Vägen till livet
Joh 16:16-22
Vägen till livet går genom
Den trånga porten. Den kallas Förlossningskanalen när vi föds. Den kallas att följa sitt samvete och säga nej till det som för oss bort från livet även om alla andra säger ja. Det verkar som om den trånga porten liksom är utplacerad på många platser utmed vägen till livet, på de platser där vi måste göra viktiga val. Den trånga porten kan också bestå i en uppmaning att erkänna ett fel, säga förlåt, försonas. Klimatförändringarna kallar oss att lägga om vår livsstil, att avstå för jordens skull, för livets skull.
Dopet. Idag är det min dopdag. Jag är glad att jag är döpt, att Gud i dopet viskade: du är min. I dopet finns ljuset som lyser och leder. I dopet finns vattnet som släcker törsten. I dopet finns korstecknet som påminner oss om vem vi tillhör. I dopet finns löftet: Jag är med er alla dagar intill tidens slut. I dopet finns uppdraget: gå ut, gör skillnad, använd dina gåvor, din tid och kraft till att återspegla Guds kärlek i världen.
Vägen till livet går genom
Döden - Det som är rätt är inte alltid lätt. Igår firade vi min mor som fyllt 90 år. Hon berättade att hon tidigt drabbades av en kallelse att bli missionär. Hon påbörjade sin lärarutbildning, träffade en trevlig kille, allt verkade bra. Det var bara ett problem. Den tilltänkte fästmannen ville inte bli missionär. Han skulle ta över föräldragården och uppmanade mamma att avbryta sin utbildning för att de skulle kunna gifta sig och driva gården tillsammans. Mamma sa nej, hon bröt upp från förhållandet under tårar. Hennes väg var en annan. Vad hade hänt om hon inte lyssnat till Guds röst, till sin innersta längtan?
Ni kommer gråta och klaga. Nu har ni det svårt. Att välja vägen till livet, till det som är rätt, till det som är sant – att följa Jesus kan kosta på. Jesus skönmålar inte.
I min hand har jag boken I have a dream. Den innehåller över hundra berättelser av människor som vågar välja vägen till livet fast det kostar obeskrivligt mycket.
Ni kommer gråta. Inte bara över ondskan i världen. Jesus pekar på den sorg som kommer av att han lämnar dem, av Guds tystnad, upplevelsen av Guds frånvaro. Ökenpärlan påminner om denna tunga erfarenhet av törst. Vägen till livet går ibland genom öknen. Där får vi öva oss i tillit, i tålamod, i lydnad. Där driver törsten oss att söka efter källan med friskt vatten och välja bort brunnarna med uselt vatten.
Du är med mig. Varje tisdag samlas en liten grupp i Lommaryds kyrka för 45 minuters tyst meditation. Denna vecka bär vi med oss fyra ord från 23:e psalmen i Psaltaren. DU ÄR MED MIG.
Vi går inte ensamma på vägen till livet. Vi är pilgrimer på väg hem till oss själva, på väg hem till Gud. Vid vår sida går en osynlig medvandrare, Jesus själv. Då och då bjuder han oss att stanna, vila, andas ut och ta emot enkelt bröd och vin, en helig måltid som ger oss kraft att fortsätta. Du är med mig.
Den enkla bönen. Ibland undrar vi kanske hur vi ska orka. För några år sedan fick jag av en god vän rådet att börja varje dag med att be:
Låt mig var morgon få möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag ska gå. Jag sätter mitt hopp till dig.
Till sist: Målet för vår vandring är att få se Jesus ansikte mot ansikte. Han hälsar till oss vill välja vägen till livet och säger.
Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen och då skall ni glädjas och ingen skall ta er glädje ifrån er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar