måndag 26 december 2016

Predikan Annandag jul



Idag är det den helige Stefanos dag. Kontrasten mot julens vackra och vänliga budskap är skarp, näst intill obehaglig och obegriplig. Igår sjöng vi om det lilla barnet som föds i Betlehem för att skapa fred, frid och försoning. Idag läser vi orden: Tro inte att jag kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.
Vad menar Jesus? Jag återkommer till frågan.

Sverige har varit ett kristet land i 1000 år. Vår kultur, våra lagar, vår människosyn, vår värdegrund bygger på den kristna tron. För femtio år sedan döptes nästan 100% av alla svenska barn. 85-90 % konfirmerades. Borgerliga vigslar var ett undantag och 98% av alla begravningar skedde i Svenska kyrkans ordning. Fortfarande är ca 70% av alla Aneby kommuns invånare medlemmar i Sv kyrkan. Vi döper sex av tio nyfödda barn. 2010 var det 40 besökare per gudstjänst i Svenska kyrkan. Fem år senare var det 39. 400 000 gudstjänster firades och antalet gudstjänstbesök var 15,5 miljoner. I Sverige är det inte svårt att vara kristen. Kanhända kan man bli retad eller ifrågasatt i skolan eller på jobbet men det är inte farligt att vara kristen.
Vi firar Lucia, men få förstår att hon dog pga sin kristna tro. I Luciatåget finns det oftast stjärngossar som sjunger: Staffan var en stalledräng. Är det någon som vet bakgrunden till det? Legenden berättar att Stefanus var stalldräng hos kung Herodes. När Jesus hade fötts fick Stefanus syn på stjärnan (därav benämningen stjärngosse) och sprang upp till kungen och berättade att nu hade ett kungabarn fötts. Herodes blev irriterad och sa att det trodde han inte alls på såvida inte den stekta tuppen som låg på hans tallrik började flaxa och gala. Just då hände just det och Herodes blev ursinnig och rädd eftersom det nyfödda barnet måste vara mäktigt som kunde uppväcka en död tupp. Herodes beordrade då att stalldrängen skulle dödas. Detta är som sagt en legend som blandar många motiv och rör ihop årtalen. Den riktiga Staffan eller Stefanus var den förste martyren, den förste som bara några år efter att Jesus dött på korset, stenades till döds för sin tro. Han var diakon i den första församlingen. Han delade ut mat till de fattiga, precis som Christina Antonsson gör idag. Han predikade och botade sjuka och var en frimodig ung man i trettioårsåldern. Problemet var att judarna ogillade de kristna och sökte efter varje tillfälle de kunde hitta för att fängsla och tortera och döda dem. Den som var mest nitisk i förföljandet av de kristna var Saulus som senare skulle möta Kristus på vägen till Damaskus och bli den förste missionären och själv en martyr.
Hur är det idag? Är det riskfritt att vara kristen? Nej! Det finns en organisation som heter Open doors som i januari varje år ger ut statistik på förföljelser mot kristna. 2014 dödades 4000 människor pga sin kristna tro. 2015 var det 7000 och då är inte Nordkorea, Syrien och Irak inräknade eftersom det inte går att få någon tillförlitlig statistik därifrån.
2300 kyrkor attackerades och förstördes vilket är dubbelt så många som året innan. Förföljelserna mot kristna tilltar.
Hur viktig är den kristna tron för oss? Vilket pris är vi beredda att betala för vår övertygelse? Skulle du våga dig hit om förbjudet att sjunga kristna sånger och läsa Bibeln tillsammans? Om det var förenat med dödsstraff att tillbe Jesus Kristus, skulle vi ge upp vår tro då? Om någon som du älskar ansluter sig till en organisation som har som mål att radera ut den kristna tron hur skulle du göra?
Svåra frågor. Och jag vet att detta bibelord har använts som förevändning för att skapa sekter. Knutby är ett exempel. Åsa Waldau uppmanar ungdomarna att bryta med sina familjer för att vara helt kunna lyssna på och lyda henne. Det är osunt. Och tempelriddarna som red ut på korståg och dödade muslimer som vägrade låta döpa sig, de lutade sig säkert mot dagens text.
Vad kan Jesus mena med de obegripliga orden? Jag tänker att förståelsen är svåråtkomlig för oss. Orden om motsättningar mellan familjemedlemmar är hämtade från dagens GT-text i Mika 7:1-6. De utgör en del av den föreställning som knöts till judarnas Messiasförväntan. Läser man hela kapitel 10 hos Matteus förstår man att Jesus vill att lärjungarna ska förstå allvaret i att följa honom. Det kostar allt och ger allt. De ska inte förvänta sig att det blir lättare för dem än för deras mästare som dör på korset. Kärleken kan inte köpas och inte säljas men den kostar allt. Det vet den som någon gång har älskat. Svärdet Jesus talar om - kan det vara Guds ord? Paulus skriver i Hebr. 4: 12: Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.
Tolkningsnyckeln till detta att kännas vid Jesus inför människorna är ett annat Jesusord: Inte alla som säger Herre, Herre till mig ska komma in i himmelriket utan bara de som gör min himmelske Faders vilja. (Matt 7:21) Det innebär att detta att kännas vid Jesus inte är begränsat till att kalla sig kristen eller vara medlem i en församling. Den som kämpar för allas lika värde, den som visar barmhärtighet, den som avslöjar maktmissbruk, förtryck, lögner, mutor, den som verkar för rättvisa, den som klär den nakne, mättar den hungrige, besöker den sjuke känns vid Jesus i sina handlingar - oavsett religiös tillhörighet!!

Vad är det då i den kristna tron som det är värt att dö för? Mycket av utanpåverket kan vi vara utan men kärnan är värd allt. Guds kärlek i Jesus Kristus. Jesus stavas kärlek. Kärlek stavas Jesus. Utan kärlek kan ingen leva. 
Vad är det då i den kristna tron som det är värt att dö för?
Det är Guds kärlek och barmhärtighet, det är förlåtelsen och nåden. Det är ljuset och glädjen och hoppet. Helt enkelt det sanna och goda. Tron, hoppet och kärleken.
Men varför vill någon döda eller fängsla en person som tror på och vill leva ut godhet och barmhärtighet? Det finns människor som älskar mörkret mer än ljuset. När den ortodoxa ärkebiskopen i Eritrea ifrågasatte presidentens maktfullkomlighet blev han satt i husarrest. När juluppropet lanserades den 14 december till stöd för en generös flyktingpolitik gick mörka krafter in och försökte förstöra uppropet. När journalister avslöjar maktmissbruk, mutor, lögner och fusk blir de hotade till livet. Och en del slutar, för de orkar inte.

Är godhet, sanning, barmhärtighet och allas lika värde värt att kämpa för? Är det värt att dö för det goda? Ja, Jesus gjorde det. Stefanus gjorde det. Lucia gjorde det. Och många gör det idag. Och en sak är säker. Det goda kommer segra. Ingen regim eller kultur som bygger på lögn och förtryck har någonsin bestått. Det goda kommer att segra!



Inga kommentarer: