Guds rike är nära
Hemma har jag en hund, en gul Labrador.
Han har en fin stamtavla – den sträcker sig på fädernet tillbaka
till 1878. En äkta Labrador. Han vet inte om det, eller så gör han
det men gör ingen sak av det. Han är fullt ut sig själv, genomäkta
och väldigt glad!
I hönsgården har jag fyra tuppar och
åtta hönor, Gotlandshöns med genbanksintyg. Jag vet att de
härstammar från en och samma besättning på Gotland. De skryter
inte om det, de är inte förmer än en vanlig bondhöna utan de är
sig själva, trygga och glada och alldeles äkta.
När antikrundans experter synar de
föremål människor kommer med letar de efter mästarens stämpel.
Finns den är föremålet äkta och värdefullt. Saknas den har
föremålet endast affektionsvärde.
Hur är det med oss? Vi är skapade
till Guds avbild. Gud är mästaren som satte sin stämpel djupt i
våra hjärtan, en stämpel i form av ett kors. Någon har sagt att
Jesus är Guds signatur i varje människas inre! Smaka på den
meningen!
Men till skillnad från hönsen och
hunden och de antika äkta föremålen kan vi förlora vår
mänsklighet. En hund kan inte bli ohundig, en höna inte ohönig men
en människa kan bli omänsklig. Ingen föds till terrorist. Ingen
föds till våldtäktsman. Men girighet, maktbegär och blind ondska
kan göra att vi glömmer vem vi tillhör, glömmer vår djupaste
gudslika identitet och blir omänskliga.
De svårigheter och utmaningar som
Europa och Sverige står i nu har framkallat mer medmänsklighet och
medkänsla än på mycket länge men vi ser också en skrämmande
motsats, ökad främlingsfientlighet, en tävling bland flera
riksdagspartier om vem som kommer med de mest inhumana förslagen.
Inhuman betyder just omänsklig. Håller våra politiker på att
navigera fel? Är det omsorgen om den lilla människan som styr eller
är det en rädsla för att SD ska få för stor makt.
Vi är skapade av Gud, mästaren har
satt sitt äkthetsmärke i våra hjärtan men om vi inte ser upp kan
vi kan tappa bort fotspåren. Det behövs inte mycket för att ett
folks civiliserade uppträdande ska förbytas i rädsla,
avståndstagande, själviskhet och förakt för främlingen. Det
hände i Tyskland under Hitler.
Jesus vet detta och därför talar han
med oss om Guds rike. För Guds rike är allt det som är gott och
sant. Guds rike är barnens befriande skratt och gryningsljus efter
ändlös natt. Guds rike är allt det som vi är innerst inne och som
vi var menade att bli. Det handlar om att söka sig till de platser i
tillvaron där det goda får växa till och det onda bekämpas. Dopet
är en sådan plats. Hilma, som döps idag, blir inte Guds barn genom
dopet. Hilma är det redan,men som stöd för henne, som en
påminnelse om vem hon tillhör döps hon och tecknas med korset.
Bönen, nattvarden, gemenskapen är goda platser där vi tillsammans
finner ut vad det innebär just i dag att söka Guds rike och
tillhöra Gud. Orden om senapskornet påminner oss om att söka Guds
rike i det enkla, lilla, bland de obetydliga. Jag har en inneboende,
en kille som är från Afghanistan. Han är genomsyrad av kärlek
till människor och djur, i honom ser jag en glimt av Guds rike. Att
han är en djupt troende muslim tycks inte spela någon som helst
roll när Guds rike tar gestalt ibland oss.
Där barmhärtighet och kärlek bor,
där är Gud, där är Guds rike. Guds rike finns där vi stärker de
svaga, där skälvande knän får ny stadga och där vi säger till
varandra: Fatta mod. Var inte rädda.
Låt ditt rike komma! Låt din vilja
ske, på jorden så som i himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar