Predikan i Marbäcks gamla kyrka 20 e Tref

Att leva tillsammans

Vi befinner oss i Marbäcks socken. Socken är ett gammalt ord som kommer av att söka sig samman. Marbäcks socken ligger i Aneby församling. Församling - vi samlas för att be och sjunga, för att ta emot förlåtelsen, för att få vägledning från Guds ord. Vi delar bröd och vin och sänds sedan ut att älska varandra som Gud har älskat oss. Vi lever i Aneby kommun – kommun betyder gemenskap. Ingen människa är en ö. Vi är helt beroende av varandra för att leva och överleva. Vi har inte valt varandra utan fått varandra i befintligt skick och var och en bidrar med starkt och svagt, med friskt och sjukt till helheten.

I denna socken, i denna församling, i denna kommun delar vi liv och livsvillkor med allt som lever - träden, blommorna, örterna, de vilda och de tama djuren, insekterna, småkrypen, vattendragen, myllan.

Men moder jord har feber. Hon är sjuk. Girigheten har sitt pris. Det skulle behövas 4,2 jordklot om alla ska ha den levnadsstandard som vi har. Läget är kritiskt. Vi måste vakna upp nu, ställa om nu, avstå från överkonsumtion nu. Vad kan du göra för att moder jord ska bli frisk, för att vi ska kunna överlämna en helare jord till kommande generationer?

Att leva tillsammans är livsviktigt. Att leva tillsammans är underbart. Att leva tillsammans är svårt. Men det är inte omöjligt.

Någon har sagt: Du kan enkelt bedöma en människas karaktär genom att se hur hon behandlar den som inte kan göra någonting för henne.

Hur är det med Guds karaktär? Hur gör Gud? Jo, i dagens psaltartext står det: Gud är de faderlösas fader, änkornas försvarare. Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka.

Sådan var också Jesus. Han fylldes gång på gång av medlidande. Han botade de sjuka, befriade de fångna och tog in de utstötta, de dömda i sin gemenskap. Han gjorde barnen till vår förebild. Han avstod från allt för att ge oss allt.

Hur vi behandlar den som inte kan göra något för oss, de små, de sjuka, de hemlösa, de faderlösa, de ensamkommande är ett mått på vår karaktär, på vår förmåga att älska, ett mått på hur vår kommun mår.

Jesus var tillbaka i Nasaret där han vuxit upp. Han var född utanför äktenskapet, hade 8-9 syskon. Josef hade troligen dött när minstingen föddes och därför hade Jesus fått försörja Maria och alla syskon tills någon av bröderna kunde ta över.

Jesus var ungefär 30 år när han flyttade hemifrån och fick göra det han kommit för att göra. Hur många ungdomar har genom åren flyttat från Aneby för att kunna hitta sin väg och följa sin kallelse?

Nu var Jesus hemma för att hälsa på. Men det var inte samme Jesus som den som flyttade. Han hade förändrats. Det fanns en glöd, en glädje, en auktoritet i det han sa och gjorde. Men man kände inte igen honom. Inte ens hans mor och syskon kände igen honom. Det måste ha varit svårt för Jesus, gjort ont.

Är det inte snickarens son? Frågan är avslöjande. De var mer upptagna med att stoppa in honom i ett fack och sätta en etikett på honom än att faktiskt lyssna på vad han sa. Varför gör vi så med varandra?

Vad gör Jesus? I stället för att bråka, kräva sin rätt, till varje pris försöka bli förstådd går han därifrån. Det är som om han tänker: Tids nog kommer de förstå, tids nog kommer vi hitta tillbaka till varandra. Och så blev det.

Att leva tillsammans är livsviktigt, underbart och ibland svårt.

Vad kan vi göra när vi misslyckas? I stället för att gripas av missmod och ge upp och kan vi söka oss samman, be om förlåtelse, lära oss av Gud att älska dem som inte kan ge något tillbaka, för en dag kan det vara vi som ingenting kan ge, som inte är nyttiga eller lönsamma och Den dagen är det vi som behöver någon som ser oss och bjuder in oss i värmen.

Ny psalm skriven till 20-årsjubiléet av Aneby kyrka

Psalmen är en fri översättning av en psalm som är skriven av Fanny Crosby (1820-1915) som var samtida med Lina Sandell (som f.ö. kallats Sveriges Fanny Crosby) 

Frances Jane Crosby van Alstyne som hon egentligen hette levde 1820-1915. Hon var missionär, författare och lärare för blinda. Hon var själv blind, liksom hennes man. Hon skrev mer än 8000 sånger under 200 olika pseudonymer. I den svenska psalmboken finns följande psalmer med: Brist ut min själ i lovsångsljud (nr 12), Låt mig få höra om Jesus (nr 46), Jesus kär gå ej förbi mig (nr 211) Hela vägen går han med mig (nr 252) och Saliga visshet (nr 259).

Originalet To God be the glory skrevs 1875 men blev inte så väl mottagen i Amerika. Det var först när den publicerades i en sångbok i England 1903 som den blev allmänt känd och när Billy Graham använde den under sina korståg från 1954 och framåt blev den mycket populär. Lyssna gärna på den på Youtube. Sök på To God be the glory.

Melodin är komponerad av William Howard Doane (1832-1915). Han var affärsman och kompositör och skrev över 2000 verk. I den svenska psalmboken finns han med som kompositör av melodin till Fanny Crosbys text: Jesus kär, gå ej förbi mig (SvPs 211).

När jag hörde den första gången för en månad sedan på Youtube föll jag genast för psalmen. Den är härlig, lättsjungen, medryckande. Den fastnar direkt och det dröjde inte många minuter förrän jag insåg att jag ville göra ett försök att översätta den. Nu är det något av det svåraste som finns, särskilt om man vill komma nära originalet och har ambitionen att rimma. Efter att ha tagit in den engelska texten och analyserat den valde jag att skriva en text som kan beskrivas som en fri översättning av den engelska men snarast är att betrakta som en helt ny psalm inspirerad av Fanny Crosbys text. 

"Uruppförandet" äger rum den 15/10 kl 11 i Aneby fina kyrka och psalmen tillägnas den gudstjänstfirande församling därstädes.

Jag vill tacka Per Harling psalmförfattare och min stora förebild, tillika mentor och lärare vid Anders Frostenssons psalmskola för kloka synpunkter.

Vi lovsjunger, ärar

Vi lovsjunger, ärar Guds heliga namn.

Gud älskade världen med vidöppen famn,

den famn som i Jesus tog mänsklig gestalt.

I honom på korset försonades allt.

Tacka Gud, tacka Gud som har dukat sitt bord.

Tacka Gud, tacka Gud som har sagt i sitt ord:

Välkommen till festen, just du bjuden är

och dräkten är framlagd, Gud håller dig kär.

Så får vi nu komma precis som vi är.

Gud ser rakt igenom fasaden vi bär.

Här ryms vi med alla som tvivlar och tror,

här delar vi måltid som syster och bror.

Tacka Gud, tacka Gud....

Med glädje och tacksamhet tar vi emot

de gåvor du ger oss, ny kraft och nytt mod.

Välsignade sänds vi att älska som du,

tills du kommer åter och gör allting nytt.

Tacka Gud, tacka Gud ….

Svensk text: Peter Andreasson 171012

Fritt efter: To God be the glory av Fanny Jane Crosby (1820-1915)

Melodi: William Howard Doane (1832-1915)