söndag 1 september 2024

Predikan 14 e söndagen efter Trefaldighet.

Enheten i Kristus 

 

Varför firas det fyra gudstjänster i lilla Aneby idag? Är det av utrymmesskäl? Nej! Älskar vi våra olika traditioner eller är det så illa att vi älskar vi våra kyrkor och byggnader mer än vi älskar Gud?

 

Idag är temat: Enheten i Kristus. Vi fastnar lätt i ordet enhet och börjar genast tänka på ekumenik, på splittringen mellan kristna och varför det är det svårt att älska varandra. Jag återkommer strax till detta, men först….

 

Enheten i Kristus handlar om något mycket större än ekumenik. Lyssna! Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, 16ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt…..; allt är skapat genom honom och till honom. 17Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. 18Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, 19ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom 20och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig…, allt på jorden och allt i himlen. 

Kol 1:15-20

Inför dessa ord finns bara ett svar: tystnad och tillbedjan. 

 

Och sedan kommer gråten, tårar av tacksamhet för allt Jesus gör och ger, tårar av sorg över våra hårda hjärtan. Inför dessa ord bleknar allt som hindrar enheten.

 

Vi är redan ett i Kristus, ett med varenda människa, ett med allt skapat, varje levande väsen. 

Och samtidigt lever vi som om vi inte är det. Därför ber Jesus för oss, att vi ska bli ett, att vi varje dag ska ta steg mot att bli det vi redan är, i djup vördnad inför varje människa, varje växt, varje varelse.

 

Nu till frågan om splittringen mellan kristna. 

 

1: skilj på enhet och enighet. I en familj hör man samman men det betyder ju inte att man är eniga i allt. Man kan vara djupt oense i mycket och samtidigt älska varandra. Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap, det är en gemenskap av sökare och tvivlare som söker Gud, som längtar efter lite värme och ett fäste i tillvaron. Trosbekännelsen är inte min eller din tro, det är kyrkans tro, ett hus med många rum att bo i, gå omkring i, utforska; trossatser att ta spjärn emot, ifrågasätta och omfamna. 

 

2: Jesus vill att vi ska älska varandra. Kärlek är ett av de mest missförstådda och missbrukade orden. Kärlek är inte en känsla utan ett förhållningssätt. Det är att se den andre och ge henne vad hon behöver även om hon inte har förtjänat det och även om hon aldrig kommer återgälda det. 

 

3: Igår döpte Billy Carl Arthur. Jag döpte honom inte i Martin Luthers namn eller i påven Fransciskus namn eller i Levi Pethrus namn utan i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Hur står det i dagens text? Jesus ber: Helige Fader, bevara dem i ditt namn, så att de blir ett liksom vi är ett. Det är som ett hjul, ju närmare vi kommer navet, desto närmare kommer vi varandra och i ljuset av Guds härlighet bleknar allt som hindrar enheten. 

 

Till sist: Varför firas det fyra gudstjänster i lilla Aneby idag? För 12 år sedan predikade jag i Korskyrkan. Jag talade om den splittring som kränker Guds kärlek och jag frågade var vi ville vara om 20 år. Jag såg framför mig en kyrka i Aneby, en familj, enade i Kristus, oeniga i mycket. En kyrka med många olika uttryck, olika slags gudstjänster, samtalsgrupper, en kyrka som är ett ljus och ett salt i samhället. 

Var står vi idag? Jag har länge burit på en idé, en vision och är ni intresserade berättar jag mer i fördjupningssamtalet efter kaffet. 

 

Enighet är omöjligt ja, inte ens önskvärt. Enhet är svårt, men den enda vägen vi kan gå för att bli det vi redan är. Därför ber Jesus för oss. 

 

Inga kommentarer: