Predikan 14 e söndagen efter Trefaldighet.

Enheten i Kristus 

 

Varför firas det fyra gudstjänster i lilla Aneby idag? Är det av utrymmesskäl? Nej! Älskar vi våra olika traditioner eller är det så illa att vi älskar vi våra kyrkor och byggnader mer än vi älskar Gud?

 

Idag är temat: Enheten i Kristus. Vi fastnar lätt i ordet enhet och börjar genast tänka på ekumenik, på splittringen mellan kristna och varför det är det svårt att älska varandra. Jag återkommer strax till detta, men först….

 

Enheten i Kristus handlar om något mycket större än ekumenik. Lyssna! Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ₁₆ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt…..; allt är skapat genom honom och till honom. ₁₇Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. ₁₈Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ₁₉ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom ₂₀och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig…, allt på jorden och allt i himlen. 

Kol 1:15-20

Inför dessa ord finns bara ett svar: tystnad och tillbedjan. 

 

Och sedan kommer gråten, tårar av tacksamhet för allt Jesus gör och ger, tårar av sorg över våra hårda hjärtan. Inför dessa ord bleknar allt som hindrar enheten.

 

Vi är redan ett i Kristus, ett med varenda människa, ett med allt skapat, varje levande väsen. 

Och samtidigt lever vi som om vi inte är det. Därför ber Jesus för oss, att vi ska bli ett, att vi varje dag ska ta steg mot att bli det vi redan är, i djup vördnad inför varje människa, varje växt, varje varelse.

 

Nu till frågan om splittringen mellan kristna. 

 

1: skilj på enhet och enighet. I en familj hör man samman men det betyder ju inte att man är eniga i allt. Man kan vara djupt oense i mycket och samtidigt älska varandra. Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap, det är en gemenskap av sökare och tvivlare som söker Gud, som längtar efter lite värme och ett fäste i tillvaron. Trosbekännelsen är inte min eller din tro, det är kyrkans tro, ett hus med många rum att bo i, gå omkring i, utforska; trossatser att ta spjärn emot, ifrågasätta och omfamna. 

 

2: Jesus vill att vi ska älska varandra. Kärlek är ett av de mest missförstådda och missbrukade orden. Kärlek är inte en känsla utan ett förhållningssätt. Det är att se den andre och ge henne vad hon behöver även om hon inte har förtjänat det och även om hon aldrig kommer återgälda det. 

 

3: Igår döpte Billy Carl Arthur. Jag döpte honom inte i Martin Luthers namn eller i påven Fransciskus namn eller i Levi Pethrus namn utan i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Hur står det i dagens text? Jesus ber: Helige Fader, bevara dem i ditt namn, så att de blir ett liksom vi är ett. Det är som ett hjul, ju närmare vi kommer navet, desto närmare kommer vi varandra och i ljuset av Guds härlighet bleknar allt som hindrar enheten. 

 

Till sist: Varför firas det fyra gudstjänster i lilla Aneby idag? För 12 år sedan predikade jag i Korskyrkan. Jag talade om den splittring som kränker Guds kärlek och jag frågade var vi ville vara om 20 år. Jag såg framför mig en kyrka i Aneby, en familj, enade i Kristus, oeniga i mycket. En kyrka med många olika uttryck, olika slags gudstjänster, samtalsgrupper, en kyrka som är ett ljus och ett salt i samhället. 

Var står vi idag? Jag har länge burit på en idé, en vision och är ni intresserade berättar jag mer i fördjupningssamtalet efter kaffet. 

 

Enighet är omöjligt ja, inte ens önskvärt. Enhet är svårt, men den enda vägen vi kan gå för att bli det vi redan är. Därför ber Jesus för oss. 

 

Predikan pingstdagen

  

 

Den heliga Anden

 

Säg efter mig: 

Kärlek, glädje, frid.

Tålamod, vänlighet, godhet.

Trofasthet, ödmjukhet, självbehärskning. 

 

Vad är det? Jo Andens nio frukter. Frukter som inte är speciellt utvalda för speciellt kristna människor utan frukter som ett barn känner igen smaken av, frukter som är djupt mänskliga och livsviktiga. 

Jag återkommer till dem.

 

Predikan består idag av tre punkter, tre ord på K. 

 

Det första är Kyrkan. Idag är det kyrkans födelsedag. Inte Aneby kyrka eller Svenska kyrkan utan Kristi kyrka på jorden. 

Jesus lämnar sina sandaler på marken och går till Fadern. Han går ut ur kroppens, rummets och tidens dimension in i nuets och närvarons dimension. Gud sänder Anden, Hjälparen. Vilket vackert namn på Gud. I Luthers stora katekes står det mycket om Fadern, mycket om Sonen, men väldigt lite om Anden. Varför? Jo, Andens uppgift är att måla Kristus för oss, kalla oss, väcka tro i oss och föra oss samman till en gemenskap, en kropp, en kyrka. Anden vet att vi är svaga, därför finns kyrkan. Här får vi andas ut och gråta ut, här får vi sätta ord på vår brist och vår längtan, här får vi sjunga, lyssna och lära, här får vi öva oss i att älska varandra, här får vi dela måltid och härifrån sänds vi ut att i ord och handling berätta att det inte är kört, att vi inte behöver känna oro och tappa modet för Gud är med oss, Hjälparen andas i oss kraft och nytt mod och leder oss steg för steg. 

 

Den andra punkten är Kreativiteten. Guds Ande är en fantastisk skaparkraft, en källa som ständigt flödar. I oss och genom oss. Vi har alla fått gåvor - inte för att bli märkvärdiga, utan för att glädja våra medmänniskor. Att sy, baka, snickra, bygga, sjunga, odla, skriva, trösta, leda, vårda, se, visa omsorg, be, förundras.....

Gåvor som kan förändras över tid. Fundera: vilken gåva har du fått? Jantelagen hindrar oss ofta. Vi har kanske har fått höra att vi inte duger. Tänk så många som levt och lever som blivit vingklippta, tystade, som grävt ner sitt pund. Men tänk också på alla som levt och lever som sträckt på sig, vågat, bejakat gåvorna de fått. Oftast behöver vi någon som tror på oss, som ser oss och uppmuntrar oss att våga. 

 

Kristine, du har bl a fått gåvan att komponera, att skapa musik. Berätta! 

 

Samtal om vårt samarbete. Om att bli tagen i anspråk, bli en del i något som är större. 

 

Den tredje punkten är Kärleken. Den heliga Andens språk är kärlekens språk. Gud kan bara älska. Och när vi blommar och vågar vara kreativa är det viktigt att det sker i kärlek. Annars kan vi lägga ner. Kärleken har åtta syskon. Nio frukter. Vilka var det nu igen? 

Kärlek, glädje frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Låt oss be Hjälparen att rensa ogräs, vattna och ge oss sådan näring att dessa frukter växer fram i våra liv och i församlingens liv. 

Predikan 4 sönd i påsktiden

  

 Psalmer 198, 303, 794, 298, 297

 

Vägen till livet

 

I onsdags fann mitt andra barnbarn vägen till livet. Hans mor hade det svårt men när hon fött så glömde hon smärtan. En ny liten människa hade fötts till världen. 

 

I går var vi tio personer som gick en pilgrimsvandring i Marbäcks socken. Hela livet är en rörelse, en pilgrimsvandring. Vi går inte mot döden utan till livet. Vi kommer från Gud, går med Gud och går till Gud.  

 

När man ger sig ut på en vandring är det viktigt att förbereda sig, att ställa frågan: vad behöver jag och vad kan jag undvara?

 

Jag ska sammanfatta listan i sju ord på K.

 

Karta. Vi behöver en karta så att vi kan hitta rätt väg. En karta som vi läser med jämna mellanrum. Bibeln är den kartan – världens mest lästa bok. I 5 Mos 30: säger Mose: Se jag ställer dig idag inför liv och lycka eller död och olycka. Om du // älskar Herren din Gud, vandrar hans vägar och följer hans bud // skall du få leva // och Herren skall välsigna dig.

 

Kompass Kompassen hjälper oss att hitta rätt, gå åt rätt håll. Nålen vilar i vatten. I morgon är det 68 år sedan jag döptes. Dopet är vår kompass. Den visar riktningen från död till liv, från ont till gott, från lögn till sanning. Vet du när du är döpt? Ta reda på det och fira din dopdag. 

 

Kännare Vi behöver hitta någon som känner vägen, som gått före, en stigfinnare, en förebild. Någon som kan tolka terrängen, som kan läsa kartan och hantera kompassen och visa oss vägen. Någon som älskar Jesus och hjälper oss se att det är han som är vägen, sanningen och livet. 

 

Kompisar Vi behöver varandra. Vi behöver människor att prata med, sjunga med, dela sorg och glädje med, be med. Liksom bära varandras bördor för ena dagen är jag pigg och kan bära din börda, en annan dag är det jag behöver hjälp. Kompis kommer av cum pane – den som jag delar brödet med. Vi är kompisar för strax ska vi dela brödet med varandra. Jesus är vår bästa kompis, vår medvandrare.

 

Korrigering Ibland går vi vilse. Vi tappar bort oss. Vi fattar fel beslut, vi gör varandra illa. Korrigeringen stavas bekännelse och förlåtelse. Därför börjar vi varje gudstjänst så, för att komma rätt i relation till Gud, oss själva och varandra. Börja om. Ibland kan vi behöva någon att tala med, gråta ut hos, säga precis som det är. Jag går i själavård regelbundet. Sök upp någon som du har förtroende för och berätta om det som skaver. Det hjälper. 

 

Kommunionen När lärjungarna hade varit ute och fiskat en hel natt utan att få något stod Jesus på stranden. Han hade gjort upp eld och stekt fisk och sa: Kom och ät. Han känner vår hunger och törst, han vet att vi behöver mat för både kroppen och själen. Idag säger han till oss: kom och ät. Han vill mätta oss på djupet så vi orkar vandra vidare. 

 

Konkret kärlek När vi ätit får vi ta emot välsignelsen och sänds sedan ut i vardagen. Vad blir viktigt nästa vecka? Jo, att visa omsorg, trösta, hjälpa, besöka någon ensam, uppmuntra någon som ser hängig ut. I Guds rike är kärleken alltid konkret, det handlar om händer som hjälper, fötter som går, hjärtan som känner.         

Sju ord på K, ord som berättar vad vi behöver för att orka vandra, ord som berättar vad vi behöver för att finna vägen till livet.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                  

Predikan Kyndelsmässodagen

 

Uppenbarelsens ljus

 

Vi lever i en mörk tid på många sätt. Våra blickar dras mot det onda och svåra och våra hjärtan uppfylls av sorg och missmod. Profeten skriver: det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Vi behöver ljuset, vi behöver få syn på Guds härlighet, vi behöver hjälpa varandra att hitta det ljus som ger oss liv. 

Och idag ska vi få hjälp från ett oväntat håll. Jon Fosse, nobelpristagaren i litteratur. Jag tänker helt enkelt läsa högt för er ett stycke ur Septologin, den första boken. Huvudpersonen heter Asle, han är konstnär, änkeman och för Asle är julafton den värsta dagen på året. 

Jag läser från sid 124: …jag vill hellre tänka på att en ung kvinna är med barn….

….. 129: det är när det har varit som mörkast som ljus har visat sig, och då har mörkret börjat lysa. 

 

Tystnad

 

Det är inte på ljus och på lampor, som det kommer an, och det ligger inte vikt vid måne och sol, utan det, som är nödvändigt, det är, att vi äger sådana ögon, som kan se Guds härlighet.» Selma Lagerlöf Den heliga natten

Vi ska inte söka ljuset i det stora, i det märkvärdiga, i det som bländar och drar till sig allas blickar. Nej ljuset från himlen lyser i det enkla, i det lilla, i det till synes obetydliga, i mörkret. Där, och kanske endast där, kan vi få syn på ljuset.

 

Gud, öppna våra ögon så att vi med Symeon och Hanna ser ljuset och prisar ditt namn. Amen

Hur finna hopp i en tid av hopplöshet? Bibelstudium

  

Bibelstudium 

 

Det finns mycket som oroar, som skrämmer. Missmodet växer och hoppet minskar. En fjärdedel av Sveriges unga mellan 15 och 24 saknar framtidstro. Vad är det som oroar oss? 

 

Klimatkatastrofen
Krig och upprustning

Hur kommer det bli för våra barn och barnbarn?

Gängkriminaliteten 

Otryggheten 

AI

Den hårda attityden på sociala medier med hat och hot

Samvetslösheten

Dåliga tider med dyra levnadsomkostnader och växande arbetslöshet.

Egna bekymmer

 

Det finns många skäl att vara pessimistisk. Men ger dessa dystra omständigheter oss anledning att förlora hoppet? 

För många är hopp och optimism ungefär samma sak. Men det är det inte. (Antje Jackelén) Optimismen grundar sig på tendenser, prognoser och forskningsrapporter. Idag pekar många kurvor åt fel håll och ger anledning att vara pessimist. 

Hoppet tittar inte på kurvor och förutsägelser utan har sin grund i livet självt. Hoppet är det sista som överger oss. Hoppet är alltid ett hopp trots allt, inte tack vare. Hoppet är trons och kärlekens syster och har sin grund i Gud. Viktigt att inte förväxla hoppet med utopin. Utopin (platsen som inte finns) är en produkt av våra drömmar, ett ideal utan verklighetsförankring, något som hör framtiden till. Hoppet väcks och vårdas och växer mitt i verkligheten, här och nu. 

 

Greta Thunberg saknar hopp. Hon har sagt att den enda rimliga känslan är panik, för hon läser forskarnas rapporter och då får man panik, då är det redan kört, klimatkatastrofen är ett faktum. 

 

Luk 21:25-26 Hedningarna ska gripas av ångest och rådlöshet och människorna ska förgås av skräck. 

 

Luk 21:27-28 Då kommer Människosonen. Räta på er, lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig. Anthropos – grekiska för människa – den som vänder upp sitt ansikte. I bön, i tro. 

 

Efesierbrevet 2:12 Utan Kristus, utan hopp och utan Gud. 

 

Vårt hopp som kristna är inte grundat i utvecklingen i världen och människans förmåga att lösa alla problem. Vårt hopp är grundat i Guds löften. 

 

Rom 4:18-19 För Abraham och Sara var hoppet om att få barn mänskligt sett ute, men Gud hade gett dem ett löfte och Abraham höll fast vid hoppet och trodde. 

 

1 Petr 1:3-6 Jesus har genom sin uppståndelse fött oss på nytt till ett levande hopp. 

 

Rom 8:22-27 Skapelsen ropar som i födslovåndor. Också vi ropar och väntar. Vi hoppas på det vi inte ser. Tron är en aning som gränsar till visshet. När det är svårt kommer Anden (Hjälparen och tröstaren) och stöder oss i svaghet och vädjar för oss. 

Observera pluralisformen.

 

Hebr 6:19 Hoppet som vår själs ankare. Ett ankare som är förankrat i Kristus och i Guds löften. Här är dopet viktigt. Genom dopet har vi blivit förenade med Kristus. Så det handlar inte främst om vår tro och våra tvivel utan om en tillhörighet till den som sa: Jag är med er alla dagar till tidens slut. 

 

Himlens vanligaste hälsning till jorden: Var inte rädd, jag är med dig!

Jes 43:1-4 m fl ställen

 

Sju ord på T, medicin mot modlöshet, medicin som stärker hoppet

 

Tillsammans – vi är för svaga i oss själva för att orka tro, orka hoppas, orka be, orka älska vår nästa – men tillsammans med varandra och med Gud går det. 

 

Tala med varandra om det som inger oro och vad vi kan göra för att hålla hoppets låga levande. Ett annat ord är: Formulera dig!

 

Tillit – välj tilliten som livshållning även om vi riskerar att bli lurade och som motkraft mot den misstro som breder ut sig. Tilliten är ett annat ord för tro, tillit till Gud, människor, djur och natur. 

 

Tacksamhet – är ett motgift mot cynism och likgiltighet. Tacksamheten öppnar våra hjärtan för livets mirakler och gåvor och för Gud, alla goda gåvors givare. Avsluta varje dag med att hitta tre saker att tacka för.

 

Tuppluren – ansvar och oro gör den starkaste trött. Ta en tupplur, koppla av, vila, våga bara vara. Stäng av nyhetsflödet då och då – vi är inte skapade för att hantera all denna, oftast negativa, information. Vanmakten kväver hoppet och den goda viljan. 

 

Tänd ljus i mörkret. ”Lyse du i din vrå och jag i min.”

 

Ta ansvar för Gud Etty Hillesum – judinna, om att ta ansvar för det i oss som är Gud. (Y Eggehorn: Att ta ansvar för Gud -om hängivenhet som motstånd)

 

 

 

 

 

Förslag på psalmer

 

Psalm 30 Gud är trofast

 

Psalm 254 Löftena kunna ej svika 

 

Psalm 302 Min framtidsdag är ljus och lång

Skriven av Nils Frykman 1883. Nödår 1867-69, stora barnkullar, dryckenskap, fattigdom, utvandringen når sin kulmen med över 300 000 emigranter. 

 

Psalm 249 Blott en dag ett ögonblick i sänder

Skriven 1865 av Lina Sandell när hon var 33 år. Då hade hon 1857 förlorat: tre syskonbarn, en svåger, 1858 sin älskade far, 1859 sin storasyster Charlotte, 1860 sin mor, 1863 sin syster Christina. 

 

Psalm 690 Intet kan mig skilja från Guds kärlek

Psalm 713 Stor är din trofasthet

Psalm 779 När livet inte blir som vi har tänkt oss (se särskilt vers 3)

 

Sånger: 

Prövningar vi möta få

Jesus Guds son, du ljus i mitt inre, låt inte mörkret få tala till min själ

 

 

Predikan första söndagen efter trettondagen

 

Jesu dop

Psalmer 716, 358, 715, 38b

 

Sommaren 1980, eller var det möjligen 1981, gjorde jag praktik här. Jag höll på med min prästutbildning och skulle stiga ur den akademiska världen i Uppsala och stiga ned i verkligheten. Som handledare på den färden hade jag kyrkoherden Nils Bergström, en utmärkt handledare, klok, erfaren och stadig. 

Några år senare prästvigdes jag av biskop Martin Lönnebo i Linköpings domkyrka. Han och min far och några andra lade händerna på mig och välsignade mig. Jag såg ingen öppen himmel och ingen duva men kören sjöng: Veni Sancte Spiritus (Kom heliga Ande) och jag brast i gråt och tårarna rann och jag var djupt berörd. 

 

Martin Lönnebo lär ha sagt: Ödmjukhet är att kunna vara vem som helst. Det som hände när Jesus steg ner i floden Jordan och döptes var att han gjorde det alla andra gjorde, han blev vem som helst, en av oss, ett med oss. Han gick in i vår kamp, i vår sorg och längtan, i vår nöd och smärta – och han älskade oss överallt. 

 

Nedanför mitt hus rinner Svartån, ån med det svarta vattnet. Vet ni att man skulle kunna kalla Jordanfloden för Svartån, för i den hade Johannes döpt både små och stora syndare, vattnet var svart av alla synder, alla mörka tankar, sorg och förtvivlan. Jesus, som var utan synd och inte behövde döpas och renas, han sänktes ner i det som vi kämpar med och skäms för, i det som vi gråter över och grubblar på när skuggorna är som längst i vargatimmen. Vi behöver inte skärpa oss, lyfta oss i kragen, ge nyårslöften som vi sedan bryter. Det vi behöver är någon som ser oss, älskar oss och får oss att känna oss utvalda. 

 

Och vet ni, orden som Jesus hör gäller också oss: Var och en av oss och särskilt dig som känner dig ensam och oälskad: Du är min älskade son, du är min älskade dotter, du är min utvalde. 

 

När jag prästvigdes blev jag inte mer helig, mer speciell, jag blev inte förmer än någon annan eller märkvärdig på något sätt. Tvärtom, jag blev välsignad för att välsigna, jag blev kallad att berätta om den kärlek som kan förvandla människors liv. Och i mer än 40 år har jag övat mig i att bli ödmjuk, att kunna vara vem som helst, vara med vem som helst, tjäna den som jag blir sänd till. 

 

Jag skulle önska att alla människor fick börja sitt yrkesliv på det sättet, med händers påläggning – sedda, älskade och utvalda, välsignade att välsigna, sända att älska varandra som Gud älskar oss. 

Jag skulle önska att särskilt dom som arbetar i hemtjänsten, som personliga assistenter, i skola och förskola, som busschaufförer och kassörskor, människor i vård och omsorg, alla de som i det tysta gör skillnad för de mest utsatta, alla de som kämpar för rättvisa och allas lika värde fick bli välsignade med handpåläggning. Och jag skulle önska att just de som känner att de är en börda för andra, de som känner sig som en belastning för samhället fick höra att de är sedda, älskade och utvalda. 

 

Han kallades för kungakusken. Han hade varit framstående i sitt yrke, stor och stark. Nu var han sängbunden, nedbruten av sjukdom. Han grät, han tyckte livet var meningslöst för han kunde inte uträtta något. 

Då frågade jag om han brukade be. Ja, sa han. Då vill jag att du ska be för mig, sa jag, och för din familj, för dina grannar och för vårt samhälle. Det lovar jag, sa han, och hans ansikte sprack upp i ett leende och himlen öppnades och rummet fylldes av ett himmelskt ljus.