Predikan 14 e söndagen efter Trefaldighet

Tema: Enheten i Kristus

Högmässa med dop

Det finns två saker som ingen människa på jorden kan leva utan. Har man bara det överlever man. Vad är det?

Vatten och bröd.

Dopets vatten och nattvardens bröd.

Vad händer i dopet? Gud säger: Jag har skapat dig, jag älskar dig, jag är med dig alla dagar. Du är min och för att du ska kunna tro det och har jag rört vid dig med livets vatten.

Den kärlek och djupa samhörighet som finns mellan Gud och varje människa synliggörs med hjälp av dopets vatten. Du och jag Milton, säger Gud. Du och jag Gud, får Milton svara.

Gud älskar alla människor. Dopet är en hjälp för oss, en påminnelse om att detta är sant. Därför har jag ett foto på från när jag döptes på mitt arbetsrum.

Dopet berättar också att vi alla hör samman. För att beskriva den djupa samhörigheten finns många olika bilder. Vi är syskon med Jesus som vår storebror. Vi är medlemmar, lemmar, delar av samma kropp och tillsammans utgör vi Kristi kropp här i världen. Vi är stenar i ett husbygge, grenar i samma träd, korn som mals ner för att bakas till bröd som mättar.

I går var vi ett gäng som var i Vadstena. Det var stiftsfest. Vi var flera tusen människor samlade för att fira gudstjänst, mingla och lyssna till föredrag. I sitt inledningstal sa biskop Martin: Andlighet handlar om insikten att allt och alla hör samman. Människor, djur, växter – allt hör samman för allt är skapat av Gud.

När vi delar brödet säger vi: ja, vi hör samman med varandra, med alla och allt och därför ska vi inte vara rädda för varandra, vi ska vara rädda om varandra och allt skapat.

Ingen kan leva utan vatten och bröd. Dopet och nattvarden skiljer inte ut oss från andra. Det är heliga handlingar som berättar om en Gud som älskar varje människa, varje liten del av sin förunderliga skapelse. Det är handlingar som kallar oss till enhet, till kamp för allas lika värde, till engagemang mot miljöförstöring och för ett drägligt liv för alla. För vi hör ihop.

Jesus ber för oss. Ber att vi ska bli ett, älska varandra som Gud älskar oss, förbehållslöst och utan åtskillnad.

Vi är många som lider av splittringen mellan kyrkorna, att vi som säger oss tro på Gud delar upp oss. Några av oss bär på visionen att det om 20 år bara finns en kyrka i Aneby. Inte för att vi ska vara många och stora och mötas till härliga gudstjänster utan för att vi hör samman och varje dag som vi lever i fortsatt splittring kränker vi Guds kärlek och längtan efter att alla hans barn, oavsett tro och hudfärg ska vara ett.

Tack för att ni vill döpa Milton idag. Det är en påminnelse till oss alla att vi hör samman.

Predikan i Aneby kyrka 13 e tref

Tema: Medmänniskan

Text: Matt 7:12

Idag är det val, det viktigaste valet på länge. Hur vi röstar avgör om vi ska få ett kallare eller varmare samhälle, ett slutet eller öppet samhälle. Vilken människosyn vi vill ska genomsyra vårt land? Valet äger rum idag och varje dag, i varje möte, i blickar, ord, handlingar. Är vi medmänniskor eller motmänniskor? I år är det 80 år sedan Hitler tog makten i Tyskland. Talade han inte om Ubermensch? Människan är förmögen till obeskrivbar ondska och till obeskrivbar godhet.

Medmänniskan. Idag handlar det om dig och mig. Idag handlar det om vårt beroende av varandra. Och det är inget lätt ämne. Ett vänligt ord kan göra under. Ett sårande ord kan krossa en människas hjärta. Kanske är det därför som Bibeln innehåller så många goda råd och regler där den gyllene regeln är den mest kända. Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Vad vill du? Hur vill du bli bemött? Gör så, lev så, även om ingen annan gör det!

I dagens GT- text möter vi Eved-Melek. Nubier, alltså invandrare från nuvarande Sudan. Han var den ende som reagerade på den omänskliga behandlingen av Jeremia. Han talade med Kungen och fick hans tillåtelse att dra upp Jeremia ur brunnen, som var tom på vatten men full av lera. Det finns många människor som befinner sig i brunnen, ensamhetens, sömnlöshetens, ångestens, missbrukets, utanförskapets brunn. Eved-Melek använde sin talförmåga, rep och några gamla skjortor för att rädda Jeremia. Om det vi har bara är som en gammal skjorta, litet, obetydligt, kanske värdelöst kan det ändå användas för att hjälpa en medmänniska. Liksom lägga det mellan repet och armhålan så att det inte gör för ont. Ibland, när jag möter människor som drabbats av det värsta saknar jag ord. Jag känner mig liten och maktlös. Men kan jag inget säga kan jag åtminstone lyssna, vara där, möta blicken, dela smärtan.

Här bjuder jag in Per Hansson i predikan. Per är enhetschef på socialförvaltningen i kommunen. Han berättar kort om sina tankar kring den gyllene regeln, sitt arbete, de många gånger svåra besluten han måste ta utifrån lagar och förordningar. När jag säger att jag lärt känna honom som en människa med hjärna och hjärta, ett stort hjärta särskilt för de mest utsatta och frågar hur han kunnat bevara sitt hjärta från cynism, kyla och hårdhet svarar han med att berätta om sin farmor som blev änka med tre barn och det fjärde på väg. Hon fick gå till fattigvården för att få hjälp och hans pappa blev senare bortadopterad. Så vänder han sig till mig och säger: Det kunde ha varit jag. Eller du!

(Så mycket mer behövde inte sägas. Jag och många med mig var berörda.)

Tillägg:

Allt vad ni vill...det ska ni. Det är vad lagen och profeterna säger.

Den gyllene regeln är inte ett samlevnadstips, inte ett råd bland många andra.

I en psalm sjunger vi orden om Gud: Vad du vill är helighet men du är barmhärtighet. Gud vill att vi ska älska varandra som Gud älskar oss.

Guds förväntningar på oss är oerhört högt ställda. Ribban ligger där den ligger, den sänks inte för att vi ska komma över. Varför? Därför att det endast är det bästa som är gott nog, för oss och för Gud.

Då är det väl ingen idé att ens försöka? Jo, vi mår bra av höga förväntningar, vi växer av det, vi utvecklas, mognar så länge det finns något som fångar upp oss när vi misslyckas. Något eller någon. Vad du vill är helighet, men du är barmhärtighet. I Jesus Kristus möter vi Guds barmhärtighet. Hans namn är Immanuel – Gud med oss. Han har uppfyllt lagens alla krav för oss. Han är vår försonare och förebild, vår medvandrare. När vi hör orden för dig utgiven, för dig utgjutet får vi mod att resa oss, se varandra, vara medmänniskor, gå ut och liksom söka efter honom. För han möter oss i varje medmänniska. I flyktingen, i grannen, i den som jag trivs med, i den som jag tycker är besvärlig. Allt för att vi ska få möjligheter att öva oss i medmänsklighet. Så låt oss inte välja bort de besvärliga människorna. I deras ansikte kan vi ana Jesu ansikte.