Domsöndagen: Kristi återkomst 24/11 2013

Domen fruktar jag väl stort, efter jag har illa gjort.

Men den trösten jag ej glömmer, att min broder Jesus dömer. 
(Lasse Lucidor)

Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt sonen. Vilken ödmjuk himmelsk Fader vi har. Han har helt överlåtit domen åt Jesus. Varför? Bara den som har sett stjärnorna ur vårt perspektiv, bara den som skrattat med oss, gråtit vår gråt, kämpat vår kamp, lidit vår smärta och dött vår död kan döma rättvist. Fadern dömer ingen...... Tänk så många som tror att Gud är sträng och dömande!

Ni ska veta att jag kämpat med detta tema. Det var under mina år i Uppsala. Jag växte upp med läran om den dubbla utgången. De som tror på Jesus och bekänner honom som Herre kommer till himlen och de som inte tror kommer till helvetet. Men alla dom som aldrig fick höra om Jesus? Alla dom som skrämdes till tro av ovisa predikanter och som i vuxen ålder vände kyrka och tro ryggen? Alla dom som försökte och ville tro men inte kunde. Är det rimligt att tänka att Gud skulle använda kyrkornas medlemsregister som kriterium för vilka som ska få en plats i himlen? Nej! Om det inte är medlemsmatriklarna som åsyftas som livets bok vad är det då? Är det dopet? Är det i så fall barndopet eller vuxendopet?

Nej!Dopet är en hjälp för oss att tro. Likaså församlingen. Och vi ska gå den väg Gud visat oss. Men det är oerhört förmätet att säga att den som inte gör som vi eller tror som vi kommer att för evigt pinas i helvetet. Det är att göra Gud väldigt liten och oss själva väldigt stora.

Vad är det då för bok, denna livets bok? Jo, det är den bok i vilken Gud nedtecknat varje människas livsberättelse, den genetiska koden, det som bortom våra olika roller är sant om oss, det innersta, det äkta det vackra. I livets bok beskrivs varje människas sanna väsen och sanna ansikte som är överraskande likt Kristus. Ja, Kristus är Guds signatur i varje människas innersta. Att komma hem till sig själv, att bli den jag är är att bli lik Kristus. (Psalm 549:3)

Härom söndagen nämnde jag om Malala i min predikan. Den muslimska flickan som blev skjuten i huvudet, överlevde och nu blivit en symbol för flickors rätt att gå i skolan. Jag sa att jag i henne anar Kristus.

Och det verkar vara barmhärtigheten Jesus frågar efter när han läser av våra liv. Inte om vi tror rätt eller är med i rätt kyrka. Utan: är du barmhärtig?

Somliga människor växer upp i familjer där godhet och kärlek föder barmhärtighet. De blir efterhand alltmer Kristuslika utan att de tänker på det. Andra växer upp utan att beröras av mjuka händer, goda blickar och varma hjärtan. Deras väg är längre och svårare och samtidigt kan en alkoholist vara mer barmhärtig mot människor och djur än många som har sitt på det torra.

Så har vi det här med elden. Vet ni, jag tror det är Guds Andes eld, den eld som Mose såg i den brinnande busken, den eld som tändes på pingstdagen och syntes över lärjungarnas huvuden. Den eld som Daniel ser i syn syn. Kan det vara samma Andes eld som brinner på domens dag. Inte en förtärande eld utan en renande eld? En eld som bränner bort allt som är dött och förgängligt och skapar nya livsmöjligheter? Som efter den stora skogsbranden där de fröer som legat gömda i decennier plötsligt börjar spira. Eller som när guldsmeden i Etiopien låter bälgen hålla elden vid liv för att guldet i kärlet ska smälta och slagget stiga upp till ytan. På frågan hur länge han sitter och öser skopa efter skopa av slagg svarar han: tills dess att jag kan se min spegelbild i ytan. I Kor 3:10-15

När Petrus förnekat Jesus tre gånger vände sig Jesus om och såg på Petrus. Den blicken, till brädden fylld av kärlek måste ha bränt som eld i honom och han gick ut och grät bittert. Han måste ha lidit alla helvetets kval. Hans stora ego dog med Jesus. Han var fullständigt förkrossad. Så möttes de på stranden efter uppståndelsen. Jesus frågade: Älskar du mig Petrus? Du vet allt. Du vet att jag har dig kär, svarar Petrus.

Det är detta domen handlar om. Att få möta Jesu blick, bli sedd, genomskådad och genomälskad, få syn på det i mig som är dött. Gråta bittert. Låta det brännas bort av Andens eld så att det i mig och i varje människa som är sant och gott och äkta blir synligt.

Och när vi hulkande efter den stora gråten möter Gud ansikte ansikte ska han försiktigt närma sig oss och sträcka fram sina lena händer och torka tårarna från våra ögon. Och Kristus kommer då vara allt i alla och gråten kommer stillna och den stora lovsången bryta fram!

Söndagen före domsöndagen 17/11 2013

Attention please! Lystring! Lyssna mitt folk! Hör noga på!

Denna dags texter vill säga oss något viktigt. Något mycket viktigt! Det är som när man är på resa, man vet inte riktigt vad som ska hända, åt vilket håll man ska gå. Så hör man signalen i högtalarna. Attention please. Viktigt meddelande.

Vad är det som är så viktigt? Jo, hur vi ska förhålla oss när vi hör den ena larmrapporten efter den andra. Om klimatförändringarna, om att det som skett i Filippinerna är en naturens hämnd på människans våldtäkt på moder jord. Och detta är bara början. Jag drabbas av klimatsorg och stor oro. Så läser jag i Dagen en debattartikel med rubriken: Jackelén måste välja klimatväg. Två företrädare för nätverket klimatsans säger: Det finns inga tecken på en kommande värmekris.

Har dom rätt, då kan vi ju öka konsumtionen, köra bränsleslukande bilar och leva hänsynslöst.

Huvudnyheten i dag är att gör vi inget idag åt vår antibiotika-användning så kommer vi snart att se en superbakterie som det inte finns någon bot emot. Skrämmande! Vart är vi på väg?

Attention please! Lyssna mitt folk! Lyft blicken mot himlen, betrakta jorden därunder. Himlen skall lösas upp som rök och jorden slitas ut som en klädnad och dess invånare dö av som flugor.

Nu klippte jag ut några rader ur Jesaja. Det är så rädslan gör, söker tecken som bekräftar den. Och så har människor gjort i tvåtusen år. Skrämts och blivit skrämda av undergångsstämningar och domedagsprofeter. Senast igår mötte jag en person som sa: Snart kommer Jesus och tar med sig de troende medan de andra lämnas kvar. Tänk så många som har lidit svårt av en förkunnelse som bygger på rädsla.

Visst, Bibeln är entydig. Himmel och jord ska förgås. Låter vi vår tro formas framför TV-n och av nyhetssändningarna finns det alla skäl i världen att böja ner ansiktet, krokna av ångest och oro. Alternativt blunda och vända bort ansiktet och njuta så länge det går tills rullgardinen dras ned.

Det finns en annan väg att gå. Ett annat sätt att reagera. Och det är att lyfta våra huvuden, lyfta blicken, leva i vaksamhet och väntan. Människa heter på grekiska Anthropos, det betyder uppåtvänt ansikte. Att vara sant mänsklig är att se varandra, låta blickar mötas, leva närvarande och tillitsfullt mitt i stormen. För vi vet att vi är på väg, inte mot en undergång utan mot alltings pånyttfödelse, mot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Vi tror på en Gud som håller hela världen i sin hand. Vi tror att ljuset ska segra över mörkret och det goda ska segra över det onda. Vi tror att kärlekens makt är den starkaste i tillvaron. Se på knoppen. Den är beredd, den väntar bara på värme och ljus som får den livgivande saven att stiga. Mitt i mörker och kyla och trötthet viskar knoppen – se på mig, håll ut, snart blir det vår.

Fäst därför upp era kläder och håll lamporna brinnande! Vad betyder det? Titta här! Varför måste jag kunna fästa upp kläderna? För att snabbt kunna gripa in, hjälpa den som är i fara, kämpa mot rovdjuren, springa till undsättning. Men för att kunna göra gott måste vi se bra. Därför måste vi hålla våra lampor brinnande. Bibeln – våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. Kristi närvaro: Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er. Goda idéer, goda initiativ, engagemang, entusiasm, ansvarstagande.

Därför ska vi nominera kandidater till församlingsråden. Därför ska vi ge en stor kollekt till katastrofens offer på Filippinerna. Därför ska vi hjälpa grannen att handla. Om världen går under i morgon vill jag idag plantera ett äppelträd. Fäst upp era kläder. Håll lamporna brinnade. Slå era kloka huvuden ihop! Kämpa på!

Vänta i vilande tillitsfull vaksamhet på Jesus Kristus. Som min hund väntar på mig, sover djupt med öronen vidöppna och redan innan jag öppnat dörren kommer han mig till mötes, alltid lika glad.

Attention please! Lystring! Viktigt meddelande! VAR INTE RÄDD!

Jag är med er, kommer till er och ska en dag komma. Ej så som man råkar en främling på gatan. Nej såsom man ser på en vän. En vän man har drömt om i nätter och dagar och äntligen finner igen.