Predikan 3 söndagen i påsktiden

Den gode herden

Mina grannar, Lasse och Inger är herdar. De har sex tackor och har nu fått elva kolsvarta lamm. Detta lamm föddes på påskdagen! Bäää!

Berätta Lasse, hur är det att vara en herde? Kan du se skillnad på fåren och lammen? Vad är viktigt att tänka på? Vad är svårast när man är herde? Känner de igen din röst?

Vi behöver goda ledare i världen, i vårt land, i vår kommun, i våra församlingar, inom idrotten, i föreningslivet, hemma i familjen. De flesta av oss har ett ledaransvar. Politiker och beslutsfattare, styrelseledamöter och tränare, rektorer och lärare, biskopar och präster och ungdomsledare. Och föräldrar. Och mor- och farföräldrar.

Vad kännetecknar en god herde? En god ledare?

Stämmer det, Lasse?

Tack Lasse! Tack lilla lamm för din medverkan! Och kom ihåg, Jesus älskar de svarta fåren särskilt mycket!

----------------------------------------

Judarna omringade Jesus och frågade om han verkligen var Messias? Messias är hebreiska och betyder den smorde – den Gud utvalt att leda sitt folk. Motsvarigheten i grekiskan är Kristus. Israels folk hade väntat på Messias i många hundra år. Det fanns en stark och djup längtan efter en god ledare, en god herde. När folket far illa, särskilt barnen, de fattiga, de svagaste, då blir den längtan ännu starkare. Är det inte samma längtan vi ser i Afghanistan, i Syrien, i Eritrea, i Yemen, i Brasilien? Längtan efter ledare som är rättvisa, trofasta, ödmjuka, pålitliga, som värnar de små och svaga?

Svaret på judarnas fråga är ja! Jesus är Messias, Kristus, den smorde – den gode herden! Men judarna ville inte lyssna, ville inte tro så de väntar fortfarande, 2000 år senare, på Messias.

Jesus lever. Jesus är här, han älskar oss, kallar oss att följa honom. Han tvingar ingen men han längtar efter oss och söker efter oss till dess han finner. Hans främsta kännetecken är att han ger sitt liv för oss.

Avsluta med att tillsammans läsa Psalm 23 i Psaltaren

Predikan Påskdagen

Kristus är uppstånden

De två största ögonblicken i Jesu liv förbigås med tystnad av evangelisterna. När ängeln Gabriel berättat att Maria skulle föda Guds son och hon sagt sitt ja så blir det tyst. Och sedan fortsätter berättelsen med att Maria är gravid och söker upp sin släkting Elisabet.

När Jesus lagts i graven och den förseglats så blir det tyst. Och sedan fortsätter berättelsen med att graven är tom. Inför tillvarons största mysterier finns inga ord.

Och reaktionen blir rädsla och sedan tvivel och kanske tro. Och så får det vara. Tage Danielsson sa: Utan tvivel är man inte klok. Gud möter varje människa där hon är. Därför säger ängeln till kvinnorna: Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått.

Som söker Gud bland de döda!

Alla människor är sökare. Vi söker efter Gud, efter förtröstan, mening, ljus i mörkret, en hand att hålla i. Vi söker efter den villkorslösa kärleken, vi längtar efter att bli förstådda på djupet. Svaret på vår djupaste längtan är Jesus Kristus. Frågan är, söker vi på fel ställe. Söker vi Gud bland de döda?

Vad är tecknet på att vi söker på fel ställe? Tomheten. Den ekande tomheten.

Uppmaningen till oss är: Sök det du söker men inte där du söker det!

Sen sänds kvinnorna att berätta för de andra. Kvinnor var på Jesu tid inte vittnesgilla, de var inte godkända som vittnen. Varför väljer Gud då rädda, sörjande, icke vittnesgilla kvinnor för att berätta om uppståndelsen? För att de har inget att vinna på att ljuga. Och Jesus visar sig igen och igen och igen, genom historien för de enkla, de minsta, de svaga och de tror och de berättar och vi tror och vi berättar och därför är vi här idag.

Någon har sagt: Hoppet övervintrar hos de svaga liksom livet i fröet djupt i jord. Vi skulle kunna säga: Tron på den uppståndne övervintrar hos de svaga.

Och i kväll ska jag döpa en ung vuxen som Jesus visat sig för. Och det händer överallt, ständigt, liksom i det tysta och genom det som jag har fått vara med om de senaste månaderna i form av osannolika bönesvar så är min tro på den uppståndne idag starkare än på mycket länge. Jag har fått en ny kärlek till Kristus.

Vad är tecknet på att vi funnit det vi innerst inne söker? Vad är tecknet på att vi funnit Jesus? En stilla, porlande förundran och glädje som ingen kan ta ifrån oss.

Så vem berättade för dig om Jesus?

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Tankar på Långfredagen

Går relationen mellan människa och Gud sönder om vi syndar? Är det därför det är viktigt att bekänna våra synder, be om förlåtelse och ta emot förlåtelsen. För att relationen ska bli hel igen? Finns det djupt inom oss en rädsla att ansiktet ska vändas bort, att dörren ska stängas, att vi ska kastas ut ur gemenskapen om vi gör fel, är olydiga, gör vår himmelske Fader besviken? 
Jag tror att det är varje barns djupaste skräck och därför varje människas djupaste fasa att hamna utanför den livsviktiga, livgivande gemenskapen. Att få höra orden: du duger inte, du är inte god nog, du passar inte in. Det är detsamma som att få en dödsdom uttalad över sig. 
Så varje gång vi bekänner och får förlåtelse helas relationen? Varje gång vi syndar och bedrövar Gud går relationen sönder? Vore det så hade människan ett övermänskligt tungt ansvar lagt på sina bräckliga axlar. Inte nog med att vi kämpar för att finna rätt väg. Inte nog med att vi tvivlar, strävar, går fel, går rätt, gör fel, gör rätt, famlar och vacklar och försöker hitta hem. Är vi också ansvariga för relationens vara eller inte vara? Var finns då nåden? 

Jag har funnit tröst i några rader i Bönboken tradition och liv. Kanske kan också du finna tröst i dessa ord. Långfredagen är framförallt försoningens dag. Ofta blandar vi ihop förlåtelse och försoning. Förlåtelse är engångsföreteelser, men försoningen är ett tillstånd. Vi människor är försonade med Gud, utan att behöva känna fruktan och skuld i denna livets djupaste relation. Försoningen innebär att relationen till Gud är hel och vi kan känna oss trygga i den. 

Förlåtelsen är en handling. Försoningen är ett faktum. Det betyder att när jag misslyckas, misslyckas jag i Gud. När jag syndar, syndar jag i Gud. När jag gråter, gråter jag i Gud. Lyckas jag, så lyckas jag i Gud. När jag tvivlar, tvivlar jag i Gud. När jag jag förnekar, förnekar jag i Gud. När jag tror och trevar mig fram till en övertygelse, gör jag det i Gud. Vi kan inte göra något för att Gud ska älska oss mer. Vi kan inte göra något för att Gud ska älska oss mindre. "Det är fullbordat"!!!!

Den relation som gick sönder i syndafallet genom människans olydnad, den är nu helad och hel genom Jesu död på korset. En gång för alla!

Paulus skriver i Romarbevet 5:18-19: Alltså, liksom en endas överträdelse ledde till en fällande dom för alla människor, så har en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en endas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga.  

Vilken tröst! Vilket evangelium! Vilken trofasthet! Gud står kvar vad som än händer. Gud blickar ut mot vägen och längtar efter sina vilsna barn. Gud springer oss till mötes när vi stapplar hemåt och omfamnar oss och ställer till fest. För dörren var aldrig stängd. Ansiktet var aldrig bortvänt. Nej, det vänds ständigt till oss och det lyser om det och Gud räcker oss välsignelse och frid. Och herden söker efter det förlorade fåret - tills han blir trött? Nej! Tills det blir mörkt? Nej! Tills det inte lönar sig att lägga mer tid på det? Nej? Hur länge söker den gode herden? Till dess att han finner det förlorade fåret!
Förlåtelsen är en handling. Försoningen ett faktum!

Torgny Lindgren, salig i åminnelse, säger: Nåden är en kraft, den energi som håller oss uppe, som förmår oss att genomföra våra liv, den trotsar tyngdlagen.

Predikan Skärtorsdagen

Det nya förbundet

Mark 14:12-26

Jag bodde i Umeå. Arbetade som sjukhuspräst. En eftermiddag blev jag kallad till akuten. En 13-årig pojke hade blivit påkörd av en bilist och omkommit. Jag fick ta hand om hans föräldrar och tre syskon. Allt var nattsvart sorg.

Efter några dagar ber föräldrarna mig ta reda på vem som kört bilen. Det var en kvinna, mitt i livet. De bad mig framföra ett meddelande till henne. Säg: Vi vill att du ska veta att vi förlåter dig. Vi avskyr det som hände. Men vi kan inte hata för det ger oss inte Patrik tillbaka och det hjälper varken dig eller oss. Jag ringde och framförde hälsningen och kvinnan grät och hälsade tillbaka. Kärlek och förlåtelse ger liv. Hat och bitterhet dödar.

I fredags körde en man på oskyldiga människor i Stockholm. Vi blev chockade, rädda och många kände nattsvart sorg och vrede. Mitt i kaos och förtvivlan räcker människor varandra händerna, öppnar sina hjärtan och sina hem och möts på Sergels torg för att sjunga, kramas och låta det goda övervinna det onda. Och många har bett för offren, för deras anhöriga, för poliser och räddningspersonal. Men har någon bett för Akilov? Den godhet och kärlek som manifesterades efter dådet, räcker den för gärningsmannen också eller finns det gränser? Nu försöker maktens män och kvinnor överträffa varandra i förslag om hur vi ska rensa ut de onda och de farliga människorna ur vårt samhälle. Men den som är utan synd kaste första stenen. Den som känner sig själv det minsta vet att varje människa bär på mörker och ljus, förmåga att göra oändligt ont, förmåga att göra oändligt gott. Jo, jag tycker att Akilov ska dömas och få sitt straff. Men jag kan inte komma ifrån tanken att han kanske är den i vårt land som behöver få höra: Vi förlåter dig och vi ber för dig. ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Den bönen som Jesus bad för sina bödlar på korset, den kan vi vi också be när det onda drabbar.

Jesus äter en måltid med sina lärjungar. Det är deras sista kväll tillsammans. Borden är troligen formade som en hästsko, Jesus sitter i mitten och lärjungarna på ömse sidor om honom. Alla kan se varandra. På bordet står utställt många skålar med röror som man doppar brödet i och äter. Till höger om Jesus sitter Johannes. Vem sitter på hans vänstra sida? Judas Iskariot. Hur kan man veta det? Jo, Jesus säger: Han som doppar i skålen tillsammans med mig. Den som orsakar Jesus den största glädjen och den som orsakar honom den djupaste sorgen hade han närmast sig. När de ätit tog Jesus brödet, bröt det och sa: Ta detta, det är min kropp. Och han tog bägaren, tackade Gud och gav åt dem och de drack alla ur den. Han sa: Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.

Alla åt, alla drack, alla fick vara med, ingen utvisades. Judas som skulle förråda var med. Petrus som skulle förneka var med. Tomas som tvivlade, Jakob och Johannes som somnade, alla andra som flydde ut i mörkret – alla fick vara med. Varför? Därför att Gud är Kärlek. Gud har upprättat ett förbund, förbundit sig, lovat att älska in i döden. Gud har förbundit sig att aldrig utvisa någon. Gud hatar synden och Gud älskar syndaren. Därför får jag vara med. Därför får du vara med. Och du som har det särskilt svårt, du som kämpar med dig själv, med Gud, med dina besvikelser – du är särskilt välkommen.

Ja, men orden som Jesus säger... ve den människan...det hade varit bäst om hon aldrig hade blivit född. Sanning och kärlek tar inte ut varandra.Tvärtom, de hör intimt samman. Så svart är det i Judas hjärta. Så svårt. Och Jesus känner det, och Jesus lider med honom och lider för honom.

I kväll är det vi som tar plats vid bordet. Jesus är här och han ger allt för att godhet ska segra över ondska, kärlek ska segra över hat och liv ska segra över död.  

Predikan 5:e söndagen i fastan

Försonaren

Vi är inne i fastan. Från askonsdagen till denna helg har fokus varit på oss, på våra prioriteringar, på nödvändigheten att vända om från mörkret till ljuset. För två veckor sedan talade vi om kampen mot det onda och de fem vapen vi har: Koralerna, kunskapen, knäppta händer, korset och kärleken.

Nu går vi in i passionstiden. Vad betyder passion? Lidelse = stark kärlek som kostar allt. Nu vänder vi blickarna från vår egen bot och bättring och kamp till Jesus, hans sista två veckor på jorden. Undervisningen, intåget i Jerusalem på Palmsöndagen, sista måltiden, korsfästelsen, hans död och begravning och till sist, hans uppståndelse.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.

Vad kallas denna vers? Lilla bibeln. Bibelns kärna och stjärna. Kan du inget annat bibelord utantill så lär dig åtminstone detta. För det är en sammanfattning av hela bibeln, av vår kristna tro.

Vi sjunger psalm 45.

O vilken kärlek, under bar sann. Aldrig har någon älskat som han.

Nu till kopparormen. Är det någon som sett den? Den finns som symbol på ambulanserna.

Israels folk hade blivit befriade från slaveriet i Egypten. De var på väg genom öknen till Kanaans land, det land som flyter av mjölk och honung. I stället för att vara glada och hjälpa varandra och sjunga börjar de klaga på maten, kritisera och klandra Gud. Man säger: det var bättre förr.

Precis det säger Putin i Ryssland. Precis det säger Trump i USA. Precis det säger engelsmännen som röstat för Brexit, precis det säger Jimmie Åkesson och var femte svensk. Det var bättre förr. Och i stället för att samarbeta så splittrar man, i stället för att nedrusta satsas det på upprustning. I stället för att riva murar, bygger man nya murar. I stället för att ge flyktingar skydd och framtid så betalar man korrupta regimer för att låsa in människor och behandla dem som djur. Det vi inte ser det finns inte.

Vår värld och vårt samhälle börjar krylla av giftiga ormar. Är det Gud som skickar dom? Nej! På GT´s tid fanns det bara en makt i tillvaron och det var Guds makt. Allt, både ont och gott kom från Gud. I Nya Testamentet blir djävulen tydlig, den diaboliska makten, den som inte kan skapa och ge liv, bara förvrida och förvränga och förstöra det goda Gud skapat. Diabolos – kasta isär. Inte bygga ihop.

När vi klagar och kritiserar Gud och varandra förgiftas våra hjärtan, våra liv och vår gemenskap. Människor kan med giftiga kommentarer förstöra och döda.

Är det någon som har telefonen med sig? Vi måste ringa 112. Vi måste skicka oss själva och vår värld och inte minst våra ledare till akuten. För det enda som hjälper när man blivit ormbiten det är ett serum, gift från samma orm som liksom slår ut det första giftet. Det var därför Jesus måste dö. Döden kan bara besegras med döden.

Jesus är kopparormen i öknen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. När jag läser instiftelseorden håller jag upp brödet och sedan vinet för att alla som blivit ormbitna ska se kopparormen, Jesus på korset och genom Jesus få liv.

Försoning heter på engelska atonement. At one ment. Göra till ett, förena, laga, bygga samman.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.