Trettondagen

Jag vill säga något om Törsten och något om Källan.

Idag känner jag mig som kvinnan som sökte sig till källan, mitt på dagen, när det är som varmast, när ingen annan går dit, för mitt på dagen går man ingenstans, man vilar i skuggan. Men jag måste bara hit, det spelar ingen roll vad andra gör, törsten driver mig.

Denna törst, som aldrig ger oss någon ro, som driver oss att dricka också ur usla brunnar, ta genvägar, nöja oss med droppar på tungan som först smakar gott men egentligen bara gör oss mer törstiga. Törsten som reklamen siktar in sig på: Kom hit och drick. Kom, kom. Och människor springer, och handlar för dyra pengar och alla dricker men ingen verkar glad. Törsten släcktes inte.

Törsten har Gud gett oss för att vi ska söka Gud. De andliga fäderna och mödrarna säger att törsten i oss är Guds törst efter sig själv. Gud bor i våra hjärtan och Gud längtar till Gud. Gud i oss söker efter Gud, efter Guds härlighet.

Därför kan vi som kristna aldrig vara förmer, aldrig framme och färdiga. Vi kan inte vara något annat än törstande som tillsammans med andra törstande söker efter källan med det levande vattnet och tillsammans, sida vid sida dricker ur den.

Var finns då källan? Här!

• I Dopets vatten. Här förenas vi med Gud.
• I Brödet som bryts och vinet som delas. Här får vi dricka liv i djupa drag. 
• I Ordet, Guds levande, livgivande ord som berättar om kärleken, förlåtelsen, friden som stavas Jesus. 
• I Bönen för och med varandra.
• I Tystnaden

Vad är det som gör dopet, brödet, vinet, ordet och bönen till den källa som släcker vår törst? Den heliga Anden, hjälparen. Det är Anden som leder oss till källan.

Men om dopet inget betyder, ordet är stumt, bönen smakar beskt, om Gud är tyst och allt är torrt och tomt?

Gör som kvinnan, sök dig ändå till källan, även om ingen annan gör det. För när vi minst väntar det kan det mitt i vardagen tränga upp en källåder med levande vatten, en varm blick, ett musikstycke, en strof i en dikt, en kram, en glänta i skogen med fågelsång och blåsippor. Där, just där är Jesus och viskar: Var inte rädd, jag är med dig. Och ryggen blir rakare, stegen blir lättare och hjärtat fylls med glädje som ingen kan ta ifrån oss.

Tystnad

Efter samvaron i församlingshemmet vill jag för den som vill samtala om dagens ämne och kanske säga något om Tillbedjan utifrån en artikel i tidskriften Pilgrim.

Predikan Trettondagen

Gudstjänst för små och stora

Vad heter den här dagen? Trettondagen. Den kallas också EPIFANIA. Kan vi säga det tillsammans: Epifania.

Det betyder uppenbarelse, avslöjande. Eller på modern svenska: Gud kommer ut.

Det står i Bibeln att innan Jesus föddes visste ingen vem Gud är. Gud var ett mysterium, en hemlighet. Men nu har Gud kommit ut, visat vem han är i Jesus Kristus. 

Gud har kommit ut som den FÖRSTE OCH STÖRSTE. Den som kungar och stjärntydare kommer för att tillbe. En dag ska alla falla på knä för Jesus, Trump, Putin, Xi Jinping. Du och jag. För Jesus är den förste och störste.

Gud har kommit ut som FLYKTING. När stjärntydarna hade åkt hem blev Josef och Maria tvungna att fly till Egypten. Det är det som gör Jesus till den störste, han har varit minst och vet hur det är att förlora allt.

Gud har kommit ut som FRÄLSARE, som befriare. Gud är inte skrämmande och dömande. Gud älskar oss, Gud säger: Var inte rädd. Jag är med dig alla dagar. 

Därför får vi göra som Stjärntydarna: Ge Jesus det finaste vi har. Vad kan det vara? Vårt hjärta. Våra hemligheter, vår skuld och skam, vår sorg och rädsla, vår längtan, vår kärlek.

Idag är det Epifania. Gud avslöjar vem han är. Han har kommit ut som den Förste och störste, som Flykting och som Frälsare, vår bästa vän.

Predikan nyårsdagen

Luk 13:5-8

I början av sommaren planterade jag ett äppelträd i min trädgård. Det är en ny sort som heter Gratia. Gratia betyder nåd. Jag grävde djupt, la i mycket matjord, vattnade och satte ner trädet. Så kom torkan och jag vattnade. Lasse Wessman hjälpte mig binda upp det och jag fortsatte vattna. Till min stora glädje upptäckte jag en dag att det skjutit nya skott. Nu vilar det för att snart växa igen och kanske så småningom bära god frukt. För skulle det hända att det bara växte, men inte vilade skulle jag bli bekymrad. För vilan är förutsättningen för växten, bara det träd är stilla, rotar sig på djupet kan bära frukt.

Trädet är du och jag, vi tillsammans, planterade här av Gud för att rota oss, växa och vila, blomma och bära frukt.

Frukterna som Gud söker är Andens nio frukter: Kärlek, glädje frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

Det är Gud som söker efter frukten för att Gud vet att den behövs här på jorden. Det finns en hunger efter kärlek, efter sann glädje, efter frid. Har vi burit frukt under det gångna året? Kommer vi bära frukt det kommande. Bara Gud vet och kanske de människor vi får möta. Och det är viktigt. Vi ska inte fokusera på vad vi åstadkommer, vi ska inte stirra oss blinda på resultatet, vi ska inte eftersträva avkastning och tillväxt.

Vår uppgift är att överlämna oss i trädgårdsmästarens vård. Jesus ser oss. Jesus ber för oss. Jesus vill gräva och gödsla, vårda och vattna. Vår uppgift är att bli stilla, rotade i hans kärlek, omslutna av hans ljus och låta mästaren beskära och ansa. Tids nog kommer frukten och vi kommer knappt märka det. Marknadskrafterna stressar oss med sitt nyttotänkande, ett tänkande som smittar av sig på kyrkans verksamhet. Jesus inbjuder oss till ett nådestänkande som går ut på att vila har sin tid, växa har sin tid, bära frukt har sin tid, för han ser oss, han ber för oss och han vet vad vi behöver.

Gräva och gödsla: kan det handla om fördjupning, samtal om kristen tro, om livet, om att spegla våra liv i Bibelns berättelser, i varandras livsberättelser.

Gräva och gödsla. Vad behöver du, vi, församlingen? Jag vill som er kyrkoherde söka efter former för bön, förbön, livsviktiga samtal där trädgårdsmästaren får ge oss – inte det vi vill ha utan det vi behöver för att bli sant mänskliga.

Under fastan kommer vi ha bön tre gånger om dagen, 9, 12 och 15.

Personalen kommer erbjudas en dygnslång retreat och inbjudas att varje onsdag morgon mellan 8 och 9 samtala om kristen tro.

Jag blir alltmer övertygad om att stillheten är en förutsättning för rörelsen, vilan är en förutsättning för växten. Frukten vi kommer att bära är inte vår frukt utan Andens frukt i och genom oss, sådan frukt som Jesus bar. Jesus säger i Joh 15:5 Utan mig kan ni ingenting göra.

I somras planterade jag ett äppelträd. Det heter Gratia. Gratia betyder nåd. Min bön är att vi ska få vara träd i Guds trädgård som vårdas och vattnas av trädgårdsmästaren Jesus, som får vila och växa och bära frukt, frukt av nåd.