Predikan Jungfru Marie bebådelsedag Ydremässan i Sunds kyrka

 

Guds mäktiga verk

 

Idag vill jag säga något om Närvaron, något om Nåden och något om det Nya som väntar.

Först Närvaron.

Hur var det där i Nasaret, då, när himlen landade på jorden, då när Gud sände ängeln Gabriel till den unga flickan? Det var oroligt. Landet var ockuperat av främmande makt. Det fanns soldater överallt. Man var tvungen att vara på sin vakt, för läget var instabilt. Vad som helst kunde hända när som helst. Människor var rädda. Och samtidigt försökte man leva sina liv, odla sina grödor, utfordra sina djur och sköta sina sysslor. 

Mitt i det som är, stämmer Gud möte med Maria. Och idag stämmer Gud möte med oss. Mitt i det som är våra liv. Mitt i sorgen, i värken, i glädjen, i sången, mitt i livet, i det som är enkelt och det som är svårt, i det som skrämmer och i det som är vår trygghet kommer Gud och knackar på. 

Gud har inte glömt sin mänsklighet. Gud är här och Gud är bland flyktingarna och Gud är i Ukraina. Mariupol beskrivs som helvetet på jorden. Mariupol betyder Marias stad. Finns Gud där? Eller har ondskan tagit över? 

Där människor ber, bryter bröd med varandra, där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud. Också i lidandet, också i döden, också i helvetet. 

För det andra: Nåden. Var hälsad du högt benådade, säger Gabriel. Mina vänner: Herrens nåd är det att det inte är ute med oss. Därför: var inte rädd. Hur det än är, hur det än blir. Var inte rädd! Varför säger Gabriel så? Varför säger änglar alltid dom orden: Var inte rädd. Jo, för vi är rädda, livet är läskigt, det är oberäkneligt, det är oförutsägbart. Men Jesus har lovat vara med oss alla dagar, också de dagar som vi är som mest oroliga. 

 

Så till det tredje: Det Nya som väntar! Gabriel frågar: Vill du bära Kristus till världen? Maria kommer med invändningar. Hur ska det gå till? Vi får tveka, vi får tvivla, vi får också säga nej. Gud respekterar oss på djupet. 

Men faktum kvarstår: Gud behöver dig och mig, Gud behöver varenda människa för att kämpa för det goda. En gång besökte jag en gammal man. Han hade varit en kraftkarl, ledare, stor och stark och viktig. Nu var han sängbunden och sörjde över att inget kunna göra. Kan du inte be, frågade jag. Be för bygden, för människorna, vill du be för mig. Hans ögon tårades och det sorgsna ansiktet sprack upp i ett leende. Det vill jag gärna, sa han. 

 

Och idag får vi frågan. Vill vi bära Kristus till världen? Vill vi be, bryta bröd med varandra, och vara barmhärtiga? Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och nöden är stor, nöden kommer bli större, och när människor söker ett fäste, en tro som bär i liv och död, vad ska vi svara? Vi ska svara: välkomna. Här har våra förfäder samlats i krig och fred, i nöd och överflöd. Vi ska hålla bönens låga brinnande, vi ska hålla stigarna till våra kyrkor upptrampade, vi ska läsa Guds ord och ropa till Gud för oss själva, för vår bygd och för vår jord. 

 

Vill du bära Kristus till världen? 

Vad svarade Maria? Må det ske med mig som du har sagt. Hur vågade hon? Hon litade på Närvaron, på Nåden. Därför sa hon ja till det nya som väntade henne. 

Det får också vi göra.

Predikan 1 a sönd i fastan Västra Ryd

 

Prövningens stund

Denna söndag med rubriken Prövningens stund kunde inte komma mer lägligt. 

Det vi upplever nu är en prövningens stund på många sätt. Ukrainas folk prövas. Det som händer är så förskräckligt så det finns inga ord. Så många är rädda, så många gråter, så många flyr för sina liv. Detta är en prövningens stund för medkänslan, så många gör heroiska insatser för sina medmänniskor. Det är en prövningens stund för Europa, för EU. Det är en prövningens stund för världens ledare: ska vansinnet, terrorn och ondskan segra eller ska frihet och demokrati segra. Det är en prövningens stund för sanningen och yttrandefriheten. 

Och mitt i allt som sker i Ukraina kommer en ny rapport från FN´s klimatpanel som slår fast att läget för jordens framtid är mycket allvarligt. Vi upplever utanpå allt annat också en prövningens stund för klimatet, för kampen att minska koldioxidutsläppen och hejda uppvärmningen. 

Och flera av oss är prövade på ett personligt plan.

Det är inte konstigt att vi känner oro, det är inte konstigt att vi blir rädda. 

Så, vad blir viktigt i denna tid? Vad blir viktigt för dig och mig? Vad blir viktigt för kyrkan? Vad blir viktigt i vårt samhälle?

Jag vill börja i Bröderna Lejonhjärta, en märkligt aktuell berättelse. De befinner sig i Körsbärsdalen och Jonatan måste iväg för att besegra den onde Tengil och draken Katla i Törnrosdalen. Skorpan vill inte att Jonatan reser iväg men då säger Jonatan: det finns saker som man måste göra, även om det är farligt. ’Varför då’, undrar Skorpan. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort´ svarar Jonatan.

Det kunde lika gärna ha varit Jesus som sa dom orden. Han vet vad han måste göra. Han måste lida och dö för att befria oss och försona oss med Gud. 

1/ Det första som är viktigt är att inte vara ensam i prövningens stund. Jesus är omgiven av sina vänner. Vi lever i en extremt individualistisk tid. Men ensam är inte stark. No man is an Island. Vi behöver varandra. Samhälle betyder hålla samman, socken betyder att söka sig samman, kommun betyder gemenskap. När nöden drabbar och sömnen uteblir inser vi kanske att vi verkligen behöver varandra. Och det är därför kyrkan finns, församlingen. Vi behöver be med och för varandra. Vi behöver upplysas av Guds ord, vi behöver dela måltiden och bli välsignade för att orka leva våra liv. När nöden söker nåden ska kyrkan vara öppen och varm, som en famn för alla som söker skydd. Under många år har det glesnat med kyrkobesökare. Men jag har inte blivit orolig. När vi har det bra behöver varken varandra eller Gud. Men när nöden drabbar kommer människor att fråga efter nåd, efter förlåtelse, efter mening och en tro som bär både i liv och död. Det vi ska göra är att hålla stigarna till våra kyrkor upptrampade, vi ska hålla bönens låga brinnande. 

2/ Det andra som är viktigt är att tala sant om livet. Petrus har just bekänt Jesus vara Messias och fått höra att han är salig och sedan, när han vill hindra Jesus från att lida och dö kallar Jesus honom för Satan – samma kapitel. Men deras relation går inte sönder för det. Både det vackraste och finaste, och det mörkaste och fulaste ryms i relationen för sanningen är det enda som kan befria oss. När vi går med Jesus behöver vi inte förneka vår styrka, inte ljuga om våra svagheter. Gemenskapen runt Jesus är en gemenskap för syndare. Vi kommer prövas, vi kommer falla, gång på gång. Kom då ihåg: Med dig i ugnen het, vandrar en gudason härlig, prövade själ det vet. 

Jesus säger inte: håll dig på din plats, utan ordagrant säger han: gå bakom mig. När går man bakom någon? Jo, när man följer. Det var de första orden Jesus sa till Petrus och de sista: Följ mig. 

3/ Det tredje som är viktigt i prövningens stund är att låta den bli en omprövningens stund. Vi är inne i fastan nu. Låt denna fastetid bli en tid då vi frågar oss: vad håller vi på med? Låt oss ställa frågan: Vad håller kyrkan på med? Hur vill vi se kyrkans roll i nödens tid? Låt det bli en omvändelsens tid, en tid för rannsakan och bön. 

Låt oss ofta använda orden i Psalt 139: 23-24: 

Säg efter mig:

Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, 

pröva mig och känn min oro, 

se om min väg för bort från dig, 

och led mig på den eviga vägen. 

Tystnad