Predikan Skärtorsdagen

Det nya förbundet

Mark 14:12-26

Jag bodde i Umeå. Arbetade som sjukhuspräst. En eftermiddag blev jag kallad till akuten. En 13-årig pojke hade blivit påkörd av en bilist och omkommit. Jag fick ta hand om hans föräldrar och tre syskon. Allt var nattsvart sorg.

Efter några dagar ber föräldrarna mig ta reda på vem som kört bilen. Det var en kvinna, mitt i livet. De bad mig framföra ett meddelande till henne. Säg: Vi vill att du ska veta att vi förlåter dig. Vi avskyr det som hände. Men vi kan inte hata för det ger oss inte Patrik tillbaka och det hjälper varken dig eller oss. Jag ringde och framförde hälsningen och kvinnan grät och hälsade tillbaka. Kärlek och förlåtelse ger liv. Hat och bitterhet dödar.

I fredags körde en man på oskyldiga människor i Stockholm. Vi blev chockade, rädda och många kände nattsvart sorg och vrede. Mitt i kaos och förtvivlan räcker människor varandra händerna, öppnar sina hjärtan och sina hem och möts på Sergels torg för att sjunga, kramas och låta det goda övervinna det onda. Och många har bett för offren, för deras anhöriga, för poliser och räddningspersonal. Men har någon bett för Akilov? Den godhet och kärlek som manifesterades efter dådet, räcker den för gärningsmannen också eller finns det gränser? Nu försöker maktens män och kvinnor överträffa varandra i förslag om hur vi ska rensa ut de onda och de farliga människorna ur vårt samhälle. Men den som är utan synd kaste första stenen. Den som känner sig själv det minsta vet att varje människa bär på mörker och ljus, förmåga att göra oändligt ont, förmåga att göra oändligt gott. Jo, jag tycker att Akilov ska dömas och få sitt straff. Men jag kan inte komma ifrån tanken att han kanske är den i vårt land som behöver få höra: Vi förlåter dig och vi ber för dig. ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Den bönen som Jesus bad för sina bödlar på korset, den kan vi vi också be när det onda drabbar.

Jesus äter en måltid med sina lärjungar. Det är deras sista kväll tillsammans. Borden är troligen formade som en hästsko, Jesus sitter i mitten och lärjungarna på ömse sidor om honom. Alla kan se varandra. På bordet står utställt många skålar med röror som man doppar brödet i och äter. Till höger om Jesus sitter Johannes. Vem sitter på hans vänstra sida? Judas Iskariot. Hur kan man veta det? Jo, Jesus säger: Han som doppar i skålen tillsammans med mig. Den som orsakar Jesus den största glädjen och den som orsakar honom den djupaste sorgen hade han närmast sig. När de ätit tog Jesus brödet, bröt det och sa: Ta detta, det är min kropp. Och han tog bägaren, tackade Gud och gav åt dem och de drack alla ur den. Han sa: Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.

Alla åt, alla drack, alla fick vara med, ingen utvisades. Judas som skulle förråda var med. Petrus som skulle förneka var med. Tomas som tvivlade, Jakob och Johannes som somnade, alla andra som flydde ut i mörkret – alla fick vara med. Varför? Därför att Gud är Kärlek. Gud har upprättat ett förbund, förbundit sig, lovat att älska in i döden. Gud har förbundit sig att aldrig utvisa någon. Gud hatar synden och Gud älskar syndaren. Därför får jag vara med. Därför får du vara med. Och du som har det särskilt svårt, du som kämpar med dig själv, med Gud, med dina besvikelser – du är särskilt välkommen.

Ja, men orden som Jesus säger... ve den människan...det hade varit bäst om hon aldrig hade blivit född. Sanning och kärlek tar inte ut varandra.Tvärtom, de hör intimt samman. Så svart är det i Judas hjärta. Så svårt. Och Jesus känner det, och Jesus lider med honom och lider för honom.

I kväll är det vi som tar plats vid bordet. Jesus är här och han ger allt för att godhet ska segra över ondska, kärlek ska segra över hat och liv ska segra över död.  

Predikan 5:e söndagen i fastan

Försonaren

Vi är inne i fastan. Från askonsdagen till denna helg har fokus varit på oss, på våra prioriteringar, på nödvändigheten att vända om från mörkret till ljuset. För två veckor sedan talade vi om kampen mot det onda och de fem vapen vi har: Koralerna, kunskapen, knäppta händer, korset och kärleken.

Nu går vi in i passionstiden. Vad betyder passion? Lidelse = stark kärlek som kostar allt. Nu vänder vi blickarna från vår egen bot och bättring och kamp till Jesus, hans sista två veckor på jorden. Undervisningen, intåget i Jerusalem på Palmsöndagen, sista måltiden, korsfästelsen, hans död och begravning och till sist, hans uppståndelse.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.

Vad kallas denna vers? Lilla bibeln. Bibelns kärna och stjärna. Kan du inget annat bibelord utantill så lär dig åtminstone detta. För det är en sammanfattning av hela bibeln, av vår kristna tro.

Vi sjunger psalm 45.

O vilken kärlek, under bar sann. Aldrig har någon älskat som han.

Nu till kopparormen. Är det någon som sett den? Den finns som symbol på ambulanserna.

Israels folk hade blivit befriade från slaveriet i Egypten. De var på väg genom öknen till Kanaans land, det land som flyter av mjölk och honung. I stället för att vara glada och hjälpa varandra och sjunga börjar de klaga på maten, kritisera och klandra Gud. Man säger: det var bättre förr.

Precis det säger Putin i Ryssland. Precis det säger Trump i USA. Precis det säger engelsmännen som röstat för Brexit, precis det säger Jimmie Åkesson och var femte svensk. Det var bättre förr. Och i stället för att samarbeta så splittrar man, i stället för att nedrusta satsas det på upprustning. I stället för att riva murar, bygger man nya murar. I stället för att ge flyktingar skydd och framtid så betalar man korrupta regimer för att låsa in människor och behandla dem som djur. Det vi inte ser det finns inte.

Vår värld och vårt samhälle börjar krylla av giftiga ormar. Är det Gud som skickar dom? Nej! På GT´s tid fanns det bara en makt i tillvaron och det var Guds makt. Allt, både ont och gott kom från Gud. I Nya Testamentet blir djävulen tydlig, den diaboliska makten, den som inte kan skapa och ge liv, bara förvrida och förvränga och förstöra det goda Gud skapat. Diabolos – kasta isär. Inte bygga ihop.

När vi klagar och kritiserar Gud och varandra förgiftas våra hjärtan, våra liv och vår gemenskap. Människor kan med giftiga kommentarer förstöra och döda.

Är det någon som har telefonen med sig? Vi måste ringa 112. Vi måste skicka oss själva och vår värld och inte minst våra ledare till akuten. För det enda som hjälper när man blivit ormbiten det är ett serum, gift från samma orm som liksom slår ut det första giftet. Det var därför Jesus måste dö. Döden kan bara besegras med döden.

Jesus är kopparormen i öknen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. När jag läser instiftelseorden håller jag upp brödet och sedan vinet för att alla som blivit ormbitna ska se kopparormen, Jesus på korset och genom Jesus få liv.

Försoning heter på engelska atonement. At one ment. Göra till ett, förena, laga, bygga samman.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.

Predikan 3:e sönd i fastan

Kampen mot ondskan

Det finns två kategorier av ondska. Det naturen åstadkommer och det människan åstadkommer. Kan vi hjälpas åt att nämna något ont som naturen orsakar?

Ont som människan orsakar?

I dagens tre texter möter vi tre former av ondska som människan orsakar. I GT är det avgudadyrkan. När vi tillber något eller någon i stället för Gud. Luther säger: Det du förtröstar på och sätter din tillit till är din gud.

I episteltexten möter vi likgiltigheten. Martin Luther King sa att det värsta är inte de ondas brutalitet utan de godas likgiltighet.

I evangeliet möter vi det onda i form av besatthet. När jag var barn och bodde i Etiopien fick jag flera gånger bevittna besatthet och exorcism. Det var alltid i samband med gudstjänsten. Mitt under predikan kunde en människa, och det var alltid en kvinna, börja skaka våldsamt och vråla med en röst som kom från avgrunden. Det behövdes minst fyra starka karlar för att hålla fast henne. Jag minns en gång då detta hände. Det var pappa som predikade och han sa bara stilla och lugnt. Låt oss be. Så bad han enkel bön om befrielse i Jesu namn och kvinnan tystnade och blev alldeles lugn och sen fortsatte gudstjänsten som om inget hänt.

När jag läste till präst skrev jag tillsammans med fyra andra en uppsats om exorcism. Vi ville försöka förstå fenomenet ur olika aspekter. Jag fick i uppgift att göra den exegetiska analysen, dvs titta på vad bibeln säger om detta. Och jag kan säga att jag blev förvånad. Det visade sig att besatthet och andeutdrivning bara beskrivs i Matteus, Markus och Lukas men inte hos Johannes och inte hos Paulus. Varför? Jo, deras läsare hör hemma i den judiska kulturen där det finns en stark tro på andar och andeväsen medan Johannes och Paulus riktar sig till läsare i den grekiska kultursfären och där beskriver man ondskan i termer av begär, mörker, lögn.

Det kan förklara varför besatthet är ytterst sällsynt här i Sverige.

Nu ska vi sjunga en nyskriven psalm: När de minsta

Så, vad har vi för vapen i kampen mot ondskan?

1/ Koralerna. För snart tre år sedan skulle ett nysvenskarnas parti marschera genom Jönköping. De kristna bjöd då in till en motdemonstration. Man satte sig på gatan där nazisterna skulle marschera och sjöng: Jesus älskar alla barnen.

Under slaveriet i Amerika sjöng de svarta sina negro spirituals för att behålla sin värdighet och sitt hopp om att frihetens dag skulle komma.

2/ Kunskapen. Kunskapen om vår delaktighet, om det ondas uppfinningsrikedom, om Guds hjälp i vår svaghet.

3/ Knäppta händer – Den sorten kan bara drivas ut med bön, säger Jesus. Det finns en oerhörd kraft i bönen, i de knäppta händerna. De knäppta händerna är det enda svaret på de knutna händerna. När vi ber för och med varandra sätter vi krafter i rörelse som är starkare än all världens poliser och militärer och myndigheter. Det blir inte alltid som vi vill men i bönen finns en överlåtelse: ske din vilja, inte min.

4/ Korset - Kampen mot ondskan kostade Jesus livet, men då, när allt tycktes förlorat uppstod Jesus. Det tomma korset berättar att kärleken är starkare än hatet, att livet är starkare än döden, att det onda är starkare än det goda.

5/ Kärleken – I en fastepsalm står det: det intet finns som icke vinns av kärleken som lider. I kampen mot onskan och för det goda behövs alla, ingen kan undvaras. Och vårt främsta vapen är kärleken. Älska dina fiender och be för dem som förföljer dig. Kärleken är den enda kraften som kan förändra våra hjärtan och vår värld.

Ny psalmtext NÄR DE MINSTA- översatt från engelskans When the poor ones

När de minsta  

(Cuando El pobre text: J A Olivar, Musik: M Manzano)

Eng övers George Lockwood / Martin Seltz Två versioner.

Svensk översättning: Peter Andreasson 170312

1

När de minsta, utan något, delar med sig,

när en hungrig bryter bröd som ger oss liv, 

när de svaga ger åt andra mod och styrka, 

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg.

2

När vi lider med varandra, delar smärtan,

när trots allt en strimma hopp anas på nytt,

när vi älskar trots att hatet finns omkring oss,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg.

3

När vår glädje flödar över alla bräddar,

när vi måste sjunga ut det som är sant,

när vi böjer oss och rätar andras ryggar, 

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg.

4

När vårt liv blir fyllt av himlens goda gåvor,

när nationer mäklar fred där det är krig,

när vi ser på alla främlingar som vänner,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg.

Predikan Lommaryds kyrka Fastlagssöndagen

Kärlekens väg

Kärlekens väg börjar i Guds hjärta och går till ditt hjärta och mitt hjärta. Gud är kärlekens källa. En källa som pulserar med en evig kärlek.

Leta efter din puls, på handleden, eller på halsen. Långt innan vi föddes, när vi var pyttesmå kickade Gud i gång våra hjärtan. Pulsen säger: Gud älskar mig. Gud älskar mig. Gud älskar mig. Vi säger det tillsammans: GUD ÄLSKAR MIG.

Du är Guds kärleksgåva till världen. Gud blir alldeles lycklig och stolt när Gud ser dig och dig och dig. Men ibland är det svårt att tro. Därför ska vi hjälpa varann. Vänd dig till din bänkgranne, två och två. Ta varann i handen, se in varandras ögon och säg namnet och sedan: GUD ÄLSKAR DIG!

Kärlekens väg går från våra hjärtan till vår nästa.

Våld föder våld, heter det. Och det är nog sant. Men jag vet något som är ännu mer sant och det är att Kärlek föder kärlek.

Jesus säger: Älska din nästa som dig själv. Om jag inte kan älska mig själv, då. Om jag tycker jag är ful och dum och bara vill gå och gömma mig? Börja göra något för någon. Visa medkänsla, hjälp någon över gatan, trösta den som gråter. Alla har något att ge och när vi börjar göra det lilla vi kan fyller Gud genast på med mer.

Men om nästa person som jag möter är en knäppskalle, en människa som jag tycker intensivt illa om? Gör som Jesus gjorde på korset. Han bad för bödlarna: Fader förlåt dem. De vet inte vad de gör. Själv orkade han inte förlåta men han bad Gud förlåta dem. Jag har haft en kille boende hos mig i två år, Jawid från Afghanistan. Han har blivit som en son för mig. Förra onsdagen togs han av polisen och låstes in för att utvisas. Tror ni att jag älskar poliserna? Tror ni att jag älskar Migrationsverket? Nej, men jag har börjat be för dem. Min gamla mamma lärde mig det efter terrordåden i Paris förförra hösten. Vi satt vid hennes köksbord och så sa hon. Vi måste be för terroristerna. Så knäppte hon sina händer och bad.

Kärlekens väg är på liv och död, all in.

I går döpte jag två barn i går. Lilly och Moa. Barn som fullständigt tagit sina föräldrars hjärtan i besittning. Och jag vet som pappa till tre barn att är någon av dem glad så är jag glad. Om någon av dem gråter, då gråter jag. Skulle någon av dem bli så sjuk så att bara ett organ från mig kunde rädda dem så skulle jag ge mitt liv för dem. Så har varje liten människa tagit Guds hjärta i besittning. Gud kan bara älska. In i döden. När vi delar ut nattvarden säger vi: Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet. Guds kärlek är på liv och död. När vi tar emot bröd och vin tar vi emot kärlek från Guds eget hjärta så att vi kan älska vår nästa som oss själva.

Jag tror att vi har ett val. Att följa Jesus på kärlekens väg eller att gå likgiltighetens väg som leder till våld och hat. Vilken väg väljer du? Vill du följa med på kärlekens väg måste du ha ett lösenord.

Lösenordet: Lär dig livets stora gåta: Älska, glömma och förlåta. Tillsammans!

Kärlekens väg börjar i Guds hjärta och går till ditt och mitt hjärta.

Kärlekens väg går från våra hjärtan till vår nästa.

Kärlekens väg är på liv och död, all in.  

Predikan 4:e sönd e Trettondagen

Jesus är vårt hopp

Tror du verkligen att Jesus kunde gå på vatten? Har du fått frågan någon gång? Det har jag. Och i frågan finns ofta underförstått en tanke: Hur kan du vara så dum? Tror du på tomten också?

Vet ni vad jag brukar svara? Ja, jag tror att Jesus kunde gå på vatten men oftast tog han båten.

Det är lite synd att man stirrar sig blind på frågan om Jesus kunde gå på vatten, för då upptäcker man inte vad texten egentligen vill säga. Den har mycket att ge, så mycket så att den som är utan hopp kan få nytt hopp.

Slå upp texten! Jag vill ta med er steg för steg igenom den. För att kunna förstå en text måste man sätta in den i ett sammanhang. Vad hade hänt innan?

Fruktansvärda saker. Johannes döparen hade kritiserat kung Herodes för att han levde ihop med sin brors fru Herodias. Han kastades i fängelse och blev avrättad, halshuggen. När Jesus fick veta det blev han så ledsen så att han drog sig undan, tog båten över sjön till en öde trakt för att vara ensam och sörja. Ryktet spreds om vart han tagit vägen så när Jesus steg i land möttes han av en nöd så stor så han kunde inte strunta i människorna. Han som hade sorg blev tvungen att pausa sorgen för att hjälpa de sjuka. Dagen gick och alla var hungriga och det är nu Jesus välsignar fem bröd och två fiskar och delar maten så det räcker och blir över.

Efter måltiden sänder han iväg lärjungarna först och sedan allt folket.

”Gå i frid och tjäna Herren med glädje!”

Känner ni igen mönstret? Vi samlas, vi ber om förlåtelse, om förbarmande, om hjälp. Vi lyssnar till Jesus, delar brödet, tackar och sedan sänds vi hem, ut i den kommande veckan, välsignade med nytt hopp.

Då, när alla gått, då får Jesus tid att sörja och be och hämta andan.

Hur har lärjungarna det? Svårt! Det är natt, det blåser motvind, vågorna går höga, de är rädda.

Hur har du det, hur har vi det? Hur ser det ut i vår värld? Det blåser motvind i världen. Vågorna går höga. Båten kränger. Fyra ord på P nämns: Polarisering. Populism. Protektionism. Post truth. Ett förakt för godhet. Demokrati, mänskliga rättigheter, mångfald ifrågasätts. Det stormar också i Svenska kyrkan. Allt fler lämnar den. Röster höjs som kräver ärkebiskopens avgång. Hur är det i Aneby? Många är glada, mår bra, men alldeles för många kämpar i motvind, omges av höga vågor, kämpar ensamma eller tillsammans i natten. Och kanske är det värst strax före gryningen, i vargtimmen, i fjärde nattväkten - mellan 3 och 6. Ibland, när jag är pressad, vaknar jag just då och det är märkligt hur stora problemen blir, hur liten man känner sig. Skuggorna är som längst just då och vad händer. Jesus kommer. Han har från stranden sett att hans lärjungar är i kris. Det finns ingen båt och simma kan han inte men en sak kan han – gå på vattnet. Vattnet är en symbol för kaosmakterna. Först känner de inte igen honom . Men när han talar och säger: Lugn det är jag, då vänds förtvivlan i hopp. Varför just då?

Ego eimi. Det är jag. Jag är JAG ÄR. Det är Gud som talar i Jesus Kristus. Samma röst som i begynnelsen talade till kaosmakterna och skapade ljus och liv och mening och sammanhang talar nu. Det är jag. Och till Petrus säger han: Kom. Petrus är den som testar gränser, som ska se med egna ögon, som springer till graven för att se om den är tom. Som efter uppståndelsen hoppar i vattnet för att se om det verkligen är Jesus som står på stranden. Jesus möter oss där vi är. Låter oss vara dom vi är. Vill vi sitta kvar i båten får vi, vill vi pröva att gå på vattnet får vi.

Och Petrus sjunker. Kanske är Jesus onödigt hård mot Petrus när han fiskar upp honom ur vågorna. ”Du trossvage. Varför tvivlade du?” Ryms inte tvivel i vår tro? Jo, vi måste få ifrågasätta, pröva, vrida och vända på saker och ting annars är vi inte ärliga. Det Jesus säger är: Varför är du så splittrad, så tudelad i dina tankar, i din uppmärksamhet?

Jesus vill hjälpa oss till närvaro och tillit. När det stormar är det särskilt viktigt att vi fäster våra ögon på Jesus och bara på honom.

Stormarna slipper vi inte, nattens skuggor, motvinden, de höga vågorna. Det är inte konstigt om vi blir rädda. Det är inte konstigt om vi förlorar hoppet när vi ser oss omkring. Men vi får aldrig glömma att Jesus är nära, han ser oss, han ber för oss och han griper in. Han tar oftast båten, men kniper det kan han gå på vattnet för att hjälpa oss.

Låt oss fästa våra ögon på Jesus som är vårt enda hopp.  

Predikan Böneveckan 2017 Allianskyrkan

2 Kor 5: 14-20

Kristi kärlek lämnar oss inget val. Kristi kärlek tvingar oss.

Jeremia beskriver detta tillstånd med orden: Men tänker jag ”Jag bryr mig inte om honom, aldrig mer skall jag tala i hans namn” då blir det i mitt bröst som brann där en eld, instängd i mitt innersta. Jag försöker stå emot men förmår det inte. (Jer 20:9)

Det brinner en eld, en eld som aldrig kommer att slockna. En eld som utgår från Gud själv. En eld som stavas kärlek. En kärlekens eld som varje människa som någon gång älskat kan ana. För sådan är kärleken till sitt väsen att den vill älska, den vill ut ur sig själv, den vill skapa och smitta av sig och växa. Sådan är kärleken att den inte går att stänga in, den går inte hindra. Därför står det i Mos 1:26: Gud sade: Vi ska göra människor, som är vår avbild, lika oss. Vi ska göra! Fader, Son och Helig Ande – tre i ett och ett i tre – en helig treenighet som inte var nöjd med att vara tre. Så skapade Gud människan till sin avbild, i härlighet och helighet och kärlek – till gemenskap.

Men gemenskapen gick sönder. Och människan fylldes av skam och skuld och när hon hörde Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden gömde sig människan för Gud. Men Gud ropade som en mor eller far ropar när de tappat bort sitt barn: Adam var är du? Människa, var är du?

Och sedan dess har ropet ljudit, dag och natt, utan avbrott, genom seklerna, och Gud har lånat profeternas röster, han har tänt en eld i Jeremias och Amos och Hosea hjärtan och de har riskerat allt för att få människan att omvända sig till Gud. Till sist kom Gud själv i Kristus och försonade hela världen med sig själv. I stället för att alla skulle dö, dog Gud i Kristus, av kärlek till mänskligheten. Vers 19: Gud var i Kristus när han försonade hela världen med sig. Allt är fullbordat. Ingen är utestängd. Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin.

Allt är fullbordat. Allt är försonat.

Denna eld brinner nu i Paulus och efter honom i tusen sinom tusen hjärtan. Guds kärleks eld. Adam var är du? Var inte rädd! Jag älskar dig.

Det gäller dig, mig och varenda människa vi möter. Det fick konsekvenser för Paulus människosyn och det borde få konsekvenser för vår syn på oss själva och varandra.

I Kristus är vi syskon, bröder och systrar med alla människor, inte bara de troende. Försoningen gäller ju alla. Gud ställer ingen till svars för sina överträdelser. Allt är förlåtet och försonat.

Det är som om vi satt i fängelse, dömda till straff. Fastkedjade i oss själva, i vår skuld och skam. Det Paulus säger i kväll är: Du är fri. Res dig, gå ut ur det som håller dig fången. Du är älskad och förlåten och fri.

Predikan Andra söndagen efter Trettondagen

Vi är inne i trettondagstiden – epifania. Ordet betyder uppenbarelse, avslöjande. Gud vill visa oss något viktigt! Vad? I Östkyrkan kallas tiden för teofania – Gudsuppenbarelsen. Och det är just det det handlar. Gud uppenbarar sin härlighet för oss i tre steg. Först för de vise männen genom stjärnan som ledde dem till Jesusbarnet. Förra söndagen handlade om Jesu dop och då avslöjar Gud att Jesus är hans son. Himlen öppnades och en duva sänkte sig över Jesus och en röst hördes som sa: Du är min älskade son, du är min utvalde. Idag uppenbarar / visar Gud sin härlighet när Jesus förvandlar vatten till vin vid bröllopet i Kana. Berättelsen i Johannes slutar med orden: Han uppenbarade sin härlighet och hans lärjungar trodde på honom.

Smaka på ordet HÄRLIGHET! Vad smakar det? Ljuvligt, gott, skönt, varmt, stort, vackert! Det smakar Gud, det smakar paradis, det smakar allt det som varje människa längtar efter. Förra lördagen var jag på Severins möbler i Jönköping. Där, av alla ställen på vår jord, fick jag se en skymt av Guds härlighet – i den otroliga kreativitet som möbeltillverkarna och de som ritar möbler uppvisar. Ta en fåtölj, har ni tänkt på hur många tusen varianter det finns på fåtöljer. Ett uttryck för att vi är släkt med skaparen. På söndagkvällen var jag på konsert och jag blev berörd av klangerna, texterna, skönheten av toner, röster och instrument i perfekt samklang.

Johan Olof Wallin skriver i psalm 305:

1. Var är den vän som överallt jag söker.

När dagen gryr, min längtan blott sig öker;

när dagen flyr jag än ej honom finner,

fast hjärtat brinner.

2. Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer,

en blomma doftar och ett ax sig böjer.

Uti den suck jag drar, den luft jag andas,

hans kärlek blandas.

5. Ack, när så mycket skönt i varje åder

av skapelsen och livet sig förråder,

hur skön då måste själva källan vara,

den evigt klara.

6. O, ljusets, fridens, salighetens källa,

när skall för mig din rena våg uppvälla?

Vem förer mig till dina friska flöden?

Den stilla döden.

Är det så? Är det först när vi dör och kommer hem till Gud som vi får släcka vår törst vid källan? Nej, redan här kan vi få dricka liv i djupa drag. Redan nu kan vi få släcka vår törst. Källan heter Jesus Kristus.

Texten vi fått att brottas med idag är inte lätt. Bakgrunden är att Jesus botat en man som varit sjuk i 38 år. Problemet var att han botade honom på sabbaten – en dag då inget arbete fick utföras. Fariséerna var ursinniga på Jesus för att han brutit mot sabbatsbudet. Men Jesus bryr sig inte. Han tänker fortsätta att göra gott vad de religiösa ledarna än säger. Hur blinda kan vi bli? Tänk om vi är mer upptagna av att göra rätt än att göra gott?

Men Källan – Jesus Kristus frågar inte om den duger, ber inte om applåder, söker inte efter ett godkännande.

Den bara porlar och porlar och porlar med levande, friskt vatten.

Jesus är den härliga källan som bara porlar och porlar och porlar med levande friskt vatten för att släcka törsten, din törst, min törst efter liv och mening!

Jesus kommer med kreativitet till de likgiltiga, med liv till de döda, med förlåtelse till skuldtyngda, med ödmjukhet till de högmodiga, med äkthet till dem som låtsas, med helande till de sårade, med tröst till de sörjande, med ljus till dem som bor i mörkret, med nya sånger till dem som tystnat.

Jesus är källan som porlar med levande friskt vatten, Jesus stavas härlighet, paradis, allt det som vi var skapade till och törstar efter.

Om det finns en källa med rent, friskt vatten, varför öser vi vatten ur usla brunnar, varför nöjer vi oss med det som inte kan släcka vår törst?

Sök det du söker men inte där du söker det. (Augustinus)

Sök i Guds ord, i gudstjänstens gemenskap, i nattvardens enkla måltid, i bönen. Källan finns här och här – i ditt hjärta.

Jesus säger: Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten.

Njut av allt härligt som Gud skapat men sätt inte det skapade framför skaparen.

Vi är inne i epifania, den tid på året då Gud vill visa oss sin härlighet i Jesus Kristus, källan som kan släcka vår törst. 

Predikan Annandag jul

Idag är det den helige Stefanos dag. Kontrasten mot julens vackra och vänliga budskap är skarp, näst intill obehaglig och obegriplig. Igår sjöng vi om det lilla barnet som föds i Betlehem för att skapa fred, frid och försoning. Idag läser vi orden: Tro inte att jag kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.

Vad menar Jesus? Jag återkommer till frågan.

Sverige har varit ett kristet land i 1000 år. Vår kultur, våra lagar, vår människosyn, vår värdegrund bygger på den kristna tron. För femtio år sedan döptes nästan 100% av alla svenska barn. 85-90 % konfirmerades. Borgerliga vigslar var ett undantag och 98% av alla begravningar skedde i Svenska kyrkans ordning. Fortfarande är ca 70% av alla Aneby kommuns invånare medlemmar i Sv kyrkan. Vi döper sex av tio nyfödda barn. 2010 var det 40 besökare per gudstjänst i Svenska kyrkan. Fem år senare var det 39. 400 000 gudstjänster firades och antalet gudstjänstbesök var 15,5 miljoner. I Sverige är det inte svårt att vara kristen. Kanhända kan man bli retad eller ifrågasatt i skolan eller på jobbet men det är inte farligt att vara kristen.

Vi firar Lucia, men få förstår att hon dog pga sin kristna tro. I Luciatåget finns det oftast stjärngossar som sjunger: Staffan var en stalledräng. Är det någon som vet bakgrunden till det? Legenden berättar att Stefanus var stalldräng hos kung Herodes. När Jesus hade fötts fick Stefanus syn på stjärnan (därav benämningen stjärngosse) och sprang upp till kungen och berättade att nu hade ett kungabarn fötts. Herodes blev irriterad och sa att det trodde han inte alls på såvida inte den stekta tuppen som låg på hans tallrik började flaxa och gala. Just då hände just det och Herodes blev ursinnig och rädd eftersom det nyfödda barnet måste vara mäktigt som kunde uppväcka en död tupp. Herodes beordrade då att stalldrängen skulle dödas. Detta är som sagt en legend som blandar många motiv och rör ihop årtalen. Den riktiga Staffan eller Stefanus var den förste martyren, den förste som bara några år efter att Jesus dött på korset, stenades till döds för sin tro. Han var diakon i den första församlingen. Han delade ut mat till de fattiga, precis som Christina Antonsson gör idag. Han predikade och botade sjuka och var en frimodig ung man i trettioårsåldern. Problemet var att judarna ogillade de kristna och sökte efter varje tillfälle de kunde hitta för att fängsla och tortera och döda dem. Den som var mest nitisk i förföljandet av de kristna var Saulus som senare skulle möta Kristus på vägen till Damaskus och bli den förste missionären och själv en martyr.

Hur är det idag? Är det riskfritt att vara kristen? Nej! Det finns en organisation som heter Open doors som i januari varje år ger ut statistik på förföljelser mot kristna. 2014 dödades 4000 människor pga sin kristna tro. 2015 var det 7000 och då är inte Nordkorea, Syrien och Irak inräknade eftersom det inte går att få någon tillförlitlig statistik därifrån.

2300 kyrkor attackerades och förstördes vilket är dubbelt så många som året innan. Förföljelserna mot kristna tilltar.

Hur viktig är den kristna tron för oss? Vilket pris är vi beredda att betala för vår övertygelse? Skulle du våga dig hit om förbjudet att sjunga kristna sånger och läsa Bibeln tillsammans? Om det var förenat med dödsstraff att tillbe Jesus Kristus, skulle vi ge upp vår tro då? Om någon som du älskar ansluter sig till en organisation som har som mål att radera ut den kristna tron hur skulle du göra?

Svåra frågor. Och jag vet att detta bibelord har använts som förevändning för att skapa sekter. Knutby är ett exempel. Åsa Waldau uppmanar ungdomarna att bryta med sina familjer för att vara helt kunna lyssna på och lyda henne. Det är osunt. Och tempelriddarna som red ut på korståg och dödade muslimer som vägrade låta döpa sig, de lutade sig säkert mot dagens text.

Vad kan Jesus mena med de obegripliga orden? Jag tänker att förståelsen är svåråtkomlig för oss. Orden om motsättningar mellan familjemedlemmar är hämtade från dagens GT-text i Mika 7:1-6. De utgör en del av den föreställning som knöts till judarnas Messiasförväntan. Läser man hela kapitel 10 hos Matteus förstår man att Jesus vill att lärjungarna ska förstå allvaret i att följa honom. Det kostar allt och ger allt. De ska inte förvänta sig att det blir lättare för dem än för deras mästare som dör på korset. Kärleken kan inte köpas och inte säljas men den kostar allt. Det vet den som någon gång har älskat. Svärdet Jesus talar om - kan det vara Guds ord? Paulus skriver i Hebr. 4: 12: Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.

Tolkningsnyckeln till detta att kännas vid Jesus inför människorna är ett annat Jesusord: Inte alla som säger Herre, Herre till mig ska komma in i himmelriket utan bara de som gör min himmelske Faders vilja. (Matt 7:21) Det innebär att detta att kännas vid Jesus inte är begränsat till att kalla sig kristen eller vara medlem i en församling. Den som kämpar för allas lika värde, den som visar barmhärtighet, den som avslöjar maktmissbruk, förtryck, lögner, mutor, den som verkar för rättvisa, den som klär den nakne, mättar den hungrige, besöker den sjuke känns vid Jesus i sina handlingar - oavsett religiös tillhörighet!!

Vad är det då i den kristna tron som det är värt att dö för? Mycket av utanpåverket kan vi vara utan men kärnan är värd allt. Guds kärlek i Jesus Kristus. Jesus stavas kärlek. Kärlek stavas Jesus. Utan kärlek kan ingen leva. 
Vad är det då i den kristna tron som det är värt att dö för?

Det är Guds kärlek och barmhärtighet, det är förlåtelsen och nåden. Det är ljuset och glädjen och hoppet. Helt enkelt det sanna och goda. Tron, hoppet och kärleken.

Men varför vill någon döda eller fängsla en person som tror på och vill leva ut godhet och barmhärtighet? Det finns människor som älskar mörkret mer än ljuset. När den ortodoxa ärkebiskopen i Eritrea ifrågasatte presidentens maktfullkomlighet blev han satt i husarrest. När juluppropet lanserades den 14 december till stöd för en generös flyktingpolitik gick mörka krafter in och försökte förstöra uppropet. När journalister avslöjar maktmissbruk, mutor, lögner och fusk blir de hotade till livet. Och en del slutar, för de orkar inte.

Är godhet, sanning, barmhärtighet och allas lika värde värt att kämpa för? Är det värt att dö för det goda? Ja, Jesus gjorde det. Stefanus gjorde det. Lucia gjorde det. Och många gör det idag. Och en sak är säker. Det goda kommer segra. Ingen regim eller kultur som bygger på lögn och förtryck har någonsin bestått. Det goda kommer att segra!

Predikan Juldagen

Jesu födelse

1. Förunderligt och märkligt,

omöjligt att förstå,

men dock så ljust och verkligt

och ljuvt att tänka på:

inunder öppen himmel,

på bädd av strå och blad,

du finner, Herre Jesus,

din första vilostad.

2. En fågel har sitt näste,

sin kula varg och lo,

var blomma har ett fäste,

var humla har ett bo,

men fursten i Guds rike,

det levande Guds ord,

får bli en hemlös´ like

sin första natt på jord.

3. Men kom! Jag vill upplåta

mitt hjärta, själ och sinn

och bedja, sucka, gråta:

Kom, Jesus, till mig in!

Här är din egen hydda,

du köpt den dyrt åt dig,

mitt hjärta skall dig skydda,

ack, giv mig jul med dig!

I dagens predikan vill jag säga något om:

Det skrämmande ljuset

Guds "dimmer"

Den himmelska lovsången

Det skrämmande ljuset. Det herdarna får se är inte ljuset från en ficklampa eller en fackla. De får se ljuset från himlen, från Guds härlighet. Varför blir då herdarna rädda? Därför att de bor i mörkret, de vandrar i mörkret, de har utvecklat ett mörkerseende som gör dem ljusrädda. En människa som älskar ljuset blir lätt mörkrädd. En människa som älskar mörkret blir ljusrädd eller ljusskygg. Johannes skriver: När ljuset kom in i världen , då älskade människorna mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. Vilken sorg för Gud. Gud skapade oss till ljusets barn, till att leva i och av Guds härlighet. Ljuset är vårt rätta element. Men genom människans uppror mot Gud kom mörkret in i världen. Hur kunde det bli så? Paulus skriver i Romarbrevet: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud.

Därför skrämmer ljuset, det bländar oss, vi blundar. Och vi längtar. Det finns en oerhörd längtan efter ljuset, efter Guds härlighet, efter att komma hem i människans hjärta. Så hur ska Gud göra för att komma nära?

Gud använder en ”dimmer”.

Gud närmar sig sakta, skickar först fram en ängel som säger: var inte rädda. Sen när herdarna vant sig vid ljuset skruvas dimmern upp med en stor himmelsk här. Herdarna får en försmak av himlen, de får se det varenda människa längtar efter att få se. De får höra den ljuvaste sång som någonsin sjungits. Så dimmas den himmelska lampan ner, herdarna skyndar till Betlehem för att få se barnet som beskrivs som utstrålningen av Guds härlighet, en avbild av Guds väsen. Men nu blir de inte bländade. Varför? För att Maria har lindat honom. Ingen kan se Gud och leva. Ljuset är för starkt. Vi skulle dö av lycka. Därför lindas Jesusbarnet. Därför skriver Johannes när han ska berätta om Jesu födelse: Ordet blev människa och bodde ibland oss. Ordagrant: tältade. Gud är nära, mitt ibland oss, men för vår skull gömd bakom en tältdukstunn hinna. Lindad – synlig och samtidigt fördold - för vår skull. När togs linnebindlarna bort? När Jesus uppstod. Här, i kalkklädet anar vi tältet som gömmer Jesusbarnet, Kristi kropp och blod. Strax ska vi lyfta på duken. Dimmern gör att ljuset kan anpassas, sakta vridas upp så att vi vänjer oss. Därför kommer Gud till oss inlindad, i ett litet barn, lagt bland djuren i en krubba, i ögonhöjd – för att ingen ska bli rädd. För att alla ska kunna se, våga sig fram, böja knä och hylla honom. Därför kommer han idag till oss i enkelt bröd och vin för att alla ska kunna ta emot, för ingen ska bli rädd.

Paulus skriver om Jesus att han har först oss från mörkret till sitt underbara ljus. Vi är ljusets barn. Det hade herdarna upptäckt och det vet vi. När vi hatar och hotar, när vi sårar varandra, stöter bort, gör skillnad på människor, stänger våra gränser, drar in personlig assistans till dom som har det ofantligt kämpigt, då trampar vi på oss själva, då lever vi emot det som är vårt sanna väsen, då bjuder vi in mörkret. När vi öppnar våra hjärtan, räcker varandra handen, försonas, skapar mötesplatser där alla får plats, som i går här i kyrkan, då landar himlen på jorden. Då bryter den himmelska lovsången fram. Vi sjunger med änglarna och herdarna:

Sjung lovsång alla länder

och prisa Herrens namn.