Predikan Palmsöndagen

Vägen till korset

Vem är han? frågade man sig. Ja, vem är Jesus? Det finns många svar. Vem är han för dig? Vad skulle du svara om du fick frågan?

Jag har känt Jesus hela mitt liv och ändå känner jag honom inte. Jag tänker att det tar ett helt liv att utforska vem Jesus är.

Vad berättar dagens text om honom? Att han har lärjungar. Att han betyder mycket för många. Att han aldrig sätter sig på höga hästar och ser ner på sin omgivning. Han väljer i stället att rida på en åsna. När en vuxen man sitter på en åsna kommer han i ögonhöjd med dem som står bredvid. Att han vill möta sin omgivning i ögonhöjd säger något viktigt om honom. Han ser sin omgivning. Våra ögon är själens spegel. I en människas ögon kan man läsa om sorgen, om smärtan, om glädjen, om hoppet.

Jesus ser och viskar: Var inte rädd. Hur vet jag det? Det vet jag inte men det skulle inte förvåna mig eftersom Jesu säger dom orden väldigt ofta. Det är himlens hälsning till jorden, änglarnas hälsning till varje människa: Var inte rädd.

För är det något vi människor är så är det rädda. Rädslan är vår följeslagare genom hela livet. Alla är rädda på samma språk. Kropps-språket. Vad behöver en rädd människa? En räddare. Någon som sätter sig på sängkanten när demonerna håller oss vakna, när skuggorna är väldigt långa, när natten verkar vara utan slut. Någon som säger: Var inte rädd. Jag är hos dig.

Utan att veta det ropar vi Hosianna. ”hoshia” Det betyder: Rädda mig! Hjälp mig! Ändelsen ”na” är en förstärkning. Jag behöver verkligen hjälp!! Och det hade människor sagt till Jesus gång på gång. Var han än var så flockades människor i hundratal och tusental för att få hjälp. Precis som människor gör idag. Alla som är i nöd söker hjälp, flyktingen, den bostadslöse, den som är sjuk, den som lider av ångest dag och natt, den som har allt men saknar mening. Vår kroppsliga och andliga nöd är en bön: hoshiana. Hjälp, rädda oss.

Vi ska göra som människorna i texten: Vi ska rikta vår bön till Jesus. För hans namn Jesus -Jeshoa- betyder: den som räddar. Hoshia och Jeshua – orden har samma rot. Rädslan finner sin räddare i den som räddar – Jesus.

Texten berättar också om en väg, vägen till korset, Via Dolorosa, smärtornas väg, som alla människor går, som ingen slipper undan, för det gör ont att vara människa, det kan göra mycket ont. Men vi går inte ensamma. Det finns spår i sanden. Jesus har gått vägen för oss och före oss. Vårt lidande är hans lidande. Hans smärta är vår smärta. Vi hör samman.

När livet gör ont, när vi har tappat fotfästet, när allt är mörkt, när till och med Gud verkar ha övergivit oss, då hör vi någon ropa: Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? Så är han med oss även där – i gudsövergivenheten. Gud med oss. Immanuel.

Det är om honom vi sjunger: Han tårar fälla skall som vi, förstå vår nöd och stå oss bi, med kraften av sin anda.

Och: Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt. Och i en annan psalm: Fattiga ger han sin rikedom, läker de slagnas så. Den som var bunden och trött och tom, frihet och glädje får.

Så, vem är han? Han är vår Räddare, vår Frälsare. När vi upptäcker det omvandlas bönen, ropet Hosianna till en lovsång, ett tack. Hosianna – nu med innebörden: Du är verkligen vår räddare.

Den som erfarit att Jesus hjälper vill gärna bli en åsna som bär Jesus i ögonhöjd till dem som idag och i morgon är rädda och som inte lärt känna räddaren. Man behöver inte säga så mycket, det räcker att be för den som är rädd eller bjuda in den som är ensam eller sjunga för den som tappat hoppet.

Vi står upp och sjunger psalm 105.