Bönen
Det finns en sång som heter Du är en bön. Tänk om det är så. Att du och jag, att varje människa är en bön. Att varje suck, varje sång, smärtan och glädjen, tacksamheten och tvivlet är en bön. Tänk om det är så att vår djupaste längtan är en bön, ångesten, de malande tankarna när vi ligger sömnlösa är bön. Tänk om gråten är bön, de lätta stegen, de tunga stegen, lyckan, besvikelsen och förnöjsamheten är bön. Tänk om Du är en bön och jag är en bön, att hela livet, allas liv är bön på samma sätt som spädbarnets liv, varje rörelse, gråten, jollret, det första leendet, hungern, tröttheten, nyfikenheten är en bön, ett samtal med en seende och älskande förälder.
Så växer barnet och börjar säga pappa och mamma och lär sig be om saker och den seende, älskande föräldern gläder sig och njuter av samtalet fast orden egentligen i behövs. För kärleken vet vad den älskade behöver men orden gör relationen så mycket rikare och djupare.
Så kommer dagen då barnet säger nej, vill inte, du är dum och barnet utforskar världen och tänjer på gränserna och blir steg för steg en självständig individ och det är som det ska. Också upproret, konflikten, brottning med livet och brottningen med den seende och älskande föräldern är bön, är samtal, är sökande. Allt ryms i relationen, tystnaden och talet, sorgen och glädjen, nyfikenheten och förnöjsamheten, kampen och vilan.
Du är en bön. Jag är en bön. Jesus visste det och för att lära oss att alltid be och inte ge upp gav han oss liknelsen om änkan och domaren. Den tycks uppmana oss att tjata på Gud dag och natt för att få det vi ber om. Men tittar vi närmare på texten så handlar det om en änka. Änkorna i Israel hade låg status och behandlades nedlåtande. Änkor, faderlösa och främlingar nämns ofta i samma mening och Bibeln uppmanar gång på gång till att se dessa grupper av människor och visa dom omsorg och kärlek för de har samma värde som alla andra. När vi ropar till Gud dag och natt för att få egna fördelar på bekostnad av andra då får vi nog ropa. Då är Gud som den förälder som låtsas slå dövörat till i väntan på att barnet ska se längre, gå ut ur sig själv, lära sig att dela med sig. När vi ropar till Gud dag och natt för de mest utsatta, de minsta, de utan röst och makt då svarar Gud, då ger Gud oss rätt, då blir vi mer levande, upplever större mening och kanske leder det till att tron och tilliten till Gud fördjupas.
Jesus säger: Ge inte upp. Fortsätt be också när det ser mörkt ut, när det är svårt och svart, för jag är med i kampen, jag går vid din sida.
Dagens samlingsbön är värd att lära sig utantill för den säger med få ord väldigt mycket om bönens innersta väsen.
Gud
vår tillflykt och vår starkhet,
tack för bönens gåva och möjlighet.
Hör vår bön
svara oss i din kärlek
handla med oss efter din vilja.
Låt vår bön bli en kamp för det goda
och en vila i dig.
I Jesu namn
Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar