Det gör mig tydligen gott att ha semester! Under en promenad på förmiddagen i det vackra vädret kom de första orden till mig. Också denna psalm är på temat Medmänniskan.
Du sitter mitt emot mig
Du sitter mitt emot mig
på bussen till vårt torg.
Din ångest smittar av sig,
din kropp tycks tyngd av sorg.
Jag undrar i mitt inre
vad livet gjort med dig,
vad göms bakom ditt yttre?
Din blick är orolig.
Vem är du då, du främling
som sitter mitt emot,
en pilgrim eller flykting
långt från ditt hem, din rot?
Jag tänker i mitt inre
hur orättvist det är.
Jag känner sorg och vrede.
Gud borde vara här.
Och plötsligt slår mig tanken:
det kunde varit jag
som drabbats av ditt öde,
som plågas natt och dag.
Jag grunnar i mitt inre
vad livet gjort med mig.
Vårt möte blir en spegel,
jag är nog släkt med dig.
Så öppnas mina ögon,
nu ser jag vem du är.
Du plågad var, blev korsfäst,
du namnet Jesus bär.
Det sjunger i mitt inre
Du lever, lider här.
Jag viskar tyst ett kyrie.
Din kärlek alla bär.
Copyright Peter Andreasson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar