Den helige Johannes döparens dag

Den högstes profet

Nu är det sex månader kvar till jul. Jag säger det inte för att retas utan för att visa på hur kyrkoåret hänger samman. Johannes döparens mamma Elisabet var släkt med Jesus mamma Maria och när Maria blev gravid var Elisabet i sjätte månaden. Johannes var således ett halvår äldre än Jesus och det är därför vi firar den helige Johannes döparens dag vid midsommar.

Temat för denna dag är Den högstes profet. Vad är en profet? En profet är en person som är kallad av Gud att förkunna Guds vilja. Till hög och låg, oavsett vad det kostar. Det finns flera exempel på profeter som ber att få slippa tala. Jona är den mest kände. Det kan kosta livet att tala sanningens ord in i en mörk och ond tid. Jeremia berättar att när han försökte tiga var det som brann där en eld i hans innersta.

Så var det också för Johannes döparen. Bered en väg för Herran...

Johannes skrädde inte orden när han förkunnade Guds vilja, när han manade människor att omvända sig. Han var rösten som ropade i öknen: Vänd om, vänd om. Och människor kom, lyssnade, blev träffade och vände om. Och Johannes kritik mot kungahuset kostade honom livet, han halshöggs och hans huvud bars in på ett fat. Rösten tystnade men budskapet lever vidare

Behövs det profeter idag? Finns det någon som ropar, som talar så att vi omvänder oss? Eller lyssnar vi inte? Är Greta Thunberg en profet? Finns det artister som sjunger Guds vilja rakt in i våra hjärtan? Finns det poeter? Politiker? Finns det forskare som ropar i öknen: vänd om? Finns det präster som är uppfyllda av helig ande och väcker oss till insikt och omvändelse?

Sakarias är präst, han och Elisabeth är barnlösa och till åren komna. De har gett upp om att få barn. Då händer det. Sakarias ser en syn, en ängel till höger om rökelsealtaret. Det är typiskt för en syn eller uppenbarelse att den som varit med om den kan beskriva exakt vad som hände och vad som sas. Det är som om alla sinnen är vidöppna. Det händer idag, det händer i Aneby och för den som är med om det är det mycket omvälvande.

Vad säger ängeln? Jo, det änglar brukar säga: Var inte rädd. Och ängeln fortsätter: din bön har blivit hörd. Just det har många av oss fått uppleva den senaste tiden: Din bön har blivit hörd. Tack Gud.

Sakarias får veta att Elisabet ska föda en son, en son som kommer bli till glädje för många. Vad säger ängeln mer? Jo, vi får en beskrivning av hur vi kan känna igen en sann profet.

Det finns falska profeter och det finns sanna profeter. Vilka är tecknen på en äkta, sann profet?

Väcker glädje, den djupa glädjen som kommer när vi talar sant om livet.

Är uppfylld av helig ande, dvs går Guds ärenden inte sina egna. 

Har egentligen bara en enda punkt på sin dagordning och det är att få människor att vända tillbaka till Gud. 

Vänder fädernas hjärtan till barnen, dvs vill samla och hela, inte söndra och splittra. Och sätter barnens bästa i centrum. 

Pekar på Jesus och bereder människor på att ta emot honom i sina hjärtan. 

Två frågor till sist: 

Vem pekade på Jesus för dig?

Vem kan du vara en vägvisare för, vem kan du berätta om Jesus för, i ord och handling?

Predikan Midsommardagen

 Skapelsen

Härlig är jorden, härlig är Guds himmel, skön är själarnas pilgrimsgång. Genom de fagra riken på jorden gå vi till paradis med sång. 

Det är som vackrast nu. Allting frodas, växer, blommar och bär frukt. Bin och humlor har bråda dagar att pollinera, befrukta, bevara den biologiska mångfalden. 

Det är som vackrast nu, och vi fylls av tacksamhet, förundran och lovsång. Det är som om vi redan vore i paradiset, som om den rispapperstunna hinnan mellan jord och himmel ibland brister och allt blir himmelskt härligt. 

Och vi får njuta, vi får glädjas, men bara korta stunder för denna jord är inte bara himmelskt vacker. Den är samtidigt en tåredal. Vi bor på ett klot som väts av tårar. Stunderna av förundran och tacksamhet ger oss kraft för färden genom tåredalen. 

Det är inte bara vi människor som gråter, hela skapelsen lider och längtar efter den dag Jesus kommer tillbaka och Gud av detta ska skapa en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor. 

Moder jord mår inte bra. Det vet vi. Hon har feber, hon är allvarligt sjuk och mänskligheten måste vakna, vända om till Gud, be om förlåtelse och göra bot och bättring. 

Hur kunde det bli så här? Jo, vi vände Gud ryggen, vi började tillbe det skapade framför skaparen. I stället för att ta emot allt som gåvor ur Guds hand började vi betrakta skapelsen som ett skafferi, ett outtömligt förråd av rikedomar som vi ohämmat kan kasta oss över. I stället för att vårda och förvalta har vi våldfört oss på skapelsen, skadat henne och förstört. Kyrie eleison. Herre, förbarma dig. 

Under den gångna vintern har jag förlorat sju av nio bisamhällen. Det skrämmer mig. En del beror säkert på min okunnighet men en del beror klimatförändringar, gifter i jordbruket, nedsatt immunförsvar p. g a obalans i naturen. 

Mår bina bra så mår människan bra. 

Vi hör samman. Vi är beroende av varandra, de små krypen och vi. Tar vi ut mer än vad som är oss givet rubbas balansen. 

Vad ska vi göra? 

Vi ska omvända oss till Gud, vi ska göra bot och bättring, vi ska lyssna på dem som har kunskap. Vi måste ställa om, inte i morgon, men nu. Vi behöver lära oss leva enklare, vara mer förnöjsamma. Vi behöver damma av bordsbönen och inleda varje måltid med att tacka Gud för hans gåvor och be Gud välsigna dem så att de räcker till alla. 

Vi behöver lyssna på erfarna biodlare och lära oss allt som går att lära sig. För bina har något att säga oss om Gud. 

I varje bisamhälle finns det en drottning, en stormamma, mamma till alla de 40 000 bin som hör till familjen. Och alla får plats, alla har en uppgift, alla behövs. Hur styr hon sina undersåtar? Med hot? Med våld? Med mutor? Nej, med doften. Hon håller samman allt med sin doft, med sina feromoner. 

Så är det med Gud, Guds enda grepp är hans värme, hans kärlek, det vi kallar nåd. Gud är kärlek och av kärlek skapade Gud jord och himmel, bin och fåglar, blommor och bär, myror och människor. Och Gud såg att det var gott. 

Härlig är jorden. Jorden är ibland himmelsk, en försmak av paradiset och samtidigt en tåredal. 

Vi är kallade att vara Guds medarbetare, att värna skapelsen, leva hållbart och räcka den vidare till kommande generationer. 

Läget är allvarligt, jorden är sjuk. Därför behöver omvända oss, göra bättring och medan tid är ställa om så att mitt barnbarn som föds om en månad får en framtid på denna jord. 

Predikan Andra söndagen e Tref

Kallelsen till Guds rike

Igår döpte jag först Alma i Marbäcks kyrka och sedan Aron i Bredestad kyrka. Jag sa: Tag emot korsets tecken på din panna, på din mun och på ditt hjärta. Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne kallar dig att vara hans lärjunge. Där står föräldrarna med barnet i famnen, ett mirakel, en gudagåva. Och tacksamheten är större än vad ord kan uttrycka så de bär sitt barn till kyrkan för att tacka, för att överlämna barnet i Guds händer. Barnet blir en del av något större, en världsvid gemenskap av människor som ber, som i tanke, ord och handling vill leva efter Guds vilja, lysa som ljus i mörkret och tillsammans med Guds änglar kämpa för det goda och mot det onda. 

Mitt i allt uttalas löftet: och jag är med er alla dagar till tidens slut. 

Jesus Kristus kallar dig…

Vad hände när Adam och Eva hade ätit av den förbjudna frukten? 

De skämdes och gömde sig. De blev främlingar för sig själva, för varandra, för Gud, för skapelsen. Alla relationer gick sönder. När kvällen kom hörde de Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden och Gud ropade: Var är du! Människa, var är du? Och sedan dess har Gud ropat och kallat, längtat och väntat på människan, på att vi ska svara ja, på att vi ska försonas och helas och hitta tillbaka till vår djupaste mänsklighet, att vi, som det står i psalmen, ska bli mänskligt varma som Jesus var.

Ansvar är att svara an, att säga ja, att räcka upp handen och säga: här är jag, sänd mig. Alla behövs, ingen kan undvaras. 

I Guds rike får alla plats, det är trasdockornas rike, det är ett kärlekens rike där störst är minst och sist blir först. Det är ett rike där barnen har en given plats. Ja, där man måste bli som barn för att komma in. 

Vad betyder det? För just de orden lästes också igår i dopgudstjänsten. Sannerligen jag säger er: Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.

Vad är det i barnet som öppnar dörren till Guds rike för oss? 

Jag tror för min del att det är Beroendet.

Så vi kan säga att 

Guds rike är Barnens rike. 

Guds rike är de guds-Beroendes rike

Guds rike är Barmhärtighetens rike

Till sist: 

Kallelsen till Guds rike är en inbjudan till fest, en himmelsk fest. 

Det finns en utbredd föreställning att den som säger ja till Gud säger nej till allt som är roligt. Om roligt betyder att leva oansvarigt och gränslöst och ge efter för alla begär så kan det ligga något i det. Men om det betyder att man säger nej till livet, till allt vad gott och skönt och meningsfullt är så stämmer det inte. 

Var det därför de första gästerna tackade nej? För att de trodde att det skulle bli en tråkig fest?  En hade köpt en åker, en annan fem par oxar, en tredje har just gift sig. Eller var de så upptagna av plikten, av arbete och ansvar att de inte hade tid? 

Någon har sagt att vi kommer få en fråga när vi kommer till himlen och det är: Njöt du? 

Gud är alla goda gåvors givare. Gud älskar oss och vill att vi tar emot allt ur hans hand. 

Vi är kallade till Guds rike, till barnens, de gudsberoendes och barmhärtighetens rike. Vad svarar vi idag?