Predikan 12 söndagen efter Trefaldighet

Friheten i Kristus

Jesus har varit på semester med sina vänner. De reste till Tyros som ligger vid havet i nuvarande Libanon. De behövde komma ifrån, vila, få vara anonyma, bara vara. Kanske bada, äta gott, sova ut. En del människor har svårt att varva ner, det är som om man måste prestera också när man vilar. Unnade sig Guds son att vila så kan vi också unna oss det.

Nu är Jesus tillbaka i tjänst. Han vandrar omkring och vad händer? Jo, nöden söker nåden. Nöden finns överallt och när vi är i nöd söker vi nåd, vi söker efter någon som har tid, någon som ser mig, lyssnar på mig och lägger sin hand på mig. Och om vi är så trötta, så ledsna, så märkta av sjukdom att vi inte kan be om hjälp själva så är det gott att ha vänner, grannar som ber å våra vägnar.

Det kallas för förbön. Att be med och för varandra. Tänk om vi kunde göra det oftare. Jo, det sker – inte minst här där ljusen vittnar om böner för nära och kära.

Vännerna ber inte att Jesus ska bota mannen, de har endast en önskan: lägg din hand på honom. Så enkelt kan det få vara att be, för Jesus ser och vet vad som är bäst just nu.

Jesus är här nu. När vi samlas i hans namn har han lovat vara mitt ibland oss. Vad vill du be honom om? För egen del eller för någon du tänker på just nu.

Vi sjunger: Vänd dig till mig, var barmhärtig, vänd dig till mig, hör min bön. 

Så får vi lägga allt i Guds händer med orden: Hör vår vår bön, svara oss i din kärlek och handla med oss efter din vilja.

Temat för denna dag är Friheten i Kristus. Jag vill säga något om vad vi befrias ifrån och vad vi befrias till när Jesus får komma in i våra liv.

Befriade ifrån:

• Skuldens tunga börda. Människan är en bräcklig varelse, en syndare. Vi vill väl men ibland blir det så fel. Vi får dåligt samvete, känner skuld, skäms, och snart får självföraktet fäste i oss. Och när vi blir sjuka kommer tankarna: Vad ont har jag gjort? Är detta ett straff för något jag gjort? Ibland finns det ett samband mellan det vi sår och det vi får skörda, ibland inte. Men tankarna kommer ändå. Ångesten. 
  Vi behöver inte gå under av skuld eller skuldkänslor. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son. Du är älskad, befriad och förlåten.
• Rädslan för döden. Genom hela Bibeln hörs en viskning: Var inte rädd. Var inte rädd för livet. Var inte rädd för döden. Jag är med dig. Kristus har dött och uppstått. Har brutit udden av döden. Han har gått före oss. Det finns spår i sanden. När vi dör går vi inte bort, vi kommer hem, hem till Gud, till ljuset, och Gud sträcker fram sin hand och torkar varsamt tårarna från våra kinder. 

Befriade till:

• ansvar. Vi är befriade från oss själva för att lyfta blicken och se vad som behöver göras för jorden, för klimatet, för samhället, för våra medmänniskor. Så får vi ställa oss skuldra vid skuldra med alla goda krafter och dra vårt lilla strå tillstacken för att göra skillnad. 

• Lovsång. Mannen som Jesus botat kunde inte låta bli att berätta om Jesus. Och vet ni, jag tror att han sjöng för där orden inte räcker till där tar sången vid. Och vi är här för att andra har berättat för oss. Och vi får i vår tur berätta om Jesus, lovsjunga och i våra liv återspegla hans kärlek. 

Predikan friluftsgudstjänst Fribjörnarp

11 e tref Tro och liv Luk 18:9-14

Vem är du i denna text? Vem känner du mest igen dig i? Farisén eller publikanen / tullindrivaren?

Jag läser texten en gång till och sedan blir vi stilla i en stunds tystnad och rannsakar våra hjärtan.

Tro och liv. Kanske har ni hört uttrycket: Jag hör inte vad du säger för dina handlingar slår ihjäl dina ord?

Denna söndag handlar om att minska gapet mellan ord och handling, mellan ideal och verklighet. Denna söndag handlar om helgelsen, om att bli trovärdig och helgjuten som människa, om att bli lik Kristus, om att leva så att vi inte skymmer Kristus utan i stället ärar honom med våra liv.

Förr i tiden kunde man i predikoturerna möra begreppet helgelsemöte. Men det var länge sedan jag såg det ordet. Betyder det att vi redan är helgade och rättfärdiga eller betyder det att vi inte behöver någon helgelse, eller möjligen att det är för svårt att bli en helgad, Kristuslik kristen så det är ingen idé att försöka?

Farisén ansåg att han var rättfärdig, att han hade rätt, hade hittat rätt, var färdig och klar, att han färdades på rätt väg och det var han stolt över. Han var inte bara rättfärdig i sina egna ögon utan också högfärdig, så högfärdig så att han ansåg sig vara förmer, finare, bättre än andra. Jag tackar dig för att jag inte är som andra. Jesus är knivskarp och träffsäker, han punkterar vår självgodhet med några få ord. För har vi inte lite till mans tänkt så?

I sommar har jag läst Grundglädjen av Martin Lönnebo. En oerhört själavårdande bok. På ett ställe skriver han: Ska jag ge dig ett enda råd så är det: Förakta inte.Och jag inser hur lätt det är att förakta, att ser ner på, att döma och kritisera. Och detta sprider sig som en farsot i samhället. Vi jämför oss och dömer, vi försöker framstå som lite bättre genom att måla någon annan i lite sämre dager. Föraktet förfular en människa, förgiftar våra relationer, förhindrar mognad och mänsklig växt.

Farisén litade på att han själv var rättfärdig men han hade inte frågat Gud: Hur blir man rättfärdig? Hur blir man sann och hel och trovärdig?

Frågar vi så svarar Gud: Se på Jesus. Och Paulus säger: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. 

Det finns bara en väg och den går genom förkrosselsen, genom att Gud får visa oss vår synd, högmodet, föraktet, hyckleriet och självgodheten.

Människor som länge vandrat på helgelsens väg berättar att ju närmare Kristus de kommer desto mer får de syn på sin synd, ju närmare ljuset de kommer desto tydligare syns fläckarna, smutsen, mörkret. Och det hjälper inte att putsa på ytan, att dölja allt bakom en from och fin fasad. You can´t polish shit. Ju mer man polerar skit desto skitigare blir det. Vad ska vi ta oss till? Vi ska följa tullindrivarens exempel. Han känner sina tillkortakommanden, han har inte längre något att berömma sig för. Han är förkrossad. Det finns bara en sak han kan göra: Be om och lita på Guds barmhärtighet. Gud, var nådig mot mig syndare. Gud älskar och förlåter, Gud helar och hjälper. Allt är nåd.

Och möter vi någon som luktar illa eller beter sig illa eller som livet har gjort illa, tänk: det kunde ha varit jag. Herre förbarma dig över oss.