Predikan 5 söndagen i påsktiden

Att växa i tro

I min hand har jag ekologiska morotsfrön. I varje litet oansenligt frö finns de gener som bestämmer vad det ska bli av det. Kraften att gro och växa, formen, smaken, utseendet, doften – allt finns nedlagt i fröet. Inuti fröet finns dess djupaste bestämmelse.

Så är det med varje människa. I våra gener har Gud lagt in vår djupaste bestämmelse, kraften att växa, formen, röstens klang, längden och bredden och begåvningen. I vårt inre finns vår bestämmelse, vår längtan efter att växa, blomma och bära frukt. Bli det vi var ämnade till. Men det finns så mycket som kan hindra och kväva växandet. Sårande ord, brist på kärlek, tillit, trygghet, frihet, näring för kropp och själ, jantelagen.

Så, hur ska fröet nå sin bestämmelse? Vi behöver en kruka och jord. Vad behöver vi mer? Lagom med ljus, lagom med värme, lagom med näring, lagom med vatten. Och frihet att växa men också skydd, omvårdnad, gallring, tillsyn. Så, nu lägger jag fröna i jorden. Där bäddas de ner i mörkret, det livgivande mörkret. Vi är ofta rädda för mörkret, tomheten, tystnaden. Men kanske är det där och då något viktigt som händer. Kanske är det i de mörka stunderna i våra liv som vi vuxit mest, som livet börjat gro, avskalat och i det tysta. Vi märker det inte när det sker men efteråt, när vi ser tillbaka på våra liv kan vi tänka att - ja, det gjorde ont, det var svårt men jag hade inte velat vara utan. Det var då jag mognade, växte, det var då som tron rotade sig i Guds kärlek.

Just nu sitter ett antal Anebybor och skriver ner sina drömmar till den bok vi ska trycka i sommar och ge ut på Alla får plats-veckan. Boken ska heta: I have a dream. Vad ska du bli när du blir stor? Vad är din dröm, din djupaste längtan? Vilken är din plats i tillvaron?

Jag tror vi behöver uppmuntra varandra att drömma och att bejaka våra drömmar. Att lyssna till hjärtats röst och våga följa den. För den som hittar sin plats tar ingen annans. Det är när vi försöker efterapa varandra, härma, ängsligt snegla på andra och undra om vi duger som det blir fel. Jämförelsens förbannelse leder bara till bråk och ledsamheter.

Hur ska vi hitta rätt, hur ska vi få kraft att växa och nå vår bestämmelse? Jo, vi ska vända oss till Gud, den store trädgårdsmästaren. Gud har skapat oss, Gud vet vad som var meningen med just dit och just mitt liv. I dagens texter kan man ana trädgårdsmästarens händer och vård.

Gud böjer sig ner och ger de modlösa kraft, de försagda nytt mod. Gud ger oss sin Ande som lär oss att älska vår nästa som oss själva. Och Gud har gett oss en förebild. Jesus Kristus. Paulus skriver: Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. 

Jesus är alltså det stora målet med att växa i tro. Målet är att bli lika Kristus och det märkliga är att när det är först när vi blir lika Kristus som vi när vår djupaste och unika bestämmelse. 

Jesus älskar oss, ber för oss, skyddar och bevarar oss som sköra plantor i hans trädgård. I Jesu omsorg finns allt vi behöver – ljus, värme, näring, tillsyn, beskärning, ibland en omplantering.

Slå upp psalm 273 i psalmboken. Den är en utmärkt psalm att be varje dag. Vi ber tillsammans!