Predikan Annandag jul

Idag är det den helige Stefanos dag. Kontrasten mot julens vackra och vänliga budskap är skarp, näst intill obehaglig och obegriplig. Igår sjöng vi om det lilla barnet som föds i Betlehem för att skapa fred, frid och försoning. Idag läser vi orden: Tro inte att jag kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.

Vad menar Jesus? Jag återkommer till frågan.

Sverige har varit ett kristet land i 1000 år. Vår kultur, våra lagar, vår människosyn, vår värdegrund bygger på den kristna tron. För femtio år sedan döptes nästan 100% av alla svenska barn. 85-90 % konfirmerades. Borgerliga vigslar var ett undantag och 98% av alla begravningar skedde i Svenska kyrkans ordning. Fortfarande är ca 70% av alla Aneby kommuns invånare medlemmar i Sv kyrkan. Vi döper sex av tio nyfödda barn. 2010 var det 40 besökare per gudstjänst i Svenska kyrkan. Fem år senare var det 39. 400 000 gudstjänster firades och antalet gudstjänstbesök var 15,5 miljoner. I Sverige är det inte svårt att vara kristen. Kanhända kan man bli retad eller ifrågasatt i skolan eller på jobbet men det är inte farligt att vara kristen.

Vi firar Lucia, men få förstår att hon dog pga sin kristna tro. I Luciatåget finns det oftast stjärngossar som sjunger: Staffan var en stalledräng. Är det någon som vet bakgrunden till det? Legenden berättar att Stefanus var stalldräng hos kung Herodes. När Jesus hade fötts fick Stefanus syn på stjärnan (därav benämningen stjärngosse) och sprang upp till kungen och berättade att nu hade ett kungabarn fötts. Herodes blev irriterad och sa att det trodde han inte alls på såvida inte den stekta tuppen som låg på hans tallrik började flaxa och gala. Just då hände just det och Herodes blev ursinnig och rädd eftersom det nyfödda barnet måste vara mäktigt som kunde uppväcka en död tupp. Herodes beordrade då att stalldrängen skulle dödas. Detta är som sagt en legend som blandar många motiv och rör ihop årtalen. Den riktiga Staffan eller Stefanus var den förste martyren, den förste som bara några år efter att Jesus dött på korset, stenades till döds för sin tro. Han var diakon i den första församlingen. Han delade ut mat till de fattiga, precis som Christina Antonsson gör idag. Han predikade och botade sjuka och var en frimodig ung man i trettioårsåldern. Problemet var att judarna ogillade de kristna och sökte efter varje tillfälle de kunde hitta för att fängsla och tortera och döda dem. Den som var mest nitisk i förföljandet av de kristna var Saulus som senare skulle möta Kristus på vägen till Damaskus och bli den förste missionären och själv en martyr.

Hur är det idag? Är det riskfritt att vara kristen? Nej! Det finns en organisation som heter Open doors som i januari varje år ger ut statistik på förföljelser mot kristna. 2014 dödades 4000 människor pga sin kristna tro. 2015 var det 7000 och då är inte Nordkorea, Syrien och Irak inräknade eftersom det inte går att få någon tillförlitlig statistik därifrån.

2300 kyrkor attackerades och förstördes vilket är dubbelt så många som året innan. Förföljelserna mot kristna tilltar.

Hur viktig är den kristna tron för oss? Vilket pris är vi beredda att betala för vår övertygelse? Skulle du våga dig hit om förbjudet att sjunga kristna sånger och läsa Bibeln tillsammans? Om det var förenat med dödsstraff att tillbe Jesus Kristus, skulle vi ge upp vår tro då? Om någon som du älskar ansluter sig till en organisation som har som mål att radera ut den kristna tron hur skulle du göra?

Svåra frågor. Och jag vet att detta bibelord har använts som förevändning för att skapa sekter. Knutby är ett exempel. Åsa Waldau uppmanar ungdomarna att bryta med sina familjer för att vara helt kunna lyssna på och lyda henne. Det är osunt. Och tempelriddarna som red ut på korståg och dödade muslimer som vägrade låta döpa sig, de lutade sig säkert mot dagens text.

Vad kan Jesus mena med de obegripliga orden? Jag tänker att förståelsen är svåråtkomlig för oss. Orden om motsättningar mellan familjemedlemmar är hämtade från dagens GT-text i Mika 7:1-6. De utgör en del av den föreställning som knöts till judarnas Messiasförväntan. Läser man hela kapitel 10 hos Matteus förstår man att Jesus vill att lärjungarna ska förstå allvaret i att följa honom. Det kostar allt och ger allt. De ska inte förvänta sig att det blir lättare för dem än för deras mästare som dör på korset. Kärleken kan inte köpas och inte säljas men den kostar allt. Det vet den som någon gång har älskat. Svärdet Jesus talar om - kan det vara Guds ord? Paulus skriver i Hebr. 4: 12: Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.

Tolkningsnyckeln till detta att kännas vid Jesus inför människorna är ett annat Jesusord: Inte alla som säger Herre, Herre till mig ska komma in i himmelriket utan bara de som gör min himmelske Faders vilja. (Matt 7:21) Det innebär att detta att kännas vid Jesus inte är begränsat till att kalla sig kristen eller vara medlem i en församling. Den som kämpar för allas lika värde, den som visar barmhärtighet, den som avslöjar maktmissbruk, förtryck, lögner, mutor, den som verkar för rättvisa, den som klär den nakne, mättar den hungrige, besöker den sjuke känns vid Jesus i sina handlingar - oavsett religiös tillhörighet!!

Vad är det då i den kristna tron som det är värt att dö för? Mycket av utanpåverket kan vi vara utan men kärnan är värd allt. Guds kärlek i Jesus Kristus. Jesus stavas kärlek. Kärlek stavas Jesus. Utan kärlek kan ingen leva. 
Vad är det då i den kristna tron som det är värt att dö för?

Det är Guds kärlek och barmhärtighet, det är förlåtelsen och nåden. Det är ljuset och glädjen och hoppet. Helt enkelt det sanna och goda. Tron, hoppet och kärleken.

Men varför vill någon döda eller fängsla en person som tror på och vill leva ut godhet och barmhärtighet? Det finns människor som älskar mörkret mer än ljuset. När den ortodoxa ärkebiskopen i Eritrea ifrågasatte presidentens maktfullkomlighet blev han satt i husarrest. När juluppropet lanserades den 14 december till stöd för en generös flyktingpolitik gick mörka krafter in och försökte förstöra uppropet. När journalister avslöjar maktmissbruk, mutor, lögner och fusk blir de hotade till livet. Och en del slutar, för de orkar inte.

Är godhet, sanning, barmhärtighet och allas lika värde värt att kämpa för? Är det värt att dö för det goda? Ja, Jesus gjorde det. Stefanus gjorde det. Lucia gjorde det. Och många gör det idag. Och en sak är säker. Det goda kommer segra. Ingen regim eller kultur som bygger på lögn och förtryck har någonsin bestått. Det goda kommer att segra!

Predikan Juldagen

Jesu födelse

1. Förunderligt och märkligt,

omöjligt att förstå,

men dock så ljust och verkligt

och ljuvt att tänka på:

inunder öppen himmel,

på bädd av strå och blad,

du finner, Herre Jesus,

din första vilostad.

2. En fågel har sitt näste,

sin kula varg och lo,

var blomma har ett fäste,

var humla har ett bo,

men fursten i Guds rike,

det levande Guds ord,

får bli en hemlös´ like

sin första natt på jord.

3. Men kom! Jag vill upplåta

mitt hjärta, själ och sinn

och bedja, sucka, gråta:

Kom, Jesus, till mig in!

Här är din egen hydda,

du köpt den dyrt åt dig,

mitt hjärta skall dig skydda,

ack, giv mig jul med dig!

I dagens predikan vill jag säga något om:

Det skrämmande ljuset

Guds "dimmer"

Den himmelska lovsången

Det skrämmande ljuset. Det herdarna får se är inte ljuset från en ficklampa eller en fackla. De får se ljuset från himlen, från Guds härlighet. Varför blir då herdarna rädda? Därför att de bor i mörkret, de vandrar i mörkret, de har utvecklat ett mörkerseende som gör dem ljusrädda. En människa som älskar ljuset blir lätt mörkrädd. En människa som älskar mörkret blir ljusrädd eller ljusskygg. Johannes skriver: När ljuset kom in i världen , då älskade människorna mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. Vilken sorg för Gud. Gud skapade oss till ljusets barn, till att leva i och av Guds härlighet. Ljuset är vårt rätta element. Men genom människans uppror mot Gud kom mörkret in i världen. Hur kunde det bli så? Paulus skriver i Romarbrevet: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud.

Därför skrämmer ljuset, det bländar oss, vi blundar. Och vi längtar. Det finns en oerhörd längtan efter ljuset, efter Guds härlighet, efter att komma hem i människans hjärta. Så hur ska Gud göra för att komma nära?

Gud använder en ”dimmer”.

Gud närmar sig sakta, skickar först fram en ängel som säger: var inte rädda. Sen när herdarna vant sig vid ljuset skruvas dimmern upp med en stor himmelsk här. Herdarna får en försmak av himlen, de får se det varenda människa längtar efter att få se. De får höra den ljuvaste sång som någonsin sjungits. Så dimmas den himmelska lampan ner, herdarna skyndar till Betlehem för att få se barnet som beskrivs som utstrålningen av Guds härlighet, en avbild av Guds väsen. Men nu blir de inte bländade. Varför? För att Maria har lindat honom. Ingen kan se Gud och leva. Ljuset är för starkt. Vi skulle dö av lycka. Därför lindas Jesusbarnet. Därför skriver Johannes när han ska berätta om Jesu födelse: Ordet blev människa och bodde ibland oss. Ordagrant: tältade. Gud är nära, mitt ibland oss, men för vår skull gömd bakom en tältdukstunn hinna. Lindad – synlig och samtidigt fördold - för vår skull. När togs linnebindlarna bort? När Jesus uppstod. Här, i kalkklädet anar vi tältet som gömmer Jesusbarnet, Kristi kropp och blod. Strax ska vi lyfta på duken. Dimmern gör att ljuset kan anpassas, sakta vridas upp så att vi vänjer oss. Därför kommer Gud till oss inlindad, i ett litet barn, lagt bland djuren i en krubba, i ögonhöjd – för att ingen ska bli rädd. För att alla ska kunna se, våga sig fram, böja knä och hylla honom. Därför kommer han idag till oss i enkelt bröd och vin för att alla ska kunna ta emot, för ingen ska bli rädd.

Paulus skriver om Jesus att han har först oss från mörkret till sitt underbara ljus. Vi är ljusets barn. Det hade herdarna upptäckt och det vet vi. När vi hatar och hotar, när vi sårar varandra, stöter bort, gör skillnad på människor, stänger våra gränser, drar in personlig assistans till dom som har det ofantligt kämpigt, då trampar vi på oss själva, då lever vi emot det som är vårt sanna väsen, då bjuder vi in mörkret. När vi öppnar våra hjärtan, räcker varandra handen, försonas, skapar mötesplatser där alla får plats, som i går här i kyrkan, då landar himlen på jorden. Då bryter den himmelska lovsången fram. Vi sjunger med änglarna och herdarna:

Sjung lovsång alla länder

och prisa Herrens namn.

Nyskriven Mariapsalm

Fjärde söndagen i advent är Marias dag, Herrens moder.

Publicerar en text som jag skrivit till nästa seminarium i Psalmskolan första helgen i februari.

Uppgiften är att skriva en psalm för barn och ungdomar som också kan sjungas av alla åldrar. Jag vet inte om jag lyckats men jag har gjort ett försök. Psalmen är inte tonsatt än eftersom den kommer diskuteras på seminariet.

Jag valde Jesu mor Maria som fokus i psalmen. Hon var ung när ängeln kom på besök, en alldeles vanlig flicka på väg att ta steget in i vuxenlivet. Barn och vuxen på samma gång.

Maria

Tuppen gal, Maria vaknar. Solen färgar himlen röd.

Doften fyller sakta huset, när mor Anna bakar bröd.

Glad Maria dukar bordet, retas med sin lillebror.

Hämtar vatten ifrån brunnen, öser upp till får och kor.

Plötsligt kommer det en främling, strålande av himmelskt ljus.

Bländad, rädd, Maria snubblar, råkar stöta till ett krus.

Hej Maria, säger ängeln, du är älskad bortom ord.

Du ska föda Gudasonen, himlen kommer till vår jord.

Detta är ju inte möjligt, jag har aldrig haft nån man,

svarar flickan, tyst och ängsligt. Du får gå nån annanstans.

Allt är möjligt, säger ängeln, för den Gud som har dig kär.

Helig Ande kommer tända liv som namnet Jesus bär.

Rörd till tårar svarar flickan: Låt det bli som du har sagt.

Jag vill vara i Guds vilja, lita till Guds goda makt.

Medan solen sakta sjunker, hörs den unga kvinnans sång.

Universum håller andan. Himlen jublar natten lång.

Copyright Peter Andreasson

Tal vid Luciakröningen i Aneby kyrka 161212

Kan en mörkhyad pojke vara lucia? Eller skäggig man? Eller en 85 årig gammal tant? Eller en treåring? 

Självklart. Lucia betyder den som lyser för andra. Det är mörkt ute. Dagarna är korta och nätterna är långa. För många människor är det mörkt här inne i hjärtat också. Mörkt av ensamhet, rädsla, oro för framtiden, sjukdom, sorg. Alla har sitt mörker men vi gömmer ofta det jobbiga under en glättig yta. 

Jesus sa: jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Jesus sa också: Ni är världens ljus. Göm inte ditt ljus utan låt det lysa för alla människor. Så gjorde Lucia. 

Hon föddes i en kristen familj i Syrakusa på Sicilien under kejsare Diocletianus tid.  Hennes pappa dog när hon var liten. Tidigt kände hon i sitt hjärta att hon inte skulle gifta sig som alla andra flickor. Hon ville leva för Gud och hjälpa de fattiga. Legenden berättar att hon var påhittig. Hon besökte dem som bodde trångt och mörkt och för att kunna bära så mycket bröd som möjligt gjorde hon en huvudbonad som hon kunde fästa ljus i. Så hade hon händerna fria att bära bröd och dela ut till de hungrande medmänniskorna. Hennes besök lyste upp deras mörker. 

Nu var det så att hennes mamma ville gifta bort henne men Lucia försökte på alla sätt avvisa friaren. Till sist blev killen så arg så han angav henne för myndigheterna. Vad var brottet? Jo, att hon var kristen. Det var nämligen förbjudet att tillbe någon annan än kejsaren. Lucia blev ställd inför rätta och där sa hon: ”Jag känner ingen annan Gud än min skapare i himlen och är beredd att offra mitt liv för honom”. Hon blev dömd till ett liv på bordell, men när hon skulle transporteras dit i en vagn dragen av oxar frös hjulen fast. Då hällde man kokande olja över henne men hon blev inte skadad. Till sist stack bödeln ut hennes ögon och sedan stötte han svärdet genom hennes hals. Lucia var död, hon blev en martyr, men ljuset från hennes liv brinner fortfarande som allas vår förebild. Ljuset är starkare än mörkret. Kärleken övervinner hatet. Ingen kommer ihåg den mäktiga kejsaren men den enkla flickan Lucias minne kommer för alltid finnas kvar.

Lucia gjorde inte som alla andra. Hon lyssnade till Guds röst i sitt hjärta. Alla kan lysa för en medmänniska, tända ljus av vänlighet, hjälpsamhet, tröst, kärlek. 

Hilma Enell berättar i boken Alla skrattar och gråter på samma språk att hon var negativt inställd till flyktingar och invandrare och hon ville därför inte följa med sin mamma till flyktingförläggningen på Gransnäs i december i fjol. Men en dag gav hon med sig och hon möttes av barn som kom springande emot henne för att kramas. Hon fick skratta och gråta med dom vuxna, hon lärde sig mycket av dom och fick lära dom en del. Hon fick vänner för livet och omvärderade helt sin syn på flyktingarna. 

Våga också du att följa ditt hjärta även om det kostar på. Då blir vår värld en ljusare värld att leva i. 

Kan en mörkhyad pojke vara lucia? Eller skäggig man? Eller en 85 årig gammal tant? Eller en treåring? 

Självklart!

Predikan tredje söndagen i advent

Bana väg för Herren

Min predikan är uppdelad i tre punkter:

• Adventstidens allvar
• Abraham
• Att dela med sig

Adventstiden är en allvarlig tid, en tid för rannsakan och omvändelse. Det är en tid på året då vi skulle skruva ner tempot, fasta, skala av, bli stilla för att förbereda oss för Jesu födelse. Jag vet. För många av oss är det tvärtom. Men jag säger det ändå, för jag tror att det finns en längtan efter stillhet, ett behov av frid. Det är nu vi bildligt talat ska gå ut i öknen och lyssna på Johannes omskakande predikan. För vad händer om vi slår dövörat till, vad händer om vi blundar och bara kör på? Jo, då tar girigheten över, själviskheten, likgiltigheten, våldet. Då bygger vi berg av överflöd, medan andra hamnar i djupa svackor av brist. Då blir stigarna krokiga eftersom vi tar omvägar för att slippa möta blicken från en tiggare eller en ensam granne. Då uppstår klyftor mellan vi och dom, rika och fattiga, svenskar och invandrare. Ju mer stressad en människa är desto sämre blir hennes urskiljningsförmåga. Ju tröttare en människa är desto lättare påverkas hon av massan, av grupptrycket.

Adventstiden är en tid för rannsakan, för stillhet, för omvändelse.

Abraham. Johannes är upprörd. Huggormsyngel, vem har sagt att ni kan slippa undan den kommande vreden? Och börja inte säga er att vi har Abraham till fader.

Vad betyder det? Jo, det talesättet innebar att man som jude, som Abrahams barn var förmer än andra, hade sitt på det torra av födsel och ohejdad vana, att det räckte med att tillhöra en utvald skara som hade Gud på sin sida och därför var man liksom immun. Att ha Abraham till fader var något som man tog till när det började brännas. Nej, jag behöver inte be någon om förlåtelse, jag har inte gjort något fel. Den uppblåstheten finns också i Sverige, vi svenskar är liksom förmer än andra. För att inte tala om oss kristna. Det smyger sig lätt in en självtillräcklighet i kristna kretsar. Vi är kristna så vi behöver inte omvända oss. Denna uppblåsthet och självgodhet sticker Johannes hål på. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Vad ska vi då göra?

Att dela med sig

Budskapet är konkret och vardagsnära. Har du två skjortor, dela med dig till den som ingen har. Har du två bröd, dela med den hungrige. Sverige går för högtryck. Vi skryter över vår välfärd. Men välfärd är liksom medmänsklighet en färskvara. Själva kärnan i välfärden är att vi delar med oss, att vi tar hand om de gamla, de sjuka, de handikappade, att vi öppnar våra hjärtan och tar emot människor som är på flykt. Välfärd är att färdas väl, att göra det möjligt för alla i ett samhälle att färdas väl genom livet. Men detta synsätt börjar urholkas. Idag stängs gränser, familjer hindras från att återförenas, barn utvisas, handikappade får sin personliga assistans indragen. Vi måste omvända oss!

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och tillsammans kan vi med Guds hjälp förflytta berg.

Som vi gjorde i torsdags när Kyrkans Unga med Mia och Fredrik anordnade en cafékonsert med insamling till musikhjälpen så att fler barn i världen att får gå i skolan.

Vad ska vi då göra? Vid kyrkkaffet kommer jag utmana er i ett mycket ömmande fall.

Vi har talat om att adventstiden är en tid för rannsakan och stillhet. Om att vara Abrahams barn, om att dela med sig.

När vi har kommit så här långt så inser jag att det är något som fattas.

Johannes tillhörde det gamla förbundet, det som byggde på lagen. Lagen som övervakare talar Paulus om. Lagen som piska, domen som hot. Johannes var kärv, han sa sanningen. Tack och lov var Johannes inte Messias. För det finns ingen nåd hos Johannes. Sanning utan nåd kan krossa en människa. Utan nåd kan ingen leva!

Nåden finns hos Jesus Kristus. Den får vi öppna oss för, be om och ta emot i den heliga nattvarden: För dig utgiven. För dig utgjutet. Hur det än står till i våra liv.

Jesus, vad menar du med Guds rike?

Jag var ledig igår och hälsade på min gamla mor som fortfarande spelar piano och sjunger psalmer.
Hon vill alltid att vi sjunger minst en psalm innan vi sätter oss till bords.

På andra söndagen i advent är rubriken Guds rike är nära. I stället för predikan publicerar jag ännu en gång min första psalm som jag skrev våren 2014 och som handlar om Guds rike.

För att skriva ut psalmen med noter och ackord, gå in på www.psalmportalen.se.

Från mitt hjärta till ditt....

Jesus, jag måste få fråga: Vad menar du med Guds rike?

Guds rike är porlande glädje, ur djupen
barnens befriande skratt
koltrastens jublande sång om våren
gryningsljus efter ändlös natt

Guds rike är frihet från bojor, och murar
frihet att älska trots allt
frihet att se med Jesus på världen
kärlekens blick förändrar allt

Guds rike är viljan till äkthet, och godhet
kärlek som gör dig mer sann
öppnar ditt inre för nådens mildhet
falskhet blir tillit, andas du kan

Guds rike är kärlek den första, den största
villkorslös, strömmande nåd
nåden att finnas, att kämpa, att törsta
dricka ur källan, finna på råd

Guds rike är liv i gemenskap, med Kristus
vänskap med vargar och bin
rikedom är att få leva, förundras
sida vid sida med främling och vän

Copyright: Peter Andreasson,