Predikan 1:a söndagen i advent

Ett nådens år

För drygt två veckor sedan drabbades Paris av fruktansvärda terrordåd. Presidenten framträdde i TV och sa: Vi är i krig. Vi kommer vara skoningslösa i vår hämnd. Vi kommer intensifiera bombinsatserna mot IS.

Och jag frågar mig: kommer det leda till fred? Kommer en enda av de unga IS-anhängarna att omvända sig? Nej, de blir bara än mer sporrade!

Det går inte att banka vett i en vettlös. Det går inte att bomba extremister till fred. Det går inte att tvinga en hatande människa att älska.

Det finns bara en väg och det är den väg Jesus går.

Gud, du som kommer till oss i Jesus Kristus, vapenlös men starkare än världens makter, hjälp oss att ta emot dig i våra liv. Vapenlös men starkare än världens makter. Det enda som kan förvandla en människa inifrån är kärlek. I en av våra påskpsalmer står det: Det intet finns som icke vinns av kärleken som lider.

Tänk så många diktatorer, kungar, presidenter och generaler som velat göra sig ett namn med hjälp av hot och hat, krig och förödelse. Ingen frisk människa kommer ihåg dem. Ingen lovsjunger dem idag. För vi ska komma ihåg att ingen regim som bygger på våld har någonsin överlevt. Våld föder våld. Kärlek föder kärlek.

Är ditt hjärta fyllt av kärlek? Är mitt hjärta det? Det är lätt att peka finger åt andra och tänka att den eller de borde omvända sig. Mina vänner, ska det nya kyrkoåret bli ett nådens år och inte ett nödens år måste vi alla omvända oss. Dagligen. Vända oss bort från allt det som ökar avstånden mellan oss människor och välja det som är gott och uppbyggligt och sant.

Fred i världen börjar med fred i hjärtat!

Den gestalt i dagens text som jag lättast identifierar mig med är åsnan.

Är det någon mer som tillsammans med mig vill vara en åsna idag? Det första vi får veta är att den är bunden. Vad är jag bunden av. Vad är du bunden av. Vad är det som hindrar oss från att vara dom vi är? Är det gamla sår, besvikelser, bitterhet? Är det sorg, oförsonlighet eller maktbegär? Jesus vet och nu löser han åsnan. På samma sätt som vi löstes nyss, i syndabekännelsen och förlåtelsen. Sedan täcks åsnan med nådens mantel. Som det stod i den gamla översättningen av en vers i 1 Petrusbrevet: kärleken överskyler våra brister. Vet ni att den nubiska åsnan som Jesus troligen red på är korsmärkt över skuldrorna? Tänk att få leva korsmärkt och fri!

Sen låter Jesus åsnan bära honom till människorna och det som händer är att Jesus kommer i ögonhöjd med omgivningen. Vänner, låt oss aldrig tala om Jesus och kristen tro så att människor känner sig dömda eller dåliga. Låt oss bära Jesus till människor på ett sådant sätt så att det väcker glädje, lovsång och längtan att följa efter.

Att bära Jesus är inte tungt, det sker när vi inifrån oss själva gör det som är gott mot våra medmänniskor, oftast utan att tänka på att vi just då bär Jesus. Burna bär vi Jesus, kärleken till världen, till människor vi möter.

Det intet finns som icke vinns av kärleken som lider. Våld föder våld. Kärlek föder kärlek. Det finns bara en väg att gå och det är kärlekens väg tillsammans med Jesus.