Förlåtelse utan gräns
I dokumentären Human möter vi
Leonard. Han sitter i fängelse på livstid för mordet på en mamma
och hennes dotter. Han har aldrig fått lära sig vad kärlek är,
inte förrän Agnes kontaktar honom. Agnes är mor och mormor till
Patricia och Chris som Leonard mördat. Leonard förväntar sig att
Agnes ska hata honom men hon gör inte det. Hon visar honom i stället
vad kärlek är genom att förlåta honom och fortsätta att besöka
honom och tillsammans gör de en inre resa i försoning och
förlåtelse.
Ibland tänker jag: Utan kärlek kan
ingen leva. Jo, vi kan existera, men inte leva. Detsamma gäller
förlåtelsen. Utan förlåtelse kan ingen leva, för förlåtelsen
är en del av kärleken. Det är också viktigt att säga att
förlåtelsen inte tar bort skulden, den tar bort skuldens
konsekvenser - att vi stängs ute, att relationen upphör, att det
som varit liv vänds i död. Skulden finns kvar, det gjorda går inte
att göra ogjort. Förlåtelsen innebär att jag trots det som hänt,
trots skulden får vara med i gemenskapen. Kärleken överskyler
skulden och skadan .
Vår vilja att förlåta och be om
förlåtelse hänger intimt samman med vår människosyn. Och jag har
sagt det förut: Varje människa bär inom sig förmågan att vara
gudomligt god och varje människa bär inom sig förmågan att vara
djävulskt ond. Paulus inleder sitt brev till Efesierna med orden:
Från Paulus, genom Guds vilja Jesu Kristi apostel till de heliga
som bor i Efesos. Hur beskrivs
de heliga i dagens episteltext: Människor som pratar strunt, som är
elaka, arga, häftiga i humöret, människor som skymfar och
förolämpar varandra och som gör sig skyldiga till all möjlig
ondska. Samma människor, samtidigt heliga och trasiga och i behov av
att förlåta varandra liksom Gud i Kristus har förlåtit.
Paulus skulle kunna skicka samma brev till oss, till de heliga i Aneby, heliga, inte i oss själva utan i Kristus. Hur skulle han beskriva oss? Vad skulle vi behöva lägga bort? Brevet skulle sluta med orden: Förlåt varandra liksom Gud i Kristus har förlåtit er.
Paulus skulle kunna skicka samma brev till oss, till de heliga i Aneby, heliga, inte i oss själva utan i Kristus. Hur skulle han beskriva oss? Vad skulle vi behöva lägga bort? Brevet skulle sluta med orden: Förlåt varandra liksom Gud i Kristus har förlåtit er.
Så
kommer frågan från Petrus: Hur många gånger ska jag förlåta?
Räcker sju gånger? Som svar berättar Jesus en liknelse. Där nämns
två summor: 10 000 talenter och 100 denarer. Det är egentligen
omöjligt att översätta till dagens penningvärde men för att vi
ska få en uppfattning har jag räknat lite. En talent motsvarar
värdet av 35 kg silver. Idag kostar ett kg silver drygt 5100 kr. 35
x 5100 x 10 000 = 1,8 miljarder.
En
denar motsvarar värdet av 5 gram silver. Det blir ungefär 3000 kr.
Kontentan
är: Vi står i skuld till Gud, till medmänniskan, till Moder jord,
till oss själva och vår skuld är oändlig. Omöjlig att betala
tillbaka.
Gud
vet detta och väljer att efterskänka oss hela skulden. Du är
förlåten. Jag är förlåten. Guds kärlek är alltid större än
vår skuld. Därför kan vi gå fria. Därför kan vi leva vidare
simul iustus et peccator - samtidigt syndare och rättfärdiggjorda. Därför har vi inget val, vi måste öva oss i att förlåta och så fortplanta en våg av barmhärtighet i en trasig och sårad mänsklighet. Jämfört med min skuld är min medmänniskas ett intet, nästan försumbar, oftast fullt möjlig att förlåta utifrån insikten att det kunde ha varit jag som sårade, kränkte, baktalade.....
Tänk
om Petrus hade anat att han snart skulle förneka Jesus tre gånger, att han snart skulle höra tuppen gala, se Jesus vända sig om och se på honom med kärlekens blick, en blick som öppnade en flod av gråt inom honom. Då skulle han inte ha varit så angelägen om att sätta en gräns
för förlåtelsen.
Det
finns en stort allvar i dagens text. Det verkar vara så att om vi
inte förlåter andra så kan Gud inte förlåta oss.
Det är
som om vi, när vi stänger hjärtat mot en broder eller syster
samtidigt stänger hjärtat för Guds nåd. Förlåt oss våra
skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Om vi inte förlåter binder vi både den som gjort oss illa och oss själva vid det som hänt, vi liksom väver en bur av bitterhet.
Och samtidigt vet vi att det kan vara svårt, ja ibland omöjligt att förlåta.
Går vi då miste om Guds nåd?
Och samtidigt vet vi att det kan vara svårt, ja ibland omöjligt att förlåta.
Går vi då miste om Guds nåd?
Mitt
svar är: kan du inte förlåta, kan du kanske göra som Jesus på
korset, be Fadern förlåta bödlarna.
Det är
viktigt att vi tar detta på allvar för vår andliga hälsa är
beroende av om vi förlåter eller fördömer. Gud vill byta ut
stenhjärtat och ersätta det med ett hjärta av kött och blod. Gud
har visat en väg. Han vill hjälpa oss att välja barmhärtighet
framför hämnd och hat.
Här
kan bikten vara en hjälp. Själavården. Samtalet. Förbönen.
I
morgon inleds Lutherjubileet och påven Franciskus kommer till Lund
för att delta i en ekumenisk gudstjänst. Han räcker ut sin hand
för att ta nya steg mot fred och försoning och en fördjupad enhet
mellan katoliker och Lutheraner. Må Gud välsigna denna
fredsprocess.
Agnes
fick styrkan att förlåta Leonard och visa honom vad kärlek är.
Må
Gud hjälpa oss att förlåta utan gräns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar