Predikan 4:e sönd e Trettondagen

Jesus är vårt hopp

Tror du verkligen att Jesus kunde gå på vatten? Har du fått frågan någon gång? Det har jag. Och i frågan finns ofta underförstått en tanke: Hur kan du vara så dum? Tror du på tomten också?

Vet ni vad jag brukar svara? Ja, jag tror att Jesus kunde gå på vatten men oftast tog han båten.

Det är lite synd att man stirrar sig blind på frågan om Jesus kunde gå på vatten, för då upptäcker man inte vad texten egentligen vill säga. Den har mycket att ge, så mycket så att den som är utan hopp kan få nytt hopp.

Slå upp texten! Jag vill ta med er steg för steg igenom den. För att kunna förstå en text måste man sätta in den i ett sammanhang. Vad hade hänt innan?

Fruktansvärda saker. Johannes döparen hade kritiserat kung Herodes för att han levde ihop med sin brors fru Herodias. Han kastades i fängelse och blev avrättad, halshuggen. När Jesus fick veta det blev han så ledsen så att han drog sig undan, tog båten över sjön till en öde trakt för att vara ensam och sörja. Ryktet spreds om vart han tagit vägen så när Jesus steg i land möttes han av en nöd så stor så han kunde inte strunta i människorna. Han som hade sorg blev tvungen att pausa sorgen för att hjälpa de sjuka. Dagen gick och alla var hungriga och det är nu Jesus välsignar fem bröd och två fiskar och delar maten så det räcker och blir över.

Efter måltiden sänder han iväg lärjungarna först och sedan allt folket.

”Gå i frid och tjäna Herren med glädje!”

Känner ni igen mönstret? Vi samlas, vi ber om förlåtelse, om förbarmande, om hjälp. Vi lyssnar till Jesus, delar brödet, tackar och sedan sänds vi hem, ut i den kommande veckan, välsignade med nytt hopp.

Då, när alla gått, då får Jesus tid att sörja och be och hämta andan.

Hur har lärjungarna det? Svårt! Det är natt, det blåser motvind, vågorna går höga, de är rädda.

Hur har du det, hur har vi det? Hur ser det ut i vår värld? Det blåser motvind i världen. Vågorna går höga. Båten kränger. Fyra ord på P nämns: Polarisering. Populism. Protektionism. Post truth. Ett förakt för godhet. Demokrati, mänskliga rättigheter, mångfald ifrågasätts. Det stormar också i Svenska kyrkan. Allt fler lämnar den. Röster höjs som kräver ärkebiskopens avgång. Hur är det i Aneby? Många är glada, mår bra, men alldeles för många kämpar i motvind, omges av höga vågor, kämpar ensamma eller tillsammans i natten. Och kanske är det värst strax före gryningen, i vargtimmen, i fjärde nattväkten - mellan 3 och 6. Ibland, när jag är pressad, vaknar jag just då och det är märkligt hur stora problemen blir, hur liten man känner sig. Skuggorna är som längst just då och vad händer. Jesus kommer. Han har från stranden sett att hans lärjungar är i kris. Det finns ingen båt och simma kan han inte men en sak kan han – gå på vattnet. Vattnet är en symbol för kaosmakterna. Först känner de inte igen honom . Men när han talar och säger: Lugn det är jag, då vänds förtvivlan i hopp. Varför just då?

Ego eimi. Det är jag. Jag är JAG ÄR. Det är Gud som talar i Jesus Kristus. Samma röst som i begynnelsen talade till kaosmakterna och skapade ljus och liv och mening och sammanhang talar nu. Det är jag. Och till Petrus säger han: Kom. Petrus är den som testar gränser, som ska se med egna ögon, som springer till graven för att se om den är tom. Som efter uppståndelsen hoppar i vattnet för att se om det verkligen är Jesus som står på stranden. Jesus möter oss där vi är. Låter oss vara dom vi är. Vill vi sitta kvar i båten får vi, vill vi pröva att gå på vattnet får vi.

Och Petrus sjunker. Kanske är Jesus onödigt hård mot Petrus när han fiskar upp honom ur vågorna. ”Du trossvage. Varför tvivlade du?” Ryms inte tvivel i vår tro? Jo, vi måste få ifrågasätta, pröva, vrida och vända på saker och ting annars är vi inte ärliga. Det Jesus säger är: Varför är du så splittrad, så tudelad i dina tankar, i din uppmärksamhet?

Jesus vill hjälpa oss till närvaro och tillit. När det stormar är det särskilt viktigt att vi fäster våra ögon på Jesus och bara på honom.

Stormarna slipper vi inte, nattens skuggor, motvinden, de höga vågorna. Det är inte konstigt om vi blir rädda. Det är inte konstigt om vi förlorar hoppet när vi ser oss omkring. Men vi får aldrig glömma att Jesus är nära, han ser oss, han ber för oss och han griper in. Han tar oftast båten, men kniper det kan han gå på vattnet för att hjälpa oss.

Låt oss fästa våra ögon på Jesus som är vårt enda hopp.  

Predikan Böneveckan 2017 Allianskyrkan

2 Kor 5: 14-20

Kristi kärlek lämnar oss inget val. Kristi kärlek tvingar oss.

Jeremia beskriver detta tillstånd med orden: Men tänker jag ”Jag bryr mig inte om honom, aldrig mer skall jag tala i hans namn” då blir det i mitt bröst som brann där en eld, instängd i mitt innersta. Jag försöker stå emot men förmår det inte. (Jer 20:9)

Det brinner en eld, en eld som aldrig kommer att slockna. En eld som utgår från Gud själv. En eld som stavas kärlek. En kärlekens eld som varje människa som någon gång älskat kan ana. För sådan är kärleken till sitt väsen att den vill älska, den vill ut ur sig själv, den vill skapa och smitta av sig och växa. Sådan är kärleken att den inte går att stänga in, den går inte hindra. Därför står det i Mos 1:26: Gud sade: Vi ska göra människor, som är vår avbild, lika oss. Vi ska göra! Fader, Son och Helig Ande – tre i ett och ett i tre – en helig treenighet som inte var nöjd med att vara tre. Så skapade Gud människan till sin avbild, i härlighet och helighet och kärlek – till gemenskap.

Men gemenskapen gick sönder. Och människan fylldes av skam och skuld och när hon hörde Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden gömde sig människan för Gud. Men Gud ropade som en mor eller far ropar när de tappat bort sitt barn: Adam var är du? Människa, var är du?

Och sedan dess har ropet ljudit, dag och natt, utan avbrott, genom seklerna, och Gud har lånat profeternas röster, han har tänt en eld i Jeremias och Amos och Hosea hjärtan och de har riskerat allt för att få människan att omvända sig till Gud. Till sist kom Gud själv i Kristus och försonade hela världen med sig själv. I stället för att alla skulle dö, dog Gud i Kristus, av kärlek till mänskligheten. Vers 19: Gud var i Kristus när han försonade hela världen med sig. Allt är fullbordat. Ingen är utestängd. Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin.

Allt är fullbordat. Allt är försonat.

Denna eld brinner nu i Paulus och efter honom i tusen sinom tusen hjärtan. Guds kärleks eld. Adam var är du? Var inte rädd! Jag älskar dig.

Det gäller dig, mig och varenda människa vi möter. Det fick konsekvenser för Paulus människosyn och det borde få konsekvenser för vår syn på oss själva och varandra.

I Kristus är vi syskon, bröder och systrar med alla människor, inte bara de troende. Försoningen gäller ju alla. Gud ställer ingen till svars för sina överträdelser. Allt är förlåtet och försonat.

Det är som om vi satt i fängelse, dömda till straff. Fastkedjade i oss själva, i vår skuld och skam. Det Paulus säger i kväll är: Du är fri. Res dig, gå ut ur det som håller dig fången. Du är älskad och förlåten och fri.

Predikan Andra söndagen efter Trettondagen

Vi är inne i trettondagstiden – epifania. Ordet betyder uppenbarelse, avslöjande. Gud vill visa oss något viktigt! Vad? I Östkyrkan kallas tiden för teofania – Gudsuppenbarelsen. Och det är just det det handlar. Gud uppenbarar sin härlighet för oss i tre steg. Först för de vise männen genom stjärnan som ledde dem till Jesusbarnet. Förra söndagen handlade om Jesu dop och då avslöjar Gud att Jesus är hans son. Himlen öppnades och en duva sänkte sig över Jesus och en röst hördes som sa: Du är min älskade son, du är min utvalde. Idag uppenbarar / visar Gud sin härlighet när Jesus förvandlar vatten till vin vid bröllopet i Kana. Berättelsen i Johannes slutar med orden: Han uppenbarade sin härlighet och hans lärjungar trodde på honom.

Smaka på ordet HÄRLIGHET! Vad smakar det? Ljuvligt, gott, skönt, varmt, stort, vackert! Det smakar Gud, det smakar paradis, det smakar allt det som varje människa längtar efter. Förra lördagen var jag på Severins möbler i Jönköping. Där, av alla ställen på vår jord, fick jag se en skymt av Guds härlighet – i den otroliga kreativitet som möbeltillverkarna och de som ritar möbler uppvisar. Ta en fåtölj, har ni tänkt på hur många tusen varianter det finns på fåtöljer. Ett uttryck för att vi är släkt med skaparen. På söndagkvällen var jag på konsert och jag blev berörd av klangerna, texterna, skönheten av toner, röster och instrument i perfekt samklang.

Johan Olof Wallin skriver i psalm 305:

1. Var är den vän som överallt jag söker.

När dagen gryr, min längtan blott sig öker;

när dagen flyr jag än ej honom finner,

fast hjärtat brinner.

2. Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer,

en blomma doftar och ett ax sig böjer.

Uti den suck jag drar, den luft jag andas,

hans kärlek blandas.

5. Ack, när så mycket skönt i varje åder

av skapelsen och livet sig förråder,

hur skön då måste själva källan vara,

den evigt klara.

6. O, ljusets, fridens, salighetens källa,

när skall för mig din rena våg uppvälla?

Vem förer mig till dina friska flöden?

Den stilla döden.

Är det så? Är det först när vi dör och kommer hem till Gud som vi får släcka vår törst vid källan? Nej, redan här kan vi få dricka liv i djupa drag. Redan nu kan vi få släcka vår törst. Källan heter Jesus Kristus.

Texten vi fått att brottas med idag är inte lätt. Bakgrunden är att Jesus botat en man som varit sjuk i 38 år. Problemet var att han botade honom på sabbaten – en dag då inget arbete fick utföras. Fariséerna var ursinniga på Jesus för att han brutit mot sabbatsbudet. Men Jesus bryr sig inte. Han tänker fortsätta att göra gott vad de religiösa ledarna än säger. Hur blinda kan vi bli? Tänk om vi är mer upptagna av att göra rätt än att göra gott?

Men Källan – Jesus Kristus frågar inte om den duger, ber inte om applåder, söker inte efter ett godkännande.

Den bara porlar och porlar och porlar med levande, friskt vatten.

Jesus är den härliga källan som bara porlar och porlar och porlar med levande friskt vatten för att släcka törsten, din törst, min törst efter liv och mening!

Jesus kommer med kreativitet till de likgiltiga, med liv till de döda, med förlåtelse till skuldtyngda, med ödmjukhet till de högmodiga, med äkthet till dem som låtsas, med helande till de sårade, med tröst till de sörjande, med ljus till dem som bor i mörkret, med nya sånger till dem som tystnat.

Jesus är källan som porlar med levande friskt vatten, Jesus stavas härlighet, paradis, allt det som vi var skapade till och törstar efter.

Om det finns en källa med rent, friskt vatten, varför öser vi vatten ur usla brunnar, varför nöjer vi oss med det som inte kan släcka vår törst?

Sök det du söker men inte där du söker det. (Augustinus)

Sök i Guds ord, i gudstjänstens gemenskap, i nattvardens enkla måltid, i bönen. Källan finns här och här – i ditt hjärta.

Jesus säger: Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten.

Njut av allt härligt som Gud skapat men sätt inte det skapade framför skaparen.

Vi är inne i epifania, den tid på året då Gud vill visa oss sin härlighet i Jesus Kristus, källan som kan släcka vår törst. 

Predikan Annandag jul

Idag är det den helige Stefanos dag. Kontrasten mot julens vackra och vänliga budskap är skarp, näst intill obehaglig och obegriplig. Igår sjöng vi om det lilla barnet som föds i Betlehem för att skapa fred, frid och försoning. Idag läser vi orden: Tro inte att jag kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.

Vad menar Jesus? Jag återkommer till frågan.

Sverige har varit ett kristet land i 1000 år. Vår kultur, våra lagar, vår människosyn, vår värdegrund bygger på den kristna tron. För femtio år sedan döptes nästan 100% av alla svenska barn. 85-90 % konfirmerades. Borgerliga vigslar var ett undantag och 98% av alla begravningar skedde i Svenska kyrkans ordning. Fortfarande är ca 70% av alla Aneby kommuns invånare medlemmar i Sv kyrkan. Vi döper sex av tio nyfödda barn. 2010 var det 40 besökare per gudstjänst i Svenska kyrkan. Fem år senare var det 39. 400 000 gudstjänster firades och antalet gudstjänstbesök var 15,5 miljoner. I Sverige är det inte svårt att vara kristen. Kanhända kan man bli retad eller ifrågasatt i skolan eller på jobbet men det är inte farligt att vara kristen.

Vi firar Lucia, men få förstår att hon dog pga sin kristna tro. I Luciatåget finns det oftast stjärngossar som sjunger: Staffan var en stalledräng. Är det någon som vet bakgrunden till det? Legenden berättar att Stefanus var stalldräng hos kung Herodes. När Jesus hade fötts fick Stefanus syn på stjärnan (därav benämningen stjärngosse) och sprang upp till kungen och berättade att nu hade ett kungabarn fötts. Herodes blev irriterad och sa att det trodde han inte alls på såvida inte den stekta tuppen som låg på hans tallrik började flaxa och gala. Just då hände just det och Herodes blev ursinnig och rädd eftersom det nyfödda barnet måste vara mäktigt som kunde uppväcka en död tupp. Herodes beordrade då att stalldrängen skulle dödas. Detta är som sagt en legend som blandar många motiv och rör ihop årtalen. Den riktiga Staffan eller Stefanus var den förste martyren, den förste som bara några år efter att Jesus dött på korset, stenades till döds för sin tro. Han var diakon i den första församlingen. Han delade ut mat till de fattiga, precis som Christina Antonsson gör idag. Han predikade och botade sjuka och var en frimodig ung man i trettioårsåldern. Problemet var att judarna ogillade de kristna och sökte efter varje tillfälle de kunde hitta för att fängsla och tortera och döda dem. Den som var mest nitisk i förföljandet av de kristna var Saulus som senare skulle möta Kristus på vägen till Damaskus och bli den förste missionären och själv en martyr.

Hur är det idag? Är det riskfritt att vara kristen? Nej! Det finns en organisation som heter Open doors som i januari varje år ger ut statistik på förföljelser mot kristna. 2014 dödades 4000 människor pga sin kristna tro. 2015 var det 7000 och då är inte Nordkorea, Syrien och Irak inräknade eftersom det inte går att få någon tillförlitlig statistik därifrån.

2300 kyrkor attackerades och förstördes vilket är dubbelt så många som året innan. Förföljelserna mot kristna tilltar.

Hur viktig är den kristna tron för oss? Vilket pris är vi beredda att betala för vår övertygelse? Skulle du våga dig hit om förbjudet att sjunga kristna sånger och läsa Bibeln tillsammans? Om det var förenat med dödsstraff att tillbe Jesus Kristus, skulle vi ge upp vår tro då? Om någon som du älskar ansluter sig till en organisation som har som mål att radera ut den kristna tron hur skulle du göra?

Svåra frågor. Och jag vet att detta bibelord har använts som förevändning för att skapa sekter. Knutby är ett exempel. Åsa Waldau uppmanar ungdomarna att bryta med sina familjer för att vara helt kunna lyssna på och lyda henne. Det är osunt. Och tempelriddarna som red ut på korståg och dödade muslimer som vägrade låta döpa sig, de lutade sig säkert mot dagens text.

Vad kan Jesus mena med de obegripliga orden? Jag tänker att förståelsen är svåråtkomlig för oss. Orden om motsättningar mellan familjemedlemmar är hämtade från dagens GT-text i Mika 7:1-6. De utgör en del av den föreställning som knöts till judarnas Messiasförväntan. Läser man hela kapitel 10 hos Matteus förstår man att Jesus vill att lärjungarna ska förstå allvaret i att följa honom. Det kostar allt och ger allt. De ska inte förvänta sig att det blir lättare för dem än för deras mästare som dör på korset. Kärleken kan inte köpas och inte säljas men den kostar allt. Det vet den som någon gång har älskat. Svärdet Jesus talar om - kan det vara Guds ord? Paulus skriver i Hebr. 4: 12: Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.

Tolkningsnyckeln till detta att kännas vid Jesus inför människorna är ett annat Jesusord: Inte alla som säger Herre, Herre till mig ska komma in i himmelriket utan bara de som gör min himmelske Faders vilja. (Matt 7:21) Det innebär att detta att kännas vid Jesus inte är begränsat till att kalla sig kristen eller vara medlem i en församling. Den som kämpar för allas lika värde, den som visar barmhärtighet, den som avslöjar maktmissbruk, förtryck, lögner, mutor, den som verkar för rättvisa, den som klär den nakne, mättar den hungrige, besöker den sjuke känns vid Jesus i sina handlingar - oavsett religiös tillhörighet!!

Vad är det då i den kristna tron som det är värt att dö för? Mycket av utanpåverket kan vi vara utan men kärnan är värd allt. Guds kärlek i Jesus Kristus. Jesus stavas kärlek. Kärlek stavas Jesus. Utan kärlek kan ingen leva. 
Vad är det då i den kristna tron som det är värt att dö för?

Det är Guds kärlek och barmhärtighet, det är förlåtelsen och nåden. Det är ljuset och glädjen och hoppet. Helt enkelt det sanna och goda. Tron, hoppet och kärleken.

Men varför vill någon döda eller fängsla en person som tror på och vill leva ut godhet och barmhärtighet? Det finns människor som älskar mörkret mer än ljuset. När den ortodoxa ärkebiskopen i Eritrea ifrågasatte presidentens maktfullkomlighet blev han satt i husarrest. När juluppropet lanserades den 14 december till stöd för en generös flyktingpolitik gick mörka krafter in och försökte förstöra uppropet. När journalister avslöjar maktmissbruk, mutor, lögner och fusk blir de hotade till livet. Och en del slutar, för de orkar inte.

Är godhet, sanning, barmhärtighet och allas lika värde värt att kämpa för? Är det värt att dö för det goda? Ja, Jesus gjorde det. Stefanus gjorde det. Lucia gjorde det. Och många gör det idag. Och en sak är säker. Det goda kommer segra. Ingen regim eller kultur som bygger på lögn och förtryck har någonsin bestått. Det goda kommer att segra!

Predikan Juldagen

Jesu födelse

1. Förunderligt och märkligt,

omöjligt att förstå,

men dock så ljust och verkligt

och ljuvt att tänka på:

inunder öppen himmel,

på bädd av strå och blad,

du finner, Herre Jesus,

din första vilostad.

2. En fågel har sitt näste,

sin kula varg och lo,

var blomma har ett fäste,

var humla har ett bo,

men fursten i Guds rike,

det levande Guds ord,

får bli en hemlös´ like

sin första natt på jord.

3. Men kom! Jag vill upplåta

mitt hjärta, själ och sinn

och bedja, sucka, gråta:

Kom, Jesus, till mig in!

Här är din egen hydda,

du köpt den dyrt åt dig,

mitt hjärta skall dig skydda,

ack, giv mig jul med dig!

I dagens predikan vill jag säga något om:

Det skrämmande ljuset

Guds "dimmer"

Den himmelska lovsången

Det skrämmande ljuset. Det herdarna får se är inte ljuset från en ficklampa eller en fackla. De får se ljuset från himlen, från Guds härlighet. Varför blir då herdarna rädda? Därför att de bor i mörkret, de vandrar i mörkret, de har utvecklat ett mörkerseende som gör dem ljusrädda. En människa som älskar ljuset blir lätt mörkrädd. En människa som älskar mörkret blir ljusrädd eller ljusskygg. Johannes skriver: När ljuset kom in i världen , då älskade människorna mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. Vilken sorg för Gud. Gud skapade oss till ljusets barn, till att leva i och av Guds härlighet. Ljuset är vårt rätta element. Men genom människans uppror mot Gud kom mörkret in i världen. Hur kunde det bli så? Paulus skriver i Romarbrevet: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud.

Därför skrämmer ljuset, det bländar oss, vi blundar. Och vi längtar. Det finns en oerhörd längtan efter ljuset, efter Guds härlighet, efter att komma hem i människans hjärta. Så hur ska Gud göra för att komma nära?

Gud använder en ”dimmer”.

Gud närmar sig sakta, skickar först fram en ängel som säger: var inte rädda. Sen när herdarna vant sig vid ljuset skruvas dimmern upp med en stor himmelsk här. Herdarna får en försmak av himlen, de får se det varenda människa längtar efter att få se. De får höra den ljuvaste sång som någonsin sjungits. Så dimmas den himmelska lampan ner, herdarna skyndar till Betlehem för att få se barnet som beskrivs som utstrålningen av Guds härlighet, en avbild av Guds väsen. Men nu blir de inte bländade. Varför? För att Maria har lindat honom. Ingen kan se Gud och leva. Ljuset är för starkt. Vi skulle dö av lycka. Därför lindas Jesusbarnet. Därför skriver Johannes när han ska berätta om Jesu födelse: Ordet blev människa och bodde ibland oss. Ordagrant: tältade. Gud är nära, mitt ibland oss, men för vår skull gömd bakom en tältdukstunn hinna. Lindad – synlig och samtidigt fördold - för vår skull. När togs linnebindlarna bort? När Jesus uppstod. Här, i kalkklädet anar vi tältet som gömmer Jesusbarnet, Kristi kropp och blod. Strax ska vi lyfta på duken. Dimmern gör att ljuset kan anpassas, sakta vridas upp så att vi vänjer oss. Därför kommer Gud till oss inlindad, i ett litet barn, lagt bland djuren i en krubba, i ögonhöjd – för att ingen ska bli rädd. För att alla ska kunna se, våga sig fram, böja knä och hylla honom. Därför kommer han idag till oss i enkelt bröd och vin för att alla ska kunna ta emot, för ingen ska bli rädd.

Paulus skriver om Jesus att han har först oss från mörkret till sitt underbara ljus. Vi är ljusets barn. Det hade herdarna upptäckt och det vet vi. När vi hatar och hotar, när vi sårar varandra, stöter bort, gör skillnad på människor, stänger våra gränser, drar in personlig assistans till dom som har det ofantligt kämpigt, då trampar vi på oss själva, då lever vi emot det som är vårt sanna väsen, då bjuder vi in mörkret. När vi öppnar våra hjärtan, räcker varandra handen, försonas, skapar mötesplatser där alla får plats, som i går här i kyrkan, då landar himlen på jorden. Då bryter den himmelska lovsången fram. Vi sjunger med änglarna och herdarna:

Sjung lovsång alla länder

och prisa Herrens namn.

Nyskriven Mariapsalm

Fjärde söndagen i advent är Marias dag, Herrens moder.

Publicerar en text som jag skrivit till nästa seminarium i Psalmskolan första helgen i februari.

Uppgiften är att skriva en psalm för barn och ungdomar som också kan sjungas av alla åldrar. Jag vet inte om jag lyckats men jag har gjort ett försök. Psalmen är inte tonsatt än eftersom den kommer diskuteras på seminariet.

Jag valde Jesu mor Maria som fokus i psalmen. Hon var ung när ängeln kom på besök, en alldeles vanlig flicka på väg att ta steget in i vuxenlivet. Barn och vuxen på samma gång.

Maria

Tuppen gal, Maria vaknar. Solen färgar himlen röd.

Doften fyller sakta huset, när mor Anna bakar bröd.

Glad Maria dukar bordet, retas med sin lillebror.

Hämtar vatten ifrån brunnen, öser upp till får och kor.

Plötsligt kommer det en främling, strålande av himmelskt ljus.

Bländad, rädd, Maria snubblar, råkar stöta till ett krus.

Hej Maria, säger ängeln, du är älskad bortom ord.

Du ska föda Gudasonen, himlen kommer till vår jord.

Detta är ju inte möjligt, jag har aldrig haft nån man,

svarar flickan, tyst och ängsligt. Du får gå nån annanstans.

Allt är möjligt, säger ängeln, för den Gud som har dig kär.

Helig Ande kommer tända liv som namnet Jesus bär.

Rörd till tårar svarar flickan: Låt det bli som du har sagt.

Jag vill vara i Guds vilja, lita till Guds goda makt.

Medan solen sakta sjunker, hörs den unga kvinnans sång.

Universum håller andan. Himlen jublar natten lång.

Copyright Peter Andreasson

Tal vid Luciakröningen i Aneby kyrka 161212

Kan en mörkhyad pojke vara lucia? Eller skäggig man? Eller en 85 årig gammal tant? Eller en treåring? 

Självklart. Lucia betyder den som lyser för andra. Det är mörkt ute. Dagarna är korta och nätterna är långa. För många människor är det mörkt här inne i hjärtat också. Mörkt av ensamhet, rädsla, oro för framtiden, sjukdom, sorg. Alla har sitt mörker men vi gömmer ofta det jobbiga under en glättig yta. 

Jesus sa: jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Jesus sa också: Ni är världens ljus. Göm inte ditt ljus utan låt det lysa för alla människor. Så gjorde Lucia. 

Hon föddes i en kristen familj i Syrakusa på Sicilien under kejsare Diocletianus tid.  Hennes pappa dog när hon var liten. Tidigt kände hon i sitt hjärta att hon inte skulle gifta sig som alla andra flickor. Hon ville leva för Gud och hjälpa de fattiga. Legenden berättar att hon var påhittig. Hon besökte dem som bodde trångt och mörkt och för att kunna bära så mycket bröd som möjligt gjorde hon en huvudbonad som hon kunde fästa ljus i. Så hade hon händerna fria att bära bröd och dela ut till de hungrande medmänniskorna. Hennes besök lyste upp deras mörker. 

Nu var det så att hennes mamma ville gifta bort henne men Lucia försökte på alla sätt avvisa friaren. Till sist blev killen så arg så han angav henne för myndigheterna. Vad var brottet? Jo, att hon var kristen. Det var nämligen förbjudet att tillbe någon annan än kejsaren. Lucia blev ställd inför rätta och där sa hon: ”Jag känner ingen annan Gud än min skapare i himlen och är beredd att offra mitt liv för honom”. Hon blev dömd till ett liv på bordell, men när hon skulle transporteras dit i en vagn dragen av oxar frös hjulen fast. Då hällde man kokande olja över henne men hon blev inte skadad. Till sist stack bödeln ut hennes ögon och sedan stötte han svärdet genom hennes hals. Lucia var död, hon blev en martyr, men ljuset från hennes liv brinner fortfarande som allas vår förebild. Ljuset är starkare än mörkret. Kärleken övervinner hatet. Ingen kommer ihåg den mäktiga kejsaren men den enkla flickan Lucias minne kommer för alltid finnas kvar.

Lucia gjorde inte som alla andra. Hon lyssnade till Guds röst i sitt hjärta. Alla kan lysa för en medmänniska, tända ljus av vänlighet, hjälpsamhet, tröst, kärlek. 

Hilma Enell berättar i boken Alla skrattar och gråter på samma språk att hon var negativt inställd till flyktingar och invandrare och hon ville därför inte följa med sin mamma till flyktingförläggningen på Gransnäs i december i fjol. Men en dag gav hon med sig och hon möttes av barn som kom springande emot henne för att kramas. Hon fick skratta och gråta med dom vuxna, hon lärde sig mycket av dom och fick lära dom en del. Hon fick vänner för livet och omvärderade helt sin syn på flyktingarna. 

Våga också du att följa ditt hjärta även om det kostar på. Då blir vår värld en ljusare värld att leva i. 

Kan en mörkhyad pojke vara lucia? Eller skäggig man? Eller en 85 årig gammal tant? Eller en treåring? 

Självklart!

Predikan tredje söndagen i advent

Bana väg för Herren

Min predikan är uppdelad i tre punkter:

• Adventstidens allvar
• Abraham
• Att dela med sig

Adventstiden är en allvarlig tid, en tid för rannsakan och omvändelse. Det är en tid på året då vi skulle skruva ner tempot, fasta, skala av, bli stilla för att förbereda oss för Jesu födelse. Jag vet. För många av oss är det tvärtom. Men jag säger det ändå, för jag tror att det finns en längtan efter stillhet, ett behov av frid. Det är nu vi bildligt talat ska gå ut i öknen och lyssna på Johannes omskakande predikan. För vad händer om vi slår dövörat till, vad händer om vi blundar och bara kör på? Jo, då tar girigheten över, själviskheten, likgiltigheten, våldet. Då bygger vi berg av överflöd, medan andra hamnar i djupa svackor av brist. Då blir stigarna krokiga eftersom vi tar omvägar för att slippa möta blicken från en tiggare eller en ensam granne. Då uppstår klyftor mellan vi och dom, rika och fattiga, svenskar och invandrare. Ju mer stressad en människa är desto sämre blir hennes urskiljningsförmåga. Ju tröttare en människa är desto lättare påverkas hon av massan, av grupptrycket.

Adventstiden är en tid för rannsakan, för stillhet, för omvändelse.

Abraham. Johannes är upprörd. Huggormsyngel, vem har sagt att ni kan slippa undan den kommande vreden? Och börja inte säga er att vi har Abraham till fader.

Vad betyder det? Jo, det talesättet innebar att man som jude, som Abrahams barn var förmer än andra, hade sitt på det torra av födsel och ohejdad vana, att det räckte med att tillhöra en utvald skara som hade Gud på sin sida och därför var man liksom immun. Att ha Abraham till fader var något som man tog till när det började brännas. Nej, jag behöver inte be någon om förlåtelse, jag har inte gjort något fel. Den uppblåstheten finns också i Sverige, vi svenskar är liksom förmer än andra. För att inte tala om oss kristna. Det smyger sig lätt in en självtillräcklighet i kristna kretsar. Vi är kristna så vi behöver inte omvända oss. Denna uppblåsthet och självgodhet sticker Johannes hål på. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Vad ska vi då göra?

Att dela med sig

Budskapet är konkret och vardagsnära. Har du två skjortor, dela med dig till den som ingen har. Har du två bröd, dela med den hungrige. Sverige går för högtryck. Vi skryter över vår välfärd. Men välfärd är liksom medmänsklighet en färskvara. Själva kärnan i välfärden är att vi delar med oss, att vi tar hand om de gamla, de sjuka, de handikappade, att vi öppnar våra hjärtan och tar emot människor som är på flykt. Välfärd är att färdas väl, att göra det möjligt för alla i ett samhälle att färdas väl genom livet. Men detta synsätt börjar urholkas. Idag stängs gränser, familjer hindras från att återförenas, barn utvisas, handikappade får sin personliga assistans indragen. Vi måste omvända oss!

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och tillsammans kan vi med Guds hjälp förflytta berg.

Som vi gjorde i torsdags när Kyrkans Unga med Mia och Fredrik anordnade en cafékonsert med insamling till musikhjälpen så att fler barn i världen att får gå i skolan.

Vad ska vi då göra? Vid kyrkkaffet kommer jag utmana er i ett mycket ömmande fall.

Vi har talat om att adventstiden är en tid för rannsakan och stillhet. Om att vara Abrahams barn, om att dela med sig.

När vi har kommit så här långt så inser jag att det är något som fattas.

Johannes tillhörde det gamla förbundet, det som byggde på lagen. Lagen som övervakare talar Paulus om. Lagen som piska, domen som hot. Johannes var kärv, han sa sanningen. Tack och lov var Johannes inte Messias. För det finns ingen nåd hos Johannes. Sanning utan nåd kan krossa en människa. Utan nåd kan ingen leva!

Nåden finns hos Jesus Kristus. Den får vi öppna oss för, be om och ta emot i den heliga nattvarden: För dig utgiven. För dig utgjutet. Hur det än står till i våra liv.

Jesus, vad menar du med Guds rike?

Jag var ledig igår och hälsade på min gamla mor som fortfarande spelar piano och sjunger psalmer.
Hon vill alltid att vi sjunger minst en psalm innan vi sätter oss till bords.

På andra söndagen i advent är rubriken Guds rike är nära. I stället för predikan publicerar jag ännu en gång min första psalm som jag skrev våren 2014 och som handlar om Guds rike.

För att skriva ut psalmen med noter och ackord, gå in på www.psalmportalen.se.

Från mitt hjärta till ditt....

Jesus, jag måste få fråga: Vad menar du med Guds rike?

Guds rike är porlande glädje, ur djupen
barnens befriande skratt
koltrastens jublande sång om våren
gryningsljus efter ändlös natt

Guds rike är frihet från bojor, och murar
frihet att älska trots allt
frihet att se med Jesus på världen
kärlekens blick förändrar allt

Guds rike är viljan till äkthet, och godhet
kärlek som gör dig mer sann
öppnar ditt inre för nådens mildhet
falskhet blir tillit, andas du kan

Guds rike är kärlek den första, den största
villkorslös, strömmande nåd
nåden att finnas, att kämpa, att törsta
dricka ur källan, finna på råd

Guds rike är liv i gemenskap, med Kristus
vänskap med vargar och bin
rikedom är att få leva, förundras
sida vid sida med främling och vän

Copyright: Peter Andreasson,

Predikan 1:a söndagen i advent

Gott nytt kyrkoår!

Och jag vill verkligen önska er var och en ett GOTT nytt år. Vad behöver vi för att det kommande året ska bli gott.

Vi behöver en bra ledare. Någon som vi kan lita på. Någon vi kan TRO på. Just nu upplever vi en ledarkris i världen och i vårt land.

Finns det någon sådan ledare, som bryr sig om alla små, som kämpar mot orättvisor, som är beredd att dö för sitt folk?

JESUS.

Han är ödmjuk. Vad betyder det?

Det sägs om honom att han kommer till oss. Vi behöver inte boka, tid, köa, hoppas få se en skymt av honom. Han kommer till oss med sin kärlek. Enkelt, i bröd och vin, så att alla kan ta emot honom. Men han tvingar ingen att tro på honom. Han väntar tills vi vill.

Han sitter inte på höga hästar och ser ner på oss, han rider på en åsna, möter oss i ögonhöjd och får oss att sjunga av glädje.

Han kommer vapenlös men starkare än världens makter. Kärleken är den enda kraft som kan skapa frid i våra hjärtan och fred mellan människor.

Att ha en sådan ledare, en sådan kung inger HOPP.

Nu är det så att Jesus behöver vår hjälp. Han vill att vi ska bära honom ut i hela världen, till skolan, till sociala medier, till arbetsplatser, till regeringskansliet, till migrationsverket och in i allas hjärtan. Men inte på höga hästar för då blir människor rädda, utan på åsnor och föl. Vuxna och barn och unga, alla kan bära Jesus. Men funkar det? Tänk om jag i morgon går till kommunhuset och säger till Lasse Fält: Hej Lasse, vet du, jag är en åsna som vill bära Jesus till dig. Då kommer han tro att jag blivit knäpp. Hur ska vi göra?

Hur stavas Jesus? K Ä R L E K.

Att bära Jesus till världen är att bära kärleken. Och kärlek ska man inte prata om, den ska man leva ut, visa i sitt sätt.

Åsnan har stora öron, till och med större än jag har. Lyssna till Jesus, läs hans ord. Be till honom så kommer han visa oss kärlekens väg. Och då året som kommer bli ett GOTT nytt år.