Predikan Heliga trefaldighets dag

Gud, Fader, Son och Ande

Idag är det fest. Vi har fyra tända ljus på altaret och färgen på min skrud är vit. Den vita färgen är glädjens färg. Men, vad firar vi idag?

Vi tackar Gud för våra mammor. De har burit oss under sitt hjärta, fött oss med smärta, skött oss, älskat oss, fostrat oss, gett oss mat, kläder, ett hem att bo i.

Kan man förstå en mamma? Hur hon orkat, vakat, bett, oroat sig, funnits där? Nej, det går inte att förstå. Om vi inte kan förstå, vad kan vi då göra? Tacka henne! Älska henne! Prata med henne. Leva så att hon blir stolt över oss.

Idag firar vi mamma. Och någon mer! Gud. Treenig Gud. Fader, Son och Ande. Skapare, Frälsare och Hjälpare. Gud är som våra mammor, större än vad ord kan beskriva. Därför använder vi bilder för att försöka beskriva hur Gud kan vara en och samtidigt tre.

Pierre, hur låter en treklang? Är det ett ackord eller tre toner?

Vad är detta? Tre streck eller en triangel?

Gud kan vi inte förstå. Jesus säger till och med att det är bara de som är som barn som kan förstå Gud och ta emot Guds kärlek. I en engelsk översättning står det: the babes, alltså bebisarna. Vi då, som har gråa hår på huvudet. Hur ska vi göra? Jo, vi ska omvända oss och bli som barn.

Då kan vi tacka Gud, lita på Gud, tala med Gud, älska Gud och leva så att Gud blir stolt över oss.

Idag är det fest. Den vita färgen och de fyra ljusen påminner om att det är en glädjens dag, för idag firar vi alla mammor och vi firar Gud.

Därför blir det tårta till fikat. 

Predikan Pingstdagen

Den Heliga Anden

Idag tas den nya Kyrkohandboken i bruk. Kyrkohandboken anger hur vi ska fira gudstjänst i Svenska kyrkan. Det finns ordningar för dop, konfirmation, vigsel, begravning och bikt. Det finns ordning för gudstjänst – Högmässa, Mässa och Gudstjänst – i grunden en ordning med olika uttryck. Kyrkohandboken är den åttonde i ordningen. Den förra togs i bruk 1986 och den dessförinnan 1942. 

I Linköpings stift finns en rörelse, en längtan efter mer levande församlingar. En av de sju rörelserna är: Från fokus på gudstjänstens ordning till fokus på gudstjänstens gemenskap. Varför då en ny handbok som reglerar hur vi ska fira gudstjänst? Jo, för att Gud är en ordningens Gud. Gud vet att vi är svaga, bräckliga, självupptagna. Skulle det vara upp till prästen eller några inflytelserika människor i församlingen att få forma gudstjänsten efter hur det känns skulle det kanske kännas roligt i början men det spontana skulle strax stelna och det skulle uppstå ständiga diskussioner om vilken form som är bäst. 

Jag är oerhört tacksam för Kyrkohandboken för den ger oss en ram, en fast form att följa, känna igen oss i, vila i och samtidigt ger den utrymme för det viktiga: gemenskapen med varandra, gemenskapen med Gud. Och jag är övertygad om att Guds Ande kan använda orden, bönerna och sångerna för att trösta, undervisa, förmana och inspirera. 

Jag tänkte att vi nu skulle använda gudstjänstordningen för att se hur Guds Ande verkar: 

Samling är den första rubriken och det första som händer är Klockringningen. När kläppen träffar klockan uppstår det en klang, ett ljud som bärs av vinden ut i bygden och säger: kom, kom, kom, kom. 

Det är Guds heliga Ande som kallar alla, utan åtskillnad till bön och sång. Luther skriver i sin Lilla Katekes om den heliga Anden: Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus eller komma till honom. Det är den heliga Anden som har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro såsom han kallar, församlar, upplyser och helgar hela kristenheten på jorden.Du är här för att den heliga Anden har kallat dig hit. 

Så kommer inledningsorden och det första ordet är Gud. Det är Gud vi möter, det är Gud vi tillber. Varje gudstjänst är ett möte med levande Gud. Så skönt att inte behöva börja med mig själv eller någon kändis eller mäktig politiker. 

Vi fortsätter med bönen om förlåtelse och det är också den helige Andes verk. Guds Ande visar oss att Guds kärlek är större än alla mina misslyckanden och felsteg. Vad som än har hänt så är du välkommen, sedd och tagen på allvar. Ljuset lyser upp vårt mörker så vi ser vad vi behöver korrigera i våra liv för att hitta den rätta vägen. 

Kristusropet är ett rop om förbarmande, se oss, hjälp oss. Och sedan kommer lovsången, en lovsång till Gud för allt Gud är och gör.

Vem får oss att våga tro trots allt? Vem får oss att ropa till Kristus på hjälp? Vem förlöser sången och glädjen i våra hjärtan? Den heliga Anden. Nu sjunger själ och hjärta, nu dansar Andens vind med liv och lust ger mod och tröst och smeker den otrygges kind. 

Så är vi framme vid textläsningarna. Vi läser ur en urgammal bok texter om människors möten med Gud, ord som: Frid lämnar jag kvar år er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro, tappa inte modet.Just de orden finns inskrivna i Kristusikonen. Känn ingen oro, tappa inte modet. Rakt in i vår verklighet ljuder ord från en annan tid och de börjar leva, de talar till oss, de berör, stannar kvar, blir till hjälp och tröst. Vem åstadkommer detta? Den heliga Anden. Anden vill bara en sak: peka på Jesus, väcka vår tro och vår tillit till honom. 

Andens största utmaning är nog prästen och predikan. Att få oss att lyssna, leva nära Guds hjärta, tala så att församlingen får något med sig hem att leva på. Tack och lov så står och faller inte gudstjänsten med predikan. Jag är så glad för musiken, tonerna, sångerna för där orden tar slut, tar musiken vid. Och vem är det som bär tonerna och texterna in i våra hjärtan: Guds Ande.

Trosbekännelsen är inte min eller din bekännelse utan Kyrkans bekännelse som vi får stämma in i, bo i, utforska under ett helt liv. 

Den är församlingens svar på Guds tilltal. Likaså kollekten. Gud har gett mig så mycket. Vad kan jag ge, vad vill jag räcka vidare av de gåvor jag fått? Också här är Guds Ande verksam i att forma oss till tacksamma, förnöjsamma och generösa människor. 

Så kommer vi till måltiden. Enkelt bröd och vin, Kristi kropp och blod. Hur är det möjligt att tro detta? Jag vet inte men för många och för mig är måltiden höjdpunkten, det starkaste uttrycket för Guds kärlek. Hur är det möjligt att tro? Svaret är: Guds Ande. 

Till sist: Sändningen. Vi är inte här för vår egen skull. Vi är kallade att använda våra liv, våra gåvor, vår tid och kraft att ge det vi själva fått, att älska varandra och oss själva som Gud älskar oss. Vi sänds ut att välsigna, inte förbanna, kämpa för det goda, tända ljus och sprida glädje. 

Vem hjälper oss? Hjälparen, den heliga Anden.

Låt oss bli stilla i en stunds tystnad.

Predikan Bönsöndagen

Bönen

Det finns en sång som heter Du är en bön. Tänk om det är så. Att du och jag, att varje människa är en bön. Att varje suck, varje sång, smärtan och glädjen, tacksamheten och tvivlet är en bön. Tänk om det är så att vår djupaste längtan är en bön, ångesten, de malande tankarna när vi ligger sömnlösa är bön. Tänk om gråten är bön, de lätta stegen, de tunga stegen, lyckan, besvikelsen och förnöjsamheten är bön. Tänk om Du är en bön och jag är en bön, att hela livet, allas liv är bön på samma sätt som spädbarnets liv, varje rörelse, gråten, jollret, det första leendet, hungern, tröttheten, nyfikenheten är en bön, ett samtal med en seende och älskande förälder.

Så växer barnet och börjar säga pappa och mamma och lär sig be om saker och den seende, älskande föräldern gläder sig och njuter av samtalet fast orden egentligen i behövs. För kärleken vet vad den älskade behöver men orden gör relationen så mycket rikare och djupare.

Så kommer dagen då barnet säger nej, vill inte, du är dum och barnet utforskar världen och tänjer på gränserna och blir steg för steg en självständig individ och det är som det ska. Också upproret, konflikten, brottning med livet och brottningen med den seende och älskande föräldern är bön, är samtal, är sökande. Allt ryms i relationen, tystnaden och talet, sorgen och glädjen, nyfikenheten och förnöjsamheten, kampen och vilan.

Du är en bön. Jag är en bön. Jesus visste det och för att lära oss att alltid be och inte ge upp gav han oss liknelsen om änkan och domaren. Den tycks uppmana oss att tjata på Gud dag och natt för att få det vi ber om. Men tittar vi närmare på texten så handlar det om en änka. Änkorna i Israel hade låg status och behandlades nedlåtande. Änkor, faderlösa och främlingar nämns ofta i samma mening och Bibeln uppmanar gång på gång till att se dessa grupper av människor och visa dom omsorg och kärlek för de har samma värde som alla andra. När vi ropar till Gud dag och natt för att få egna fördelar på bekostnad av andra då får vi nog ropa. Då är Gud som den förälder som låtsas slå dövörat till i väntan på att barnet ska se längre, gå ut ur sig själv, lära sig att dela med sig. När vi ropar till Gud dag och natt för de mest utsatta, de minsta, de utan röst och makt då svarar Gud, då ger Gud oss rätt, då blir vi mer levande, upplever större mening och kanske leder det till att tron och tilliten till Gud fördjupas.

Jesus säger: Ge inte upp. Fortsätt be också när det ser mörkt ut, när det är svårt och svart, för jag är med i kampen, jag går vid din sida.

Dagens samlingsbön är värd att lära sig utantill för den säger med få ord väldigt mycket om bönens innersta väsen.

Gud

vår tillflykt och vår starkhet,

tack för bönens gåva och möjlighet.

Hör vår bön

svara oss i din kärlek

handla med oss efter din vilja.

Låt vår bön bli en kamp för det goda

och en vila i dig.

I Jesu namn

Amen

Vårtal Askeryd 180430

Äntligen är dagen inne då vi får sjunga in våren. Äntligen är den långa vintern över, den längsta på 100 år.

Jag vill i mitt vårtal säga något om vårtecknen, något om varsamhet, något om att det är valår och till sist något om vi-känslan.

Vilka vårtecken har du hittat? Vilka brukar du spana efter? 

I min trädgård på Gottfridsborg vid Stalpet har jag höns, tre tuppar och sex hönor. På hösten ruggar hönorna och sen vilar de och på våren börjar de värpa. Denna månad har jag fått 100 ägg, Vilken gåva och vilket vårtecken. Och Rut som är sex år och äldst av hönorna värper de största äggen.

Ett annat vårtecken är när bina den första varma dagen rensningsflyger. De är så väluppfostrade så de bajsar inte inne i kupan. De håller sig hela vintern men när våren kommer och det är mer ä sju grader varmt ute så flyger alla ut och tömmer magen. Vilken lättnad det måste vara. Vilken befrielse.

I dammen finns karpar, Koi och guldfiskar. De slutar äta när vattnet blir kallt på hösten. De går ner i den djupaste delen av dammen och går liksom i ide. Pulsen går ner, matsmältningen stannar av och där står de och väntar på våren. Denna vinter har de väntat i sex månader. Och som jag har spanat. Ett tag trodde jag att de dött. För vem kan överleva på botten av tillvaron utan mat och lek i ett halvt år. Men så fick jag syn på dem förra veckan och alla lever och nu vet vi att våren är här.

Det andra jag vill säga något om är varsamhet. Du har säkert hört talas om bi-döden. En av orsakerna till att bin och humlor, våra viktigaste pollinatörer dör är ett bekämpningsmedel som heter Neonikotinider. Det används inom jordbruket, främst vid rapsodling och får till följd att bina inte kan fortplanta sig och att deras nervsystem skadas så att de förlorar orienteringsförmågan när de är ute och flyger. I veckan som gick beslutade EU att förbjuda dessa bekämpningsmedel. Biodlare i hela Europa jublar medan en och annan bonde blir arg. Frågan är inte lätt men om vi slår ut alla pollinatörer så kollapsar till sist hela det ekologiska samspelet som behövs för att vi ska få mat på bordet. 70-80 % av det vi handlar i affären är producerat med hjälp av bin och humlor.

Går bina under går mänskligheten under. Därför behöver vi göra allt vi kan för att skona bin och humlor och vår jord.

I år ska vi rösta, det är valår. Vår demokrati är inte hundra år gammal. Man räknar demokratins födelse från den dag då Sverige fick allmän rösträtt, dvs då även kvinnor fick rösta. Idag finns det starka krafter som försöker undergräva demokratin i Europa och i Sverige. Och allt fler unga anser att demokratin inte är så viktig. Mina vänner, vi måste utnyttja våra medborgerliga rättigheter och göra allt vi kan för att lägga vår röst på det parti som vill bygga ett samhälle för alla, ett samhälle där våra grundläggande värderingar värnas, ett samhälle där alla får plats.

Till sist något om vi-känsla.I Askeryd är ni goda föredömen i att hålla samman, gå samman och göra skillnad, skapa en vi-känsla och en vi-anda som man talar om långt utanför socknens gränser. Ni som bor här tycker kanske att det är självklart, men det är inte det. Och denna sammanhållning är viktigare än någonsin. Även om vi med telefon och på sociala medier kan ha hundratals vänner så mår allt fler allt sämre. Den psykiska ohälsan ökar, inte minst bland barn och ungdomar. Ett botemedel är att ses öga mot öga, tala gott om varandra, räkna med varandra och göra saker tillsammans. Det gör ni i Askeryd. Fortsätt med det för då blir det vår också i frusna själar och hjärtan. 

Ett fyrfaldigt leve för våren: den leve HURRA, HURRA, HURRA, HURRA.

Predikan 4:e söndagen i påsktiden

Vägen till livet

Joh 16:16-22

Vägen till livet går genom

Den trånga porten. Den kallas Förlossningskanalen när vi föds. Den kallas att följa sitt samvete och säga nej till det som för oss bort från livet även om alla andra säger ja. Det verkar som om den trånga porten liksom är utplacerad på många platser utmed vägen till livet, på de platser där vi måste göra viktiga val. Den trånga porten kan också bestå i en uppmaning att erkänna ett fel, säga förlåt, försonas. Klimatförändringarna kallar oss att lägga om vår livsstil, att avstå för jordens skull, för livets skull.

Dopet. Idag är det min dopdag. Jag är glad att jag är döpt, att Gud i dopet viskade: du är min. I dopet finns ljuset som lyser och leder. I dopet finns vattnet som släcker törsten. I dopet finns korstecknet som påminner oss om vem vi tillhör. I dopet finns löftet: Jag är med er alla dagar intill tidens slut. I dopet finns uppdraget: gå ut, gör skillnad, använd dina gåvor, din tid och kraft till att återspegla Guds kärlek i världen. 

Vägen till livet går genom

Döden - Det som är rätt är inte alltid lätt. Igår firade vi min mor som fyllt 90 år. Hon berättade att hon tidigt drabbades av en kallelse att bli missionär. Hon påbörjade sin lärarutbildning, träffade en trevlig kille, allt verkade bra. Det var bara ett problem. Den tilltänkte fästmannen ville inte bli missionär. Han skulle ta över föräldragården och uppmanade mamma att avbryta sin utbildning för att de skulle kunna gifta sig och driva gården tillsammans. Mamma sa nej, hon bröt upp från förhållandet under tårar. Hennes väg var en annan. Vad hade hänt om hon inte lyssnat till Guds röst, till sin innersta längtan? 

Ni kommer gråta och klaga. Nu har ni det svårt. Att välja vägen till livet, till det som är rätt, till det som är sant – att följa Jesus kan kosta på. Jesus skönmålar inte. 

I min hand har jag boken I have a dream. Den innehåller över hundra berättelser av människor som vågar välja vägen till livet fast det kostar obeskrivligt mycket.

Ni kommer gråta. Inte bara över ondskan i världen. Jesus pekar på den sorg som kommer av att han lämnar dem, av Guds tystnad, upplevelsen av Guds frånvaro. Ökenpärlan påminner om denna tunga erfarenhet av törst. Vägen till livet går ibland genom öknen. Där får vi öva oss i tillit, i tålamod, i lydnad. Där driver törsten oss att söka efter källan med friskt vatten och välja bort brunnarna med uselt vatten.

Du är med mig. Varje tisdag samlas en liten grupp i Lommaryds kyrka för 45 minuters tyst meditation. Denna vecka bär vi med oss fyra ord från 23:e psalmen i Psaltaren. DU ÄR MED MIG. 

Vi går inte ensamma på vägen till livet. Vi är pilgrimer på väg hem till oss själva, på väg hem till Gud. Vid vår sida går en osynlig medvandrare, Jesus själv. Då och då bjuder han oss att stanna, vila, andas ut och ta emot enkelt bröd och vin, en helig måltid som ger oss kraft att fortsätta. Du är med mig.

Den enkla bönen. Ibland undrar vi kanske hur vi ska orka. För några år sedan fick jag av en god vän rådet att börja varje dag med att be:

Låt mig var morgon få möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag ska gå. Jag sätter mitt hopp till dig. 

Till sist: Målet för vår vandring är att få se Jesus ansikte mot ansikte. Han hälsar till oss vill välja vägen till livet och säger.

Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen och då skall ni glädjas och ingen skall ta er glädje ifrån er. 

Predikan Långfredagen

Korset

Jag vill dela tankar kring fem ord på f utifrån evangeliet.

Förebilden

De förkrossade kvinnorna

Fader förlåt dem

Försoningen

Förbarma dig

Förebilden

Jag tänker på Simon från Kyrene som fick bära Jesu kors ett stycke. För Simon var Jesus en främling som råkade komma i hans väg. Det finns många Simon genom historien, kvinnor och män som bär andras bördor, som vågar närma sig en lidande främling och gå ett stycke vid dennes sida. Som bär genom att be, att skriva insändare, att kontakta myndigheter, att trösta, bjuda på mat, skjutsa. Jesus bar vårt kors, led för skull. Vems kors kan du och jag bära, om så bara ett litet stycke?

De förkrossade kvinnorna

Utmed Via dolorosa, smärtans väg fanns många kvinnor. Traditionen berättar att Jesus mötte sin mor, att Veronika var där och torkade Jesu ansikte med sin svetteduk. Och gråtande, förkrossade kvinnor var där. Så säger Jesus: gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn. Från hela världen kommer det bilder på gråtande kvinnor, förkrossade mödrar, galna mödrar som vägrar ge upp, kvinnor som ser, ber, protesterar och ropar till maktens män att sluta kriga, sluta bomba, sluta ljuga, sluta döda. Och jag vet att Gud hör deras böner.

Fader förlåt dem

Förlåt oss våra skulder liksom vi har förlåtit. Men om vi inte kan förlåta? Jesus orkar inte heller förlåta men han ber Fadern förlåta. Så botas hjärtat från bitterhet. Så segrar kärleken över ondskan.

Försoningen

Långfredagen är framförallt försoningens dag. Ofta blandar vi ihop förlåtelse och försoning. Förlåtelse är engångsföreteelser. Försoningen är ett tillstånd. När vi syndar tror vi kanske att vår Gudsrelation går sönder och att vi därför måste be om förlåtelse gång på gång. Jesu död på korset har en gång för alla ställt allt till rätta. Allt är fullbordat. Relationen är hel. Därför behöver vi inte vara rädda, ens när vi gjort bort oss riktigt mycket. Guds kärlek är större än vår skuld. Famnen är vidöppen.

Förbarma dig

Det äldsta föremålet i Linköpings domkyrka är en sten med inskriften:

Jesus, tänk på mig.... Bland alla böner som betts i katedralen genom tusen år är det den äldsta bönen och kanske den viktigaste. Varje år åker tusentals ungdomar från hela världen till klostret i Taizé i Frankrike. Vid böner och gudstjänster sjungs enkla sånger i många stämmor. En av de mest älskade är: Jesus remember me, when you come into your kingdom. Vi sjunger...

Och Jesus svarar: Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.

Predikan Ekumenisk skärtorsdagsmässa

Vi måste tala sant om livet.

Det är sant att solen har lyst med löften om vår idag men det är också sant att kalla vindar vittnar om att våren dröjer. Hur var det i övre salen den där kvällen? Förmodligen fylldes rummet av glädje och innerlig gemenskap. Men det är också sant att kalla vindar drog genom rummet. Detta var svekets natt, då Judas skulle förråda, kvällen då lärjungarna flydde för att rädda sitt eget skinn, natten då Petrus skulle förneka.

Kärlek och svek, hopp och förtvivlan, tro och tvivel, glädje och sorg, rädsla och tillförsikt. Relationen till Jesus rymmer allt. Alla får plats. Ingen stängs ute, inget läggs till rätta, ingen har retuscherat bilden. Vi måste tala sant om livet.

Anna Greta Wide har gett oss följande dikt:

Famn som bär mig idag.

Öppen är du som havet,

som ett vårhav i solen.

Ingen stänger du ute,

ingen stänger du inne.

Ditt enda grepp är din värme.

Famn som bär mig idag

bär mig också i morgon,

i morgon när jag förnekar dig.

Jag har under de tre Stilla veckan andakterna fått byta perspektiv och uppgift. Det föll på min lott att sitta längst ner och sköta ljudet. Och jag har blivit välsignad. En tanke har återkommit alla tre kvällar och det är längtan efter att vi ska bli ett. Att Kristi kropp tydligare ska framstå som en. Att som Fadern och sonen är ett, vi skulle vara ett och älska varandra som Gud i Kristus älskar oss. Den längtan bor också i mitt hjärta. Men hur ska det gå till? Hur länge ska det dröja? Varför tvekar vi? Kan vi om tio eller tjugo eller trettio år se framför oss en kristen församling i Aneby med många olika uttryck?

Vad är grunden för vår gemenskap? Är det vår hängivenhet? Är det hjärtats renhet? Är det vår tro?

Mina vänner, vi måste tala sant om livet. Vi vet, innerst inne, att vi utgör en lika brokig och bräcklig skara som den som var samlad i Övre salen.

Också här får alla plats, för kristen tro är ingen åsiktsgemenskap. Den kristna gemenskapen bygger inte på vår tro, vår bekännelse, vår förmåga.

Den kristna tron har ett enda fundament och det är Guds nåd, att Gud bekänner sig till oss när vi är starka och när vi är svaga, när vi jublar och när vi gråter, när vi är många och när vi är få, när det är dag och när det är natt.

För dig utgiven, för dig utgjutet.

Ditt enda grepp är din värme...

I kväll förnyar Gud förbundet med oss. Det förbund som himlen slöt med jorden på Golgota. Ensidigt. Utan villkor. Det finns inga undantag, inget finstilt.

Så får vi brokiga och bräckliga sträcka fram våra tomma händer och ta emot brödet, vinet och välsignelsen för att sedan gå ut och ge det vi själva fått. Nöden är stor. Nåden ännu större. När nöden söker nåden, låt oss då med ord men ännu hellre med liv berätta om Famnen som bär också när vi förnekar.

För vi måste tala sant om livet....

Predikan Jungfru Marie bebådelsedag 18/3 2018

Guds mäktiga verk

Först lite om var vi är i kyrkoåret. Idag är det jungfru Marie bebådelsedag. Vilken dag är den egentliga bebådelsedagen? Nästa söndag, den 25/3 för då är det nio månader kvar till juldagen då vi firar Jesu födelsedag. Men eftersom påsken infaller så tidigt i år så måste vi få plats med palmsöndagen nästa söndag och då får bebådelsedagen maka på sig. Varför äter vi våfflor nu? Dels för att hönsen kommit igång med att värpa, dels för att Maria kallades Vår fru och förr fanns det inga mikrofoner i kyrkorna och inga hörapparater i öronen så när prästen talade om Vår fru var det några hungriga människor som fick för sig att prästen talade om våfflor. Det kan ju t o m ha varit så att prästen tappat sina tänder och sluddrade och då sa han ju faktiskt något om våfflor! Så det så!

Dagens text börjar lite märkligt med orden I sjätte månaden... vad då sjätte månaden? Jo, i sjätte månaden av Elisabets graviditet. Elisabet var gift med prästen Sakarias och de var barnlösa men nu hade Elisabet blivit gravid på sin ålderdom. Vad säger oss den inledningen: I sjätte månaden? Jo, att Gud låter sin livsberättelse, berättelsen om hur Gud blir ett foster i Marias livmoder och kommer till oss i som ett spädbarn, flätas samman med människors livsberättelser. Stort, oändligt stort och märkligt.

Enligt legenden sökte Gud först upp Maria vid brunnen. Hon blev så rädd så hon rusade hem. Då tänkte Gud att han måste närma sig henne mer försiktigt så han sände Gabriel. Och Gabriel vet att föra sig. Varsamt stiger han in, han möter Maria där hon är, i ögonhöjd, med en hälsning som skulle passa en drottning. Var hälsad du högt benådade. Herren är med dig. Maria blir ändå rädd och Gabriel ser det. Han hejdar sig och säger liksom viskande: Var inte rädd, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Gabriel är personlig, han nämner Maria vid namn och säger det vi allra mest behöver höra när vi är rädda: Du har funnit nåd. Med andra ord: Gud älskar dig.

Så får Maria veta vad Gud tänkt för henne och Maria frågar: Hur ska detta ske? Här finns rum för frågor, tvivel, rädsla, undran, osäkerhet. Och återigen möter Gabriel Maria där hon är, berättar hur det ska gå till och ger henne mod genom att berätta om Elisabets graviditet. Du är inte ensam. Det finns en till. Ingenting är omöjligt för Gud.

Nu håller hela världen andan! Gabriel har talat och väntar på Marias svar. Gud frågar och vi kan säga ja eller nej.

Maria säger ja, hon är tillräckligt övertygad, tillräckligt modig för att säga ja – ett ja som kommer ge henne allt och kosta henne allt.

Det som hände Maria var alldeles unikt. Och samtidigt blir Maria en förebild för oss alla. Vad vi än står i, vad vi än kämpar med: Gud möter oss där vi är, viskar: Var inte rädd! Du har funnit nåd, du är älskad. Jag är med dig. Och jag behöver dig för att tända ljus i mörkret, trösta i sorgen och bära Guds kärlek till världen.

Med Maria får vi öva oss i att säga ja: Må det ske med mig som du har sagt!

Predikan Midfastosöndagen

Livets bröd

Psalmer: 

298:1-2

När en nödställd (se längst ned)

398

15:3-4

Vad är meningen med livet? Det finns inga enkla svar på den frågan, men kanske kan vi i dagens texter finna svaret. Om vi lyssnar riktigt noga kan nyckeln ligga gömd här, den nyckel till livets stora fråga som så många söker.

Det som skedde då sker idag, här i Aneby och över hela jorden. Människor kommer i tusental till Jesus ”därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka.” De kommer inte för att få veta mer om kristen tro. De kommer med sin brist och sin längtan.

Vad kommer du med? Hur ser tomheten ut, törsten, hungern? Vad kommer vi med för egen del? För familjen, för församlingen, för vårt samhälle, vårt land, vår värld?

Tystnad. Någon som vill dela?

Behoven är stora, resurserna för små. ”Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer om de ska få en bit var.” Känner vi igen det? Resursbristen. Hade det hjälpt med fyra hundra denarer? Vi har ju mat, vi äter oss feta men vi blir inte mätta. Vi har en fantastisk sjukvård men vi mår inte bra. Pengarna är inte hela lösningen.

Är ropet på starka ledare lösningen, människor som får allt ansvar i knäet och en krona på huvudet, människor som ska lösa alla våra problem och mätta vår hunger. Nej, säger Jesus. Jag vill inte att ni gör mig till kung.

Så vad är hemligheten?

Att bemyndiga människor att vara en del av lösningen, att själva bidra till förändringen. Det är just det Jesus gör när han med största respekt för pojken tar emot hans lilla gåva.

Pojken ger allt han har. Brödet bryts och delas, det räcker och blir över. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Jag vet inte hur brödundret gick till. Kanske var det Jesus som sin gudomliga förmåga mättade alla hungriga av det pojken räckte fram. Eller så utvecklades det hela till ett gigantiskt knytkalas där alla bidrog med det lilla de hade. Någon hade ett par kokta ägg, någon fikon, någon annan bröd - mat som de tänkt behålla för sig själva för det räcker ju ändå inte till så många! Men när de ser pojken och hur Jesus välsignar hans gåva blir de djupt berörda och tar  fram vad de har och skickar runt. 

Har ni tänkt på att det alltid blir en massa över efter knytkalas? Det blir välsignat.

Just detta sker nu överallt i vår kyrka. Fasteinsamlingen Att resa sig starkare förlöser människors engagemang och kreativitet och många kommer med sina fem bröd och två fiskar och när Jesus välsignar det vi gör och ger mättar det både givaren och mottagaren.

Den är ej rikast

vilken mest har sparat.

Nej, den är rikast

som har givit mest."

Vad har du fått som du kan räcka vidare?

Tystnad

Strax bjuds vi till måltid. Brödet kommer brytas och delas, Kristi kropp för dig utgiven. Jesus gav sitt liv för att vi skulle få leva. Han är brödet som bryts och när vi äter det, när vi tar emot hans kärlek mättas vår hunger, vår djupaste brist. Sedan sänds vi in i den kommande veckan för att själva vara bröd, brytas och delas och mätta dem som kommer i vår väg.

Ta emot i öppen hand. Räcka vidare ur öppen hand. Jag tror att just det är meningen med livet. Efter uppståndelsen var det just detta som var kännetecknet: När Jesus tog brödet, läste tackbönen och bröt det – då öppnades deras ögon. När vi blir bröd som bryts och delas då kommer människor känna igen Kristus.

När en nödställd

(Cuando El pobre text: J A Olivar, Musik: M Manzano)

Eng övers George Lockwood / Martin Seltz Två versioner.

Svensk översättning: Peter Andreasson 170312

1

När en nödställd, utan något, delar med sig,

när en hungrig bryter bröd som ger oss liv, 

när en sårad ger åt andra mod och styrka, 

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg.

2

När vi lider med varandra, delar smärtan,

när trots allt en strimma hopp anas på nytt,

när vi älskar trots att hatet finns omkring oss,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg.

3

När vårt inre fylls av glädje, flödar över,

när vi måste sjunga ut det som är sant,

när vi böjer oss och rätar andras ryggar,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg.

4

När vårt liv blir fyllt av himlens goda gåvor,

när nationer mäklar fred där det är krig,

när en främling genom vänskap blir ett syskon,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg,

vandrar Gud här vid vår sida på vår väg.

Predikan 2:a söndagen i fastan

Psalmer: 219, 217, 769, 40

Den kämpande tron

I frälsarkransen finns en svart pärla, nattens pärla. Den berättar om den erfarenhet av natten som varje människa förr eller senare måste gå igenom.

Natten kan ha olika namn: ensamhet, dödsångest, skuld, sorg, svek, skam, självförakt, meningslöshet, tvivel – eller som för kvinnan i evangeliet som ropade och bad och inte fick svar. En erfarenhet av att Gud är tyst.

Idag får vi följa Jakob in i natten. För att förstå hans brottning behöver vi blicka tillbaka, sätta in händelsen i sitt sammanhang.

Kommer ni ihåg berättelsen om Jakob? Han är tvilling. Hans bror heter Esau. Jakob föds som nr två och håller sin bror i hälen när han kommer ut. Esau är pappa Isaks älsklingsson, stark, modig, äventyrslysten, oftast ute i skog och mark och jagar. Jakob är mamma Rebeckas pojk, försiktig, ängslig, stannar helst hemma med mamma i köket.

Så blir Isak gammal och blir blind och innan han dör ska han välsigna sin förstfödde. Då ordnar Rebecka det så att Jakob lurar till sig sin fars välsignelse varpå Esau blir ursinnig och bestämmer sig för att döda sin bror.

Jakob, som aldrig lämnat hemmets trygga vrå flyr hals över huvud rakt ut i öknen och somnar utmattad med en sten som kudde. I drömmen ser han en trappa som leder från jorden ända in i himlen och änglar som går upp och går ner och Gud lovar att vara med honom och skydda honom var han än går.

Jakob kommer till sin morbror Laban och bildar familj och får tolv söner och allt lyckas för honom och han blir mycket förmögen och det väcker avundsjuka så Jakob bestämmer sig för att flytta hem.

Det är bara ett krux. Han är livrädd för Esau. Skulden och skammen över sveket mot brodern väcks till liv. Han får ångest. I många år har han förträngt sin skuld, sitt svek men nu närmar sig sanningens minut. Han har ju inte bara lurat sin far och stulit välsignelsen från sin bror, han har djupast sett svikit sig själv och sina ideal och syndat mot Gud. Det är mycket i Jakobs liv som gör natten svart och svår. 

Hur ska han kunna se sin bror i ögonen? Finns det förlåtelse? Är försoning möjlig? Eller kommer Esau att slå ihjäl honom? Kommer Gud hålla sitt löfte att vara med honom trots sveket.

Det är natt. Jakob är helt ensam. Han kan inte sova. Jakob försöker be men det tycks inte hjälpa. I vargtimmen blir skuggorna längre, oron djupare, skulden större, självförebråelserna outhärdliga. Då, när det är som värst upptäcker Jakob att han inte är ensam. Någon utmanar honom, brottas med honom, tvingar Jakob att kämpa till det yttersta, att inte ge upp. Det gör ont, fruktansvärt ont, brottningen sätter spår inte bara i hans själ utan också i hans kropp. Men han vägrar att släppa taget. Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.

Jakob är osäker på vem han brottats med men inser strax att han brottats med Gud själv och överlevt.

Så övergår natten i dag. Jakob har mött Gud och sig själv. Nu vågar han också möta sin bror. Kommer Esau döda honom eller kommer de försonas. Det spelar inte längre någon roll. Jakob har fått frid i sitt hjärta. Nu får det ske som sker.

Kampen är en del av livet, en del av tron. Ingen slipper undan. Förr eller senare kommer också du och jag fram till Jabboks vadställe. Förr eller senare står vi ensamma och det är natt och vi ser ingen utväg. 

Var inte rädd. Gör som Jakob. 

Tala med Gud, även om du inte tycks få svar. 

Tampas / brottas med Gud

Ta emot välsignelsen

Tacka när dagen gryr.

För Gud är med, Gud är där - också i natten. Jag ser det när jag blickar tillbaka på mina erfarenheter av natten. Gud var där i gestalt av en medmänniska, en själavårdare, en psykoterapeut, ett bibelord, en psalmstrof, en händelse som förändrade allt. 

Att brottas med Gud kan göra ont, men kanske är det det som gör mest ont som medför störst välsignelse när vi ser tillbaka.

Så möts bröderna och Esau omfamnar sin lillebror och kysser honom. Och båda börjar gråta.

Försonad med Gud, försonad med sig själv försonad med sin bror.